Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Stigmidium degelii

Organismgrupp Lavar Stigmidium degelii
  Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stigmidium degelii är en parasitisk svamp på blylav Pectenia plumbea (tidigare Degelia plumbea). Släktet Stigmidium är ett artrikt släkte med lavparasiter och det finns små morfologiska skillnader mellan arterna och dessa karaktäriseras istället i viss mån av på vilken värd de växer. Perithecier svarta, spridda, delvis insänkta i blylavsbålen, 80-110 µm i diameter. Sporer färglösa, 1-septerade och (9-)11-16 × (3-)4-5 µm (Santesson 1993). Blylav är en bladlav med tjock, i väta mörkt blågrå (blyfärgad) bål som i torrt tillstånd blir ljust grå till brun. Loberna kantas ofta av en tjock, skäggliknande, blåsvart förbål. Apothecier är vanliga. Både apotheciedisken och kanten är mörkt rödbrun till rödsvart. Ytterligare en rödlistad parasit vilken bara förekommer på blylav är blylavsknagg Toninia plumbina (rödlistad som Akut hotad CR). Blylavsknagg har en bål insänkt i blylaven och apothecier sitter spridda bland blylavens apothecier och är lika dessa i storlek och form men är svarta istället för rödbruna.
Utbredning
Länsvis förekomst för Stigmidium degelii Observationer i  Sverige för Stigmidium degelii
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är rapporterad från Småland och Västergötland (Nordin m.fl. 2011). Det senaste fyndet gjordes 1961. Den är avsevärt ovanligare än sin värd blylav Pectenia plumbea (rödlistad som Starkt hotad EN). Blylav har en suboceanisk utbredning och förekommer kustnära eller i andra områden med hög och jämn luftfuktighet. De flesta förekomsterna finns i sydvästra Sverige. Utöver dessa finns enstaka fynd från Blekinge upp till Torne lappmark. Den har under senare tid försvunnit från åtskilliga av de kända lokalerna i sydvästra Sverige. Blylav signalerar miljöer med höga naturvärden och indikerar ljusa skogar med konstant hög luftfuktighet och lång kontinuitet av äldre aspar eller ädellövträd och är en signalart (Nitare 2000). Stigmidium degelii finns rapporterad från Danmark och Norge men saknas i Finland. I Fennoskandia är den bara rödlistad i Sverige. Världsutbredningen omfattar åtminstone Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Arten har en suboceanisk utbredning och förekommer i kustnära områden eller andra områden med hög luftfuktighet. Den växer enbart på den likaså rödlistade blylav Degelia plumbea, men är avsevärt ovanligare än sin värd. Lämpliga skogar och lövträd nyskapas i mycket liten utsträckning. Igenväxning av landskapet och askskottssjuka är hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 60 (10-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (5-100). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Bålen av Stigmidium degelii är insänkt i värden blylav. Blylav växer vanligen på lövträd, huvudsakligen asp, och ibland på ädellövträd i gammal ädellövskog men förekommer ibland också på sten, framförallt i norra Sverige. Enstaka fynd finns på rönn, sälg och björk. Värdträden är ofta skadade med savflöde och täckta av levermossan hjälmfrullania Frullania dilatata. Många fynd finns från lokaler med hamlade träd och från skogskärr med ädellövträd. Kombinationen av hög luftfuktighet och god ljustillgång är en viktig förutsättning för blylav, som därför förekommer i relativt ljusöppna skogspartier som gläntor, skogsbryn eller bergbranter i fuktiga områden.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· blylav
· blylav
Ved och bark
Ved och bark
· ask
· ask
· asp
· asp
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Dothideomycetes, Ordning Capnodiales, Familj Mycosphaerellaceae, Släkte Stigmidium, Art Stigmidium degelii R.Sant. Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten har en suboceanisk utbredning och förekommer i kustnära områden eller andra områden med hög luftfuktighet. Den växer enbart på den likaså rödlistade blylav Degelia plumbea, men är avsevärt ovanligare än sin värd. Lämpliga skogar och lövträd nyskapas i mycket liten utsträckning. Igenväxning av landskapet och askskottssjuka är hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 60 (10-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (5-100). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Stigmidium degelii är en parasitisk svamp på blylav Pectenia plumbea (tidigare Degelia plumbea). Släktet Stigmidium är ett artrikt släkte med lavparasiter och det finns små morfologiska skillnader mellan arterna och dessa karaktäriseras istället i viss mån av på vilken värd de växer. Perithecier svarta, spridda, delvis insänkta i blylavsbålen, 80-110 µm i diameter. Sporer färglösa, 1-septerade och (9-)11-16 × (3-)4-5 µm (Santesson 1993). Blylav är en bladlav med tjock, i väta mörkt blågrå (blyfärgad) bål som i torrt tillstånd blir ljust grå till brun. Loberna kantas ofta av en tjock, skäggliknande, blåsvart förbål. Apothecier är vanliga. Både apotheciedisken och kanten är mörkt rödbrun till rödsvart. Ytterligare en rödlistad parasit vilken bara förekommer på blylav är blylavsknagg Toninia plumbina (rödlistad som Akut hotad CR). Blylavsknagg har en bål insänkt i blylaven och apothecier sitter spridda bland blylavens apothecier och är lika dessa i storlek och form men är svarta istället för rödbruna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Stigmidium degelii

