Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum sabulosum
Sandsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 6–7 mm. Huvud lika långt eller aningen längre än brett, med svagt upphöjd munsköld och pannsköld. Pannan från punktögonen ner mot antennfästena med ytterst tät punktur, nästan utan synliga mellanrum. Antenner svagt gula på undersidan av de yttersta segmenten. Mellanrygg med tät, ganska kraftig punktur, matt längst fram men i övrigt glänsande utan eller med svag mikroskulptur. Skutell glänsande med tät punktur. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, på mitten mer knottrigt, når inte ner till valken som är avrundad. Hjärtformat fält slätt utan tydlig skulptur. List halvvägs upp längs sidan. Mellanbröstets övre runda fält med tät punktur och svag glans. Mellanbröst med otydlig punktur, delvis ordnad i rader. Vingmärke gult. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med ytterst fin och mycket spridd punktur, ser nästan kal ut. Den avsatta kanten utan punkter. Andra och tredje ryggplåten med fin och tät punktur, den avsatta kanten med gles punktur främst på mitten. Svag röd ton längst ner på kanten. Smal men tydlig vit hårfrans längst ner på kanten av andra till fjärde ryggplåten. Svaga vita hårfläckar vid basen av andra och tredje ryggplåten. Bakskenbenens bakre sporre med tre långsmala tappar, den inre något längre än sporrens bredd.

Punkturen i pannan under punktögonen är så tät att man knappt ser några mellanrum. Också hos franssmalbiets L. sexstrigatum hona är punkturen tät men här kan man skönja mellanrum. Med lite erfarenhet fungerar detta som skiljetecken mellan de båda arterna. Annars är mellanryggen, som är glänsande och utan eller med svag mikroskulptur hos sandsmalbiet och matt av mikroskulptur hos franssmalbiet, en god karaktär. En ofta tydlig skillnad finns på bakskenbenens bakre sporre som har några långa tappar hos sandsmalbiet, den inre något längre än sporrens bredd. Hos franssandbiet är tapparna kortare, men längden varierar. Också huvudformen skiljer något mellan arterna.

Hane: Längd 6–7 mm. Huvud lika långt som brett, munsköld varken framskjuten eller upphöjd, pannsköld också i det närmaste platt. Munsköldens spets gul med brunaktig ton, liksom överläppen och käkarna. Pannan ner mot antennfästena med ytterst tät punktur, nästan utan synliga mellanrum. Antenner gula undertill, bara skaft och andra segmentet helt mörka. Mellersta antennsegmenten något längre än breda. Tinning med en kraftig, utskjutande knöl som varierar i storlek mellan olika individer. Mellanryggen glänsande med tät punktur. Också skutellen glänsande med tät punktur, något glesare på båda sidor om mitten. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, dessa når inte ner till valken som är avrundad och glänsande. Hjärtformat fält med otydlig skulptur och list halvvägs upp. Mellanbröstets övre runda fält med tät punktur och svag glans. Mellanbröstet med otydlig punktur. Vingmärke gulaktigt med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, fint och spritt punkterad. Andra och tredje ryggplåten glansig med fin och tät punktur, glesare mot den avsatta kanten. Ljusa hårfläckar saknas. Bakskenbenen bruna, gula upptill och nertill, bakfotssegmenten helt gula.

Hanarna av sandsmalbi och franssmalbi L. sexstrigatum kan skiljas på storleken på knölen på tinningen, den är störst hos sandsmalbiet. Eftersom storleken varierar kan det vara säkrare att titta på pannan där de båda hanarna skiljer sig på samma sätt som honorna. Också den platta munskölden avslöjar sandsmalbiets hane, liksom antennerna som är gula på undersidan.

