Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  halmgul örnlav

Organismgrupp Lavar Ochrolechia alboflavescens
Halmgul örnlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Halmgul örnlav är en skorplav med en tjock, ojämn, gulvit bål. I vissa fall är bålens gulaktiga färgton svag och då är arten svårare att känna igen i fält. På bålen finns välavgränsade, vitaktiga, runda soral som är C+ orangegula och P-. Ibland förekommer apothecier som är blekt orange eller rosaaktiga med en ljusare kant. Arten kan förväxlas med grynig örnlav Ochrolechia androgyna vilken också har soral men dessa är C+ röda. Det som kallats grynig örnlav Ochrolechia androgyna har visat sig vara ett artkomplex innehållande flera arter. I detta artkomplex är sannolikt O. mahluensis mest lik halmgul örnlav då den har en gulaktig färgton och sannolikt har en nordlig utbredning. Tunn örnlav Ochrolechia microstictoides saknar välavgränsade soral och gul grundton i bålen, samt är C+ gula. Välvd nordporlav Pertusaria borealis och platt nordporlav P. pupillaris saknar bål med gulaktig färgton och reagerar P+ rött och C-.
Utbredning
Länsvis förekomst för halmgul örnlav Observationer i  Sverige för halmgul örnlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är halmgul örnlav sällsynt och känd från Uppland upp till Åsele lappmark (Nordin m.fl. 2011). En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Arten saknas i Danmark men förekommer i Norge och Finland. Halmgul örnlav är i Fennoskandia bara rödlistad i Sverige. Artens finns i boreala och subalpina regioner i Europa österut till Uralbergen. Utbredningen utanför Europa är oklar beroende på att taxonomin i släktet örnlavar Ochrolechia behöver klarläggas.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Växer på bark och ved av gran och tall, oftast på riktigt gamla träd i gles boreal kontinuitetsskog eller myrkanter. Avverkning av boreal kontinuitetsskog är ett hot. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 3000 (150-8000). Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (10-30) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4bc).
Ekologi
Arten förekommer huvudsakligen i naturskogsartade barrskogar på gamla barrträd. Den påträffas såväl på gamla granar som tallar som står halvöppet och sannolikt är den ljuskrävande. Man kan finna den på stammar, men kanske oftare på grova grenar som kan vara mer eller mindre avbarkade. Arten är även påträffad på gamla björkar och sälgar i fjällbjörkskog samt på enar efter vattendrag. Arten förekommer främst i fjällnära, glesa barrblandskogar och fjällbjörkskogar och i bördigare barrskog. I låglandet påträffas halmgul örnlav i myrkanter, i hällmarksbarrskog och vid stränder.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Triviallövskog
Triviallövskog
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· björkar
· björkar
· gran
· gran
· sälg
· sälg
· tall
· tall
· viden
· viden
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Pertusariales, Familj Ochrolechiaceae, Släkte Ochrolechia (örnlavar), Art Ochrolechia alboflavescens (Wulfen) Zahlbr. - halmgul örnlav Synonymer Lichen alboflavescens Wulfen

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Växer på bark och ved av gran och tall, oftast på riktigt gamla träd i gles boreal kontinuitetsskog eller myrkanter. Avverkning av boreal kontinuitetsskog är ett hot. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 3000 (150-8000). Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (10-30) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4bc).
Halmgul örnlav är en skorplav med en tjock, ojämn, gulvit bål. I vissa fall är bålens gulaktiga färgton svag och då är arten svårare att känna igen i fält. På bålen finns välavgränsade, vitaktiga, runda soral som är C+ orangegula och P-. Ibland förekommer apothecier som är blekt orange eller rosaaktiga med en ljusare kant. Arten kan förväxlas med grynig örnlav Ochrolechia androgyna vilken också har soral men dessa är C+ röda. Det som kallats grynig örnlav Ochrolechia androgyna har visat sig vara ett artkomplex innehållande flera arter. I detta artkomplex är sannolikt O. mahluensis mest lik halmgul örnlav då den har en gulaktig färgton och sannolikt har en nordlig utbredning. Tunn örnlav Ochrolechia microstictoides saknar välavgränsade soral och gul grundton i bålen, samt är C+ gula. Välvd nordporlav Pertusaria borealis och platt nordporlav P. pupillaris saknar bål med gulaktig färgton och reagerar P+ rött och C-.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för halmgul örnlav

Länsvis förekomst och status för halmgul örnlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för halmgul örnlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är halmgul örnlav sällsynt och känd från Uppland upp till Åsele lappmark (Nordin m.fl. 2011). En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Arten saknas i Danmark men förekommer i Norge och Finland. Halmgul örnlav är i Fennoskandia bara rödlistad i Sverige. Artens finns i boreala och subalpina regioner i Europa österut till Uralbergen. Utbredningen utanför Europa är oklar beroende på att taxonomin i släktet örnlavar Ochrolechia behöver klarläggas.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Ostropomycetidae  
  • Ordning
    Pertusariales  
  • Familj
    Ochrolechiaceae  
  • Släkte
    Ochrolechia - örnlavar 
  • Art
    Ochrolechia alboflavescens(Wulfen) Zahlbr. - halmgul örnlav
    Synonymer
    Lichen alboflavescens Wulfen

Arten förekommer huvudsakligen i naturskogsartade barrskogar på gamla barrträd. Den påträffas såväl på gamla granar som tallar som står halvöppet och sannolikt är den ljuskrävande. Man kan finna den på stammar, men kanske oftare på grova grenar som kan vara mer eller mindre avbarkade. Arten är även påträffad på gamla björkar och sälgar i fjällbjörkskog samt på enar efter vattendrag. Arten förekommer främst i fjällnära, glesa barrblandskogar och fjällbjörkskogar och i bördigare barrskog. I låglandet påträffas halmgul örnlav i myrkanter, i hällmarksbarrskog och vid stränder.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Triviallövskog, Fjällbiotoper, Lövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
· viden - Salix (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Arten hotas av avverkning av öppna, naturskogsartade barrskogar. Arten har sin huvudsakliga nuvarande utbredning i den kvarvarande fjällskogen men sannolikt har arten minskat i låglandet genom avverkningar.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Skogsbruksåtgärder på eller i närheten av växtplatserna bör undvikas.
Naturskogsartade skogar med förekomst av arten indikerar höga biologiska värden och bör bevaras. Särskilt angeläget är detta i naturskogsartade barrskogar. Generell hänsyn i kantzoner mot myrar, sjöar och vattendrag är positivt för arten.

Hermansson, J., Bratt, L. & Oldhammer, B. 2008. Hotade och sällsynta växter i Dalarna, del 2 - lavar och mossor. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Nordin, A., Moberg, R., Tønsberg, T., Vitikainen, O., Dalsätt, Å., Myrdal, M., Snitting, D & Ekman, S. 2011. Santesson’s Checklist of Fennoscandian Lichen-forming and Lichenicolous Fungi. Evolutionsmuseet, Uppsala universitet. http://www.evolutionsmuseet.uu.se/databaser/. [uttag 2016-10-21]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Ostropomycetidae  
  • Ordning
    Pertusariales  
  • Familj
    Ochrolechiaceae  
  • Släkte
    Ochrolechia - örnlavar 
  • Art
    Ochrolechia alboflavescens, (Wulfen) Zahlbr. - halmgul örnlav
    Synonymer
    Lichen alboflavescens Wulfen
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson