Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tajgataggsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Phellodon secretus
Tajgataggsvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten, marklevande taggsvamp med enstaka eller sammanvuxna fruktkroppar. Hatten är plan eller trattformig, ofta oregelbundet rundad och loberad upp till 1-3 (-5) cm i diameter, alltigenom bommullsaktigt mjuk. Färgen i början askgrå, senare mörkare grå-gråsvart med en färgskiftning av sepia, jämt färgad eller med ljusare kant, men inte zonerad. Taggarna är spetsiga, först vita, senare ljust gråvita och täta. Foten är jämntjock, kal och svart, tunn 0,3-0,8 mm, 10-18 mm lång. Sporpulvret är vitt. Sporer nästan klotrunda, taggiga 2,9-2,3 x 2,7-3 mm. Färska fruktkroppar utan lukt, torkade med mycket svag kryddig doft. Genom sin storlek, den tunna foten och det säregna växtsättet påminner taigataggsvamp om smalfotad taggsvamp (Hydnellum gracilipes). Den är emellertid brunrosa till purpurbrun och har brunt sporpulver, samt luktar mjöl. De två arterna växer ofta på samma lokaler och är ibland funna under samma låga. En annan tänkbar förväxlingsart är svartvit taggsvamp (Phellodon melaleucus). Den har också en svart, kal fot men ett mera robust växtsätt och är seg både som färsk och torr samt har en stark kryddoft. Den har större sporer och växer i mossig barrskog, oftast granskog, samt har en sydligare utbredning. Svart taggsvamp (Phellodon niger) har en svart knubbig och filtluden fot och köttet har en glänsande svart, korkartad kärna, samt större sporer. Den växer företrädesvis i kalkbarrskog, i norra Sverige även i äldre tallskog.
Utbredning
Länsvis förekomst för tajgataggsvamp Observationer i  Sverige för tajgataggsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Taigataggsvamp är funnen i följande landskap: Srml, Vstm, Dlr, Jmt, Ång, Nb, Ly lpm, Pi lpm, Lu lpm, T lpm med tyngdpunkt i de norra delarna. För närvarande finns 51 fynd i Artportalen. Arten förekommer även i norra i Finland, där den anses vara en raritet för nordliga tallskogar. Den beskrevs först 2003. (Niemilä et al. 2003). Ett gammalt fynd 1866 (belägg finns i Helsingfors och Uppsala) härrör från södra, centrala Finland men har blivit artbestämt först i början av 2000-talet. På grund av sitt undanskymda levnadssätt är den svårinventerad och troligen förbisedd men torde vara sällsynt. Fler nya fynd kan förväntas när artens ekologi nu blivit mera känd. Artens habitat, gammal, ofta brandpräglad tallskog har minskat kraftigt under de senaste 50 åren och minskningen bedöms fortgå. Ett högt mörkertal måste dock beaktas och 500 skattade lokaler kan kanske vara en rimlig bedömning. De hittills gjorda fynden tyder på att arten kan utgöra ett taigaelement. Arten bör eftersökas i torra och gärna brandpräglade, magra tallskogar med lång trädkontinuitet, företrädesvis i norra Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med tall. Fruktkroppar växer på marken under gamla tallågor,stubbar och även grenar av tall i brandpräglad torra tallskog med lång kontinuitet på mager sandig mark. Oftast är veden kolad och därmed ett mer långlivat substrat. Svårinventerad art med undanskymda fruktkroppar. Arten beskrevs först 2003, därefter uppmärksammad och eftersökt. Total population i landet bedöms ha minskat och fortlöpande minska p.g.a. kalavverkningar och minskande areal brandpräglad äldre tallskog utanför skyddande områden. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (90-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (100-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Ekologi
Taigataggsvamp växer på marken under, eller sällsynt alldeles bredvid, gammal, starkt nedbruten tallved från exempelvis lågor, stubbar eller grövre grenar. Veden får ej helt ha sjunkit ner mot markytan. Utrymmet mellan marken och veden är oftast så litet att man i regel inte ser svampen utan att lyfta på veden. Trots att svampen anses vara mykorrhizabildande, liksom andra arter i ordningen Thelephorales, är den beroende av ved i lämpligt nedbrytningsstadium. Fruktkropparna utvecklas från marken som nållika, ca 1 mm tjocka, svarta fötter och hatten utvecklas först när fotens topp får kontakt med den överliggande veden (Niemilä et al). Veden är ofta kolad men inte alltid. Den kolade veden utgör sannolikt rester av tallar som kanske varit med om flera skogsbränder, dels som levande träd, stående torrfura eller som liggande låga. På så vis hamnar den kolade veden mot markytan. När själva lågan har blivit nedbruten finns fortfarande de hårda, basala delarna kvar. Detta är en process som kan ta många hundra år och det tar således mycket lång tid att återskapa lämpliga substrat. Ibland tycks arten hålla till godo med klenare ved såsom grenar, klena träd som röjts och är sällsynt funnen under brädor som lämnats i skogen, långlivade svampar (talltaggsvamp) eller invid stenar. I dessa fall har arten sannolikt varit etablerad sedan lång tid men utnyttjar det lämpliga hålrum som finns under substratet. Substraten är i dessa fall kortlivade (Mats Karström muntl.). Fynden i Finland är gjorda under mycket nedbrutna lågor eller rotstockar av för länge sedan fallna tallar i urskog. Ingenting nämns om kolad ved (Niemilä et al.). Fruktkropparna uppträder från augusti och ända in i november. Biotopen är äldre, torr tallskog med lång trädkontinuitet och med sparsam undervegetation av renlavar, lingonris och låga mossor. De svenska fynden är gjorda i brandpräglade, torra tallskog med lång trädkontinuitet och dimensionsavverkning har ofta förekommit tidigare. Lokalerna hyser flera rödlistade mykorrhizasvampar som kräver lång trädkontinuitet, t.ex. tallgråticka (Boletopsis grisea), smalfotad taggsvamp (Hydnellum gracilipes), smultronkantarell (Hygrophoropsis olida), rotfingersvamp (Ramaria magnipes), Ramaria schildii, skrovlig taggsvamp (Sarcodon scabrosus), lakritsmusseron (Tricholoma apium), jättemusseron (T. colossus), goliatmusseron (T. matsutake), samt rikligt med flera arter korktaggsvampar (Hydnellum spp.). Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilivande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda flera fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier och potentiellt leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Thelephorales, Familj Bankeraceae, Släkte Phellodon (lädertaggsvampar), Art Phellodon secretus Niemelä & Kinnunen - tajgataggsvamp Synonymer taigataggsvamp

