Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  frösöstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex pediformis
Frösöstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Frösöstarr är ett 30 till 60 cm högt flerårigt halvgräs med förgrenade, krypande jordstammar med rikbladiga bladrosetter i skottändarna. Arten bildar terrängtäckande bestånd av glesa tuvor med långa, 1,5–3 mm breda, friskt gröna blad och mörkbruna bladslidor. De fertila stråna bär ett toppställt hanax och nedanför detta 2–4 glest sittande honax. De liknar stråna hos vispstarr C. digitata, men utgår från bladrosetternas mitt (hos vispstarr från sidoställda bladlösa skott), är oftast längre och slakare, och är försedda med hullingar även på flatsidorna. Blomställningen är mer utdragen än hos vispstarr, med längre och spetsigare axfjäll, och fruktgömmena är längre (3,5–4 mm), med grövre behåring och något böjd näbb.
Utbredning
Länsvis förekomst för frösöstarr Observationer i  Sverige för frösöstarr
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är utbredningen splittrad, med ett centrum i Jämtland och några få spridda lokaler i Mellansverige. I Jämtland förekommer arten nästan enbart inom ett mycket skarpt avgränsat, ca 50 km långt område i östra Storsjöbygden från Aspås och Häggenås i norr till Lockne i söder. I Mellansverige är frösöstarren känd från Värmland, (fyra lokaler i Arvikatrakten, först påträffad 1938 i Gunnarskog socken), Uppland (en kilometerlång förekomst längs Enköpingsåsen i Västerlövsta och Altuna socknar, påträffad 1963), och Södermanland (en lokal i Tyresö socken på Södertörn, påträffad 1991). Dessutom föreligger ett äldre, ännu ej publicerat fynd från Östergötland. Frösöstarren är en eurosibirisk art med kontinentalt präglad utbredning. I Europa ligger tyngdpunkten i centrala Ryssland, men utlöpare finns i östra Centraleuropas berg, i södra Finland och sydöstra Norge.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Förekommer från Värmland och Södermanland till Jämtland. Frösöstarr är en värmekrävande, kalkgynnad art som föredrar torr, ljusöppen sand- eller klippmark. Typiska lokaler är åsslänter, backar, bergbranter, hällmarkskanter eller halvöppen skogsmark, i de flesta fall med exponering mot söder. Igenväxning, liksom urbanisering i Östersundsområdet bör räknas som potentiella hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (2000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 68 (50-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Frösöstarr är en värmekrävande, kalkgynnad art som föredrar torr, ljusöppen sand- eller klippmark. Typiska lokaler är åsslänter, backar, bergbranter, hällmarkskanter eller halvöppen skogsmark, i de flesta fall med exponering mot söder. Arten är hävdgynnad, men i längden klarar den endast extensivt bete. I Norge upptas arten som en ledart i "kalkfuruskog". Från Finland beskrivs mattlika bestånd i soliga sluttningar med lundartad vegetation. I Jämtland är arten lokalt terrängtäckande i södra Frösöns sydlutande mosaik av gammal kulturmark och skog. Den har en förkärlek för bryn, och har även setts avancera ut på vägslänter och järnvägsbankar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Lövskog
Lövskog
Barrskog
Barrskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex pediformis C. A. Mey. - frösöstarr Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Förekommer från Värmland och Södermanland till Jämtland. Frösöstarr är en värmekrävande, kalkgynnad art som föredrar torr, ljusöppen sand- eller klippmark. Typiska lokaler är åsslänter, backar, bergbranter, hällmarkskanter eller halvöppen skogsmark, i de flesta fall med exponering mot söder. Igenväxning, liksom urbanisering i Östersundsområdet bör räknas som potentiella hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (2000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 68 (50-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Frösöstarr är ett 30 till 60 cm högt flerårigt halvgräs med förgrenade, krypande jordstammar med rikbladiga bladrosetter i skottändarna. Arten bildar terrängtäckande bestånd av glesa tuvor med långa, 1,5–3 mm breda, friskt gröna blad och mörkbruna bladslidor. De fertila stråna bär ett toppställt hanax och nedanför detta 2–4 glest sittande honax. De liknar stråna hos vispstarr C. digitata, men utgår från bladrosetternas mitt (hos vispstarr från sidoställda bladlösa skott), är oftast längre och slakare, och är försedda med hullingar även på flatsidorna. Blomställningen är mer utdragen än hos vispstarr, med längre och spetsigare axfjäll, och fruktgömmena är längre (3,5–4 mm), med grövre behåring och något böjd näbb.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för frösöstarr