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Stigmidium degelii

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är rapporterad från Småland och Västergötland (Nordin m.fl. 2011). Det senaste fyndet gjordes 1961. Den är avsevärt ovanligare än sin värd blylav Pectenia plumbea (rödlistad som Starkt hotad EN). Blylav har en suboceanisk utbredning och förekommer kustnära eller i andra områden med hög och jämn luftfuktighet. De flesta förekomsterna finns i sydvästra Sverige. Utöver dessa finns enstaka fynd från Blekinge upp till Torne lappmark. Den har under senare tid försvunnit från åtskilliga av de kända lokalerna i sydvästra Sverige. Blylav signalerar miljöer med höga naturvärden och indikerar ljusa skogar med konstant hög luftfuktighet och lång kontinuitet av äldre aspar eller ädellövträd och är en signalart (Nitare 2000). Stigmidium degelii finns rapporterad från Danmark och Norge men saknas i Finland. I Fennoskandia är den bara rödlistad i Sverige. Världsutbredningen omfattar åtminstone Europa.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Dothideomycetes  
  • Underklass
    Dothideomycetidae  
  • Ordning
    Capnodiales  
  • Familj
    Mycosphaerellaceae  
  • Släkte
    Stigmidium  
  • Art
    Stigmidium degeliiR.Sant.

Bålen av Stigmidium degelii är insänkt i värden blylav. Blylav växer vanligen på lövträd, huvudsakligen asp, och ibland på ädellövträd i gammal ädellövskog men förekommer ibland också på sten, framförallt i norra Sverige. Enstaka fynd finns på rönn, sälg och björk. Värdträden är ofta skadade med savflöde och täckta av levermossan hjälmfrullania Frullania dilatata. Många fynd finns från lokaler med hamlade träd och från skogskärr med ädellövträd. Kombinationen av hög luftfuktighet och god ljustillgång är en viktig förutsättning för blylav, som därför förekommer i relativt ljusöppna skogspartier som gläntor, skogsbryn eller bergbranter i fuktiga områden.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Svampar och lavar (Viktig)
· blylav - Pectenia plumbea (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
Askskottssjuka är ett hot för förekomster på ask. Blylav är beroende av hög och jämn luftfuktighet och den har troligen svårt att överleva en slutavverkning även om värdträden sparas. Därför är en vidlyftig utglesning av skog på eller i omedelbar närhet av lavens lokaler ett hot. Å andra sidan är blylav på vissa lokaler en typisk “successionsart“ där den ofta återfinns på successionsträdet asp vilket ofta blir bristvara i fritt utvecklade, ostörda skogar. Asp avverkas också ofta i samband med gallringar. Lämpliga skogar och lövträd nyskapas i mycket liten utsträckning, till viss del beroende på kraftigt älgbete.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Då det senaste fyndet gjordes 1961 behöver aktuell status klarläggas. Samtliga lokaler med förekomst av Stigmidium degelii måste skyddas. Genom att skydda och utveckla skogmiljöer med S. degelii så gynnas också den likaså rödlistade värden blylav men också flera andra sällsynta och rödlistade lavar. I bestånd med Stigmidium degelii är det viktigt att motverka kraftig förtätning av skogmiljön. Det är viktigt att spara skyddszoner kring bestånd där arten förekommer, eftersom värdarten blylav är känslig för uttorkning.
Arten saknar svenskt namn.

Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2016-10-08].

Nitare, J. 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Santesson, R. 1993. Stigmidium degelii, a new lichenicolous fungi. Graphis Scripta 5: 3-4.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Dothideomycetes  
  • Underklass
    Dothideomycetidae  
  • Ordning
    Capnodiales  
  • Familj
    Mycosphaerellaceae  
  • Släkte
    Stigmidium  
  • Art
    Stigmidium degelii, R.Sant.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor