Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backsmörblomma

Organismgrupp Kärlväxter Ranunculus polyanthemos
Backsmörblomma Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Backsmörblomma är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae). Plantan är högväxt och mäter 40-100 cm. Nertill finns vissna, bruna rester av gamla bladskaft. De nedre bladen är långskaftade, djupt tre- till femdelade och smalflikiga. Den yttersta bladfliken mäter maximalt 4 mm i bredd. Stjälken är utspärrat långhårig nertill. Blommorna är gula, stora och mäter 2-3 cm. Blomningen sker i maj till juli. Blomskaftet är fårat upptill. Frukten är en nöt med nästan rak näbb. Det nordiska materialet av backsmörblomma delas in i tre underarter: vanlig backsmörblomma R. polyanthemos subsp. polyanthemos, skogssmörblomma R. polyanthemos subsp. nemorosus och ängssmörblomma R. polyanthemos subsp. × polyanthemoides. Beskrivningen ovan är giltig för underarten vanlig backsmörblomma. Skogssmörblomma har en stjälk med nertill liggande hår. De nedre bladen är mer grunt tredelade och har en yttre bladflik vars bredd mäter 5-15 mm. Nöten har en kraftigt böjd näbb. Ängssmörblomma står emellan de två andra i karaktärer (Jonsell 2001). Backsmörblomma kan närmast förväxlas med smörblomma R. acris men skiljs från denna på sina smalflikiga blad och håriga stjälk.
Utbredning
Länsvis förekomst för backsmörblomma Observationer i  Sverige för backsmörblomma
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vanlig backsmörblomma förekommer spridd i större delen av Götaland och Svealand men saknas i Värmland. Längs kusten går den sällsynt upp till Ångermanland (Artportalen 2015). På många ställen har en tillbakagång konstaterats. Minskningstakten under de senaste 30 åren beräknas i Skåne (Tyler m.fl. 2007) till 69 %, i Bohuslän (Blomgren m. fl. 2011) 22 % och i Uppland (Jonsell 2010) 6 % baserade på förändringar från mitten av 1900- till början av 2000-talet. Vanlig backsmörblomma är spridd i främst sydöstra delen av Norge och är fortfarande relativt vanlig i södra och mellersta Finland (Jonsell 2001). Utbredningen i övriga Europa är östlig och kontinental med fortsättning bort mot Centralasien. Ängssmörblomma är mer sällsynt och har i Sverige sin huvudsakliga utbredning på Gotland men förekommer även i delar av Götaland och Svealand. Aktuell förekomst av skogssmörblomma saknas i Sverige men finns i Danmark. Den har en mer västeuropeisk utbredning men går även österut till Vitryssland och Polen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Backsmörblomma är en huvudsakligen sydsvensk torrbacksväxt med en del lokaler upp till Jämtland och Ångermanland, främst längs kusten. Arten företräds huvudsakligen av underarten vanlig backsmörblomma, men på Gotland verkar underarten ängssmörblomma dominera. Arten har minskat, likt många andra gräsmarksarter, till följd av minskad hävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1500 (900-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abc).
Ekologi
Vanlig backsmörblomma växer på kalkrika och torra marker med grusigt eller sandigt underlag. Växtplatserna bör vara varma och soliga. Öppna naturbetesmarker men även lövängar, ekhagar, skogsbryn och vägkanter kan hysa arten. Hävden bör vara måttligt intensiv, växten hittas ofta i så kallade slåtterrefuger exempelvis vid buskar och stenar på gravfält och åkerholmar (Ekstam m.fl. 1988). Ängssmörblomma påträffas i liknande miljöer men även i glesare löv- och tallskogar. Skogssmörblomma finns främst i så kallad ekkrattskog (Jonsell 2001).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ranunculales (ranunkelordningen), Familj Ranunculaceae (ranunkelväxter), Släkte Ranunculus (ranunkler), Art Ranunculus polyanthemos L. - backsmörblomma Synonymer Backranunkel

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Backsmörblomma är en huvudsakligen sydsvensk torrbacksväxt med en del lokaler upp till Jämtland och Ångermanland, främst längs kusten. Arten företräds huvudsakligen av underarten vanlig backsmörblomma, men på Gotland verkar underarten ängssmörblomma dominera. Arten har minskat, likt många andra gräsmarksarter, till följd av minskad hävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1500 (900-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abc).
Backsmörblomma är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae). Plantan är högväxt och mäter 40-100 cm. Nertill finns vissna, bruna rester av gamla bladskaft. De nedre bladen är långskaftade, djupt tre- till femdelade och smalflikiga. Den yttersta bladfliken mäter maximalt 4 mm i bredd. Stjälken är utspärrat långhårig nertill. Blommorna är gula, stora och mäter 2-3 cm. Blomningen sker i maj till juli. Blomskaftet är fårat upptill. Frukten är en nöt med nästan rak näbb. Det nordiska materialet av backsmörblomma delas in i tre underarter: vanlig backsmörblomma R. polyanthemos subsp. polyanthemos, skogssmörblomma R. polyanthemos subsp. nemorosus och ängssmörblomma R. polyanthemos subsp. × polyanthemoides. Beskrivningen ovan är giltig för underarten vanlig backsmörblomma. Skogssmörblomma har en stjälk med nertill liggande hår. De nedre bladen är mer grunt tredelade och har en yttre bladflik vars bredd mäter 5-15 mm. Nöten har en kraftigt böjd näbb. Ängssmörblomma står emellan de två andra i karaktärer (Jonsell 2001). Backsmörblomma kan närmast förväxlas med smörblomma R. acris men skiljs från denna på sina smalflikiga blad och håriga stjälk.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backsmörblomma