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall. Fruktkroppar växer på marken under gamla tallågor,stubbar och även grenar av tall i brandpräglad torra tallskog med lång kontinuitet på mager sandig mark. Oftast är veden kolad och därmed ett mer långlivat substrat. Svårinventerad art med undanskymda fruktkroppar. Arten beskrevs först 2003, därefter uppmärksammad och eftersökt. Total population i landet bedöms ha minskat och fortlöpande minska p.g.a. kalavverkningar och minskande areal brandpräglad äldre tallskog utanför skyddande områden. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (90-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (100-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
En liten, marklevande taggsvamp med enstaka eller sammanvuxna fruktkroppar. Hatten är plan eller trattformig, ofta oregelbundet rundad och loberad upp till 1-3 (-5) cm i diameter, alltigenom bommullsaktigt mjuk. Färgen i början askgrå, senare mörkare grå-gråsvart med en färgskiftning av sepia, jämt färgad eller med ljusare kant, men inte zonerad. Taggarna är spetsiga, först vita, senare ljust gråvita och täta. Foten är jämntjock, kal och svart, tunn 0,3-0,8 mm, 10-18 mm lång. Sporpulvret är vitt. Sporer nästan klotrunda, taggiga 2,9-2,3 x 2,7-3 mm. Färska fruktkroppar utan lukt, torkade med mycket svag kryddig doft. Genom sin storlek, den tunna foten och det säregna växtsättet påminner taigataggsvamp om smalfotad taggsvamp (Hydnellum gracilipes). Den är emellertid brunrosa till purpurbrun och har brunt sporpulver, samt luktar mjöl. De två arterna växer ofta på samma lokaler och är ibland funna under samma låga. En annan tänkbar förväxlingsart är svartvit taggsvamp (Phellodon melaleucus). Den har också en svart, kal fot men ett mera robust växtsätt och är seg både som färsk och torr samt har en stark kryddoft. Den har större sporer och växer i mossig barrskog, oftast granskog, samt har en sydligare utbredning. Svart taggsvamp (Phellodon niger) har en svart knubbig och filtluden fot och köttet har en glänsande svart, korkartad kärna, samt större sporer. Den växer företrädesvis i kalkbarrskog, i norra Sverige även i äldre tallskog.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tajgataggsvamp

