Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Baetis liebenauae

Organismgrupp Sländor, Dagsländor Baetis liebenauae
  Sländor, Dagsländor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Larven har tre ändspröt, det mittre är kortare än de två yttre som är 3/4 så långa som kroppen. Kroppslängden hos fullvuxna larver ligger mellan 6 och 8 mm exklusive ändspröt. Kroppen är ”enfärgat” gulvit eller mörkare, ibland dock med en mönstring som gör att den vid en första anblick kan förväxlas med arter inom undersläktet Rhodobaetis. De sju gälparen är korta och ovala. Labialpalperna (del av munnen) har tydliga ”tummar” och liknar mest Baetis macani. Mandibelns övre tandgrupp består av en enda bred tand, mot övriga Baetis-arters 3-4 tänder. Den första beskrivningen av larven gjordes av Keffermüller 1974. Arten ingår i den finska nyckeln Kuusela 1993 (med figurer från Keffermüller 1974) och i Engblom 1996. Subimagines och imagines har förkrympta bakvingar och två ändspröt. Dagsländorna är ensamma om att ha ett ”vattenavstötande” subimago-stadium. Subimagon ser ut som den fullbildade imagon men har mattare färger, kortare ändspröt samt kortare framben hos hanen. Framvingslängden hos hanar är 6-7 mm och hos honor 7-8 mm. Bakvingens tredje nerv är hälften så lång som vingen. I vila hålls vingarna vertikalt sammanfällda ovanför kroppen. Hanens turbanögon är gula eller orange, på forceps (ett tångliknande redskap varmed hanen håller fast honan under parningen) är segment 2 dubbelt så långt som segment 1. På honorna är bakbenets skenben längre än låret. Äggen blir 0,14 mm långa. Beskrivning återfinns i Keffermüller (1974). Ingår i bestämningslitteratur av Engblom (1996).
Utbredning
Länsvis förekomst för Baetis liebenauae Observationer i  Sverige för Baetis liebenauae
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Baetis liebenauae har påträffats i större delen av Europa samt i Turkiet. Fynd har också gjorts i Danmark och i den norra halvan av Finland samt på Kola-halvön. Den har ej påträffats i Norge. I Sverige har arten påträffats i klimatzon 1-3 från 2 till 198 m.ö.h. Larver av Baetis liebenauae har främst påträffats i större vattendrag som Mieån, Mörrumsån och Högvadsån. Fynd föreligger även från mindre vattendrag som den 3-7 meter breda Gnyltån i Småland. Det nordligaste fyndet kommer från Hornborgaån i Västergötland. För närvarande föreligger fynd från 12 sydliga vattendrag. Ett stort antal sydliga vattendrag har undersökts sedan de första fynden av arten gjordes och främst resulterat i fynd på nya lokaler i vattendrag där arten redan var känd. Mörkertalet inom Sverige bedöms därför som litet. Artens larver har ej samlats in med kvantitativa metoder, en försiktig bedömning är att 10-30 individer/m2 är en normal täthet. Den högsta tätheten hittills, cirka 900 individer/m2, noterades 1986-06-04 i Mörrumsån cirka 3,3 km norr om Svängsta. Arten är rödlistad i Sverige eftersom den har ett fragmenterat utbredningsområde samt att det föreligger misstanke om popoulationsminskning. Arten beskrevs först 1974 från Polskt material varför det inte kan uteslutas att framtida revideringar av släktet Baetis i övriga delar av världen kommer att visa på ett större utbredningsområde än det nu kända. I Sverige och Italien identifierades arten år 1983, i Finland 1987 och i övriga delar av Europa från 1990-talet och senare.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Larverna lever i strömmande och steniga partier av klart rinnande vatten, inte så djupt, vadbart, sparsamt med vegetation. Arten är lättbestämd som larv och dess habitat välundersökt inom miljöövervakningen, ändå mycket sällsynt funnen. Det finns indikationer på att den är krävande. I Sverige är den sydlig men förekommer i opåverkade vatten på Kolahalvön. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 24000 (24000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
De individrikaste bestånden av Baetis liebenauae har påträffats på 0,3 till 0,7 meters djup vid småsteniga bottnar med gles vattenvegetation, dock oftast i närheten av tät strandvegetation. Larverna är mycket snabbsimmande, iakttagelser i fält indikerar att arten gör korta visiter i strandvegetationen under sitt födosök. Artens tarm har innehållit finpartikulärt mer eller mindre nedbrutet organiskt material, olika typer av kiselalger och andra påväxtalger samt mindre delar av vattenvegetation. Trots artens skovelliknande mandibler är tarminnehållet i linje med dito från andra Baetis-arter. Vår bedömning är att arten till cirka 40% hör till den funktionella gruppen samlare, till 40% betare och till 20% sönderdelare. I de strandnära områden där arten håller till har vattenhastigheten oftast legat på 0,2-0,8 m/sek. Gemensamt för flera vattendrag med riklig förekomst av Baetis liebenauae är förekomst cyanobakterien Nostoc, en alg som förknippas med goda habitatmässiga och vattenkemiska förhållanden. Förekomst av Baetis liebenauae förknippas också med förekomst av föroreningskänsliga mindre vanliga arter som dagsländorna Nigrobaetis digitatus Bengtsson, 1912 och Baetis buceratus Eaton, 1870, skinnbaggen Aphelocheirus aestivalis (Fabricius, 1794) samt skalbaggarna Stenelmis canaliculata (Gyllenhal, 1808) och Riolus cupreus (Müller, 1806). Karaktärsarter vid fynd av Baetis liebenauae har varit dagsländorna Baetis rhodani (Pictet, 1843) och Heptagenia sulphurea (Müller, 1776). Baetis liebenauae har påträffats vid pH från 6,3 till 8,0, konduktivitet 7,2 till 25,6 mS/m, färgtal 30 till 120 mg Pt/l, alkalinitet 0,08 till 0,89 mekv/l, kalcium 0,31-0,34 mekv/l, magnesium 0,10 till 0,16 mekv/l och klorid 0,30 till 0,32 mekv/l.
I Polen har arten 2 generationer per år och övervintrar som ägg. I Italien, där tre generationer per år har noterats, övervintrar artens höstgeneration som larver. Utifrån de larvstorlekar som noterats i Sverige vid skilda årstider är indikationen den att arten har två generationer per år samt att den övervintrar som ägg. Larver påträffas i olika storlekar från maj till i början av oktober i Svealand.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattenmassa
Vattenmassa
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), "Allätare" (omnivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Ephemeroptera (dagsländor), Familj Baetidae (ådagsländor), Släkte Baetis, Art Baetis liebenauae Keffermüller, 1974 Synonymer Baëtis liebenauae

