Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Phacopsis vulpina

Organismgrupp Lavar Phacopsis vulpina
  Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna art är en parasitisk svamp som förekommer på bålen av varglav Letharia vulpina men är avsevärt ovanligare än värden. Varglav är rödlistad som Nära hotad NT. Arterna inom släktet Phacopsis förekommer enbart på arter inom familjen Parmeliaceae. Arten bildar gall-liknande fruktkroppar (några millimeter i diameter) som ibland flyter ihop till avlånga fläckar på varglavens grenar. Fruktkroppen är svart och dess yta slät, men med åldern blir den ojämnare. Formen är till början bullig, men planar ut med tiden. Sporerna är ofärgade, osepterade och 13-16 × 5-7 µm. Hypotheciet är färglöst och I+ violett. Karaktäristiskt är att fruktkropparna ser ut som små svarta tillplattade ”köttbullar” på grenarna. Lichenostigma maureri är en annan parasitisk svamp som är vanlig på varglav men som även växer på andra lavar. Den arten har fruktkroppar som bildar små svarta prickar på bålen.
Utbredning
Länsvis förekomst för Phacopsis vulpina Observationer i  Sverige för Phacopsis vulpina
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är påträffad i Dalarna, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland (Nordin m.fl. 2011). Dessa landskap har ännu lokalt rika varglavsförekomster. Flera av fynden är från före 1960-talet och bara två av fynden från 2000-talet (Artportalen 2016). Arten har aktivt eftersökts i Dalarna de senaste tio åren men ändå är bara två aktuella lokaler kända. Arten saknas i Danmark och Finland men finns i Norge (inte rödlistad). Världsutbredningen följer antagligen den för varglav och andra arter inom släktet Letharia. Förutom i Europa är arten funnen i Nordamerika, Nordafrika (Marocko) och Asien (Cypern).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Arten är parasit på enbart den likaså rödlistade varglav Letharia vulpina men är ovanligare än värden. Arten rödlistas därför som VU medan värden är rödlistad som NT. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (50-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-500). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten förekommer som parasit på enbart varglav Letharia vulpina. Inget mönster kan ses vad gäller parasitens krav på habitat förutom att samtliga lokaler har riklig förekomst av varglav. Varglav växer på gammal, torr, hård ved, främst tallved, i öppna lägen. Naturliga habitat utgörs av torrakor, högstubbar och rotvältor, främst i kanten av eller ute på myrar. Laven påträffas även i glesa tallskogar. Ofta växer den högt uppe i torrakor, på torra grenar eller toppar av jättetallar. Någon gång växer den på fäbodar, spåntak, staket och väderkvarnar av obehandlat virke. Varglav är en utmärkt signalart på tallnaturskog med under lång tid kontinuerligt inslag av gamla och döda träd med solbelyst, torr och grånad ved (Nitare 2000).
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Barrskog
Barrskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· varglav
· varglav
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Parmeliaceae, Släkte Phacopsis, Art Phacopsis vulpina Tul. Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten är parasit på enbart den likaså rödlistade varglav Letharia vulpina men är ovanligare än värden. Arten rödlistas därför som VU medan värden är rödlistad som NT. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (50-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-500). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Denna art är en parasitisk svamp som förekommer på bålen av varglav Letharia vulpina men är avsevärt ovanligare än värden. Varglav är rödlistad som Nära hotad NT. Arterna inom släktet Phacopsis förekommer enbart på arter inom familjen Parmeliaceae. Arten bildar gall-liknande fruktkroppar (några millimeter i diameter) som ibland flyter ihop till avlånga fläckar på varglavens grenar. Fruktkroppen är svart och dess yta slät, men med åldern blir den ojämnare. Formen är till början bullig, men planar ut med tiden. Sporerna är ofärgade, osepterade och 13-16 × 5-7 µm. Hypotheciet är färglöst och I+ violett. Karaktäristiskt är att fruktkropparna ser ut som små svarta tillplattade ”köttbullar” på grenarna. Lichenostigma maureri är en annan parasitisk svamp som är vanlig på varglav men som även växer på andra lavar. Den arten har fruktkroppar som bildar små svarta prickar på bålen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Phacopsis vulpina

