Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Eclysippe eliasoni

Organismgrupp Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar Eclysippe eliasoni
  Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten rörlevande havsborstmask med lång, smal och nästan cylindrisk framkropp som är något tillplattad uppifrån, samt med en avlång och koniskt avsmalnande bakkropp. Kroppsfärgen är ljusgul, kroppslängden upp till 17 mm. Vid ”nacken” bakom huvudet sitter sex långa, fingerformade gälar.

Huvudpartiet består av ett prostomium och ett peristomium, varav det senare omsluter munöppningen. Prostomiet bildar en framåtriktad huv över munnen och den främre nederdelen av peristomiet. Sett från ovan är prostomiet triangulärt med rundad framände. Det har två ögonfläckar. Vid själva munöppningen finns många smala och släta muntentakler som är mycket tänjbara och kan sträckas ut för att samla in mat. Tentaklerna kan dras in helt i munnen. Det finns inga kitiniserade käkar i svalget. Längs munnens undersida bildar peristomiet en bred läpp. Peristomiet är baktill sammansmält med kroppsegment I-III. På ryggsidan av segment III finns framåtriktade grävborst (paléer) som är hårformiga och längre än ryggborsten på bakåt följande kroppssegment. Det är 4-10 grävborst i vart knippe. Strax bakom huvudet, på ryggsidan, sitter två grupper med långa och kraftiga gälar. Det är tre gälar i var grupp. De sitter i en tvärgående, nästan rak rad med ett litet mellanrum mellan de två grupperna mitt på ryggsidan. Gälarna är förhållandevis tjocka men jämnt avsmalnande och spetsiga i toppen. Alla gälar är vid den främre basen förenande med ett högt membran som även leder till grävborsten.

Själva kroppen är tydligt uppdelad i en framkropp (thorax) med hårformiga ryggborst och platta bukborst, samt en bakkropp (abdomen), som bara har bukborst. Totalt har hela kroppen 27 borstbärande segment, förutom grävborsten på segment III. Framkroppen har ryggborst på 15 segment och även bukborst, förutom på de tre första av borstbärande segmenten (IV-VI) som saknar bukborst. Bakkroppen har 12 segment som bär bukborst. Borsten sitter på enkla parapodier som låga upphöjningar. De som bär ryggborsten, sk notopodier, är rundade, medan de som bär bukborsten, sk neuropodier, är i form av vertikala åsar. Ryggborsten är hårformiga med en bred längsgående list. Bukborsten består av en vertikal rad med mycket små, korta tvärställda plattor som i sig har rader av små krokformiga tänder av olika storlek, varav de mindre tänderna är dubbla. Bukborsten på framkroppen har fem till sju tänder i varje rad, medan de på bakkroppen har tre tänder i varje rad. Denna typ av platta borst kallas uncini och de hjälper masken att förankra sig i röret. Framkroppens fyra bakre segment är mycket längre än de föregående segmenten. Den lilla bakänden (pygidiet) som omger analöppningen, har ett par rundade lober, en på var sida. Röret är tunnväggigt och består av fina lerpartiklar med enstaka andra fragment som skalrester eller liknande.