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Larverna lever i strömmande och steniga partier av klart rinnande vatten, inte så djupt, vadbart, sparsamt med vegetation. Arten är lättbestämd som larv och dess habitat välundersökt inom miljöövervakningen, ändå mycket sällsynt funnen. Det finns indikationer på att den är krävande. I Sverige är den sydlig men förekommer i opåverkade vatten på Kolahalvön. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 24000 (24000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Larven har tre ändspröt, det mittre är kortare än de två yttre som är 3/4 så långa som kroppen. Kroppslängden hos fullvuxna larver ligger mellan 6 och 8 mm exklusive ändspröt. Kroppen är ”enfärgat” gulvit eller mörkare, ibland dock med en mönstring som gör att den vid en första anblick kan förväxlas med arter inom undersläktet Rhodobaetis. De sju gälparen är korta och ovala. Labialpalperna (del av munnen) har tydliga ”tummar” och liknar mest Baetis macani. Mandibelns övre tandgrupp består av en enda bred tand, mot övriga Baetis-arters 3-4 tänder. Den första beskrivningen av larven gjordes av Keffermüller 1974. Arten ingår i den finska nyckeln Kuusela 1993 (med figurer från Keffermüller 1974) och i Engblom 1996. Subimagines och imagines har förkrympta bakvingar och två ändspröt. Dagsländorna är ensamma om att ha ett ”vattenavstötande” subimago-stadium. Subimagon ser ut som den fullbildade imagon men har mattare färger, kortare ändspröt samt kortare framben hos hanen. Framvingslängden hos hanar är 6-7 mm och hos honor 7-8 mm. Bakvingens tredje nerv är hälften så lång som vingen. I vila hålls vingarna vertikalt sammanfällda ovanför kroppen. Hanens turbanögon är gula eller orange, på forceps (ett tångliknande redskap varmed hanen håller fast honan under parningen) är segment 2 dubbelt så långt som segment 1. På honorna är bakbenets skenben längre än låret. Äggen blir 0,14 mm långa. Beskrivning återfinns i Keffermüller (1974). Ingår i bestämningslitteratur av Engblom (1996).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Baetis liebenauae

