Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backfryle

Organismgrupp Kärlväxter Luzula divulgata
Backfryle Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Backfryle är en 15–25 cm hög, tuvad tågväxt. Den är närstående ängsfryle L. multiflora och liknar den habituellt förutom blomställningen som mer liknar den hos knippfryle L. campestris. Basalbladen är 10–15 cm långa. Blomställningen består av ett oskaftat och 2–8 skaftade blomsamlingar med 6–11 blommor i varje. Yttre kalkbladen är 3,3–4,5 mm (2,6–3,3 mm hos ängsfryle). Ståndarknapparna är tydligt större hos backfrylen (1,1–2,1 mm) än hos ängsfrylen (0,5–1,1), även stiftet och märket är tydligt större hos backfryle, sammanlgda längden hos backfryle är 2,7–4,6 mm jämfört med 1,3–2,4 hos ängsfryle. Knippfryle skiljer sig enklast från backfryle genom att vara mer kortväxt och att inte vara tuvad.
Utbredning
Länsvis förekomst för backfryle Observationer i  Sverige för backfryle
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Backfryle är känt från Öland (funnen 2005), Gotland (spridd över ön), Södermanland (endast Södertörn) och Uppland (norrut till Östhammar). De flesta moderna fynden är från Uppland (cirka 25) tack vare att den uppmärksammats i samband med inventeringen av landskapets flora. De flesta lokalerna ligger i skärgården eller nära kusten, men enstaka fynd finns innanför kusten. Arten är ej känd från övriga Norden men ett morfologiskt närstående fryle har hittats i södra Finland. Den övriga utbredningen sträcker sig från norra Polen och Tyskland ner till Bulgarien och Bosnien. Aktuell status för populationen är dåligt känd både i och utanför Sverige på grund av att den ej beskrevs förrän 1979 och är ännu så länge dåligt uppmärksammad och eftersökt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Nyligen uppmärksammad och dåligt känd art som förekommer i sydöstra Sverige från Öland till Uppland, samt i Skåne, Blekinge och Bohuslän. Växer gärna på torrbackar. Bör eftersökas mer!. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (1000-100000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (40-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (160-2000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Backfrylets ekologi och habitatval är ännu rätt dåligt kända men många av fynden är från skogsmark, ofta gles tallskog på sand, men även rikare lövskog, ängsmark, strandängar och kalkhällmark. Flera fynd är utefter stigar och i vägkanter.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Juncaceae (tågväxter), Släkte Luzula (frylen), Art Luzula divulgata Kirschner - backfryle Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Nyligen uppmärksammad och dåligt känd art som förekommer i sydöstra Sverige från Öland till Uppland, samt i Skåne, Blekinge och Bohuslän. Växer gärna på torrbackar. Bör eftersökas mer!. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (1000-100000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (40-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (160-2000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Backfryle är en 15–25 cm hög, tuvad tågväxt. Den är närstående ängsfryle L. multiflora och liknar den habituellt förutom blomställningen som mer liknar den hos knippfryle L. campestris. Basalbladen är 10–15 cm långa. Blomställningen består av ett oskaftat och 2–8 skaftade blomsamlingar med 6–11 blommor i varje. Yttre kalkbladen är 3,3–4,5 mm (2,6–3,3 mm hos ängsfryle). Ståndarknapparna är tydligt större hos backfrylen (1,1–2,1 mm) än hos ängsfrylen (0,5–1,1), även stiftet och märket är tydligt större hos backfryle, sammanlgda längden hos backfryle är 2,7–4,6 mm jämfört med 1,3–2,4 hos ängsfryle. Knippfryle skiljer sig enklast från backfryle genom att vara mer kortväxt och att inte vara tuvad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backfryle

Länsvis förekomst och status för backfryle baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backfryle

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Backfryle är känt från Öland (funnen 2005), Gotland (spridd över ön), Södermanland (endast Södertörn) och Uppland (norrut till Östhammar). De flesta moderna fynden är från Uppland (cirka 25) tack vare att den uppmärksammats i samband med inventeringen av landskapets flora. De flesta lokalerna ligger i skärgården eller nära kusten, men enstaka fynd finns innanför kusten. Arten är ej känd från övriga Norden men ett morfologiskt närstående fryle har hittats i södra Finland. Den övriga utbredningen sträcker sig från norra Polen och Tyskland ner till Bulgarien och Bosnien. Aktuell status för populationen är dåligt känd både i och utanför Sverige på grund av att den ej beskrevs förrän 1979 och är ännu så länge dåligt uppmärksammad och eftersökt.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Juncaceae - tågväxter 
  • Släkte
    Luzula - frylen 
  • Art
    Luzula divulgataKirschner - backfryle

Backfrylets ekologi och habitatval är ännu rätt dåligt kända men många av fynden är från skogsmark, ofta gles tallskog på sand, men även rikare lövskog, ängsmark, strandängar och kalkhällmark. Flera fynd är utefter stigar och i vägkanter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Hotbilden mot arten är mycket oklar men ifall den huvudsakliga biotopen är glesa skogar, så var arten troligen gynnad av det forna utmarksbetet och missgynnas av att skogarna sluter sig allt mer.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Backfrylets aktuella förekomst och status måste klarläggas och hotbilden måste klargöras.

Becker, T. 2005. Luzula divulgata Kirschner (Schlanke Hainsimse) – Verbreitung, Vergesellschaftung und Standort einer Art xerothermer Eichenwälder in Mitteldeutschland. Tuexenia 25: 63–82.

Harmaja, H. 2003. A note on Luzula cf. divulgata and Viola x pseudomirabilis in Finland. Memoranda Soc. Fauna Flora Fennica 79: 69–72.

Karlsson, T. 1999. Efterlysning: Luzula divulgata. Daphne 10: 50.

Kirschner J. 1979. A new species of the Luzula campestris-multiflora complex in Central Europe. Folia Geobot. Phytotax. 14/4: 431-435.

Kirschner, J. 1992: A Luzula sect. Luzula puzzle near Sofia, Bulgaria. A biodiversity contribution. Ann. Bot. Fennici 29(3): 235–241.

Kirschner J. 1993. Taxonomic survey of Luzula sect. Luzula (Juncaceae) in Europe. Folia Geobot. Phytotax, Praha, 28: 141–182. Lájer, K. 2004. Comparative statistical analysis of the section Luzula in Hungary. Flora Pannonica 2(2): 69–83.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Juncaceae - tågväxter 
  • Släkte
    Luzula - frylen 
  • Art
    Luzula divulgata, Kirschner - backfryle
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2006.