Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gul lammticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Albatrellus citrinus
Gul lammticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En marklevande decimeterstor ticka med vit till vitgul hatt, som äldre svagt smutsbrun. Fruktkropparna är ofta sammanvuxna i täta tuvor. Foten är ljus, med citrongula fläckar och de vita, nedlöpande porerna blir gulfläckiga vid tumning. På äldre exemplar och vid torkning försvinner den gula färgen, och speciellt fot och porer blir mer orangebruna. Närmast likna arten lammticka, A. subrubescens, men denna har orange färg och fläckar på färska fruktkroppar, inte citrongula. A. subrubescens växer dessutom i en annan biotoptyp. Den gula lammticka är till utseende och form även lik en spenslig fårticka men skiljer sig säkrast från denna art genom att sporerna är amyloida.
Utbredning
Länsvis förekomst för gul lammticka Observationer i  Sverige för gul lammticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den gula lammtickans utbredning och status är dåligt känd eftersom den tidigare förväxlats med lammticka, A. subrubescens och blev först 2003 beskriven som en egen art. I Sverige finns arten på cirka 50 kända aktuella lokaler i landet med tyngdpunkt i östra Svealand och på Gotland (2010). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 600. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 30 % över de senaste 50 åren, p.g.a. att den huvudsakligen förekommer i äldre skog som avverkas och minskar i areal. För övrigt är den påträffad i Norge och Schweiz samt på Åland. Den är även rapporterad från Kina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med gran. Arten sammanblandades länge med lammticka, A. subrubescens, och blev först 2003 beskriven som en egen art. Påträffas i äldre örtrika granskogar och förefaller vara kalkgynnad. Upplands kalkbarrskogar är artens kärnområde i Sverige. Förefaller ha svårt att etablera sig i efter avverkning men kan även inom sitt kärnområde sparsamt påträffas i yngre 30-40- åriga granplanteringar. Total population i landet bedöms ha minskat och minskar fortsatt p.g.a. att den huvudsakligen förekommer i äldre skog som avverkas och minskar i areal. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (2500-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (300). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (50-600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (200-1000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Ekologi
Gul lammticka bildar mykorrhiza med gran och förekommer i örtrik barrskog på kalkrik mark. Arten växer i täta grupper, gärna i häxringar, ibland med över hundra fruktkroppar. Skogsbiotopen består ofta av äldre granskog eller grandominerad barrskog med trädkontinuitet och gamla välutvecklade mossmattor. Vegetationen är vanligen av frisk lågörttyp. I fält- och bottenskiktet finns exempelvis kranshakmossa, blåsippa, stenbär, skogskovall, vårärt och skogsknipprot. Dessutom förekommer nästan alltid hassel i närheten av svamparna. Flera lokaler har tidigare varit betesskogar och har inslag av gamla träd vilka indikerar på trädkontinuitet. På växtplatserna finns ofta flera intressanta följearter, t.ex. violgubbe, grangråticka, korallfingersvampar och spindlingar av undersläktet Phlegmacium. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel bildar många fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Albatrellaceae, Släkte Albatrellus, Art Albatrellus citrinus Ryman - gul lammticka Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran. Arten sammanblandades länge med lammticka, A. subrubescens, och blev först 2003 beskriven som en egen art. Påträffas i äldre örtrika granskogar och förefaller vara kalkgynnad. Upplands kalkbarrskogar är artens kärnområde i Sverige. Förefaller ha svårt att etablera sig i efter avverkning men kan även inom sitt kärnområde sparsamt påträffas i yngre 30-40- åriga granplanteringar. Total population i landet bedöms ha minskat och minskar fortsatt p.g.a. att den huvudsakligen förekommer i äldre skog som avverkas och minskar i areal. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (2500-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (300). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (50-600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (200-1000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
En marklevande decimeterstor ticka med vit till vitgul hatt, som äldre svagt smutsbrun. Fruktkropparna är ofta sammanvuxna i täta tuvor. Foten är ljus, med citrongula fläckar och de vita, nedlöpande porerna blir gulfläckiga vid tumning. På äldre exemplar och vid torkning försvinner den gula färgen, och speciellt fot och porer blir mer orangebruna. Närmast likna arten lammticka, A. subrubescens, men denna har orange färg och fläckar på färska fruktkroppar, inte citrongula. A. subrubescens växer dessutom i en annan biotoptyp. Den gula lammticka är till utseende och form även lik en spenslig fårticka men skiljer sig säkrast från denna art genom att sporerna är amyloida.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gul lammticka

