Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  loppstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex pulicaris
Loppstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Loppstarr är ett 10 till 25 cm högt flerårigt halvgräs. Arten bildar små glesa till täta tuvor med trådsmala blad som liknar kruståtelns tuvor. Fertila strån bär enkla toppställda ax med hanblommor överst och honblommor nederst. Fruktgömmena är först uppåtriktade och axen kan då påminna om nålstarr. Vid fruktmognad böjs de 4,5–5,5 mm långa svartglänsande fruktgömmena nedåt och arten får sitt karaktäristiska utseende.
Utbredning
Länsvis förekomst för loppstarr Observationer i  Sverige för loppstarr
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Loppstarren är en europeisk art med svagt suboceanisk utbredning. Tyngdpunkten ligger i Västeuropa med nordliga förekomster efter Norges västkust. Den finns i stora delar av Danmark och Balticum men är mycket sällsynt och numera utgången i Finland. I Sverige finns loppstarren i alla landskap norrut till Dalarna och Gästrikland. Den förekommer fortfarande frekvent i många landskap och kalktrakter men har minskat starkt i områden där den är beroende av hävd. Minskningen är störst i Sydsverige. Även i nordöstra delen av utbredningsområdet bedöms arten minska i sina naturliga biotoper.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Förekommer från Skåne upp till Dalarna och Gästrikland samt på Öland och Gotland. Loppstarr växer i fuktig mager mark på gränsen mellan våtmark och fastmark. Den förekommer både i naturliga vegetationstyper som kärrkanter och i slåtter- eller beteshävdade gräsmarker. I båda fallen oftast på översilad, källpåverkad eller växelfuktig mark med tunt torvtäcke där kalkrikt grundvatten finns nära markytan. Främsta hotet är upphörande hävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (300-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1750-2250) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (25-50) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ac).
Ekologi
Loppstarren är starkt kalkgynnad och växer i fuktig mager mark på gränsen mellan våtmark och fastmark. Den förekommer både i naturliga vegetationstyper som kärrkanter och i slåtter- eller beteshävdade gräsmarker. I båda fallen oftast på översilad, källpåverkad eller växelfuktig mark med tunt torvtäcke där kalkrikt grundvatten finns nära markytan. Typiska växtplatser i skogslandskapet är små halvöppna skogskärr, ”kärrfönster” i kalkbarrskogar, örtrika fuktstråk och utströmningsområden i bergssluttningar samt kalkfuktängsfragment i anslutning till kraftledningsgator eller havsstränder. På västkusten växer den ofta i anslutning till skalgrus. Arten är starkt hävdgynnad. Ängar och beteshagar med loppstarr indikerar ofta lång kontinuitet av slåtter eller bete. I hävdade gräsmarker kan den också växa utan synbar kalkpåverkan t ex i fukthed. Den trivs både i gles skog och på öppen mark. I tät skog blir blomning och fruktsättning dålig. Arten är känslig för eutrofiering och igenväxning.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex pulicaris L. - loppstarr Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Förekommer från Skåne upp till Dalarna och Gästrikland samt på Öland och Gotland. Loppstarr växer i fuktig mager mark på gränsen mellan våtmark och fastmark. Den förekommer både i naturliga vegetationstyper som kärrkanter och i slåtter- eller beteshävdade gräsmarker. I båda fallen oftast på översilad, källpåverkad eller växelfuktig mark med tunt torvtäcke där kalkrikt grundvatten finns nära markytan. Främsta hotet är upphörande hävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (300-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1750-2250) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (25-50) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ac).
Konventioner Typisk art i 6410 Fuktängar (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Loppstarr är ett 10 till 25 cm högt flerårigt halvgräs. Arten bildar små glesa till täta tuvor med trådsmala blad som liknar kruståtelns tuvor. Fertila strån bär enkla toppställda ax med hanblommor överst och honblommor nederst. Fruktgömmena är först uppåtriktade och axen kan då påminna om nålstarr. Vid fruktmognad böjs de 4,5–5,5 mm långa svartglänsande fruktgömmena nedåt och arten får sitt karaktäristiska utseende.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för loppstarr

Länsvis förekomst och status för loppstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för loppstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Loppstarren är en europeisk art med svagt suboceanisk utbredning. Tyngdpunkten ligger i Västeuropa med nordliga förekomster efter Norges västkust. Den finns i stora delar av Danmark och Balticum men är mycket sällsynt och numera utgången i Finland. I Sverige finns loppstarren i alla landskap norrut till Dalarna och Gästrikland. Den förekommer fortfarande frekvent i många landskap och kalktrakter men har minskat starkt i områden där den är beroende av hävd. Minskningen är störst i Sydsverige. Även i nordöstra delen av utbredningsområdet bedöms arten minska i sina naturliga biotoper.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex pulicarisL. - loppstarr

Loppstarren är starkt kalkgynnad och växer i fuktig mager mark på gränsen mellan våtmark och fastmark. Den förekommer både i naturliga vegetationstyper som kärrkanter och i slåtter- eller beteshävdade gräsmarker. I båda fallen oftast på översilad, källpåverkad eller växelfuktig mark med tunt torvtäcke där kalkrikt grundvatten finns nära markytan. Typiska växtplatser i skogslandskapet är små halvöppna skogskärr, ”kärrfönster” i kalkbarrskogar, örtrika fuktstråk och utströmningsområden i bergssluttningar samt kalkfuktängsfragment i anslutning till kraftledningsgator eller havsstränder. På västkusten växer den ofta i anslutning till skalgrus. Arten är starkt hävdgynnad. Ängar och beteshagar med loppstarr indikerar ofta lång kontinuitet av slåtter eller bete. I hävdade gräsmarker kan den också växa utan synbar kalkpåverkan t ex i fukthed. Den trivs både i gles skog och på öppen mark. I tät skog blir blomning och fruktsättning dålig. Arten är känslig för eutrofiering och igenväxning.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Främsta hotet är upphörande hävd och igenväxning. På många lokaler finns tynande reliktpopulationer på väg att försvinna i avsaknad av skötsel. Ökad kvävebelastningen är ett långsiktigt hot, både mot hävdberoende och naturliga förekomster. Arten gynnas av öppen skogsmark men kalavverkning med risövertäckning och sönderkörning, skyddsdikning, markberedning och skogsgödsling torde missgynna arten starkt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Skötselåtgärder bör sättas in på viktiga lokaler. På många kärrängar och fuktängar kan arten troligen behållas med relativt små insatser genom bete. Skogsbruk i trakter med loppstarr bör ske med stor varsamhet, särskilt i anslutning till fuktstråk och kärrkanter.
Utländska namn – DK: Loppe-Star, NO: Loppestorr, FI: Kirppusara, GB: Flea Sedge.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Bratt, L., Edelsjö, J., Ljung, T., Nyström, S. & Lundqvist, R. 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Ekstam, U., Aronsson M. & Forshed, N. 1988 Ängar. Om naturliga slåttermarker i odlingslandskapet. Stockholm.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands Flora. Motala.

Rydberg, H & Wanntorp, H-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner R. 1986. Ölands kärlväxtflora. Andra reviderade upplagan utgiven av Åke Lundqvist. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex pulicaris, L. - loppstarr
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.