Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre brunfladdermus

Organismgrupp Däggdjur Nyctalus leisleri
Mindre brunfladdermus Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mellanstor fladdermus med rundade öron, kraftig nos och mörk päls. Har snabb flykt med långa och smala vingar liksom övriga Nyctalus-arter och känns igen på att den är bara ungefär hälften så stor som stor fladdermus Nyctalus noctula. Underarmens längd 38-47 mm, femte fingret 43-51 mm, vikt 13-18 g. Sonarlätet kan skiljas från stor fladdermus N. noctula genom att QCF-pulserna har högre frekvens, är kortare och att rytmen skiljer sig markant.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre brunfladdermus Observationer i  Sverige för mindre brunfladdermus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är relativt vanlig i en stor del av Europa med nordgräns på Brittiska öarna, i Sydskandinavien och Lettland. Arten är en utpräglad flyttare, vilket kan förklara att åtskilliga fynd i Sverige troligen är genomflyttare. I Sverige påvisades arten första gången den 30 augusti 1993 vid Kåsehuvud på Skånes sydkust. Den var troligen förbisedd tidigare, eftersom det då inte fanns så bra kunskaper om hur arten känns igen. Fram till 2011 har nu arten observerats i Skåne, Blekinge, på Öland, Gotland, i Småland, Halland, Bohuslän, Östergötland och Västergötland. Alla fynden är verifierade med ljudinspelningar. En observation har bekräftats med fotografi. De flesta fynden utgörs av enstaka exemplar som inte indikerar någon fast förekomst. Regelbundna observationer görs nu i Fyledalen i Skåne och i ett område i västra Blekinge. Även i två områden i Småland förekommer den troligen regelbundet. Ännu har ingen yngelkoloni hittats, men en finns sannolikt i västra Blekinge. Där har en stor mängd observationer gjorts under flera år, dock utan att deras koloni kunnat lokaliseras. Populationen i Sverige kan antas bestå av 40 (20-80) individer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN°)
Leislers fladdermus finns sannolikt med en koloni i Blekinge sedan ett tiotal år. Observeras dessutom regelbundet i Skåne (första fyndet 1993) och i Småland (området söder om Växjö). Spridda observationer finns i Småland, Västergötland, Halland, Östergötland, Gotland och Öland. Arten lever huvudsakligen i större skogsområden med gamla lövträdsbestånd. Kolonierna påträffas oftast i lövträd. Födosöker i glesa hagmarker, längs bryn, i dalgångar och längs vattendrag. Arten är migrerande. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (10-70). Arten är eftersökt på ett stort antal lokaler i Götaland och allt tyder på att mörkertalet är mycket litet. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Förekomstarean (AOO) skattas till 8 (4-12) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 21 (= 3 generationer) år. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Arten har följts under drygt 10 år och den har uppenbarligen minskat (Ingemar Ahlén). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Arten lever huvudsakligen i större skogsområden med gamla lövträdsbestånd, oftast med bok och ek. Kolonierna har de oftast i lövträd men kan också bo i hus. De jagar insekter i glesa hagmarker, längs bryn, i dalgångar, längs vattendrag och ganska ofta på hög höjd över krontaket. Arten kan åtminstone tidvis jaga i helt öppet, trädlöst landskap bl. a. vid kusterna. Till havs har Leislers fladdermus observerats jaga insekter i Kalmarsund, utanför Blekinges kust och i Öresund. Detta har skett mitt på sommaren och på tidiga hösten. Födovalet anses variera opportunistiskt beroende på jaktbiotop och kan bestå av sländor, tvåvingar, fjärilar och skalbaggar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Triviallövskog
Triviallövskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Vattendrag
Vattendrag
Hav
Hav
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Ved och bark
Ved och bark
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Chiroptera (fladdermöss), Familj Vespertilionidae (läderlappar), Släkte Nyctalus, Art Nyctalus leisleri (Kuhl, 1817) - mindre brunfladdermus Synonymer Vespertilio leisleri Kuhl, 1817, Leislers fladdermus

