Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backtimjan

Organismgrupp Kärlväxter Thymus serpyllum
Backtimjan Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Backtimjan, som i Sverige företräds av nominatunderarten vanlig backtimjan subsp. serpyllum, är en aromatisk, perenn och krypande dvärgbuske med rotslående grenar. De ovala bladen är omkring 5 mm långa, styva med nedvikt bladkant och otydliga sidonerver. Blommorna sitter samlade i huvudlika samlingar i toppen av de uppstående stjälkarna, är rosa (sällsynt vita) med tvådelad läpp där nederläppen är treflikig. Liksom hos övriga Thymus-arter har blommorna fyra ståndare, av vilka två är utskjutande liksom pistillens märke, samt tvådelat foder med tre korta övre och två långa nedre foderlikar vilka är håriga på insidan. Normalt är blommorna tvåkönade men det finns även rent honliga blommor som är mindre än de tvåkönade (Edqvist & Karlsson 2007). Blomningen sker under juli-september.
Backtimjan kan förväxlas med stortimjan T. pulegioides och de odlade arterna kryddtimjan T. vulgaris och gråtimjan T. pseudolanuginosus. Stortimjan är mer högväxt (upp till 20 cm), ofta med de nedre blomkransarna åtskilda, och har vanligen upp till 10 mm långa blad med tydliga sidonerver samt en stam som är hårig längs fyra skarpa lister medan backtimjan har en mer rundad stam som är hårig runt om. Kryddtimjan är högväxt, utan rotslående grenar, och har blad med kraftigt nedvikt kant och tätt vithårig undersida. Gråtimjan liknar backtimjan i växtsättet men har långhåriga blad. I nordligaste Norge och Finland finns underarten tanatimjan T. serpyllum subsp. tanaensis som utmärker sig genom större blad som blir större mot toppen av skotten (jämnstora hos vanlig backtimjan), samt längre övre foderflikar. Backtimjan kan hybridisera med stortimjan och kryddtimjan.
Utbredning
Länsvis förekomst för backtimjan Observationer i  Sverige för backtimjan
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Backtimjan förekommer ganska allmänt över stora delar av södra Sverige upp till den biologiska norrlandsgränsen. Norr därom finns den ganska sällsynt i Dalarna och längs Norrlandskusten upp till Lövånger i Västerbotten. Arten saknas i Jämtlands län och bedöms vara endast tillfällig i Värmland (Owe Nilsson i brev). Backtimjan tillhörde de 43 vanligaste kärlväxterna på Gotland, med förekomst i 20% av de 859 slumpvis utlagda 100 m2-provytor som inventerades av Magdalena Agerstam i slutet av 1980-talet (Jörgen Petersson i manuskript). Arten kan ofta täcka ansenliga ytor i lämpliga miljöer. Arten backtimjan förekommer i hela Europa och österut till Stilla havskusten, samt som införd i Nordamerika (Hultén & Fries 1986). Underarten vanlig backtimjan har en subkontinental utbredning i Centraleuropa från de brittiska öarna (där den är sällsynt; Anonym 2015) till västra Ryssland, inklusive Danmark, södra Finland och Baltikum, medan den är mycket sällsynt i södra Norge.
Den beräknade minskningstakten (Sundberg 2015) är 85%, 75% och 80% av lokalerna under 100 år i Skåne, Bohuslän resp. Uppland, baserat på data från mitten av 1900- till början av 2000-talet (Tyler & Olsson 1997, Maad m.fl. 2009, Blomgren m.fl. 2011). Även från andra sydsvenska landskap anges en betydande minskning (se t.ex. Bratt m.fl. 1993, Rydberg & Wanntorp 2001). Populationerna har sannolikt varit betydligt stabilare på Öland och Gotland. Backtimjan är rödlistad som Akut hotad (CR) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015), samt som Nära hotad (NT) i Finland (Rassi m.fl. 2010), Tjeckien (Grulich 2012) och Tyskland (”Vorvarnliste”; Ludwig & Schnittler 1996).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A4abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Backtimjan förekommer fortfarande rätt allmänt i torra, betade gräsmarker, öppna och gärna betade hedskogar samt hällmarker i södra Sverige, särskilt på Öland och Gotland, upp till Höga kusten i Ångermanland och med nordligaste utposten i Lövånger, Västerbotten. Arten har dock minskat och misstänks forsätta minska på fastlandet till följd av upphörande besteshävd i naturbetesmarker och igenväxning, medan populationerna på Öland och Gotland sannolikt är stabila. Minskningstakten baseras på tidsjämförande data från Skåne, Bohuslän och Uppland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 5000 (2500-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 25 (15-35) % inom 100 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4abc).
Ekologi
Backtimjan växer i torra, ogödslade och lågväxta gräs-, häll- och sandmarker eller i glesa, gärna betade skogar samt på alvarmark, gamla sandtäkter och i vägkanter. Den växer främst på sand och hällmarker men även på morän. Arten är betesgynnad och svagt kalkgynnad. I Storbritannien gynnas backtimjan av bete från får och kaniner (Anonym 2015). Åtminstone i Sörmland förekommer backtimjan ofta på järnåldersgravar, vilket tros bero på att dessa har en lång kontinuitet av skötsel och/eller att arten har spridits dit av människor oavsiktligt eller avsiktligt (Eriksson 1998).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Thymus (timjan), Art Thymus serpyllum L. - backtimjan Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A4abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Backtimjan förekommer fortfarande rätt allmänt i torra, betade gräsmarker, öppna och gärna betade hedskogar samt hällmarker i södra Sverige, särskilt på Öland och Gotland, upp till Höga kusten i Ångermanland och med nordligaste utposten i Lövånger, Västerbotten. Arten har dock minskat och misstänks forsätta minska på fastlandet till följd av upphörande besteshävd i naturbetesmarker och igenväxning, medan populationerna på Öland och Gotland sannolikt är stabila. Minskningstakten baseras på tidsjämförande data från Skåne, Bohuslän och Uppland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 5000 (2500-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 25 (15-35) % inom 100 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4abc).
Konventioner Typisk art i 2130 Grå dyner (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 5130 Enbuskmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6280 Alvar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 2330 Grässandhedar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Backtimjan, som i Sverige företräds av nominatunderarten vanlig backtimjan subsp. serpyllum, är en aromatisk, perenn och krypande dvärgbuske med rotslående grenar. De ovala bladen är omkring 5 mm långa, styva med nedvikt bladkant och otydliga sidonerver. Blommorna sitter samlade i huvudlika samlingar i toppen av de uppstående stjälkarna, är rosa (sällsynt vita) med tvådelad läpp där nederläppen är treflikig. Liksom hos övriga Thymus-arter har blommorna fyra ståndare, av vilka två är utskjutande liksom pistillens märke, samt tvådelat foder med tre korta övre och två långa nedre foderlikar vilka är håriga på insidan. Normalt är blommorna tvåkönade men det finns även rent honliga blommor som är mindre än de tvåkönade (Edqvist & Karlsson 2007). Blomningen sker under juli-september.
Backtimjan kan förväxlas med stortimjan T. pulegioides och de odlade arterna kryddtimjan T. vulgaris och gråtimjan T. pseudolanuginosus. Stortimjan är mer högväxt (upp till 20 cm), ofta med de nedre blomkransarna åtskilda, och har vanligen upp till 10 mm långa blad med tydliga sidonerver samt en stam som är hårig längs fyra skarpa lister medan backtimjan har en mer rundad stam som är hårig runt om. Kryddtimjan är högväxt, utan rotslående grenar, och har blad med kraftigt nedvikt kant och tätt vithårig undersida. Gråtimjan liknar backtimjan i växtsättet men har långhåriga blad. I nordligaste Norge och Finland finns underarten tanatimjan T. serpyllum subsp. tanaensis som utmärker sig genom större blad som blir större mot toppen av skotten (jämnstora hos vanlig backtimjan), samt längre övre foderflikar. Backtimjan kan hybridisera med stortimjan och kryddtimjan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backtimjan