Länsvis förekomst och status för tajgataggsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tajgataggsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Taigataggsvamp är funnen i följande landskap: Srml, Vstm, Dlr, Jmt, Ång, Nb, Ly lpm, Pi lpm, Lu lpm, T lpm med tyngdpunkt i de norra delarna. För närvarande finns 51 fynd i Artportalen. Arten förekommer även i norra i Finland, där den anses vara en raritet för nordliga tallskogar. Den beskrevs först 2003. (Niemilä et al. 2003). Ett gammalt fynd 1866 (belägg finns i Helsingfors och Uppsala) härrör från södra, centrala Finland men har blivit artbestämt först i början av 2000-talet. På grund av sitt undanskymda levnadssätt är den svårinventerad och troligen förbisedd men torde vara sällsynt. Fler nya fynd kan förväntas när artens ekologi nu blivit mera känd. Artens habitat, gammal, ofta brandpräglad tallskog har minskat kraftigt under de senaste 50 åren och minskningen bedöms fortgå. Ett högt mörkertal måste dock beaktas och 500 skattade lokaler kan kanske vara en rimlig bedömning. De hittills gjorda fynden tyder på att arten kan utgöra ett taigaelement. Arten bör eftersökas i torra och gärna brandpräglade, magra tallskogar med lång trädkontinuitet, företrädesvis i norra Sverige.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Phellodon - lädertaggsvampar 
  • Art
    Phellodon secretusNiemelä & Kinnunen - tajgataggsvamp
    Synonymer
    taigataggsvamp