Länsvis förekomst och status för gul lammticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gul lammticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den gula lammtickans utbredning och status är dåligt känd eftersom den tidigare förväxlats med lammticka, A. subrubescens och blev först 2003 beskriven som en egen art. I Sverige finns arten på cirka 50 kända aktuella lokaler i landet med tyngdpunkt i östra Svealand och på Gotland (2010). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 600. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 30 % över de senaste 50 åren, p.g.a. att den huvudsakligen förekommer i äldre skog som avverkas och minskar i areal. För övrigt är den påträffad i Norge och Schweiz samt på Åland. Den är även rapporterad från Kina.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Albatrellaceae  
  • Släkte
    Albatrellus  
  • Art
    Albatrellus citrinusRyman - gul lammticka

Gul lammticka bildar mykorrhiza med gran och förekommer i örtrik barrskog på kalkrik mark. Arten växer i täta grupper, gärna i häxringar, ibland med över hundra fruktkroppar. Skogsbiotopen består ofta av äldre granskog eller grandominerad barrskog med trädkontinuitet och gamla välutvecklade mossmattor. Vegetationen är vanligen av frisk lågörttyp. I fält- och bottenskiktet finns exempelvis kranshakmossa, blåsippa, stenbär, skogskovall, vårärt och skogsknipprot. Dessutom förekommer nästan alltid hassel i närheten av svamparna. Flera lokaler har tidigare varit betesskogar och har inslag av gamla träd vilka indikerar på trädkontinuitet. På växtplatserna finns ofta flera intressanta följearter, t.ex. violgubbe, grangråticka, korallfingersvampar och spindlingar av undersläktet Phlegmacium. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel bildar många fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Eftersom arten växer i äldre grandominerade barrskogar med hög bonitet utgör slutavverkning det främsta hotet. Som mykorrhizasvamp överlever den sannolikt inte en föryngringshuggning då barrträdens rötter dör efter avverkningen. Äldre barrskogar med hög bonitet är en bristvara i skyddade områden i Sverige, men samtidigt försvinner dessa biotoper i snabb takt. Troligen missgynnas den även av allt för hård gallring eller plockhuggning om inte huggningen efterföljs av skogsbete. Gallring eller plockhuggning utan skogsbete i örtrika barrskogar resulterar ofta i en hög och tät vegetation, t.ex. av piprör, vilket påverkar fruktkroppsbildningen negativt. Ett annat hot kan vara gödsling av skogsmark, s.k. vitaliseringsgödsling, som uppenbarligen missgynnar många mykorrhizasvampar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Lokaler med gul lammticka bör skyddas som biotopskyddsområden eller naturreservat, och lämnas för fri utveckling, alternativt plockhuggas och därefter skogsbetas. Vid en ev. plockhuggning (före skogsbete) bör uttaget främst ske av yngre och medelåldriga träd, medan äldre och gamla träd sparas. Andra former av skydd, t.ex. naturvårdsavtal och frivillig avsättning, fungerar mindre bra eftersom den gula lammtickans biotop ofta är virkesrik och har stort ekonomiskt värde för markägaren.

Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 1986. Pilze der Schweiz. Band 2. Nichtblätterpilze. Verlag Mykologia, Luzern.

(BILD men under namnet A. subrubescens)

Gulden, G & Torkelsen, A.E. 2003. En ny norsk fåresopp (Albatrellus citrinus). Bleksoppen 91: 8–15.

Ryman, S., Fransson, P., Johannesson, H. & Danell, E. 2003. Allbatrellus citrinus sp. nov. connected to Picea abies on lime rich soils. Mycol. Res. 107 (10): 1243–1246.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Albatrellaceae  
  • Släkte
    Albatrellus  
  • Art
    Albatrellus citrinus, Ryman - gul lammticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.