Länsvis förekomst och status för backtimjan baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backtimjan

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Backtimjan förekommer ganska allmänt över stora delar av södra Sverige upp till den biologiska norrlandsgränsen. Norr därom finns den ganska sällsynt i Dalarna och längs Norrlandskusten upp till Lövånger i Västerbotten. Arten saknas i Jämtlands län och bedöms vara endast tillfällig i Värmland (Owe Nilsson i brev). Backtimjan tillhörde de 43 vanligaste kärlväxterna på Gotland, med förekomst i 20% av de 859 slumpvis utlagda 100 m2-provytor som inventerades av Magdalena Agerstam i slutet av 1980-talet (Jörgen Petersson i manuskript). Arten kan ofta täcka ansenliga ytor i lämpliga miljöer. Arten backtimjan förekommer i hela Europa och österut till Stilla havskusten, samt som införd i Nordamerika (Hultén & Fries 1986). Underarten vanlig backtimjan har en subkontinental utbredning i Centraleuropa från de brittiska öarna (där den är sällsynt; Anonym 2015) till västra Ryssland, inklusive Danmark, södra Finland och Baltikum, medan den är mycket sällsynt i södra Norge.
Den beräknade minskningstakten (Sundberg 2015) är 85%, 75% och 80% av lokalerna under 100 år i Skåne, Bohuslän resp. Uppland, baserat på data från mitten av 1900- till början av 2000-talet (Tyler & Olsson 1997, Maad m.fl. 2009, Blomgren m.fl. 2011). Även från andra sydsvenska landskap anges en betydande minskning (se t.ex. Bratt m.fl. 1993, Rydberg & Wanntorp 2001). Populationerna har sannolikt varit betydligt stabilare på Öland och Gotland. Backtimjan är rödlistad som Akut hotad (CR) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015), samt som Nära hotad (NT) i Finland (Rassi m.fl. 2010), Tjeckien (Grulich 2012) och Tyskland (”Vorvarnliste”; Ludwig & Schnittler 1996).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Thymus - timjan 
  • Art
    Thymus serpyllumL. - backtimjan