Eftersom arten är ytterst lik franssmalbi L. sexstrigatum och de artskiljande karaktärerna varierar och någon gång kan överlappa varandra har det diskuterats (Herrmann & Doczkal 1999) om sandsmalbiet och franssmalbiet verkligen är skilda arter. I Sverige, liksom i Mellaneuropa (Amiet m.fl. 2001), betraktas de som två arter.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandsmalbi Observationer i  Sverige för sandsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sällsynt i Skåne och södra Halland men även västra Blekinge. Första fyndet i landet gjordes i Värmland 2002 invid en sandtäkt i Ransäter. Många fynd efter 2007 i Skåne och Halland, säkerligen som ett resultat av ökad inventeringsverksamhet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Sandsmalbi har ofullständigt känd utbredning och arten är nyligen upptäckt som ny i landet i Skåne 2003, Blekinge 2003 och Värmland 2004. Det är något tveksamt huruvida arten kan vara föremål för en sen invandringsvåg eller tidigare förbisedd och mycket sällsynt förekommande på speciella sandmarker. Allt tyder på att arten tidigare förbisetts och att den sedan tidigare varit etablerad i landet. Det långa spridningsavståndet till Värmland kan på kort tid knappast ha överbryggats av denna lilla art. De få kända lokalerna i Skåne (bl.a) Revingefältet, Hovdalafältet och Åhusområdet är sydsveriges mest exklusiva sandmarkslokaler. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (6-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (76-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Knuten till exklusiva sandområden. Hos oss påträffad i bland annat maskros Taraxacum, gråfibbla Pilosella officinarum och höstfibbla Scorzoneroides autumnalis.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum sabulosum (Warncke, 1986) - sandsmalbi Synonymer Halictus sabulosus Warncke, 1986

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Sandsmalbi har ofullständigt känd utbredning och arten är nyligen upptäckt som ny i landet i Skåne 2003, Blekinge 2003 och Värmland 2004. Det är något tveksamt huruvida arten kan vara föremål för en sen invandringsvåg eller tidigare förbisedd och mycket sällsynt förekommande på speciella sandmarker. Allt tyder på att arten tidigare förbisetts och att den sedan tidigare varit etablerad i landet. Det långa spridningsavståndet till Värmland kan på kort tid knappast ha överbryggats av denna lilla art. De få kända lokalerna i Skåne (bl.a) Revingefältet, Hovdalafältet och Åhusområdet är sydsveriges mest exklusiva sandmarkslokaler. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (6-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (76-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Global rödlistning NT (2015)
Hona: Längd 6–7 mm. Huvud lika långt eller aningen längre än brett, med svagt upphöjd munsköld och pannsköld. Pannan från punktögonen ner mot antennfästena med ytterst tät punktur, nästan utan synliga mellanrum. Antenner svagt gula på undersidan av de yttersta segmenten. Mellanrygg med tät, ganska kraftig punktur, matt längst fram men i övrigt glänsande utan eller med svag mikroskulptur. Skutell glänsande med tät punktur. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, på mitten mer knottrigt, når inte ner till valken som är avrundad. Hjärtformat fält slätt utan tydlig skulptur. List halvvägs upp längs sidan. Mellanbröstets övre runda fält med tät punktur och svag glans. Mellanbröst med otydlig punktur, delvis ordnad i rader. Vingmärke gult. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med ytterst fin och mycket spridd punktur, ser nästan kal ut. Den avsatta kanten utan punkter. Andra och tredje ryggplåten med fin och tät punktur, den avsatta kanten med gles punktur främst på mitten. Svag röd ton längst ner på kanten. Smal men tydlig vit hårfrans längst ner på kanten av andra till fjärde ryggplåten. Svaga vita hårfläckar vid basen av andra och tredje ryggplåten. Bakskenbenens bakre sporre med tre långsmala tappar, den inre något längre än sporrens bredd.

Punkturen i pannan under punktögonen är så tät att man knappt ser några mellanrum. Också hos franssmalbiets L. sexstrigatum hona är punkturen tät men här kan man skönja mellanrum. Med lite erfarenhet fungerar detta som skiljetecken mellan de båda arterna. Annars är mellanryggen, som är glänsande och utan eller med svag mikroskulptur hos sandsmalbiet och matt av mikroskulptur hos franssmalbiet, en god karaktär. En ofta tydlig skillnad finns på bakskenbenens bakre sporre som har några långa tappar hos sandsmalbiet, den inre något längre än sporrens bredd. Hos franssandbiet är tapparna kortare, men längden varierar. Också huvudformen skiljer något mellan arterna.

