Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kritorangelav

Organismgrupp Lavar Caloplaca albolutescens
Kritorangelav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blodorangelaven är en skorplav med tunn, vit-blågrå, sorediös bål vars kant är tunn och inte loberad. Apothecier förekommer vanligen och är rödorange med något ljusare upphöjd kant. Arten kan förväxlas främst med Caloplaca teicholyta, som dock har tjockare, svagt loberad bål som åtminstone i centrum är sorediös och oftast saknar apothecier. Arten är också lik C. soralifera, som dock har en genomgående mörkare bål med mörkgrå fläcksoral och apothecier med ljusare skiva och kant.
Utbredning
Länsvis förekomst för kritorangelav Observationer i  Sverige för kritorangelav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Fennoskandia är blodorangelaven känd bara från sydligaste Gotland, där den är sällsynt. De första fynden på Gotland gjordes redan i mitten av 1800-talet, i trakten av Öja. Arten har dock i Sverige under långa tider förväxlats med Caloplaca teicholyta och även C. erythrocarpa, men den senare är ännu inte känd från Norden. Idag är totalt tre lokaler kända för blodorangelaven men det kan finnas fler i trakterna av de andra förekomsterna. Någon trend för utvecklingen är inte känd, men arten har hållit sig kvar på södra Gotland åtminstone 150 år. Arten är inte rapporterad från Danmark, Norge eller Finland. Världsutbredningen omfattar västra Europa. Den är sällsynt rapporterad men alla uppgifter måste kontrolleras eftersom blodorangelav ofta förväxlats med andra arter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Arten växer på kalksten i solexponerade lägen, bl.a. stenmurar och stenskravel. Trots att till synes lämpligt substrat finns spritt i Sverige och den är eftersökt är den bara hittad på fem lokaler på södra Gotland varav två är aktuella. Även i många andra länder i Europa är den sällsynt. Denna art har i Sverige tidigare felaktigt kallats Caloplaca erythrocarpa. Den art som i Sverige tidigare kallats Caloplaca albolutescens auct. och varit rödlistad ska heta C. soralifera och har förts till LC. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (40-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-50). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (8-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
I Sverige förekommer blodorangelaven på kalkhaltig sandsten och på kalksten. Vid Fide kyrka förekommer den på kyrkobyggnaden liksom på ett bord väster om kyrkan. Vid Holmhällar växer arten istället på klappersten av kalk strax ovanför stranden, medan den nära Vaktbackars naturreservat växer på en gammal kvarnsten av kalkhaltig sandsten som används som bordsskiva. Alla växtplatser är sydexponerade men torde variera en del i fuktighet. Trots att arten eftersökts på många andra platser på Öland och Gotland har den ännu inte upptäckts någon annanstans. Flera andra lavar har också en starkt begränsad utbredning till just södra Gotland och sannolikt finns där ett speciellt klimat som denna och några andra arter kräver. En annan rödlistad lav med samma utbredning är Gyalecta nidarosiensis (Starkt hotad EN).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Teloschistales, Familj Teloschistaceae, Släkte Caloplaca, Art Caloplaca albolutescens (Nyl.) H.Olivier - kritorangelav Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten växer på kalksten i solexponerade lägen, bl.a. stenmurar och stenskravel. Trots att till synes lämpligt substrat finns spritt i Sverige och den är eftersökt är den bara hittad på fem lokaler på södra Gotland varav två är aktuella. Även i många andra länder i Europa är den sällsynt. Denna art har i Sverige tidigare felaktigt kallats Caloplaca erythrocarpa. Den art som i Sverige tidigare kallats Caloplaca albolutescens auct. och varit rödlistad ska heta C. soralifera och har förts till LC. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (40-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-50). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (8-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Blodorangelaven är en skorplav med tunn, vit-blågrå, sorediös bål vars kant är tunn och inte loberad. Apothecier förekommer vanligen och är rödorange med något ljusare upphöjd kant. Arten kan förväxlas främst med Caloplaca teicholyta, som dock har tjockare, svagt loberad bål som åtminstone i centrum är sorediös och oftast saknar apothecier. Arten är också lik C. soralifera, som dock har en genomgående mörkare bål med mörkgrå fläcksoral och apothecier med ljusare skiva och kant.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kritorangelav

Länsvis förekomst och status för kritorangelav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kritorangelav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Fennoskandia är blodorangelaven känd bara från sydligaste Gotland, där den är sällsynt. De första fynden på Gotland gjordes redan i mitten av 1800-talet, i trakten av Öja. Arten har dock i Sverige under långa tider förväxlats med Caloplaca teicholyta och även C. erythrocarpa, men den senare är ännu inte känd från Norden. Idag är totalt tre lokaler kända för blodorangelaven men det kan finnas fler i trakterna av de andra förekomsterna. Någon trend för utvecklingen är inte känd, men arten har hållit sig kvar på södra Gotland åtminstone 150 år. Arten är inte rapporterad från Danmark, Norge eller Finland. Världsutbredningen omfattar västra Europa. Den är sällsynt rapporterad men alla uppgifter måste kontrolleras eftersom blodorangelav ofta förväxlats med andra arter.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Teloschistales  
  • Familj
    Teloschistaceae  
  • Släkte
    Caloplaca  
  • Art
    Caloplaca albolutescens(Nyl.) H.Olivier - kritorangelav

I Sverige förekommer blodorangelaven på kalkhaltig sandsten och på kalksten. Vid Fide kyrka förekommer den på kyrkobyggnaden liksom på ett bord väster om kyrkan. Vid Holmhällar växer arten istället på klappersten av kalk strax ovanför stranden, medan den nära Vaktbackars naturreservat växer på en gammal kvarnsten av kalkhaltig sandsten som används som bordsskiva. Alla växtplatser är sydexponerade men torde variera en del i fuktighet. Trots att arten eftersökts på många andra platser på Öland och Gotland har den ännu inte upptäckts någon annanstans. Flera andra lavar har också en starkt begränsad utbredning till just södra Gotland och sannolikt finns där ett speciellt klimat som denna och några andra arter kräver. En annan rödlistad lav med samma utbredning är Gyalecta nidarosiensis (Starkt hotad EN).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Det största hotet är att antalet lokaler är mycket litet och att utbredningsområdet är starkt begränsat. Det innebär en risk för att arten ska försvinna p.g.a. slumpfaktorer. Fide kyrka bör inte vara hotad i sig men det finns alltid en risk att man renoverar, målar eller tvättar kyrkbyggnader. Förekomsten på Holmhällar i liten men bör vara ohotad då den ligger i ett naturreservat. Kvarnstensförekomsten är dock oskyddad.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Kyrkan bör underrättas om förekomsten på Fide kyrka och kvarnhjulsförekomsten nära Vaktbackars naturreservat bör om möjligt skyddas. Dessutom bör arten ytterligare eftersökas.
Namnet Caloplaca albolutescens användes i Sverige under en lång period för en art som nu heter C. soralifera. Denna art var tidigare rödlistad, men anses nu vara mer spridd än man tidigare känt till. Den riktiga C. albolutescens har i Sverige tidigare kallats både C. erythrocarpa och C. teicholyta.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Teloschistales  
  • Familj
    Teloschistaceae  
  • Släkte
    Caloplaca  
  • Art
    Caloplaca albolutescens, (Nyl.) H.Olivier - kritorangelav
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup