Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blå säckmossa

Organismgrupp Mossor Calypogeia azurea
Blå säckmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blå säckmossa är en upp till 3 cm lång och 2 mm bred, blekgrön bladlevermossa. Bladen är ovala och bredast vid basen och överliggande. Stiplerna är djupt urnupna. Oljekropparna i bladcellerna är blåvioletta eller azurblå. I levande tillstånd är arten lätt att känna igen genom sina blå oljekroppar. Dessa försvinner dock efter några dagars torka inomhus och då är arten svår att skilja från sumpsäckmossa C. muelleriana. Sporkapslar och groddkorn är mycket sällsynta.
Utbredning
Länsvis förekomst för blå säckmossa Observationer i  Sverige för blå säckmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är boreal till montan och i Sverige känd från ett 100 lokaler från Skåne i söder till Norrbotten i norr. De flesta moderna fynden är gjorda i Hälsingland och Ångermanland. Arten är funnen i ett stort antal länder men tycks överallt vara sällsynt. Av övriga nordiska länder är den påträffad i Danmark och Norge, men tycks saknas i Finland. Arten är även uppgiven för ett flertal andra länder i Europa, från Madeira och Portugal i sydväst och Rumänien i sydost och norrut till Ryssland och Uralbergen i norr. Utbredningen tycks sträcka sig från Kaukasus österut via Sibirien till Japan. Fynd av blå säckmossa är även uppgivna för östra Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten växer på humus på marken där grundvattnet ligger nära ytan och tycks vara beroende av miljön näringsrik gransumpskog. Den är känslig för uttorkning. Kalavverkning och dränering av produktiva granskog gör att arten fortsätter att minska. Antalet reproduktiva individer skattas till 12000 (1000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Utan skåne. Förekomstarean (AOO) skattas till 2400 (60-3200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1+2a(i)).
Ekologi
Mossan växer vanligen på fuktig humus eller lerblandad jord i granskog men även på lövförna i sumpalskog, gärna i anslutning till källor eller andra utströmningsområden. Liksom övriga säckmossor tål arten varken uttorkning eller full solbelysning någon längre tid. Till skillnad från övriga arter i släktet föredrar blå säckmossa relativt näringsrika skogar och ofta skogsmiljöer med rörligt grundvatten.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Calypogeiaceae, Släkte Calypogeia (säckmossor), Art Calypogeia azurea Stotler & Crotz - blå säckmossa Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten växer på humus på marken där grundvattnet ligger nära ytan och tycks vara beroende av miljön näringsrik gransumpskog. Den är känslig för uttorkning. Kalavverkning och dränering av produktiva granskog gör att arten fortsätter att minska. Antalet reproduktiva individer skattas till 12000 (1000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Utan skåne. Förekomstarean (AOO) skattas till 2400 (60-3200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1+2a(i)).
Blå säckmossa är en upp till 3 cm lång och 2 mm bred, blekgrön bladlevermossa. Bladen är ovala och bredast vid basen och överliggande. Stiplerna är djupt urnupna. Oljekropparna i bladcellerna är blåvioletta eller azurblå. I levande tillstånd är arten lätt att känna igen genom sina blå oljekroppar. Dessa försvinner dock efter några dagars torka inomhus och då är arten svår att skilja från sumpsäckmossa C. muelleriana. Sporkapslar och groddkorn är mycket sällsynta.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blå säckmossa

Länsvis förekomst och status för blå säckmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blå säckmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är boreal till montan och i Sverige känd från ett 100 lokaler från Skåne i söder till Norrbotten i norr. De flesta moderna fynden är gjorda i Hälsingland och Ångermanland. Arten är funnen i ett stort antal länder men tycks överallt vara sällsynt. Av övriga nordiska länder är den påträffad i Danmark och Norge, men tycks saknas i Finland. Arten är även uppgiven för ett flertal andra länder i Europa, från Madeira och Portugal i sydväst och Rumänien i sydost och norrut till Ryssland och Uralbergen i norr. Utbredningen tycks sträcka sig från Kaukasus österut via Sibirien till Japan. Fynd av blå säckmossa är även uppgivna för östra Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Calypogeiaceae  
  • Släkte
    Calypogeia - säckmossor 
  • Art
    Calypogeia azureaStotler & Crotz - blå säckmossa

Mossan växer vanligen på fuktig humus eller lerblandad jord i granskog men även på lövförna i sumpalskog, gärna i anslutning till källor eller andra utströmningsområden. Liksom övriga säckmossor tål arten varken uttorkning eller full solbelysning någon längre tid. Till skillnad från övriga arter i släktet föredrar blå säckmossa relativt näringsrika skogar och ofta skogsmiljöer med rörligt grundvatten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Löv-/barrblandskog, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Största hotet utgörs av kalavverkning och andra skogliga brukningsformer som innebär kraftig ljusexponering av växtplatserna eller som gör att plantorna torkar upp. Även försurning av växtplatserna hotar artens existens och fortlevnad.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
För att behålla arten i Sverige behöver skuggande träd- eller buskgrupper lämnas på och runt växtplatserna vid eventuell avverkning så att inte bestånden torkar ut eller exponeras för fullt solljus någon längre tid. Det är även viktigt att minska utsläppen av försurande ämnen till luft och vatten, så att markens syra-bas status kan återställas på sikt.
Utländska namn - NO: Blåflak; GB: Blue Pouchwort.

Arnell, S. 1948. Calypogeia Mülleriana och C. Trichomanis. Smärre uppsatser och medd. Svensk Bot. Tidskr. 42: 177-178.

Arnell, S. 1956. Illustrated Moss Flora of Fennoscandia I. Hepaticae. Lund.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Hallingbäck, T. 1993. Blå säckmossa, Calypogeia azurea, i Sverige. Myrinia 3: 42-45.

Hill, M.O., Preston, C.D. & Smith, A.J.E. 1991. Atlas of the bryophytes of Britain and Ireland. Vol. 1. Liverworts. Harley Books, Colchester.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Reviderad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Calypogeiaceae  
  • Släkte
    Calypogeia - säckmossor 
  • Art
    Calypogeia azurea, Stotler & Crotz - blå säckmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Reviderad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.