Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängsstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex hostiana
Ängsstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ängsstarr är ett upp till en halvmeter högt halvgräs som växer i lösa tuvor. Bladen är relativt korta, grågröna och 2-3 mm breda. Ängsstarr har skilda han- och honax, med 1 smalt hanax i toppen och nedanför detta 2-3 glest ställda honax med trubbiga, mörkbruna axfjäll som har ljusa hinnkanter. Fruktgömmen är omkring 3 mm långa, äggformiga med tydliga nerver och kluven näbb som är sträv av små tänder på utsidan. Ängsstarr är ganska likt glesstarr C. distans som är en typisk havsstrandväxt (en biotop man sällan eller aldrig ser ängsstarr växa i). Glesstarr har emellertid honax även på nedre delen av stjälken och axfjäll med en karaktäristisk udd. Tittar man efter med en lupp kan man även se att honaxens näbb hos glesstarr är tydligt kortare och utan tänder på utsidan.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsstarr Observationer i  Sverige för ängsstarr
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige växer ängsstarr framför allt i Götaland och Svealand men spridda lokaler finns upp till Jämtland. I stora delar av landet har ängsstarr gått mycket kraftigt tillbaka; i exempelvis Skåne tillhör arten en av de växter som minskat allra mest under det senaste halvseklet. Minskningstakten har beräknats uppgå till omkring 20% inom 60 åren och den minskande trenden bedöms fortsätta i framtiden. Ängsstarr är utbredd över hela Danmark och i Norge förekommer den framför allt i kustnära trakter. I Finland finns arten endast på Åland. Ängsstarr är inte rödlistad i våra nordiska grannländer. Ängsstarr har ett sammanhängande utbredningsområde i Europa från Irland i väster till de baltiska staterna och Svartahavs-området i öster. Mot söder når arten södra Frankrike, norra Italien och norra Balkanhalvön. Enstaka lokaler finns också i bl.a. Spanien, Grekland och Turkiet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2ac+3c+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Förekommer från Skåne upp till Jämtland, samt på Öland och Gotland. Växer i fuktig, gärna genomsilade, kalkhaltig mark såsom kärr-, strandängar och översilningsmark. Minskar starkt i stora delar av sitt utbredningsområde, möjligen fortfarande någorlunda stabil på Öland och Gotland. Igenväxning och ändrade hydrologiska förhållanden är de främsta hoten mot arten. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 20 (15-30) % inom 60 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+3c+4ac).
Ekologi
Ängsstarr växer på kalk- och näringsrik, fuktig-blöt, gärna översilad mark, framförallt i betade rikkärr och på kalkfuktängar. Växtplatserna hittar man främst i välhävdade naturbetesmarker och slåtterängar med låg vegetation. Ängsstarr är i många fall en bra indikatorart på marker med en lång kontinuitet av hävd. Arten växer även naturligt i extremrikkärr i delar av landet och är här inte beroende av hävd.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex hostiana DC. - ängsstarr Synonymer Carex hornschuchiana Hoppe, Gulstarr

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2ac+3c+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Skåne upp till Jämtland, samt på Öland och Gotland. Växer i fuktig, gärna genomsilade, kalkhaltig mark såsom kärr-, strandängar och översilningsmark. Minskar starkt i stora delar av sitt utbredningsområde, möjligen fortfarande någorlunda stabil på Öland och Gotland. Igenväxning och ändrade hydrologiska förhållanden är de främsta hoten mot arten. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 20 (15-30) % inom 60 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+3c+4ac).
Konventioner Typisk art i 6410 Fuktängar (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 7230 Rikkärr (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Ängsstarr är ett upp till en halvmeter högt halvgräs som växer i lösa tuvor. Bladen är relativt korta, grågröna och 2-3 mm breda. Ängsstarr har skilda han- och honax, med 1 smalt hanax i toppen och nedanför detta 2-3 glest ställda honax med trubbiga, mörkbruna axfjäll som har ljusa hinnkanter. Fruktgömmen är omkring 3 mm långa, äggformiga med tydliga nerver och kluven näbb som är sträv av små tänder på utsidan. Ängsstarr är ganska likt glesstarr C. distans som är en typisk havsstrandväxt (en biotop man sällan eller aldrig ser ängsstarr växa i). Glesstarr har emellertid honax även på nedre delen av stjälken och axfjäll med en karaktäristisk udd. Tittar man efter med en lupp kan man även se att honaxens näbb hos glesstarr är tydligt kortare och utan tänder på utsidan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsstarr

Länsvis förekomst och status för ängsstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängsstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige växer ängsstarr framför allt i Götaland och Svealand men spridda lokaler finns upp till Jämtland. I stora delar av landet har ängsstarr gått mycket kraftigt tillbaka; i exempelvis Skåne tillhör arten en av de växter som minskat allra mest under det senaste halvseklet. Minskningstakten har beräknats uppgå till omkring 20% inom 60 åren och den minskande trenden bedöms fortsätta i framtiden. Ängsstarr är utbredd över hela Danmark och i Norge förekommer den framför allt i kustnära trakter. I Finland finns arten endast på Åland. Ängsstarr är inte rödlistad i våra nordiska grannländer. Ängsstarr har ett sammanhängande utbredningsområde i Europa från Irland i väster till de baltiska staterna och Svartahavs-området i öster. Mot söder når arten södra Frankrike, norra Italien och norra Balkanhalvön. Enstaka lokaler finns också i bl.a. Spanien, Grekland och Turkiet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex hostianaDC. - ängsstarr
    Synonymer
    Carex hornschuchiana Hoppe
    Gulstarr

Ängsstarr växer på kalk- och näringsrik, fuktig-blöt, gärna översilad mark, framförallt i betade rikkärr och på kalkfuktängar. Växtplatserna hittar man främst i välhävdade naturbetesmarker och slåtterängar med låg vegetation. Ängsstarr är i många fall en bra indikatorart på marker med en lång kontinuitet av hävd. Arten växer även naturligt i extremrikkärr i delar av landet och är här inte beroende av hävd.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Öppna gräsmarker, Sötvattensstrand, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Ängsstarr är en hävdgynnad art som minskar och slutligen försvinner om bete eller slåtter upphör och växtplatserna växer igen. Dikning, liksom andra åtgärder som kan påverka hydrologin i de kärr och fuktängar där ängsstarren växer, är uppenbara hot mot arten. Många lokaler har spolierats sedan mitten av 1900-talet som en följd av att naturbetesmarker planterats och omvandlats till kulturskogar.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Dess växtplatser bör i de flesta fall hävdas genom bete eller slåtter. Markägare bör informeras om artens förekomst och behov av skötsel. Där den växer inom reservat eller områden som omfattas av biotopskydd och skötselavtal, bör åtgärder som gynnar ängsstarren tas upp i de föreskrifter och avtal som upprättas. Sådana åtgärder bör även skrivas in i de åtagandeplaner som upprättas för marker med högre miljöersättningar. På växtplatser som håller på att växa igen kan röjning vara en lämplig åtgärd. Ett sent betespåsläpp gynnar troligen ängsstarr liksom många andra kärr- och fuktängsarter.

Anderberg, A. & Anderberg, A.-L., 2007. Den virtuella floran. ]http.//linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html[. Nordiska Riksmuseet.

Tyler, T. m.f. (red.). 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011-06-25

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex hostiana, DC. - ängsstarr
    Synonymer
    Carex hornschuchiana Hoppe
    Gulstarr
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011-06-25