Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Sialis sibirica

Organismgrupp Sländor, Nätvingar och halssländor Sialis sibirica
  Sländor, Nätvingar och halssländor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Både larv och vuxen slända är snarlik övriga fyra svenska sävsländearter och särskiljs genom teckningen på bakkroppen respektive utseendet på genitalierna. Larvens kropp är avlång (10–25 mm) och avsmalnande från det relativt stora huvudet. Sävsländelarver förväxlas ofta med skalbaggslarver. Käken är såväl kraftig som vass och används för att fånga bytesdjur. Längs bakkroppens sidor utgår en rad med långa gälutskott som har ett karakteristiskt utseende. Den vuxna sländan påminner om en nattslända med taklagda vingar och långa antenner. Vingarnas kraftiga nervatur är dock kännetecknande för sävsländor. Längden är ungefär 15 mm. Flygförmågan är dålig och sländorna ger ett trögt intryck när de påträffas.
Utbredning
Länsvis förekomst för Sialis sibirica Observationer i  Sverige för Sialis sibirica
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Europa finns arten endast på nordkalotten. Den är även känd från Japan där den påträffas i palsmyrar på ön Hokkaido. Kunskapen om artens utbredning och miljökrav är i övrigt mycket begränsad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
I en sjö utanför Kiruna gjordes 2011 det första svenska fyndet sedan 1800-talet. Arten var dessförinnan enbart känd genom ett exemplar (hane) taget på 1800-talet i mellersta Lappland (Tjeder 1937). Senare fynd på Finska sidan av Torne älv (Meinander 1962) har indikerat att arten skulle kunna finnas kvar också i Sverige. Artens troliga habitat är dåligt undersökt i Sverige. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Liksom de övriga arterna i släktet har S. sibirica sannolikt en tvåårig livscykel med ca tio larvstadier. Larven lämnar vattnet på våren och gräver sig ner i marken där förpuppningen sker. Puppstadiet varar i några veckor. Flygperioden varar i tre till fyra veckor och det är inte känt om de vuxna sländorna intar föda. Några arter inom släktet har dock setts äta pollen från hundkex. Äggen läggs på vegetation hängande över vattnet. Äggsamlingar av S. sibirica har hittats på allöv men förmodligen kan även andra löv utnyttjas. Äggen kläcks efter några veckor varefter larverna släpper sig ner i vattnet. Larverna inom släktet är aktiva rovdjur och livnär sig på maskar, fjädermygglarver, nattsländelarver, ärtmusslor och andra smådjur.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattenmassa
Vattenmassa
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Mark/sediment
Mark/sediment
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Megaloptera (vattennätvingar), Familj Sialidae (sävsländor), Släkte Sialis, Art Sialis sibirica McLachlan, 1872 Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation I en sjö utanför Kiruna gjordes 2011 det första svenska fyndet sedan 1800-talet. Arten var dessförinnan enbart känd genom ett exemplar (hane) taget på 1800-talet i mellersta Lappland (Tjeder 1937). Senare fynd på Finska sidan av Torne älv (Meinander 1962) har indikerat att arten skulle kunna finnas kvar också i Sverige. Artens troliga habitat är dåligt undersökt i Sverige. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Både larv och vuxen slända är snarlik övriga fyra svenska sävsländearter och särskiljs genom teckningen på bakkroppen respektive utseendet på genitalierna. Larvens kropp är avlång (10–25 mm) och avsmalnande från det relativt stora huvudet. Sävsländelarver förväxlas ofta med skalbaggslarver. Käken är såväl kraftig som vass och används för att fånga bytesdjur. Längs bakkroppens sidor utgår en rad med långa gälutskott som har ett karakteristiskt utseende. Den vuxna sländan påminner om en nattslända med taklagda vingar och långa antenner. Vingarnas kraftiga nervatur är dock kännetecknande för sävsländor. Längden är ungefär 15 mm. Flygförmågan är dålig och sländorna ger ett trögt intryck när de påträffas.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Sialis sibirica

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Sialis sibirica

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Europa finns arten endast på nordkalotten. Den är även känd från Japan där den påträffas i palsmyrar på ön Hokkaido. Kunskapen om artens utbredning och miljökrav är i övrigt mycket begränsad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Megaloptera - vattennätvingar 
  • Familj
    Sialidae - sävsländor 
  • Släkte
    Sialis  
  • Art
    Sialis sibiricaMcLachlan, 1872

Liksom de övriga arterna i släktet har S. sibirica sannolikt en tvåårig livscykel med ca tio larvstadier. Larven lämnar vattnet på våren och gräver sig ner i marken där förpuppningen sker. Puppstadiet varar i några veckor. Flygperioden varar i tre till fyra veckor och det är inte känt om de vuxna sländorna intar föda. Några arter inom släktet har dock setts äta pollen från hundkex. Äggen läggs på vegetation hängande över vattnet. Äggsamlingar av S. sibirica har hittats på allöv men förmodligen kan även andra löv utnyttjas. Äggen kläcks efter några veckor varefter larverna släpper sig ner i vattnet. Larverna inom släktet är aktiva rovdjur och livnär sig på maskar, fjädermygglarver, nattsländelarver, ärtmusslor och andra smådjur.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar, Sötvattensstrand, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Vatten (Viktig)
Kunskapsbristen är för stor för att det ska gå att uttala sig om hot.

Påverkan
  • Vattengrumling (Stor negativ effekt)
Att öka kunskapen om artens utbredning och ekologi.

Hayashi, F. & Suda, S-I. 1995. Sialidae (Megaloptera) of Japan. Aquatic Insects. 17: 1-15.

Meinander, M. 1996. Megaloptera, Sialidae, Alder flies. In Aquatic Insects of North Europe. P. 105-110. Apollo Books Stenstrup.

Popov, A. 2002 Neuropterida of North Europe. Acta Zoologica Academiae Scientiarum Hungaricae. 48: 281–29. Yasuhiko, K. 2003. Lentic aquatic insects in the ponds of a palsa bog in Daisetsuzan National Park, Hokkaido. Japanese Journal of Limnology. 64: 145-149.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Bjelke 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Megaloptera - vattennätvingar 
  • Familj
    Sialidae - sävsländor 
  • Släkte
    Sialis  
  • Art
    Sialis sibirica, McLachlan, 1872
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Bjelke 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.