Backtimjan växer i torra, ogödslade och lågväxta gräs-, häll- och sandmarker eller i glesa, gärna betade skogar samt på alvarmark, gamla sandtäkter och i vägkanter. Den växer främst på sand och hällmarker men även på morän. Arten är betesgynnad och svagt kalkgynnad. I Storbritannien gynnas backtimjan av bete från får och kaniner (Anonym 2015). Åtminstone i Sörmland förekommer backtimjan ofta på järnåldersgravar, vilket tros bero på att dessa har en lång kontinuitet av skötsel och/eller att arten har spridits dit av människor oavsiktligt eller avsiktligt (Eriksson 1998).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Backtimjan missgynnas av upphörande hävd med påföljande igenväxning, gödsling eller annan ökad näringstillförsel, samt tätnande skogar.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Fortsatt eller återupptaget bete eller slåtter på ogödslade gräsmarker är den viktigaste åtgärden. Även öppethållande och lättare markstörning av gamla sandtag efter upphörd täkt gynnar arten. Gallring av täta skogar, av främst tall på sandigt underlag, är ytterligare en gynnsam åtgärd för backtimjan.
Olika sorter av backtimjan odlas som prydnadsväxt i stenpartier och som marktäckare (Anderberg & Anderberg 2006). Backtimjan, liksom andra Thymus-arter, är en krydd- och medicinalväxt som innehåller höga halter av eteriska oljor som anses vara antiseptiska och slemlösande och verksamma mot en mängd sjukdomssymptom som virusinfektioner, kramper och reumatism (Nikolic m.fl. 2014). Backtimjan är en viktig värdart för ett tjugotal arter av rödlistade fjärilar och skalbaggar, samt två kärlväxter: timjansnyltrot Orobanche alba och ljungsnärja Cuscuta epithymum.

Anderberg, A. & Anderberg, A.-L. 2006. Backtimjan. I: Den virtuella floran. [http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/thymu/thymser.html]

Anonym. 2015. Online atlas of the British and Irish flora. [http://www.brc.ac.uk/plantatlas/] [uttag 2015-09-13].

Blomgren, E., Falk, E. & Herloff, B. (red.) 2011. Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla.

Bratt, L., Ljung, T., Edelsjö, J, Nyström, S. & Lundqvist, R. 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap, Malung.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.). 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Eriksson, Å. 1998. Regional distribution of Thymus serpyllum: management history and dispersal limitation. Ecography 21: 35-43.

Grulich, V. 2012. Red List of vascular plants of the Czech Republic: 3rd edition. Preslia 84: 631-645.

Henriksen, S. & Hilmo, O. (red.) 2015. Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken, Norge.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz Scientific Books. Königstein.

Ludwig, G. & Schnittler, M. 1996. Rote Liste gefährdeter Pflanzen Deutschlands. Bundesamt für Naturschutz, Bonn.

Maad, J., Sundberg, S., Stolpe, P. & Jonsell, L. 2009. Floraförändringar i Uppland under 1900-talet - en analys från Projekt Upplands flora. Svensk Botanisk Tidskrift 103: 67-104. [http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/maad_l.pdf], [http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/maad_appendix.pdf]

Nikolic, M., Glamoclija, J, Ferreira, I.C.F.R., Calhelha, R.C., Fernandes, Â., Markovic, T., Markovic, D., Giweli, A. & Sokovic, M. 2014. Chemical composition, antimicrobial, antioxidant and antitumor activity of Thymus serpyllum L., Thymus algeriensis Boiss. and Reut and Thymus vulgaris L. essential oils. Industrial Crops and Products 52: 183-190.

Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.) 2010. The 2010 red list of Finnish species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki.

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sundberg, S. 2015. Vad är rödlistan och hur bedöms växter och svampar? Svensk Botanisk Tidskrift 109: 208-218. [http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/Sundberg_2015_SBT.pdf]

Tyler, T. & Olsson, K.-A. 1997. Förändringar i Skånes flora under perioden 1938-1996 - statistisk analys av resultat från två inventeringar. Svensk Botanisk Tidskrift 91: 143-185.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Thymus - timjan 
  • Art
    Thymus serpyllum, L. - backtimjan
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015