Hane: Längd 6–7 mm. Huvud lika långt som brett, munsköld varken framskjuten eller upphöjd, pannsköld också i det närmaste platt. Munsköldens spets gul med brunaktig ton, liksom överläppen och käkarna. Pannan ner mot antennfästena med ytterst tät punktur, nästan utan synliga mellanrum. Antenner gula undertill, bara skaft och andra segmentet helt mörka. Mellersta antennsegmenten något längre än breda. Tinning med en kraftig, utskjutande knöl som varierar i storlek mellan olika individer. Mellanryggen glänsande med tät punktur. Också skutellen glänsande med tät punktur, något glesare på båda sidor om mitten. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, dessa når inte ner till valken som är avrundad och glänsande. Hjärtformat fält med otydlig skulptur och list halvvägs upp. Mellanbröstets övre runda fält med tät punktur och svag glans. Mellanbröstet med otydlig punktur. Vingmärke gulaktigt med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, fint och spritt punkterad. Andra och tredje ryggplåten glansig med fin och tät punktur, glesare mot den avsatta kanten. Ljusa hårfläckar saknas. Bakskenbenen bruna, gula upptill och nertill, bakfotssegmenten helt gula.

Hanarna av sandsmalbi och franssmalbi L. sexstrigatum kan skiljas på storleken på knölen på tinningen, den är störst hos sandsmalbiet. Eftersom storleken varierar kan det vara säkrare att titta på pannan där de båda hanarna skiljer sig på samma sätt som honorna. Också den platta munskölden avslöjar sandsmalbiets hane, liksom antennerna som är gula på undersidan.

Eftersom arten är ytterst lik franssmalbi L. sexstrigatum och de artskiljande karaktärerna varierar och någon gång kan överlappa varandra har det diskuterats (Herrmann & Doczkal 1999) om sandsmalbiet och franssmalbiet verkligen är skilda arter. I Sverige, liksom i Mellaneuropa (Amiet m.fl. 2001), betraktas de som två arter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandsmalbi

Länsvis förekomst och status för sandsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sällsynt i Skåne och södra Halland men även västra Blekinge. Första fyndet i landet gjordes i Värmland 2002 invid en sandtäkt i Ransäter. Många fynd efter 2007 i Skåne och Halland, säkerligen som ett resultat av ökad inventeringsverksamhet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum sabulosum(Warncke, 1986) - sandsmalbi
    Synonymer
    Halictus sabulosus Warncke, 1986

Knuten till exklusiva sandområden. Hos oss påträffad i bland annat maskros Taraxacum, gråfibbla Pilosella officinarum och höstfibbla Scorzoneroides autumnalis.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)

Amiet, F., Herrmann, M., Mueller, A. & Neumeyer, R. 2001. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Fauna Helvetica 6.

Celary, W. & Wisniowski, B. 2003. Evylaeus sabulosus (Warncke, 1986) (Hymenoptera: Apoidea: Halictidae) - a wild bee species new for the Polish fauna. Polskie Pismo Entomologiczne 72: 323-329.

Herrmann, M. 2001. Lasioglossum pleurispeculum spec. nov. eine neue Furchenbienenart aus Mitteleuropa. (Hymenoptera, Apidae). Linzer biologische Beiträge 33: 709-721.

Herrmann, M. & Doczkal, D. 1999. Schlüssel zur Trennung der Zwillingsarten Lasioglossum sexstrigatum (Schenck, 1870) und Lasioglossum sabulosum (Warncke, 1986) (Hym., Apidae). Entomologische Nachrichten und Berichte 43: 33-40.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2011. Annotated checklist of the Bees in Denmark - Part 4: Halictidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 79: 85-115.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum sabulosum, (Warncke, 1986) - sandsmalbi
    Synonymer
    Halictus sabulosus Warncke, 1986
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Holmström 2016.