Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  östersjöbryum

Organismgrupp Mossor Bryum marratii
Östersjöbryum Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Artens skott växer enstaka eller i glesa tuvor. Skotten är upp till 2 cm höga och gröna till nästan brunaktiga. Skotten är lätt böjliga och bladen relativt jämnt spridda längs med stammen. Bladen är kupade, brett ovala med trubbig eller rund spets och saknar nedlöpning på stammen. Bladbasen är grön. Nerven är relativt spenslig, gulgrön till brun och slutar en bit nedanför spetsen. Bladkanten är slät, enkelskiktad och något tillbakaböjd i nedersta delen eller helt plan, och kantlisten är otydligt avgränsad. Bladcellerna är rombiska till hexagonala, 15–20 µm breda och tjockväggiga; cellväggarna är ofta mörkt bruna på äldre blad. Arten är samkönad (autoik) men kapslar är inte särskilt vanliga. Kapseln är oval till nästan klotrund, grön till rödbrun och hängande och har ett relativt kraftigt, mörkrött skaft. Kapselmynningen är mycket liten. Den yttre tandkransen är rödbrun nedtill och har långsmala tänder med breda lameller. Den inre tandkransen är förenad med den yttre vid basen och har smala tänder och dåligt utvecklade cilier. Locket är förhållandevis stort och koniskt med ett kort, trubbigt spröt. Sporerna är mycket stora, 32–40 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Östersjöbryum är karakteristisk och förekommer uteslutande på havsstränder. På havsstränder med källpåverkan kan den växa tillsammans med rikkärrsarten sumpbryum Bryum pseuodtriquetrum var. neodamense, men den senare har en tydlig kantlist av långsmala celler och styvare blad med kraftigare, ofta rödfärgad nerv och rödaktig bladbas. Bland övriga havsstrandarter liknar den mest skärgårdsbryum B. warneum som dock har tydligt spetsigare blad och trubbryum B. calophyllum som har något spetsigare blad, längre och tydligare kapselhals och mycket kortare lock. Båda dessa arter har dessutom dubbelskiktad bladkant.
Utbredning
Länsvis förekomst för östersjöbryum Observationer i  Sverige för östersjöbryum
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sällsynt längs Östersjöns stränder och förekommer dessutom sällsynt på västkusten. Av de äldre fynden i Sverige kommer majoriteten från Gotland. I Östersjön verkar arten ha minskat längs Norrlandskusten sedan 1970-talet (Lars Ericson i e-brev). Den förekommer sällsynt i alla andra nordiska länder. Världsutbredningen omfattar Väst- och Nordeuropas kuster och arten finns dessutom på båda sidorna av Nordamerika.
Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Östersjöbryum är en sällsynt art på långgrunda betade havsstrandängar eller i sprickor på strandklippor runt Östersjön. Den har minskat i södra delen av utbredningsområdet, troligtvis på grund av övergödning av havsstrandsmiljön. Antalet reproduktiva individer skattas till 2400 (60-11000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km² och förekomstarean (AOO) till 480 (24-2240) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Östersjöbryum växer på bar jord på exponerade havsstränder, särskilt på långgrunda, betade havsstrandängar eller i sprickor på strandklippor. Substratet är fuktig, något humusblandad mineraljord med sand eller lera. Arten verkar vara något kalkgynnad och förekommer ofta tillsammans med andra havsstrandarter som hängbryum Bryum algovicum, saltbryum B. salinum, skärgårdsbryum B. warneum och salttuss Hennediella heimii.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Bryales, Familj Bryaceae, Släkte Bryum (bryummossor), Art Bryum marratii Hook. & Wilson - östersjöbryum Synonymer Bryum marratii Wils.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Östersjöbryum är en sällsynt art på långgrunda betade havsstrandängar eller i sprickor på strandklippor runt Östersjön. Den har minskat i södra delen av utbredningsområdet, troligtvis på grund av övergödning av havsstrandsmiljön. Antalet reproduktiva individer skattas till 2400 (60-11000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km² och förekomstarean (AOO) till 480 (24-2240) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv)).
Artens skott växer enstaka eller i glesa tuvor. Skotten är upp till 2 cm höga och gröna till nästan brunaktiga. Skotten är lätt böjliga och bladen relativt jämnt spridda längs med stammen. Bladen är kupade, brett ovala med trubbig eller rund spets och saknar nedlöpning på stammen. Bladbasen är grön. Nerven är relativt spenslig, gulgrön till brun och slutar en bit nedanför spetsen. Bladkanten är slät, enkelskiktad och något tillbakaböjd i nedersta delen eller helt plan, och kantlisten är otydligt avgränsad. Bladcellerna är rombiska till hexagonala, 15–20 µm breda och tjockväggiga; cellväggarna är ofta mörkt bruna på äldre blad. Arten är samkönad (autoik) men kapslar är inte särskilt vanliga. Kapseln är oval till nästan klotrund, grön till rödbrun och hängande och har ett relativt kraftigt, mörkrött skaft. Kapselmynningen är mycket liten. Den yttre tandkransen är rödbrun nedtill och har långsmala tänder med breda lameller. Den inre tandkransen är förenad med den yttre vid basen och har smala tänder och dåligt utvecklade cilier. Locket är förhållandevis stort och koniskt med ett kort, trubbigt spröt. Sporerna är mycket stora, 32–40 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Östersjöbryum är karakteristisk och förekommer uteslutande på havsstränder. På havsstränder med källpåverkan kan den växa tillsammans med rikkärrsarten sumpbryum Bryum pseuodtriquetrum var. neodamense, men den senare har en tydlig kantlist av långsmala celler och styvare blad med kraftigare, ofta rödfärgad nerv och rödaktig bladbas. Bland övriga havsstrandarter liknar den mest skärgårdsbryum B. warneum som dock har tydligt spetsigare blad och trubbryum B. calophyllum som har något spetsigare blad, längre och tydligare kapselhals och mycket kortare lock. Båda dessa arter har dessutom dubbelskiktad bladkant.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för östersjöbryum

