Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gul nålfruktsmossa

Organismgrupp Mossor Phaeoceros laevis
Gul nålfruktsmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gul nålfruktsmossa hör till bållevermossorna och bildar mörkgröna, någon mm tjocka och 1-2 cm breda rosetter på bar jord. De nållika, gulaktiga sporkapslarna uppträder rikligt på hösten. Vegetativa förökningskroppar är ej kända i Sverige. Arten är kortlivad och bålen övervintrar inte på Sveriges breddgrader. I håligheter inuti bålen finns alltid kolonier av blågrönalgen Nostoc. Till skillnad från svart nålfruktsmossa Anthoceros agrestis är bålens översida slät och sporerna gula, inte svarta.
Utbredning
Länsvis förekomst för gul nålfruktsmossa Observationer i  Sverige för gul nålfruktsmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sydlig och tämligen sällsynt i Skåne med ströfynd norrut till Dalarna. Dess nuvarande status i Sverige är ofullständigt känd. I Danmark är arten funnen flerstädes. I Norge finns den sällsynt i söder och i väster norrut till Hordaland medan den i Finland endast är funnen i närheten av Helsingfors men ej återfunnen. Arten har en sydligt tempererad utbredning i Europa. Den är näst intill kosmopolitisk men saknas i arktiska och boreala regioner. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Växer främst på mager åkerjord i sydvästra Sverige och i grustag. Känslig för kvävegödsling. Få aktuella fynd men ett stort mörkertal inkluderas eftersom många åkrar återstår att leta genom. Samtidigt växer arten på sandiga marginalåkrar och i sandtäkter. Dessa planteras ofta igen med skog varför dessa miljöer på sikt kommer att minska också. Antalet reproduktiva individer skattas till 3600 (50-27600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 720 (4-5500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Mossan växer i norra och centrala Europa på något fuktig, sandig till lerig jord, vanligen på åkermark eller i kanten av diken, stigar eller dammar. Vanliga följearter är bl.a. svart nålfruktsmossa Anthoceros agrestis och lerbålmossa Blasia pusilla. Den tycks i Sverige undvika kalktrakter.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Anthocerotopsida, Ordning Notothyladales, Familj Notothyladaceae, Släkte Phaeoceros, Art Phaeoceros laevis - gul nålfruktsmossa Synonymer Phaeoceros carolinianus (Michx.) Prosk.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Växer främst på mager åkerjord i sydvästra Sverige och i grustag. Känslig för kvävegödsling. Få aktuella fynd men ett stort mörkertal inkluderas eftersom många åkrar återstår att leta genom. Samtidigt växer arten på sandiga marginalåkrar och i sandtäkter. Dessa planteras ofta igen med skog varför dessa miljöer på sikt kommer att minska också. Antalet reproduktiva individer skattas till 3600 (50-27600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 720 (4-5500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Gul nålfruktsmossa hör till bållevermossorna och bildar mörkgröna, någon mm tjocka och 1-2 cm breda rosetter på bar jord. De nållika, gulaktiga sporkapslarna uppträder rikligt på hösten. Vegetativa förökningskroppar är ej kända i Sverige. Arten är kortlivad och bålen övervintrar inte på Sveriges breddgrader. I håligheter inuti bålen finns alltid kolonier av blågrönalgen Nostoc. Till skillnad från svart nålfruktsmossa Anthoceros agrestis är bålens översida slät och sporerna gula, inte svarta.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gul nålfruktsmossa

Länsvis förekomst och status för gul nålfruktsmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gul nålfruktsmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sydlig och tämligen sällsynt i Skåne med ströfynd norrut till Dalarna. Dess nuvarande status i Sverige är ofullständigt känd. I Danmark är arten funnen flerstädes. I Norge finns den sällsynt i söder och i väster norrut till Hordaland medan den i Finland endast är funnen i närheten av Helsingfors men ej återfunnen. Arten har en sydligt tempererad utbredning i Europa. Den är näst intill kosmopolitisk men saknas i arktiska och boreala regioner. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Anthocerotophyta - nålfruktsmossor 
  • Klass
    Anthocerotopsida  
  • Ordning
    Notothyladales  
  • Familj
    Notothyladaceae  
  • Släkte
    Phaeoceros  
  • Art
    Phaeoceros laevis - gul nålfruktsmossa
    Synonymer
    Phaeoceros carolinianus (Michx.) Prosk.

Mossan växer i norra och centrala Europa på något fuktig, sandig till lerig jord, vanligen på åkermark eller i kanten av diken, stigar eller dammar. Vanliga följearter är bl.a. svart nålfruktsmossa Anthoceros agrestis och lerbålmossa Blasia pusilla. Den tycks i Sverige undvika kalktrakter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Vattendrag, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Arten hotas av förändringar i växtmiljön eller av att lämpliga växtplatser försvinner, t.ex. när diken kulverteras, eller på grund av dränering. Studier i Schweiz visar att förekomsten av nålfruktsmossor påverkas starkt negativt av de moderna jordbruksmetoder som används (Bisang 1995, 1998; Bisang m.fl. 2009). Ett potentiellt hot är försurning, kvävenedfall och gödsling, eftersom mossan är beroende av Nostoc-alger som symbiont och dessa har visat sig vara ytterst känsliga för låga pH värden och hög kvävebelastning.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Kända lokaler med gul nålfruktsmossa på åkermark bör brukas på traditionellt sätt, d.v.s. plöjas sent på hösten samt användandet av tunga maskiner, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel bör begränsas kraftigt. Artens biologi och ståndortskrav måste studeras ytterligare.
Utländska namn - NO: Gulnål, IS: Hverahnýfill, FI: Puikkosammal, GB: Carolina Hornwort.

Bisang, I. 1995. The diaspore bank of hornworts (Anthocerotae, Bryophyta) and its role in the maintenance of populations in cultivated fields. Cryptog. Helv. 18: 107-115.

Bisang, I. 1998. The occurence of hornwort populations (Anthocerotales, Anthocerotaceae) in the Swiss Plateau: the role of management, weather conditions and soil characteristics. Lindbergia, 23, 94-104.

Bisang, I., Bergamini, A. & Lienhard, L. 2009. Environmental-friendly farming in Switzerland is not hornwort-friendly. Biological Conservation 142: .

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Paton, J. 1973. Phaeoceros laevis (L.) Prosk. subsp. carolinianus (Michaux) Prosk. in Britain. J. Bryol. 7: 541-543.

Proskauer, J. 1957. Studies on Anthocerotales. 5. Phytomorphology 7: 113-135.

Proskauer, J. 1957. Nachtrag zur Familie Anthocerotaceae. I: K. Müller, Dr L. Rabenhorsts Kryptogamen-Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz 6: 1303-1319. Leipzig.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Irene Bisang & Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterat 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Anthocerotophyta - nålfruktsmossor 
  • Klass
    Anthocerotopsida  
  • Ordning
    Notothyladales  
  • Familj
    Notothyladaceae  
  • Släkte
    Phaeoceros  
  • Art
    Phaeoceros laevis, - gul nålfruktsmossa
    Synonymer
    Phaeoceros carolinianus (Michx.) Prosk.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Irene Bisang & Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterat 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.