Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Amage auricula

Organismgrupp Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar Amage auricula
  Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten rörlevande havsborstmask med tjock cylindrisk framkropp, kort konformad bakkropp samt åtta stora fingerformade gälar. Kroppsfärgen är orangegul. Kroppslängden är upp till 12 mm.

Huvudpartiet består av ett prostomium och ett peristomium, varav det senare omsluter munöppningen. Prostomiet bildar en platt huv med tre rundade lober framtill över munnen och den främre nederdelen av peristomiet. På den mittersta loben finns två åsar med öppningar av slemproducerande körtlar. Det finns inga ögon. Vid munöppningen finns många tunna muntentakler som är mycket tänjbara och som kan sträckas ut för att samla in mat. Tentaklerna kan dras in helt i munnen. Det finns inga kitiniserade käkar i svalget. Längs munnens undersida bildar peristomiet en bred utbuktande läpp. Peristomiet är baktill sammansmält med kroppssegment I-III, som saknar borst. Det finns inga framåtriktade grävborst (paléer) på segment III, som det annars gör hos många andra arter av guldgrävarmaskar, familjen Ampharetidae. Strax bakom huvudet, på ryggsidan, sitter två brett åtskilda knippen med långa och kraftiga gälar. Det är fyra gälar i varje knippe. Gälarna är förhållandevis tjocka men jämnt avsmalnande och spetsiga i toppen. De når en längd som motsvarar ungefär halva kroppslängden.

Själva kroppen är tydligt uppdelad i en framkropp (thorax) med hårformiga ryggborst och hakformiga bukborst, samt en bakkropp (abdomen), som bara har bukborst. Totalt har hela kroppen 22 borstbärande segment. De allra första segmenten på framkroppen är helt borstlösa, reducerade och sammansmälta med peristomiet. Framkroppen har ryggborst på 14 segment, varav de elva bakre segmenten (VII-XVII) även har bukborst. Bakkroppen har åtta segment som bär bukborst. Borsten sitter på enkla parapodier som låga upphöjningar. De som bär ryggborsten, sk notopodier, är rundade, medan de som bär bukborsten, sk neuropodier, är i form av vertikala åsar. Ryggborsten är hårformiga med en bred längsgående list. Bukborsten består av en vertikal rad med mycket små, korta tvärställda plattor som i sig har rader av fyra till fem små krokformiga tänder av olika storlek, varav de mindre tänderna är dubbla. Denna typ av platta borst kallas uncini och de hjälper masken att förankra sig i röret. Den lilla bakänden (pygidiet) som omger analöppningen, har ett par små papiller på bakkanten. Röret är upp till tre mm brett och ca 12 mm långt. Det är avlångt koniskt, men inte helt rakt utan lite oregelbundet böjt. Det består av ett tjockt lager av lerpartiklar och enstaka skalfragment. På insidan är röret är täckt med ett lager av glänsande slem.

