Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lerskinnlav

Organismgrupp Lavar Leptogium byssinum
Lerskinnlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lerskinnlav är en oansenlig skorplav med svagt areolerad eller närmast grynig bål. Ofta består bålen av 1-3 mm breda areoler av tätt aggregerade små vårtor eller gryn som kan flyta samman och täcka några kvadratcentimeter. Färgen växlar från brunt över brungrönt, blågrått till nästan svart. Apothecier är vanliga, enstaka eller ofta gyttrade i grupper, 0,5-1,5 mm i diameter, bruna till rödbruna med en tunn, ljusbrun kant. Apothecieskivan är först konkav men blir senare mer eller mindre plan. Hos äldre apothecier bildas ofta en mörkare, vårtig bålkant utanpå den tunna egenkanten. Apothecierna kan ibland vara mer eller mindre friväxande med svagt utvecklad bål, men är oftast sittande på eller något insjunkna i den vårtiga bålen. Bålen innehåller grupper av celler av cyanobakterier (blågröna alger) av släktet Nostoc. Sporerna är färglösa och muriforma. Arten kan vara svår att skilja från andra små markväxande lavar med cyanobakterier i bålen. Lerskinnlav har ibland förts till släktet Epiphloea (Schultz m.fl. 2015)
Utbredning
Länsvis förekomst för lerskinnlav Observationer i  Sverige för lerskinnlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige känd från ett fåtal lokaler i Småland, Bohuslän, Västergötland, Närke, Värmland, Uppland och Hälsingland (Nordin m.fl. 2011). Det finns en uppgift från Torne lappmark som måste bekräftas. Aktuella förekomster finns i Småland, Bohuslän och Uppland. Det är svårt att säga något säkert om lerskinnlavens status eftersom den är lätt att förbise men arealen lämpligt underlag minskar. I övriga Norden förekommer den på en lokal i Danmark, en i Norge (Schultz m.fl. 2015) och på två lokaler i Finland. Arten är rödlistad i Danmark (Akut hotad CR, Wind & Pihl 2010) och i Finland (Sårbar VU, Jääskeläinen m.fl. 2010). Lerskinnlaven förekommer spridd i Mellaneuropa och på de Brittiska öarna. Arten är även känd från en lokal i Sibirien och i Nordamerika (Schultz m.fl. 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Växer på bar kalkhaltig jord med viss störning vilket numera är mycket ovanligt. Känd från Blekinge till Torne Lappmark men är nu bara känd från en aktuell lokal (Uppland 2008) där den växte i ett sandtag. Nytt substrat skapas i mycket begränsad omfattning. Hotas av minskad störning och igenväxning. Trots att arten eftersökts har bara en lokal påträffats efter 2005 och inte någon efter 2010 varför den ändras från DD till VU. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (10-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (2-1000). Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (8-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten växer på öppen mark med sparsam vegetation, till exempel bland mossor och alger på leriga trädesåkrar, i lertag och på skalhaltig sand i torra sandhedar eller vägskärningar. Lokalen i Uppland utgjordes av en trädesåker. Lerskinnlaven anses vara en kortlivad kolonisatör på kalkhaltig, öppen mark och försvinner när igenväxningen blivit för stark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Peltigerales, Familj Collemataceae, Släkte Leptogium (skinnlavar), Art Leptogium byssinum (Hoffm.) Zwackh ex Nyl. - lerskinnlav Synonymer Collema byssinum Hoffm., Leptogium amphineum Ach. ex. Nyl., Epiphloea byssina (Hoffm.) Henssen & P.M.Jørg.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Växer på bar kalkhaltig jord med viss störning vilket numera är mycket ovanligt. Känd från Blekinge till Torne Lappmark men är nu bara känd från en aktuell lokal (Uppland 2008) där den växte i ett sandtag. Nytt substrat skapas i mycket begränsad omfattning. Hotas av minskad störning och igenväxning. Trots att arten eftersökts har bara en lokal påträffats efter 2005 och inte någon efter 2010 varför den ändras från DD till VU. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (10-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (2-1000). Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (8-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Lerskinnlav är en oansenlig skorplav med svagt areolerad eller närmast grynig bål. Ofta består bålen av 1-3 mm breda areoler av tätt aggregerade små vårtor eller gryn som kan flyta samman och täcka några kvadratcentimeter. Färgen växlar från brunt över brungrönt, blågrått till nästan svart. Apothecier är vanliga, enstaka eller ofta gyttrade i grupper, 0,5-1,5 mm i diameter, bruna till rödbruna med en tunn, ljusbrun kant. Apothecieskivan är först konkav men blir senare mer eller mindre plan. Hos äldre apothecier bildas ofta en mörkare, vårtig bålkant utanpå den tunna egenkanten. Apothecierna kan ibland vara mer eller mindre friväxande med svagt utvecklad bål, men är oftast sittande på eller något insjunkna i den vårtiga bålen. Bålen innehåller grupper av celler av cyanobakterier (blågröna alger) av släktet Nostoc. Sporerna är färglösa och muriforma. Arten kan vara svår att skilja från andra små markväxande lavar med cyanobakterier i bålen. Lerskinnlav har ibland förts till släktet Epiphloea (Schultz m.fl. 2015)