Länsvis förekomst och status för frösöstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för frösöstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är utbredningen splittrad, med ett centrum i Jämtland och några få spridda lokaler i Mellansverige. I Jämtland förekommer arten nästan enbart inom ett mycket skarpt avgränsat, ca 50 km långt område i östra Storsjöbygden från Aspås och Häggenås i norr till Lockne i söder. I Mellansverige är frösöstarren känd från Värmland, (fyra lokaler i Arvikatrakten, först påträffad 1938 i Gunnarskog socken), Uppland (en kilometerlång förekomst längs Enköpingsåsen i Västerlövsta och Altuna socknar, påträffad 1963), och Södermanland (en lokal i Tyresö socken på Södertörn, påträffad 1991). Dessutom föreligger ett äldre, ännu ej publicerat fynd från Östergötland. Frösöstarren är en eurosibirisk art med kontinentalt präglad utbredning. I Europa ligger tyngdpunkten i centrala Ryssland, men utlöpare finns i östra Centraleuropas berg, i södra Finland och sydöstra Norge.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex pediformisC. A. Mey. - frösöstarr

Frösöstarr är en värmekrävande, kalkgynnad art som föredrar torr, ljusöppen sand- eller klippmark. Typiska lokaler är åsslänter, backar, bergbranter, hällmarkskanter eller halvöppen skogsmark, i de flesta fall med exponering mot söder. Arten är hävdgynnad, men i längden klarar den endast extensivt bete. I Norge upptas arten som en ledart i "kalkfuruskog". Från Finland beskrivs mattlika bestånd i soliga sluttningar med lundartad vegetation. I Jämtland är arten lokalt terrängtäckande i södra Frösöns sydlutande mosaik av gammal kulturmark och skog. Den har en förkärlek för bryn, och har även setts avancera ut på vägslänter och järnvägsbankar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Barrskog, Triviallövskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Igenväxning, liksom urbanisering i Östersundsområdet bör räknas som potentiella hot. Från Finland har beskrivits hur frösöstarren vid svag igenväxning (beskuggning) kvarlever i täta, sterila bestånd, men att längden av internoderna ökar. Men vid starkare beskuggning börjar arten att avta. Frösöstarren ökar dock snabbt när ljusinsläppet ökar, och arten kan antas klara ett hyggesbruk om markslitaget minimeras.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
I Sverige har inga närmare studier gjorts över långsiktiga förändringar i bestånden, så angelägenhetsgraden för åtgärder är ej känd. Rimligt är dock att markanvändningsplaner upprättas i områden där tätare bestånd finns. De isolerade bestånden i Mellansverige bör skyddas och bevakas så långt det är möjligt, och igenväxning förhindras på lokalerna.
Frösöstarren är en variabel art som innefattar flera underarter. Artens nominatform (subsp. pediformis) är en stäppväxt som förekommer i Ryssland, medan populationerna i norra Ryssland, Centraleuropa och Norden hör till subsp. rhizodes (Blytt) H. Lindb. Hybrider mellan frösöstarr och vispstarr C. digitata har uppgivits från Norge, och introgression mellan samma arter har även antagits vara ett möjligt ursprung för åsstarr C. pallidula. Studier av allozymvariation visar dock att frösöstarren står mycket långt ifrån de sinsemellan mycket närbesläktade arterna i vispstarrgruppen (vispstarr, åsstarr och fågelstarr C. ornithopoda). Hybridisering mellan frösöstarr och andra starrarter ter sig därför osannolik. Utländska namn – DK: Frösö-Star, NO: Mattestorr, FI: Jalkasara.

Almquist, E. 1964. Berula erecta, Carex pediformis m fl. novitier i Upplands flora. Svensk Bot. Tidskr. 58: 491–495.

Anonym 2006. Frösöstarr Carex pediformis. Värmlandsfloran 21 (2): 6–9.

Bäckström, L.-Å. 2006. Frösöstarrens utbredning i Härke på Frösön. Rödbläran 18 (1): 5–7.

Ericsson, S. 2008. Ett förbisett fynd av frösöstarr Carex pediformis i Östergötland. Svensk Bot. Tidskr.

Gudmundsson, H. & Johansson, U. 1992. Första fyndet av frösöstarr (Carex pediformis) i Sörmland. Daphne 3: 43–44.

Hård av Segerstad, F. 1939. Några nyheter för Värmlands flora II. Medd. Göteb. Bot. Trädg. 13: 381–384.

Lange, T. 1938. Jämtlands kärlväxtflora. Acta Bot. Fennica 21.

Larsson, P. & Eriksson, E. 2006. Rödlistade arter sommaren 2005. Värmlandsfloran 21 (1): 7–12.

Mäkinen, Y. 1965. A probable case of ancient introgression between Carex digitata and C. pediformis ssp. rhizodes. Ann. Bot. Fennici 2: 19–32.

Söyrinki, N. 1932. Zur Ökologi von Carex pediformis C. A. Mey. Ann. Bot. Soc. Vanamo 2 (6): 13–16.

Söyrinki, N. 1983. Kasviston muutokset jalkasaran, Carex pediformis C. A. Meyer, kasvupaikoilla Vesilahdella 1930–1980. Memoranda Soc. Fauna Flora Fennica 59: 21–32.

Tyler, T. 2003. Allozyme variation in Carex sect. Digitatae – Evidence of introgression, genetic distinctiveness and evolution of taxa. Plant. Syst. Evol. 237: 219–231.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stefan Ericsson 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex pediformis, C. A. Mey. - frösöstarr
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stefan Ericsson 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2008.