Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Phisidia aurea

Organismgrupp Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar Phisidia aurea
  Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten rörlevande havsborstmask med en kort cylindrisk framkropp och en relativt kort och avsmalnande bakkropp. Kroppslängden är upp till 18 mm. Kroppsfärgen är gul. På huvudet sitter ett fåtal korta muntentakler. Gälar saknas.

Huvudet består av ett litet prostomium och ett peristomium, som är sammansmälta, samt kroppssegment I och II som till skillnad från många andra terebellider inte sammansmälta nedtill. Muntentaklerna är fåtaliga och relativt korta. De har en cilierad fåra på ena sidan. Muntentaklerna sitter längst upp på en bågformad ås på huvudet, innanför den utskjutande överläppen. Ögonfläckar saknas. Överläppen är smal och avrundat triangulär med nedvikta kanter. Underläppen har en inbuktning mitt på. Det finns inga gälar på ryggsidan av segment II och III.

Kroppen är uppdelad i en framkropp (thorax) och en bakkropp (abdomen), som båda har rygg- och bukborst. Framkroppen har 13-14 borstbärande segment (kroppssegment IV till XVI eller XVII). Det finns inga sidoflikar på de första kroppssegmenten. Det finns däremot 8-9 breda körteldynor mitt på undersidan av de främre framkroppsegmenten, med början på segment III. Ryggborst finns från segment IV och bakåt. Bukborst från segment V. Parapodierna på ryggsidan, sk notopodier, är små och koniska. Det finns två typer av ryggborst, korta och långa. Bägge typer är mycket fint tandade på ena sidan i den yttersta delen. De korta borsten har en knälik böj på ungefär halva längden. De långa borsten har korta, breda lister på båda sidor, på ungefär tre fjärdedelar av längden. Parapodierna som bär bukborsten, sk neuropodier, är i form av låga, korta åsar. På åsarna sitter bukborsten i vertikala enkelrader på framkroppen, utom på segment X eller XI, till XVI eller XVII som har dubbelrader. Bukborsten är korta utan skaft, med sex mycket små tänder på rad ovan en stor tand. Denna typ av borst kallas uncini och de hjälper masken att förankra sig i röret.
Information saknas i litteraturen om formen på den lilla bakänden som omger analöppningen, det s k pygidiet. Rörets utformning är inte känd, men det är troligen tunt och bräckligt.
Utbredning
Länsvis förekomst för Phisidia aurea Observationer i  Sverige för Phisidia aurea
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Artens totala utbredning är från de brittiska öarna och längs hela norska kusten från Oslofjorden upp till västra Finnmark i Nordnorge. Den är dock ovanlig i hela utbredningsområdet och generallt har fåtal fynd gjorts. Under L.A. Jägerskiölds marina undersökningar vid svenska västkusten 1921-1938 påträffades arten vid två lokaler, varav den ena vid Idefjordens mynning, nära gränsen till Norge, och den andra vid Persgrunden sydväst om Kosteröarna. Sedan dess har dock inga kända fynd gjorts av arten i svenska vatten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Arten ingår i en artrik familj av tämligen korta och satta havsborstmaskar, vilka karakteriseras av en yvig tentakelkrona, ofta vackert färgad. De är depositionsätare och saknar proboscis Rörbyggare. Närmast känd längs norska kusten från Oslofjorden upp till västra Finnmark, samt från Isle of Man och Irländska sjön. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) rapporteras arten från två lokaler; varav den ena i Kosterområdet och den andra på Persgrunden. Sedan dess föreligger såvitt är känt inga fynd av arten i svenska vatten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
P. aurea är en selektiv depositionsätare som lever på mjukbottnar med lerblandad sand med grus på 30-170 meter djup. De två svenska fynden var på 29-31 meters djup. Man vet mycket lite om artens ekologi. Generellt för arter inom familjen Terebellidae gäller dock att röret ligger fritt på botten, eller är fästat till sten, skal eller alger för de arter som lever i algbältet och strandzonen. Muntentaklerna kan sträckas ut långt för födosök. Organiskt material och plankton transporteras med tentaklernas flimmerhår till munnen. Artens fortplantning är okänd, men likt andra terebellider är den troligen skildkönad och har ett frisimmande larvstadium.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning Terebellida, Familj Terebellidae (rastamaskar), Släkte Phisidia, Art Phisidia aurea Southward, 1956 Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten ingår i en artrik familj av tämligen korta och satta havsborstmaskar, vilka karakteriseras av en yvig tentakelkrona, ofta vackert färgad. De är depositionsätare och saknar proboscis Rörbyggare. Närmast känd längs norska kusten från Oslofjorden upp till västra Finnmark, samt från Isle of Man och Irländska sjön. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) rapporteras arten från två lokaler; varav den ena i Kosterområdet och den andra på Persgrunden. Sedan dess föreligger såvitt är känt inga fynd av arten i svenska vatten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En liten rörlevande havsborstmask med en kort cylindrisk framkropp och en relativt kort och avsmalnande bakkropp. Kroppslängden är upp till 18 mm. Kroppsfärgen är gul. På huvudet sitter ett fåtal korta muntentakler. Gälar saknas.