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Baetis liebenauae

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Baetis liebenauae har påträffats i större delen av Europa samt i Turkiet. Fynd har också gjorts i Danmark och i den norra halvan av Finland samt på Kola-halvön. Den har ej påträffats i Norge. I Sverige har arten påträffats i klimatzon 1-3 från 2 till 198 m.ö.h. Larver av Baetis liebenauae har främst påträffats i större vattendrag som Mieån, Mörrumsån och Högvadsån. Fynd föreligger även från mindre vattendrag som den 3-7 meter breda Gnyltån i Småland. Det nordligaste fyndet kommer från Hornborgaån i Västergötland. För närvarande föreligger fynd från 12 sydliga vattendrag. Ett stort antal sydliga vattendrag har undersökts sedan de första fynden av arten gjordes och främst resulterat i fynd på nya lokaler i vattendrag där arten redan var känd. Mörkertalet inom Sverige bedöms därför som litet. Artens larver har ej samlats in med kvantitativa metoder, en försiktig bedömning är att 10-30 individer/m2 är en normal täthet. Den högsta tätheten hittills, cirka 900 individer/m2, noterades 1986-06-04 i Mörrumsån cirka 3,3 km norr om Svängsta. Arten är rödlistad i Sverige eftersom den har ett fragmenterat utbredningsområde samt att det föreligger misstanke om popoulationsminskning. Arten beskrevs först 1974 från Polskt material varför det inte kan uteslutas att framtida revideringar av släktet Baetis i övriga delar av världen kommer att visa på ett större utbredningsområde än det nu kända. I Sverige och Italien identifierades arten år 1983, i Finland 1987 och i övriga delar av Europa från 1990-talet och senare.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Ephemeroptera - dagsländor 
  • Familj
    Baetidae - ådagsländor 
  • Släkte
    Baetis  
  • Art
    Baetis liebenauaeKeffermüller, 1974
    Synonymer
    Baëtis liebenauae

De individrikaste bestånden av Baetis liebenauae har påträffats på 0,3 till 0,7 meters djup vid småsteniga bottnar med gles vattenvegetation, dock oftast i närheten av tät strandvegetation. Larverna är mycket snabbsimmande, iakttagelser i fält indikerar att arten gör korta visiter i strandvegetationen under sitt födosök. Artens tarm har innehållit finpartikulärt mer eller mindre nedbrutet organiskt material, olika typer av kiselalger och andra påväxtalger samt mindre delar av vattenvegetation. Trots artens skovelliknande mandibler är tarminnehållet i linje med dito från andra Baetis-arter. Vår bedömning är att arten till cirka 40% hör till den funktionella gruppen samlare, till 40% betare och till 20% sönderdelare. I de strandnära områden där arten håller till har vattenhastigheten oftast legat på 0,2-0,8 m/sek. Gemensamt för flera vattendrag med riklig förekomst av Baetis liebenauae är förekomst cyanobakterien Nostoc, en alg som förknippas med goda habitatmässiga och vattenkemiska förhållanden. Förekomst av Baetis liebenauae förknippas också med förekomst av föroreningskänsliga mindre vanliga arter som dagsländorna Nigrobaetis digitatus Bengtsson, 1912 och Baetis buceratus Eaton, 1870, skinnbaggen Aphelocheirus aestivalis (Fabricius, 1794) samt skalbaggarna Stenelmis canaliculata (Gyllenhal, 1808) och Riolus cupreus (Müller, 1806). Karaktärsarter vid fynd av Baetis liebenauae har varit dagsländorna Baetis rhodani (Pictet, 1843) och Heptagenia sulphurea (Müller, 1776). Baetis liebenauae har påträffats vid pH från 6,3 till 8,0, konduktivitet 7,2 till 25,6 mS/m, färgtal 30 till 120 mg Pt/l, alkalinitet 0,08 till 0,89 mekv/l, kalcium 0,31-0,34 mekv/l, magnesium 0,10 till 0,16 mekv/l och klorid 0,30 till 0,32 mekv/l.
I Polen har arten 2 generationer per år och övervintrar som ägg. I Italien, där tre generationer per år har noterats, övervintrar artens höstgeneration som larver. Utifrån de larvstorlekar som noterats i Sverige vid skilda årstider är indikationen den att arten har två generationer per år samt att den övervintrar som ägg. Larver påträffas i olika storlekar från maj till i början av oktober i Svealand.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), "Allätare" (omnivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag, Sötvattensstrand, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Arten kräver ett rent och syrgasrikt vatten med högt pH. Verksamheter som försämrar vattenkvaliteten kan utgöra ett hot, framförallt som arten har en mycket fragmenterad förekomstbild.