Det finns totalt tre beskrivna arter av släktet Eclysippe; E. eliasoni, E. vanelli och E. trilobata, varav E. vanelli har tveksam artstatus och här behandlas som synonym till E. eliasoni, enligt Hansson 1998, 2011. För återetablerande av E. vanelli som egen art, se Jirkov 2011. Den tredje arten finns vid USA´s Stilla Havskust. I svenska vatten finns för övrigt tjugo andra arter av guldgrävarmaskar, familjen Ampharetidae, som kan utgöra en eventuell förväxlingsrisk, men E. eliasoni kan skiljas från Mugga wahrbergi som har modifierade korslagda borst på ett ryggborstsegment och från Amythasides macroglossus som har 14 förkroppssegment. Ytterligare arter som har tre par gälar saknar paléer.
Utbredning
Länsvis förekomst för Eclysippe eliasoni Observationer i  Sverige för Eclysippe eliasoni
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Artens totala utbredning är i princip i hela kustlinjen i nordostatlanten, från Elfenbenskusten och Afrikas nordvästkust samt vidare norrut längs den europeiska atlantkusten till Svalbard och även nordöstra Grönland.
I svenska vatten är den rapporterad från Fladen i Kattegatt och i Skagerrak, främst i Kosterområdet. Vid L.A. Jägerskiölds undersökningar av marin bottenfauna vid svenska västkusten 1921-38 påträffades arten vid 16 lokaler i norra Bohuslän från Fjällbacka upp till Singlefjord vid gränsen till Norge. Under senare tid har ett fåtal ströfynd gjorts i Kosterområdet. Inga fynd har dock gjorts under de större undersökningar av marin bottenfauna som utförts längs västkusten under 2000-talet. Arten verkar således ha gått tillbaka i våra vatten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A4a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Arten ingår i en familj småvuxna mjukbottenlevande havsborstmaskar, vilka är depositionsätare och bygger fragila lerrör som de lever i. I vårt närområde förekommer arten från Östfold till norra Finnmark. I svenska vatten rapporterad från Bohuslän samt Skagerrak. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) återfanns arten i Skagerrak. Under senare tid är arten funnen i Singlefjorden, samt vid Vattenholmarna utanför Tjärnö. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 560 km² och förekomstarean (AOO) till 52 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningstakten uppgår till 15 (5-20) % inom 10 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4a).
Ekologi
E. eliasoni är en rörlevande depositionsätare som lever på mjukbottnar med lera, ofta blandat med sand, skal eller grus. I andra delar av sitt utbredningsområde kan den påträffas från 10 m till stora djup på över 1000 m, men i våra vatten oftast på djup från 25 m till 200 m (i Kosterområdet). Den lever av att äta fina partiklar som fallit ned på bottnen. Röret är nedgrävt, medan huvudet når upp till bottenytan så att tentaklerna kan sträckas ut för att samla in föda. I övrigt är artens ekologi dåligt känd. Troligen är den skildkönad.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning Terebellida, Familj Ampharetidae (guldgrävarmaskar), Släkte Eclysippe, Art Eclysippe eliasoni (Day, 1973) Synonymer Eclysippe vanelli Eliason, 1955, Lysippe vanelli Fauvel, 1936, Samythella vanelli, Pterolysippe vanelli (Fauvel, 1936) sensu Eliason, 1955, emend, Eclysippe vanelli (Fauvel, 1936)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A4a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten ingår i en familj småvuxna mjukbottenlevande havsborstmaskar, vilka är depositionsätare och bygger fragila lerrör som de lever i. I vårt närområde förekommer arten från Östfold till norra Finnmark. I svenska vatten rapporterad från Bohuslän samt Skagerrak. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) återfanns arten i Skagerrak. Under senare tid är arten funnen i Singlefjorden, samt vid Vattenholmarna utanför Tjärnö. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 560 km² och förekomstarean (AOO) till 52 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningstakten uppgår till 15 (5-20) % inom 10 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4a).
En liten rörlevande havsborstmask med lång, smal och nästan cylindrisk framkropp som är något tillplattad uppifrån, samt med en avlång och koniskt avsmalnande bakkropp. Kroppsfärgen är ljusgul, kroppslängden upp till 17 mm. Vid ”nacken” bakom huvudet sitter sex långa, fingerformade gälar.