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lerskinnlav

Länsvis förekomst och status för lerskinnlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lerskinnlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige känd från ett fåtal lokaler i Småland, Bohuslän, Västergötland, Närke, Värmland, Uppland och Hälsingland (Nordin m.fl. 2011). Det finns en uppgift från Torne lappmark som måste bekräftas. Aktuella förekomster finns i Småland, Bohuslän och Uppland. Det är svårt att säga något säkert om lerskinnlavens status eftersom den är lätt att förbise men arealen lämpligt underlag minskar. I övriga Norden förekommer den på en lokal i Danmark, en i Norge (Schultz m.fl. 2015) och på två lokaler i Finland. Arten är rödlistad i Danmark (Akut hotad CR, Wind & Pihl 2010) och i Finland (Sårbar VU, Jääskeläinen m.fl. 2010). Lerskinnlaven förekommer spridd i Mellaneuropa och på de Brittiska öarna. Arten är även känd från en lokal i Sibirien och i Nordamerika (Schultz m.fl. 2015).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Collematineae  
  • Familj
    Collemataceae  
  • Släkte
    Leptogium - skinnlavar 
  • Art
    Leptogium byssinum(Hoffm.) Zwackh ex Nyl. - lerskinnlav
    Synonymer
    Collema byssinum Hoffm.
    Leptogium amphineum Ach. ex. Nyl.
    Epiphloea byssina (Hoffm.) Henssen & P.M.Jørg.

Arten växer på öppen mark med sparsam vegetation, till exempel bland mossor och alger på leriga trädesåkrar, i lertag och på skalhaltig sand i torra sandhedar eller vägskärningar. Lokalen i Uppland utgjordes av en trädesåker. Lerskinnlaven anses vara en kortlivad kolonisatör på kalkhaltig, öppen mark och försvinner när igenväxningen blivit för stark.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Arten hotas främst av brist på störningar som skapar naken jord men även av alltför intensiv störning. Brist på störning leder till att öppna hedar, vägskärningar och övergivna åkrar växer igen. Granplantering på gamla lokaler utgör ett hot mot arten liksom exploatering av lokalerna.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss positiv effekt)
Lokaler med lerskinnlav bör regelmässigt sparas. Lokalerna måste hållas fria från buskar och träd och även alltför kraftig ört- eller gräsvegetation. Sandiga och skalförande hedar bör hållas öppna genom bete. Igenväxande åkrar med arten bör utsättas för harvning eller annan markstörning för att hålla marken öppen. Artens status bör ytterligare klarläggas.
Utländska namn - FI: Savikesijäkälä.

Du Rietz, G.E. 1923. Lichenologiska fragment. V. Några för Sverige nya eller föga kända lavarter. Svensk Botanisk Tidskrift 17: 88-92.

Jääskeläinen, K., Pykälä, J. Rämä, H., Vitikainen, O., Haikonen, V., Högnabba, F., Lommi S. & Puolasmaa, A. 2010. Lichens. I: Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.). The 2010 Red List of Finnish Species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki, sid. 278-310.

Jørgensen, P.M. 2007. Epiphloea. Nordic Lichen Flora 3: 43-44. Uddevalla.

Nordin, A., Moberg, R., Tønsberg, T., Vitikainen, O., Dalsätt, Å., Myrdal, M., Snitting, D & Ekman, S. 2011. Santesson’s Checklist of Fennoscandian Lichen-forming and Lichenicolous Fungi. Evolutionsmuseet, Uppsala universitet. [http://www.evolutionsmuseet.uu.se/databaser/]. [uttag 2016-10-21]

Schultz, M., Wedin, M., Diel, H. & Prieto, M. 2015. Epiphloea belongs to Collemataceae (Lecanoromycetes, lichenized Ascomycota. Lichenologist 47: 369-378.

Wind, P. & Pihl, S. (red.) 2010. Den danske rødliste. Danmarks Miljøundersøgelser, Aarhus Universitet [2004]-. redlist.dmu.dk [http://redlist.dmu.dk/] (opdateret april 2010). [uttag 2016-10-10]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Arvidsson & Svante Hultengren

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Collematineae  
  • Familj
    Collemataceae  
  • Släkte
    Leptogium - skinnlavar 
  • Art
    Leptogium byssinum, (Hoffm.) Zwackh ex Nyl. - lerskinnlav
    Synonymer
    Collema byssinum Hoffm.
    Leptogium amphineum Ach. ex. Nyl.
    Epiphloea byssina (Hoffm.) Henssen & P.M.Jørg.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Arvidsson & Svante Hultengren