Länsvis förekomst och status för backsmörblomma baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backsmörblomma

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vanlig backsmörblomma förekommer spridd i större delen av Götaland och Svealand men saknas i Värmland. Längs kusten går den sällsynt upp till Ångermanland (Artportalen 2015). På många ställen har en tillbakagång konstaterats. Minskningstakten under de senaste 30 åren beräknas i Skåne (Tyler m.fl. 2007) till 69 %, i Bohuslän (Blomgren m. fl. 2011) 22 % och i Uppland (Jonsell 2010) 6 % baserade på förändringar från mitten av 1900- till början av 2000-talet. Vanlig backsmörblomma är spridd i främst sydöstra delen av Norge och är fortfarande relativt vanlig i södra och mellersta Finland (Jonsell 2001). Utbredningen i övriga Europa är östlig och kontinental med fortsättning bort mot Centralasien. Ängssmörblomma är mer sällsynt och har i Sverige sin huvudsakliga utbredning på Gotland men förekommer även i delar av Götaland och Svealand. Aktuell förekomst av skogssmörblomma saknas i Sverige men finns i Danmark. Den har en mer västeuropeisk utbredning men går även österut till Vitryssland och Polen.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Ranunculus - ranunkler 
  • Art
    Ranunculus polyanthemosL. - backsmörblomma
    Synonymer
    Backranunkel

Vanlig backsmörblomma växer på kalkrika och torra marker med grusigt eller sandigt underlag. Växtplatserna bör vara varma och soliga. Öppna naturbetesmarker men även lövängar, ekhagar, skogsbryn och vägkanter kan hysa arten. Hävden bör vara måttligt intensiv, växten hittas ofta i så kallade slåtterrefuger exempelvis vid buskar och stenar på gravfält och åkerholmar (Ekstam m.fl. 1988). Ängssmörblomma påträffas i liknande miljöer men även i glesare löv- och tallskogar. Skogssmörblomma finns främst i så kallad ekkrattskog (Jonsell 2001).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Trädbärande gräsmark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Backsmörblomma växer främst på lokaler som hävdas genom bete eller slåtter. Vid utebliven hävd kan den initialt gynnas och blomma rikligt i den så kallade ”älskliga fasen”. Men fortsätter ohävden under några år tynar backsmörblomman bort (Ekstam m.fl. 1992). Igenväxningen accelereras av en ökad kvävedeposition, både via luften och genom tillförsel av konstgödsel, vilket kraftigt missgynnar växten. Även förtätning av skogar som hyser backsmörblomma och skogsplantering på tidigare öppna marker gör att den försvinner från lokalen. Alltför intensiv hävd genom bete kan också missgynna växten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Backsmörblomma behöver en anpassad hävd för att trivas. Markägare med backsmörblomma på sina marker bör informeras om hur han/hon kan gynna den och andra hävdberoende växter, djur och svampar som ofta trivs på samma lokaler. Eftersom backsmörblomma har svårt att överleva på sikt i dagens jordbrukslandskap är det viktigt att floraväktare uppmärksammar växten och att utvecklingen av några utvalda bestånd följs på ett strukturerat sätt.
Ranunkler eller smörblommor, släktet Ranunculus, är i färskt tillstånd giftiga och undviks av betande boskap. Smaken på dem är mycket skarp och brännande. Krossade växtdelar irriterar både hud och slemhinnor. När växten torkar försvinner en stor de av de giftiga ämnena och därför kan betesdjuren äta höet trots att det innehåller smörblommor (Jonsson 1983).

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. http://www.artportalen.se [uttag 2015-01-13].

Artskart. 2015. Artskart 1.4. Artsdatabanken, Trondheim. http://artskart.artsdatabanken.no/Default.aspx [uttag 2015-01-13].

Blomgren, E., Falk, E. & Herloff, B. (red.). 2011. Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla.

Ekstam, U., Aronsson, M. & Forshed, N. 1988. Ängar. Om naturliga slåttermarker i odlingslandskapet. LTs förlag, Stockholm.

Ekstam, U. & Forshed, N. 1992. Om hävden upphör. Naturvårdsverket, Solna.

Jonsell, B. (red.). 2001. Flora Nordica 2. Stockholm.

Jonsell, L. (red.). 2010. Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Jonsson, S. 1983. Blombok. LTs förlag, Helsingborg.

Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. (red.). 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lunds Botaniska Förening, Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulla-Britt Andersson 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Ranunculus - ranunkler 
  • Art
    Ranunculus polyanthemos, L. - backsmörblomma
    Synonymer
    Backranunkel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulla-Britt Andersson 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.