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Phacopsis vulpina

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är påträffad i Dalarna, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland (Nordin m.fl. 2011). Dessa landskap har ännu lokalt rika varglavsförekomster. Flera av fynden är från före 1960-talet och bara två av fynden från 2000-talet (Artportalen 2016). Arten har aktivt eftersökts i Dalarna de senaste tio åren men ändå är bara två aktuella lokaler kända. Arten saknas i Danmark och Finland men finns i Norge (inte rödlistad). Världsutbredningen följer antagligen den för varglav och andra arter inom släktet Letharia. Förutom i Europa är arten funnen i Nordamerika, Nordafrika (Marocko) och Asien (Cypern).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Phacopsis  
  • Art
    Phacopsis vulpinaTul.

Arten förekommer som parasit på enbart varglav Letharia vulpina. Inget mönster kan ses vad gäller parasitens krav på habitat förutom att samtliga lokaler har riklig förekomst av varglav. Varglav växer på gammal, torr, hård ved, främst tallved, i öppna lägen. Naturliga habitat utgörs av torrakor, högstubbar och rotvältor, främst i kanten av eller ute på myrar. Laven påträffas även i glesa tallskogar. Ofta växer den högt uppe i torrakor, på torra grenar eller toppar av jättetallar. Någon gång växer den på fäbodar, spåntak, staket och väderkvarnar av obehandlat virke. Varglav är en utmärkt signalart på tallnaturskog med under lång tid kontinuerligt inslag av gamla och döda träd med solbelyst, torr och grånad ved (Nitare 2000).

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Barrskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Svampar och lavar (Viktig)
· varglav - Letharia vulpina (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Ett gynnande av varglav gynnar även Phacopsis vulpina. Borttagande av torrakor med varglav vid avverkningar eller i samband med insamling av ved är allvarliga hot. Ett långsiktigt hot är att nybildningen av gamla torrakor och högstubbar är en långsam process som ofta är beroende av skogsbrand. Nytt substrat bildas numera sannolikt nästan inte alls då antalet naturliga skogsbränder har minskat drastiskt på grund av effektivare brandbekämpning. Träbyggnader med varglav måste underhållas så att de inte förfaller.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Skogsbruksåtgärder på eller i närheten av växtplatserna måste undvikas. Vid skogsbruksåtgärder ska alla gamla högstubbar och torrakor lämnas. Vedhuggning av torrakor och torrträd ska inte ske. Håll öppet kring förekomster på lador och byggnader med varglav. Undvik att måla omålade lador och tidigare målade men numera urblekta byggnader och liknande miljöer.
Svenskt namn på arten saknas. Varglaven är fridlyst i Sverige och det är även Dalarnas landskapslav (Hermansson 2005). Varglav är giftig och har fått sitt namn då det anses att den tidigare användes som gift i åtlar vid varg- och rävjakt.

Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. http:/www.artportalen.se. [uttag 2016-10-12]

Hermansson, J. 2005. Varglav. I: Arvidsson, L. & Hultengren, S. (red.), Svenska landskapslavar. Naturcentrum, Stenungsund.

Linderheim, A. 1977. Varglaven i Gästrikland. Natur i Gävleborg 1977: 47-50.

Nitare, J. 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Nordin, A., Moberg, R., Tønsberg, T., Vitikainen, O., Dalsätt, Å., Myrdal, M., Snitting, D & Ekman, S. 2011. Santesson’s Checklist of Fennoscandian Lichen-forming and Lichenicolous Fungi. Evolutionsmuseet, Uppsala universitet. [http://www.evolutionsmuseet.uu.se/databaser/]. [uttag 2016-10-21]

Oldhammer, B. & Johansson, P. 2002. Sveriges rikaste kända lokal för varglav ligger i Dalarnas fjällskog. Svensk Botanisk Tidskrift 96: 3-7.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson & Göran Thor

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Phacopsis  
  • Art
    Phacopsis vulpina, Tul.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson & Göran Thor