Länsvis förekomst och status för östersjöbryum baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för östersjöbryum

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sällsynt längs Östersjöns stränder och förekommer dessutom sällsynt på västkusten. Av de äldre fynden i Sverige kommer majoriteten från Gotland. I Östersjön verkar arten ha minskat längs Norrlandskusten sedan 1970-talet (Lars Ericson i e-brev). Den förekommer sällsynt i alla andra nordiska länder. Världsutbredningen omfattar Väst- och Nordeuropas kuster och arten finns dessutom på båda sidorna av Nordamerika.
Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Bryaceae  
  • Släkte
    Bryum - bryummossor 
  • Art
    Bryum marratiiHook. & Wilson - östersjöbryum
    Synonymer
    Bryum marratii Wils.

Östersjöbryum växer på bar jord på exponerade havsstränder, särskilt på långgrunda, betade havsstrandängar eller i sprickor på strandklippor. Substratet är fuktig, något humusblandad mineraljord med sand eller lera. Arten verkar vara något kalkgynnad och förekommer ofta tillsammans med andra havsstrandarter som hängbryum Bryum algovicum, saltbryum B. salinum, skärgårdsbryum B. warneum och salttuss Hennediella heimii.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Igenväxning och exploatering av stränder utgör ett hot mot arten. Troligen utgör även eutrofieringen av stränderna ett hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
Ytterligare äldre lokaler för arten bör återbesökas för att kontrollera dess status.
Utländska namn - NO: Dynevrangmose, FI: lusikkahiirensammal IS: Strandhnokki.

Etymologi: marratii = efter Frederick Price Marrat (1820-1904), brittisk naturforskare verksam i Liverpool.
Uttal: [Brýum marratii]

KEY FACTS Baltic Bryum. Shoots up to 2 cm high, green to brownish, single or forming loose tufts. Leaves equidistant, broadly ovate, convex. Apex blunt or rounded, base green, not decurrent. Costa relatively thin, yellowish-green to brown, ending well below apex. Autoicous, capsules relatively uncommon. Capsule green to reddish-brown, ovoid to subglobose, pendulous. Mouth of capsule very small. Exostome reddish-brown below, consisting of elongate teeth with broad lamellae. Endostome fused with exostome at base, teeth slender, cilia rudimentary. Lid relatively large, shortly rostellate with obtuse beak. Seta relatively stout, dark red. - Grows on bare, moist mineral soil intermixed with humus and sand or clay. Typical habitats include exposed seashores (notably grazed coastal meadows) and coastal cliff crevices.

During, H.J. 1973. Some bryological aspects of pioneer vegetation in mois dune valleys in Denmark, the Netherlands and France. Lindbergia 1: 99-104.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Persson, H., 1936. Mossfloran inom Ängsö nationalpark. Kungliga Vetenskapakademiens skrifter i Naturskyddsärenden 30.

Weibull, H. 2008. Bryum marratii östersjöbryum s. 332-333. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2008. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Bryaceae  
  • Släkte
    Bryum - bryummossor 
  • Art
    Bryum marratii, Hook. & Wilson - östersjöbryum
    Synonymer
    Bryum marratii Wils.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2008. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.