Det finns totalt 23 beskrivna arter av släktet Amage, men det är bara A. auricula som påträffas i svenska och skandinaviska vatten. Tre andra arter har rapporterats från Skottlands västkust. I svenska vatten finns i övrigt 20 andra arter av guldgrävarmaskar, familjen Ampharetidae, som kan utgöra en eventuell förväxlingsrisk.
Utbredning
Länsvis förekomst för Amage auricula Observationer i  Sverige för Amage auricula
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en vidsträckt utbredning i norra Atlanten, norra Stilla Havet och Arktiska oceanen. I vårt närområde förekommer arten i norra Jylland, i Nordsjön, samt längs hela norska kusten upp till Finnmark. I svenska vatten är arten rapporterad från norra Kattegatt och Skagerrak. Typlokalen för arten är Bohuslän. Under L.A. Jägerskiölds undersökningar av bottenfauna längs hela den svenska västkusten 1921-38 påträffades arten vid tio relativt djupa lokaler från Idefjordens mynning, ned till Ramsö vid Kosterfjordens södra del. Även om enstaka nutida fynd har gjorts i Kosterområdet (se www.mugga.se), så gjordes inga fynd under de större undersökningar av marin bottenfauna som utförts längs västkusten under 2000-talet. Arten verkar således ha gått tillbaka i våra vatten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Arten ingår i en familj småvuxna mjukbottenlevande havsborstmaskar, vilka är depositionsätare och bygger fragila lerrör som de lever i. I vårt närområde förekommer arten längs norska kusten upp till Finnmark. I svenska vatten rapporterad från Norra Kattegatt upp till Kosterområdet. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) återfanns arten dock bara i Kosterområdet, på ett tiotal relativt djupa lokaler. Såvitt är känt föreligger inga recenta fynd av arten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
A. auricula är en rörlevande depositionsätare som lever på mjukbottnar med allt från ren, fin lera till mjukbottnar med blandade substrat, från 10 m djup till stora djup på över 1000 m. I våra vatten påträffas den oftast från 65 m ned till 210 m. Den äter fina partiklar som fallit ned på bottnen. Röret är nedgrävt, medan huvudet når upp till bottenytan så att tentaklerna kan sträckas ut för att samla in föda. I övrigt är artens ekologi dåligt känd. Troligen är den skildkönad. Larverna saknar förmodligen frisimmande stadium.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning Terebellida, Familj Ampharetidae (guldgrävarmaskar), Släkte Amage, Art Amage auricula Malmgren, 1866 Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten ingår i en familj småvuxna mjukbottenlevande havsborstmaskar, vilka är depositionsätare och bygger fragila lerrör som de lever i. I vårt närområde förekommer arten längs norska kusten upp till Finnmark. I svenska vatten rapporterad från Norra Kattegatt upp till Kosterområdet. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) återfanns arten dock bara i Kosterområdet, på ett tiotal relativt djupa lokaler. Såvitt är känt föreligger inga recenta fynd av arten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En liten rörlevande havsborstmask med tjock cylindrisk framkropp, kort konformad bakkropp samt åtta stora fingerformade gälar. Kroppsfärgen är orangegul. Kroppslängden är upp till 12 mm.

Huvudpartiet består av ett prostomium och ett peristomium, varav det senare omsluter munöppningen. Prostomiet bildar en platt huv med tre rundade lober framtill över munnen och den främre nederdelen av peristomiet. På den mittersta loben finns två åsar med öppningar av slemproducerande körtlar. Det finns inga ögon. Vid munöppningen finns många tunna muntentakler som är mycket tänjbara och som kan sträckas ut för att samla in mat. Tentaklerna kan dras in helt i munnen. Det finns inga kitiniserade käkar i svalget. Längs munnens undersida bildar peristomiet en bred utbuktande läpp. Peristomiet är baktill sammansmält med kroppssegment I-III, som saknar borst. Det finns inga framåtriktade grävborst (paléer) på segment III, som det annars gör hos många andra arter av guldgrävarmaskar, familjen Ampharetidae. Strax bakom huvudet, på ryggsidan, sitter två brett åtskilda knippen med långa och kraftiga gälar. Det är fyra gälar i varje knippe. Gälarna är förhållandevis tjocka men jämnt avsmalnande och spetsiga i toppen. De når en längd som motsvarar ungefär halva kroppslängden.

Själva kroppen är tydligt uppdelad i en framkropp (thorax) med hårformiga ryggborst och hakformiga bukborst, samt en bakkropp (abdomen), som bara har bukborst. Totalt har hela kroppen 22 borstbärande segment. De allra första segmenten på framkroppen är helt borstlösa, reducerade och sammansmälta med peristomiet. Framkroppen har ryggborst på 14 segment, varav de elva bakre segmenten (VII-XVII) även har bukborst. Bakkroppen har åtta segment som bär bukborst. Borsten sitter på enkla parapodier som låga upphöjningar. De som bär ryggborsten, sk notopodier, är rundade, medan de som bär bukborsten, sk neuropodier, är i form av vertikala åsar. Ryggborsten är hårformiga med en bred längsgående list. Bukborsten består av en vertikal rad med mycket små, korta tvärställda plattor som i sig har rader av fyra till fem små krokformiga tänder av olika storlek, varav de mindre tänderna är dubbla. Denna typ av platta borst kallas uncini och de hjälper masken att förankra sig i röret. Den lilla bakänden (pygidiet) som omger analöppningen, har ett par små papiller på bakkanten. Röret är upp till tre mm brett och ca 12 mm långt. Det är avlångt koniskt, men inte helt rakt utan lite oregelbundet böjt. Det består av ett tjockt lager av lerpartiklar och enstaka skalfragment. På insidan är röret är täckt med ett lager av glänsande slem.

