Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skogsalm

Organismgrupp Kärlväxter Ulmus glabra
Skogsalm Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Alm (eller skogsalm som den ofta kallats) är ett träd som kan bli cirka 30 meter högt. Om det finns utrymme så breder kronan ofta ut sig. Bladen är sträva med dubbelt sågtandad kant och har som andra almar en skev bladbas. Almen blommar i april-maj på bar kvist med små röda blommor i täta samlingar. Frukten är en vingkantad nöt som är ätlig. De andra svenska almarterna, lundalm (Ulmus minor) och vresalm (Ulmus laevis), skiljer sig från alm genom att dessa har blad med kal översida (almen har strävhårig). Vresalm har dessutom långskaftade blommor (kortskaftade-sittande hos alm) och lundalm frukter där nöten är placerad ovanför mitten (vid mitten hos alm). Alm hybridiserar relativt lätt med lundalm.
Utbredning
Länsvis förekomst för skogsalm Observationer i  Sverige för skogsalm
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer huvudsakligen i södra Sverige upp till Mälardalen. Norr därom är den mer sällsynt och i Norrland norrut till Ångermanland och Åsele lappmark förekommer den främst i sydväxtberg. Den nordliga utbredningen hänger mer ihop med artens utbredning i Norge än med de sydligare almarna, och de nordliga almarna har ofta behandlats som en egen underart. Alm förekommer i Norden i Norge, Danmark och södra Finland. I övrigt omfattar utbredning större delen av mellersta och södra Europa samt angränsande delar av Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
A3be+4abe
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
Kraftigt påverkad av almsjukan och idag är större delen av det svenska beståndet drabbat. Det finns ännu ingen känd resistens mot sjukdomen och det är stor risk att endast de mest isolerade bestånden har någon framtid. Observationer och förutsägelser baserade på tillståndet på den europeiska kontinenten indikerar att skogsalmen går en mycket dyster framtid i landet till mötes, med skattade populationsminskningar på upp emot 90% under de kommande tio åren. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-50) % under de senaste 100 åren. Under de kommande 100 åren förväntas minskningstakten uppgå till 99 (80-100) %. Under en tidsperiod om 100 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 99 (80-100) %. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och negativ påverkan. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A3be+4abe).
Ekologi
Alm förekommer främst på näringsrik, något fuktig mulljord. Den växer framför allt i lerslättsområden, intill vattendrag och sjöar, och är där den är konkurrenskraftig gentemot andra trädslag främst gran. Rena almskogar är mycket ovanliga, alm förekommer oftast som en viktig beståndsdel i ädellövskogar tillsammans med lind, lön, ask och ek. Alm är även vanlig som planterad i aller, som vårdträd m m.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Ulmaceae (almväxter), Släkte Ulmus (almar), Art Ulmus glabra Huds. - skogsalm Synonymer alm, Wych Elm, Ulmus campestris L., Ulmus montana s.lat.

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier A3be+4abe
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)

Dokumentation Kraftigt påverkad av almsjukan och idag är större delen av det svenska beståndet drabbat. Det finns ännu ingen känd resistens mot sjukdomen och det är stor risk att endast de mest isolerade bestånden har någon framtid. Observationer och förutsägelser baserade på tillståndet på den europeiska kontinenten indikerar att skogsalmen går en mycket dyster framtid i landet till mötes, med skattade populationsminskningar på upp emot 90% under de kommande tio åren. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-50) % under de senaste 100 åren. Under de kommande 100 åren förväntas minskningstakten uppgå till 99 (80-100) %. Under en tidsperiod om 100 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 99 (80-100) %. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och negativ påverkan. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A3be+4abe).
Alm (eller skogsalm som den ofta kallats) är ett träd som kan bli cirka 30 meter högt. Om det finns utrymme så breder kronan ofta ut sig. Bladen är sträva med dubbelt sågtandad kant och har som andra almar en skev bladbas. Almen blommar i april-maj på bar kvist med små röda blommor i täta samlingar. Frukten är en vingkantad nöt som är ätlig. De andra svenska almarterna, lundalm (Ulmus minor) och vresalm (Ulmus laevis), skiljer sig från alm genom att dessa har blad med kal översida (almen har strävhårig). Vresalm har dessutom långskaftade blommor (kortskaftade-sittande hos alm) och lundalm frukter där nöten är placerad ovanför mitten (vid mitten hos alm). Alm hybridiserar relativt lätt med lundalm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skogsalm