Huvudpartiet består av ett prostomium och ett peristomium, varav det senare omsluter munöppningen. Prostomiet bildar en framåtriktad huv över munnen och den främre nederdelen av peristomiet. Sett från ovan är prostomiet triangulärt med rundad framände. Det har två ögonfläckar. Vid själva munöppningen finns många smala och släta muntentakler som är mycket tänjbara och kan sträckas ut för att samla in mat. Tentaklerna kan dras in helt i munnen. Det finns inga kitiniserade käkar i svalget. Längs munnens undersida bildar peristomiet en bred läpp. Peristomiet är baktill sammansmält med kroppsegment I-III. På ryggsidan av segment III finns framåtriktade grävborst (paléer) som är hårformiga och längre än ryggborsten på bakåt följande kroppssegment. Det är 4-10 grävborst i vart knippe. Strax bakom huvudet, på ryggsidan, sitter två grupper med långa och kraftiga gälar. Det är tre gälar i var grupp. De sitter i en tvärgående, nästan rak rad med ett litet mellanrum mellan de två grupperna mitt på ryggsidan. Gälarna är förhållandevis tjocka men jämnt avsmalnande och spetsiga i toppen. Alla gälar är vid den främre basen förenande med ett högt membran som även leder till grävborsten.

Själva kroppen är tydligt uppdelad i en framkropp (thorax) med hårformiga ryggborst och platta bukborst, samt en bakkropp (abdomen), som bara har bukborst. Totalt har hela kroppen 27 borstbärande segment, förutom grävborsten på segment III. Framkroppen har ryggborst på 15 segment och även bukborst, förutom på de tre första av borstbärande segmenten (IV-VI) som saknar bukborst. Bakkroppen har 12 segment som bär bukborst. Borsten sitter på enkla parapodier som låga upphöjningar. De som bär ryggborsten, sk notopodier, är rundade, medan de som bär bukborsten, sk neuropodier, är i form av vertikala åsar. Ryggborsten är hårformiga med en bred längsgående list. Bukborsten består av en vertikal rad med mycket små, korta tvärställda plattor som i sig har rader av små krokformiga tänder av olika storlek, varav de mindre tänderna är dubbla. Bukborsten på framkroppen har fem till sju tänder i varje rad, medan de på bakkroppen har tre tänder i varje rad. Denna typ av platta borst kallas uncini och de hjälper masken att förankra sig i röret. Framkroppens fyra bakre segment är mycket längre än de föregående segmenten. Den lilla bakänden (pygidiet) som omger analöppningen, har ett par rundade lober, en på var sida. Röret är tunnväggigt och består av fina lerpartiklar med enstaka andra fragment som skalrester eller liknande.

Det finns totalt tre beskrivna arter av släktet Eclysippe; E. eliasoni, E. vanelli och E. trilobata, varav E. vanelli har tveksam artstatus och här behandlas som synonym till E. eliasoni, enligt Hansson 1998, 2011. För återetablerande av E. vanelli som egen art, se Jirkov 2011. Den tredje arten finns vid USA´s Stilla Havskust. I svenska vatten finns för övrigt tjugo andra arter av guldgrävarmaskar, familjen Ampharetidae, som kan utgöra en eventuell förväxlingsrisk, men E. eliasoni kan skiljas från Mugga wahrbergi som har modifierade korslagda borst på ett ryggborstsegment och från Amythasides macroglossus som har 14 förkroppssegment. Ytterligare arter som har tre par gälar saknar paléer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Eclysippe eliasoni

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Eclysippe eliasoni

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens totala utbredning är i princip i hela kustlinjen i nordostatlanten, från Elfenbenskusten och Afrikas nordvästkust samt vidare norrut längs den europeiska atlantkusten till Svalbard och även nordöstra Grönland.
I svenska vatten är den rapporterad från Fladen i Kattegatt och i Skagerrak, främst i Kosterområdet. Vid L.A. Jägerskiölds undersökningar av marin bottenfauna vid svenska västkusten 1921-38 påträffades arten vid 16 lokaler i norra Bohuslän från Fjällbacka upp till Singlefjord vid gränsen till Norge. Under senare tid har ett fåtal ströfynd gjorts i Kosterområdet. Inga fynd har dock gjorts under de större undersökningar av marin bottenfauna som utförts längs västkusten under 2000-talet. Arten verkar således ha gått tillbaka i våra vatten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Annelida - ringmaskar 
  • Klass
    Polychaeta - havsborstmaskar 
  • Underklass
    Canalipalpata  
  • Ordning
    Terebellida  
  • Underordning
    Terebelliformia  
  • Familj
    Ampharetidae - guldgrävarmaskar 
  • Släkte
    Eclysippe  
  • Art
    Eclysippe eliasoni(Day, 1973)
    Synonymer
    Eclysippe vanelli Eliason, 1955
    Lysippe vanelli Fauvel, 1936
    Samythella vanelli
    Pterolysippe vanelli (Fauvel, 1936) sensu Eliason, 1955, emend
    Eclysippe vanelli (Fauvel, 1936)