Huvudet består av ett litet prostomium och ett peristomium, som är sammansmälta, samt kroppssegment I och II som till skillnad från många andra terebellider inte sammansmälta nedtill. Muntentaklerna är fåtaliga och relativt korta. De har en cilierad fåra på ena sidan. Muntentaklerna sitter längst upp på en bågformad ås på huvudet, innanför den utskjutande överläppen. Ögonfläckar saknas. Överläppen är smal och avrundat triangulär med nedvikta kanter. Underläppen har en inbuktning mitt på. Det finns inga gälar på ryggsidan av segment II och III.

Kroppen är uppdelad i en framkropp (thorax) och en bakkropp (abdomen), som båda har rygg- och bukborst. Framkroppen har 13-14 borstbärande segment (kroppssegment IV till XVI eller XVII). Det finns inga sidoflikar på de första kroppssegmenten. Det finns däremot 8-9 breda körteldynor mitt på undersidan av de främre framkroppsegmenten, med början på segment III. Ryggborst finns från segment IV och bakåt. Bukborst från segment V. Parapodierna på ryggsidan, sk notopodier, är små och koniska. Det finns två typer av ryggborst, korta och långa. Bägge typer är mycket fint tandade på ena sidan i den yttersta delen. De korta borsten har en knälik böj på ungefär halva längden. De långa borsten har korta, breda lister på båda sidor, på ungefär tre fjärdedelar av längden. Parapodierna som bär bukborsten, sk neuropodier, är i form av låga, korta åsar. På åsarna sitter bukborsten i vertikala enkelrader på framkroppen, utom på segment X eller XI, till XVI eller XVII som har dubbelrader. Bukborsten är korta utan skaft, med sex mycket små tänder på rad ovan en stor tand. Denna typ av borst kallas uncini och de hjälper masken att förankra sig i röret.
Information saknas i litteraturen om formen på den lilla bakänden som omger analöppningen, det s k pygidiet. Rörets utformning är inte känd, men det är troligen tunt och bräckligt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Phisidia aurea

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Phisidia aurea

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens totala utbredning är från de brittiska öarna och längs hela norska kusten från Oslofjorden upp till västra Finnmark i Nordnorge. Den är dock ovanlig i hela utbredningsområdet och generallt har fåtal fynd gjorts. Under L.A. Jägerskiölds marina undersökningar vid svenska västkusten 1921-1938 påträffades arten vid två lokaler, varav den ena vid Idefjordens mynning, nära gränsen till Norge, och den andra vid Persgrunden sydväst om Kosteröarna. Sedan dess har dock inga kända fynd gjorts av arten i svenska vatten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Annelida - ringmaskar 
  • Klass
    Polychaeta - havsborstmaskar 
  • Underklass
    Canalipalpata  
  • Ordning
    Terebellida  
  • Underordning
    Terebelliformia  
  • Familj
    Terebellidae - rastamaskar 
  • Underfamilj
    Terebellinae  
  • Släkte
    Phisidia  
  • Art
    Phisidia aureaSouthward, 1956

P. aurea är en selektiv depositionsätare som lever på mjukbottnar med lerblandad sand med grus på 30-170 meter djup. De två svenska fynden var på 29-31 meters djup. Man vet mycket lite om artens ekologi. Generellt för arter inom familjen Terebellidae gäller dock att röret ligger fritt på botten, eller är fästat till sten, skal eller alger för de arter som lever i algbältet och strandzonen. Muntentaklerna kan sträckas ut långt för födosök. Organiskt material och plankton transporteras med tentaklernas flimmerhår till munnen. Artens fortplantning är okänd, men likt andra terebellider är den troligen skildkönad och har ett frisimmande larvstadium.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten är sårbar då den har en mycket begränsad förekomst och utbredning i svenska vatten. Det är högst tveksamt om arten har en stabil population i svenska vatten, då endast två äldre fynd har gjorts. Enstaka individer eller mycket små populationer kan slås ut av slumpmässiga faktorer.
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljöförändringar. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Etymologi: Phisidia, oklar betydelse, möjligen ”lilla utväxten”, från Gr. phyto, växt och Lat. -idia, ”den lilla”, vilket då kunde syfta på de korta gälarna; aurea, Lat. ”den gyllene”, vilket syftar till kroppsfärgen.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Holthe, T. 1986. Polychaeta Terebellomorpha. Marine Invertebrates of Scandinavia 7. Universitetsforlaget, Oslo. 194 pp.

Jirkov, I.A. & Leontovich, M.K. 2013. Identification keys for Terebellomorpha (Polychaeta) of the eastern Atlantic and the North Polar Basin. Invertebrate Zoology 10(2): 217-243.

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Kirkegaard, J.B. 1996 Havbørsteorme. II. Sedentaria. Danmarks fauna 86: 1-451.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

Southward, Eve C. 1956. On some Polychaeta of the Isle of Man. Annals and Magazine of Natural History, 9: 257-270.

World polychaeta database, 2016. http://www.marinespecies.org/polychaeta

World register of marine species. 2016. http://www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Annelida - ringmaskar 
  • Klass
    Polychaeta - havsborstmaskar 
  • Underklass
    Canalipalpata  
  • Ordning
    Terebellida  
  • Underordning
    Terebelliformia  
  • Familj
    Terebellidae - rastamaskar 
  • Underfamilj
    Terebellinae  
  • Släkte
    Phisidia  
  • Art
    Phisidia aurea, Southward, 1956
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016.