Länsvis förekomst och status för skogsalm baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skogsalm

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer huvudsakligen i södra Sverige upp till Mälardalen. Norr därom är den mer sällsynt och i Norrland norrut till Ångermanland och Åsele lappmark förekommer den främst i sydväxtberg. Den nordliga utbredningen hänger mer ihop med artens utbredning i Norge än med de sydligare almarna, och de nordliga almarna har ofta behandlats som en egen underart. Alm förekommer i Norden i Norge, Danmark och södra Finland. I övrigt omfattar utbredning större delen av mellersta och södra Europa samt angränsande delar av Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Ulmaceae - almväxter 
  • Släkte
    Ulmus - almar 
  • Art
    Ulmus glabraHuds. - skogsalm
    Synonymer
    alm
    Wych Elm
    Ulmus campestris L.
    Ulmus montana s.lat.

Alm förekommer främst på näringsrik, något fuktig mulljord. Den växer framför allt i lerslättsområden, intill vattendrag och sjöar, och är där den är konkurrenskraftig gentemot andra trädslag främst gran. Rena almskogar är mycket ovanliga, alm förekommer oftast som en viktig beståndsdel i ädellövskogar tillsammans med lind, lön, ask och ek. Alm är även vanlig som planterad i aller, som vårdträd m m.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Triviallövskog, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Almen hotas av almsjuka som orsakas av svampen Ophiostoma novo-ulmi. Svampen sprids av almsplintborren som sprider svampens sporer när den gnager på levande grenar. Sporerna gror och bildar mycel som växer in i almen. Angripna grenar missfärgas och gröna blad skrumpnar och blir efter några dagar gulbruna. Allt fler grenar påverkas efterhand vilket medför att trädet försvagas och slutligen dör. Almsplintborrar utvecklas i döda träd, och om träden är smittade med almsjuka fastnar sporer på de nykläckta skalbaggarna. Spridning av svampen sker även genom rotkontakt mellan närstående almar. Större delen av det svenska almbeståndet söder om Norrland är idag drabbat av almsjukan. Till skillnad från askskottssjukan så angriper almsjukan endast vuxna träd vilket gör att träden normalt hinner reproducera sig innan de blir angripna. Det leder till att almen troligen kommer att finnas kvar i framtiden, men riktigt gamla almar kommer att var en bristvara. Detta medför att många arter knutna till gamla almar kommer att gå en mörk framtid till mötes.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
För att begränsa almsjukan försöker man inom vissa områden ta bort angripna träd så att spridningen av almsplintborren begränsas. Detta har viss effekt vid tidiga och små angrepp men gör knappast någon effekt när väl angreppet fått fäste. En viktig verksamhet är att dokumentera almpopulationer som är resistenta eller har förhöjd motståndkraft mot almsjukan.
Utländska namn – NO: Alm, DK: Skov-Elm, FI: Vuorijalava, GB: Wych Elm.

Black-Samuelsson, S. & Ghelardini, L. 2007 Fenologi hos alm visar samband med almsjuka. FAKTA SKOG Rön från Sveriges Lantbruksuniversitet Nr 14, 2007.

Lampinen, R. & Lahti, T. 2010: Växtatlas 2009. -- Helsingfors Universitet, Naturhistoriska centralmuseet, Botaniska museet, Helsingfors. Utbredningskartorna på addressen http://www.luomus.fi/vaxtatlas.

Ødum, S. 1968. Udbredelsen af træer og buske i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 1–118.

Virtuella floran http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ulma/ulmus/ulmugla.html

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2010. ©ArtDatabanken, SLU 2010-11-15.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Ulmaceae - almväxter 
  • Släkte
    Ulmus - almar 
  • Art
    Ulmus glabra, Huds. - skogsalm
    Synonymer
    alm
    Wych Elm
    Ulmus campestris L.
    Ulmus montana s.lat.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2010. ©ArtDatabanken, SLU 2010-11-15.