E. eliasoni är en rörlevande depositionsätare som lever på mjukbottnar med lera, ofta blandat med sand, skal eller grus. I andra delar av sitt utbredningsområde kan den påträffas från 10 m till stora djup på över 1000 m, men i våra vatten oftast på djup från 25 m till 200 m (i Kosterområdet). Den lever av att äta fina partiklar som fallit ned på bottnen. Röret är nedgrävt, medan huvudet når upp till bottenytan så att tentaklerna kan sträckas ut för att samla in föda. I övrigt är artens ekologi dåligt känd. Troligen är den skildkönad.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten är sårbar då den har en mycket begränsad förekomst och utbredning i svenska vatten.
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljö-förändringar. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs. Artens nutida fyndlokaler i svenska vatten bör om möjligt skyddas från aktiviteter som förstör havsbotten eller rör upp mycket sediment.
Etymologi: Eclysippe, fr. ek-; Gr.”sprungen ur, från”, samt släktet Lysippe. Det syftar på att den först beskrivna arten i släktet initialt placerades som tillhörig det senare släktet. Lysippe kommer från grekisk mytologi där det finns flera gestalter med det namnet, bland annat en av kung Proteus döttrar, men kanske mest känt är en Amazondrottning och general, vars namn i sig lär betyda ”Hon som släpper hästarna fria”; eliasoni, efter den svenska polychaetforskaren Anders Eliason (1890-1975), huvudsakligen verksam vid Göteborgs Naturhistoriska museum, och som år 1955 etablerade släktet Eclysippe.

Eliason, A. 1955. Neue oder wenig bekannte Schwedische ampharetiden. Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-samhälles handlingar, Ser. B, Band 6, N:o 16. BILD Fig. 3.

Hansson, H.G. (1998). NEAT (North East Atlantic Taxa): South Scandinavian marine Annelida check-list. http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/neat_pdf/NEAT*Annelida.pdf

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Holthe, T. 1986. Polychaeta Terebellomorpha. Marine Invertebrates of Scandinavia 7. Universitetsforlaget, Oslo. 194 pp.

Jirkov, I.A. 2011. Discussion of taxonomic characters and classification of Ampharetidae (Polychaeta). Italian Journal of Zoology 78(Supplement 1): 78-94-

Jirkov, I.A. & Leontovich, M.K. 2013. Identification keys for Terebellomorpha (Polychaeta) of the eastern Atlantic and the North Polar Basin. Invertebrate Zoology 10(2): 217-243.

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Kirkegaard, J.B. 1996 Havbørsteorme. II. Sedentaria. Danmarks fauna 86: 1-451.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Annelida - ringmaskar 
  • Klass
    Polychaeta - havsborstmaskar 
  • Underklass
    Canalipalpata  
  • Ordning
    Terebellida  
  • Underordning
    Terebelliformia  
  • Familj
    Ampharetidae - guldgrävarmaskar 
  • Släkte
    Eclysippe  
  • Art
    Eclysippe eliasoni, (Day, 1973)
    Synonymer
    Eclysippe vanelli Eliason, 1955
    Lysippe vanelli Fauvel, 1936
    Samythella vanelli
    Pterolysippe vanelli (Fauvel, 1936) sensu Eliason, 1955, emend
    Eclysippe vanelli (Fauvel, 1936)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016.