Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  visingsölav

Organismgrupp Lavar Calogaya biatorina
Visingsölav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Visingsölav är en rosettbildande skorplav med loberade, rödorange, cirkelrunda bålar, vanligen 0,5–1,5 cm i diameter. Ibland är flera bålar sammanflytande. Kantloberna är 1–2 mm långa och raka, ofta pruinösa och konvexa med korta sidogrenar. Apothecier är talrika i bålrosetternas centrala delar, 0,5–1,0 mm breda med plan till svagt konvex disk, en ofta otydlig kant och en smal bas. Apothecierna har bålens färg eller är något mörkare. Sporerna är 9–16 × 5–9 µm. Den är mycket lik den allmänna arten murlav Caloplaca saxicola men denna åtminstone ibland något ljusare bålfärg, har 0,5–1,0 mm långa och framtill breddade kantlober och sporerna är 8–16 × 4–7 µm, d.v.s. något smalare.
Utbredning
Länsvis förekomst för visingsölav Observationer i  Sverige för visingsölav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Visingsölav är endast känd från en lokal på Visingsö i Småland. Den insamlades redan 1877 men bestämdes till visingsölav och rapporterades som ny för Sverige först 1968. Den återfanns 1986 och 1992. I Norden i övrigt är den känd från en lokal i Sogn og Fjordane i Norge och den är mycket sällsynt i Finland. I övrigt är arten spridd men sällsynt i Mellan- och Sydeuropa samt Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Endast känd från murarna av två slottsruiner på Visingsö. På den ena ruinen insamlades den redan 1877 och finns fortfarande kvar. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-400). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Visingsölav växer sparsamt på stenarna i murarna till Näs slottsruin på Visingsö. Detta slott byggdes i mitten av 1100-talet och brändes ned år 1318. Den växer tillsammans med ett flertal kalkgynnade arter som mjölig orangelav Caloplaca citrina, matt orangelav C. decipiens, murlav Caloplaca saxicola, vit kantlav Lecanora albescens, veckad kalkkantlav L. crenulata, murkantlav L. dispersa och praktlav Xanthoria elegans.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Teloschistales, Familj Teloschistaceae, Släkte Calogaya, Art Calogaya biatorina (A.Massal.) Arup et al. - visingsölav Synonymer Caloplaca biatorina (A.Massal.) J.Steiner, Physcia elegans var. biatorina A.Massal., Caloplaca baumgartneri Zahlbr., Calogaya biatorina (A.Massal.) Arup, Frödén & Søchting

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Endast känd från murarna av två slottsruiner på Visingsö. På den ena ruinen insamlades den redan 1877 och finns fortfarande kvar. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-400). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Visingsölav är en rosettbildande skorplav med loberade, rödorange, cirkelrunda bålar, vanligen 0,5–1,5 cm i diameter. Ibland är flera bålar sammanflytande. Kantloberna är 1–2 mm långa och raka, ofta pruinösa och konvexa med korta sidogrenar. Apothecier är talrika i bålrosetternas centrala delar, 0,5–1,0 mm breda med plan till svagt konvex disk, en ofta otydlig kant och en smal bas. Apothecierna har bålens färg eller är något mörkare. Sporerna är 9–16 × 5–9 µm. Den är mycket lik den allmänna arten murlav Caloplaca saxicola men denna åtminstone ibland något ljusare bålfärg, har 0,5–1,0 mm långa och framtill breddade kantlober och sporerna är 8–16 × 4–7 µm, d.v.s. något smalare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för visingsölav

Länsvis förekomst och status för visingsölav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för visingsölav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Visingsölav är endast känd från en lokal på Visingsö i Småland. Den insamlades redan 1877 men bestämdes till visingsölav och rapporterades som ny för Sverige först 1968. Den återfanns 1986 och 1992. I Norden i övrigt är den känd från en lokal i Sogn og Fjordane i Norge och den är mycket sällsynt i Finland. I övrigt är arten spridd men sällsynt i Mellan- och Sydeuropa samt Nordafrika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Teloschistales  
  • Familj
    Teloschistaceae  
  • Släkte
    Calogaya  
  • Art
    Calogaya biatorina(A.Massal.) Arup et al. - visingsölav
    Synonymer
    Caloplaca biatorina (A.Massal.) J.Steiner
    Physcia elegans var. biatorina A.Massal.
    Caloplaca baumgartneri Zahlbr.
    Calogaya biatorina (A.Massal.) Arup, Frödén & Søchting

Visingsölav växer sparsamt på stenarna i murarna till Näs slottsruin på Visingsö. Detta slott byggdes i mitten av 1100-talet och brändes ned år 1318. Den växer tillsammans med ett flertal kalkgynnade arter som mjölig orangelav Caloplaca citrina, matt orangelav C. decipiens, murlav Caloplaca saxicola, vit kantlav Lecanora albescens, veckad kalkkantlav L. crenulata, murkantlav L. dispersa och praktlav Xanthoria elegans.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Sjöar

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Reparationsarbeten på ruinen skulle kunna skada visingsölav. På lång sikt hotas slottsruinen av landerosionen. Under århundradena har delar av slottet underminerats av Vättern och idag återstår endast den nordligaste delen.
Vid eventuella arbeten på ruinen, t.ex. reparationer eller förstärkningar, måste hänsyn tas till visingsölaven.
Utländska namn – FI: Punakultajäkälä.

Nordin, I. 1972. Caloplaca, sect. Gasparrinia i Nordeuropa. Taxonomiska och ekologiska studier. Uppsala.

Thor, G. 1993. Lavfloran på Visingsö. Graphis Scripta 5: 105–116.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Teloschistales  
  • Familj
    Teloschistaceae  
  • Släkte
    Calogaya  
  • Art
    Calogaya biatorina, (A.Massal.) Arup et al. - visingsölav
    Synonymer
    Caloplaca biatorina (A.Massal.) J.Steiner
    Physcia elegans var. biatorina A.Massal.
    Caloplaca baumgartneri Zahlbr.
    Calogaya biatorina (A.Massal.) Arup, Frödén & Søchting
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.