Påverkan
  • Vattengrumling (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
Att säkerställa att de habitatsmässiga och kemiska förhållanden som råder i de vattendrag där arten nu finns inte försämras.

Buffagni, A. & T. Gomba. 1996. Larval development and ecology of Baetis liebenauae Keffermüller (Ephemeroptera: Baetidae) in a north Italian lowland spring. Annls Limnol., 32 (4) : 221-228.

Coppa, Gennaro. 2002. Baetis liebenauae Keffermüller, 1974, une citation nouvelle pour la faune de Belgique [Ephemeroptera, Baetidae]. Ephemera, 4(1): 14.

Engblom, E. 1996. Ephemeroptera, Mayflies. Sid 13-53. In: Anders N. Nilsson (Ed.). Aquatic Insects of North Europe A Taxonomic Handbook. Apollo Books.

Engblom, E. & P-E. Lingdell. 1986a. Mörrumsån - en å med hotad bottenfauna? Rapport till Blekinge län. 23 pp.

Engblom, E. & P-E. Lingdell. 1986b. Vad händer med laxens föda i Mörrumsån? En undersökning av bottenfauna i Mörrumsån maj-juni 1986. Rapport till Blekinge län. 74 pp.

Glazaczow, A. 1994. Mayflies (Ephemeroptera) from the rivers Gwda and Drawa (in Pomeranian Lake District of North West Poland) and frpm some waters of the river basins. Po. Pismo Entomol., 63: 213-257.

Haybach, A. 1998. Die Eintagsfliegen (Insecta: Ephemeroptera) von Rheinland-Pfalz. Dissertation. Johannes Gutenberg. Universität. Mainz.129 pp.

Jacob, U. 2003. Baetis Leach 1815, sensu stricto oder sensu lato. Ein Beitrag zum Gattungskonzept auf der Grundlage von Artengruppen mit Bestimmungsschlüsseln. Lauterbornia, 47: 59-129.

Keffermüller, M. 1974. A New Species of the Genus Baetis Leach (Ephemeroptera) from Western Poland. Bulletin de l`Académie Polonaise des Sciences, 22(8): 183-185.

Kuusela, K. 1993. Artbestämning av finska dagsländslarver (Ephemeroptera). Eläintieteen laitoksen monisteita 3. 14pp.

Savolainen, E. 2009. Päivänkorennot (Ephemeroptera). Kulumus. 15: 1-35.

Savolainen, E., Drotz, M.K., Hoffsten, P.-O. & A. Saura. 2007. The Baetis vernus group (Ephemeroptera: Baetidae) of northernmost Europe: an evidently diverse but poorly understood group of mayflies. Entomologica Fennica, 6: 160-167.

Savolainen, E. & A. Pulkkinen. 1987. Kainuun päivänkorennot (Ephemeroptera). Kumulus 9: 4-35.

Svensson, B. 1990. Baetis liebenauae (artfaktablad) UM-Bjs/MB 1990-09-05.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Eva Engblom & Pär-Erik Lingdell

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Ephemeroptera - dagsländor 
  • Familj
    Baetidae - ådagsländor 
  • Släkte
    Baetis  
  • Art
    Baetis liebenauae, Keffermüller, 1974
    Synonymer
    Baëtis liebenauae
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Eva Engblom & Pär-Erik Lingdell