Det finns totalt 23 beskrivna arter av släktet Amage, men det är bara A. auricula som påträffas i svenska och skandinaviska vatten. Tre andra arter har rapporterats från Skottlands västkust. I svenska vatten finns i övrigt 20 andra arter av guldgrävarmaskar, familjen Ampharetidae, som kan utgöra en eventuell förväxlingsrisk.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Amage auricula

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Amage auricula

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en vidsträckt utbredning i norra Atlanten, norra Stilla Havet och Arktiska oceanen. I vårt närområde förekommer arten i norra Jylland, i Nordsjön, samt längs hela norska kusten upp till Finnmark. I svenska vatten är arten rapporterad från norra Kattegatt och Skagerrak. Typlokalen för arten är Bohuslän. Under L.A. Jägerskiölds undersökningar av bottenfauna längs hela den svenska västkusten 1921-38 påträffades arten vid tio relativt djupa lokaler från Idefjordens mynning, ned till Ramsö vid Kosterfjordens södra del. Även om enstaka nutida fynd har gjorts i Kosterområdet (se www.mugga.se), så gjordes inga fynd under de större undersökningar av marin bottenfauna som utförts längs västkusten under 2000-talet. Arten verkar således ha gått tillbaka i våra vatten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Annelida - ringmaskar 
  • Klass
    Polychaeta - havsborstmaskar 
  • Underklass
    Canalipalpata  
  • Ordning
    Terebellida  
  • Underordning
    Terebelliformia  
  • Familj
    Ampharetidae - guldgrävarmaskar 
  • Släkte
    Amage  
  • Art
    Amage auriculaMalmgren, 1866

A. auricula är en rörlevande depositionsätare som lever på mjukbottnar med allt från ren, fin lera till mjukbottnar med blandade substrat, från 10 m djup till stora djup på över 1000 m. I våra vatten påträffas den oftast från 65 m ned till 210 m. Den äter fina partiklar som fallit ned på bottnen. Röret är nedgrävt, medan huvudet når upp till bottenytan så att tentaklerna kan sträckas ut för att samla in föda. I övrigt är artens ekologi dåligt känd. Troligen är den skildkönad. Larverna saknar förmodligen frisimmande stadium.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten är sårbar då den har en begränsad förekomst och utbredning i svenska vatten.
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljöförändringar. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Etymologi: Amage, fr. ama- Gr. ”ihop”, ”bunt”, samt -age, Lat, ”samling av, med egenskap av”, vilket syftar på de två knippena med gälar; auricula, Lat. ”den lilla gyllene”, vilket syftar till den orangegula kroppsfärgen och kroppstorleken.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Holthe, T. 1986. Polychaeta Terebellomorpha. Marine Invertebrates of Scandinavia 7. Universitetsforlaget, Oslo. 194 pp.

Jirkov, I.A. & Leontovich, M.K. 2013. Identification keys for Terebellomorpha (Polychaeta) of the eastern Atlantic and the North Polar Basin. Invertebrate Zoology 10(2): 217-243.

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Kirkegaard, J.B. 1996 Havbørsteorme. II. Sedentaria. Danmarks fauna 86: 1-451.

Malmgren, A. J. (1866). Nordiska Hafs-Annulater. Öfversigt af Kungliga Vetenskapsakademiens förhandlingar, Stockholm. 22(5): 355-410.

Nygren, A. & Pleijel, F. 2015. Ringmaskar: Havsborstmaskar, Annelida: Polychaeta.

Art­Databanken, SLU, Uppsala.

Ravara, A., Cunha, M. R. & Pleijel, F. 2010. Nephtyidae (Annelida, Polychaeta) from southern Europe. Zootaxa 2682: 1-68.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Kennet Lundin 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Annelida - ringmaskar 
  • Klass
    Polychaeta - havsborstmaskar 
  • Underklass
    Canalipalpata  
  • Ordning
    Terebellida  
  • Underordning
    Terebelliformia  
  • Familj
    Ampharetidae - guldgrävarmaskar 
  • Släkte
    Amage  
  • Art
    Amage auricula, Malmgren, 1866
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016.