Taigataggsvamp växer på marken under, eller sällsynt alldeles bredvid, gammal, starkt nedbruten tallved från exempelvis lågor, stubbar eller grövre grenar. Veden får ej helt ha sjunkit ner mot markytan. Utrymmet mellan marken och veden är oftast så litet att man i regel inte ser svampen utan att lyfta på veden. Trots att svampen anses vara mykorrhizabildande, liksom andra arter i ordningen Thelephorales, är den beroende av ved i lämpligt nedbrytningsstadium. Fruktkropparna utvecklas från marken som nållika, ca 1 mm tjocka, svarta fötter och hatten utvecklas först när fotens topp får kontakt med den överliggande veden (Niemilä et al). Veden är ofta kolad men inte alltid. Den kolade veden utgör sannolikt rester av tallar som kanske varit med om flera skogsbränder, dels som levande träd, stående torrfura eller som liggande låga. På så vis hamnar den kolade veden mot markytan. När själva lågan har blivit nedbruten finns fortfarande de hårda, basala delarna kvar. Detta är en process som kan ta många hundra år och det tar således mycket lång tid att återskapa lämpliga substrat. Ibland tycks arten hålla till godo med klenare ved såsom grenar, klena träd som röjts och är sällsynt funnen under brädor som lämnats i skogen, långlivade svampar (talltaggsvamp) eller invid stenar. I dessa fall har arten sannolikt varit etablerad sedan lång tid men utnyttjar det lämpliga hålrum som finns under substratet. Substraten är i dessa fall kortlivade (Mats Karström muntl.). Fynden i Finland är gjorda under mycket nedbrutna lågor eller rotstockar av för länge sedan fallna tallar i urskog. Ingenting nämns om kolad ved (Niemilä et al.). Fruktkropparna uppträder från augusti och ända in i november. Biotopen är äldre, torr tallskog med lång trädkontinuitet och med sparsam undervegetation av renlavar, lingonris och låga mossor. De svenska fynden är gjorda i brandpräglade, torra tallskog med lång trädkontinuitet och dimensionsavverkning har ofta förekommit tidigare. Lokalerna hyser flera rödlistade mykorrhizasvampar som kräver lång trädkontinuitet, t.ex. tallgråticka (Boletopsis grisea), smalfotad taggsvamp (Hydnellum gracilipes), smultronkantarell (Hygrophoropsis olida), rotfingersvamp (Ramaria magnipes), Ramaria schildii, skrovlig taggsvamp (Sarcodon scabrosus), lakritsmusseron (Tricholoma apium), jättemusseron (T. colossus), goliatmusseron (T. matsutake), samt rikligt med flera arter korktaggsvampar (Hydnellum spp.). Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilivande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda flera fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier och potentiellt leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Arten hotas främst av slutavverkning och andra skogsbruksåtgäder såsom markberedning och körskador. Artens biotop, äldre, torr, gärna brandpräglad tallskog med lång trädkontinuitet på mager mark ingår i begreppet kontinutetsskogar. Icke skyddade arealer av denna skogstyp beräknas till stor del vara avverkade inom de närmaste 20 åren (Skogsstyrelsen 2004). Den kan befaras vara känslig för skogsgödsling eftersom denna miljö är naturligt kvävefattig. Det råder brist på långlivade substrat, såsom liggande, gammal, gärna kolad tallved, vilka kräver lång tid för att återskapas.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Flertalet växtplatser bör skyddas långsiktigt genom att öka arealen skyddad, brandpräglad, mager tallskog med trädkontinuitet. De resterande växtplatserna bör undantas från trakthyggesbruk (kalhuggning) och istället omfattas av naturvårdsinriktade skötselplaner.
Eventuella skogliga ingrepp bör utföras på väl snötäckt mark för att undvika körskador med åtföljande förstöring av liggande död ved. Äldre träd måste lämnas kvar, som får växa in i det nya beståndet. Markberedning får ej förkomma. Lågintensiv brand bör tillåtas för att på sikt skapa nya, långlivade substrat. Skogsgödsling får ej förekomma då taigataggsvampen kan befaras vara känslig för ökad kvävetillgänglighet eftersom den under årmiljoner utvecklats och anpassats till miljön på kvävefattiga tallhedar. Helst bör denna naturtyp inventeras med avseende på marklevande svampflora under 2-3 år i följd före eventuell avverkning för att beakta naturvårdsaspekten.

Kuoljok S. & Karström M. 2006. Taigataggsvamp, Phellodon secretus - en ny art för landet. Svensk Mykologisk tidskrift 27: 26-31

Niemilä T., J.Kinnunen, P. Renvall & D. Schigel 2003. Phellodon secretus (Basidiomycota), a new hydnaceous fungus from northern pine woodlands. Karstenia 43: 37-44

Toresson H-G. 2007. Taigataggsvamp i Nacka Daphne 18(1): 43-45

Skogsstyrelsen 2004. Kontinuitetsskogar - en förstudie. - Skogsstyrelsens meddelande 1-2004, Skogsstyrelsen, Jönköping www.svo/forlag/enbok.asp?Produkt=1553 [http://www.svo/forlag/enbok.asp?Produkt=1553]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sonja Kuoljok 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Phellodon - lädertaggsvampar 
  • Art
    Phellodon secretus, Niemelä & Kinnunen - tajgataggsvamp
    Synonymer
    taigataggsvamp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sonja Kuoljok 2011.