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN°)

Dokumentation Leislers fladdermus finns sannolikt med en koloni i Blekinge sedan ett tiotal år. Observeras dessutom regelbundet i Skåne (första fyndet 1993) och i Småland (området söder om Växjö). Spridda observationer finns i Småland, Västergötland, Halland, Östergötland, Gotland och Öland. Arten lever huvudsakligen i större skogsområden med gamla lövträdsbestånd. Kolonierna påträffas oftast i lövträd. Födosöker i glesa hagmarker, längs bryn, i dalgångar och längs vattendrag. Arten är migrerande. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (10-70). Arten är eftersökt på ett stort antal lokaler i Götaland och allt tyder på att mörkertalet är mycket litet. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Förekomstarean (AOO) skattas till 8 (4-12) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 21 (= 3 generationer) år. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Arten har följts under drygt 10 år och den har uppenbarligen minskat (Ingemar Ahlén). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, EuroBats
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Mellanstor fladdermus med rundade öron, kraftig nos och mörk päls. Har snabb flykt med långa och smala vingar liksom övriga Nyctalus-arter och känns igen på att den är bara ungefär hälften så stor som stor fladdermus Nyctalus noctula. Underarmens längd 38-47 mm, femte fingret 43-51 mm, vikt 13-18 g. Sonarlätet kan skiljas från stor fladdermus N. noctula genom att QCF-pulserna har högre frekvens, är kortare och att rytmen skiljer sig markant.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre brunfladdermus

Länsvis förekomst och status för mindre brunfladdermus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre brunfladdermus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är relativt vanlig i en stor del av Europa med nordgräns på Brittiska öarna, i Sydskandinavien och Lettland. Arten är en utpräglad flyttare, vilket kan förklara att åtskilliga fynd i Sverige troligen är genomflyttare. I Sverige påvisades arten första gången den 30 augusti 1993 vid Kåsehuvud på Skånes sydkust. Den var troligen förbisedd tidigare, eftersom det då inte fanns så bra kunskaper om hur arten känns igen. Fram till 2011 har nu arten observerats i Skåne, Blekinge, på Öland, Gotland, i Småland, Halland, Bohuslän, Östergötland och Västergötland. Alla fynden är verifierade med ljudinspelningar. En observation har bekräftats med fotografi. De flesta fynden utgörs av enstaka exemplar som inte indikerar någon fast förekomst. Regelbundna observationer görs nu i Fyledalen i Skåne och i ett område i västra Blekinge. Även i två områden i Småland förekommer den troligen regelbundet. Ännu har ingen yngelkoloni hittats, men en finns sannolikt i västra Blekinge. Där har en stor mängd observationer gjorts under flera år, dock utan att deras koloni kunnat lokaliseras. Populationen i Sverige kan antas bestå av 40 (20-80) individer.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Nyctalus  
  • Art
    Nyctalus leisleri(Kuhl, 1817) - mindre brunfladdermus
    Synonymer
    Vespertilio leisleri Kuhl, 1817
    Leislers fladdermus

Arten lever huvudsakligen i större skogsområden med gamla lövträdsbestånd, oftast med bok och ek. Kolonierna har de oftast i lövträd men kan också bo i hus. De jagar insekter i glesa hagmarker, längs bryn, i dalgångar, längs vattendrag och ganska ofta på hög höjd över krontaket. Arten kan åtminstone tidvis jaga i helt öppet, trädlöst landskap bl. a. vid kusterna. Till havs har Leislers fladdermus observerats jaga insekter i Kalmarsund, utanför Blekinges kust och i Öresund. Detta har skett mitt på sommaren och på tidiga hösten. Födovalet anses variera opportunistiskt beroende på jaktbiotop och kan bestå av sländor, tvåvingar, fjärilar och skalbaggar.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Urban miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Trädbärande gräsmark

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog, Öppen fastmark, Vattendrag, Hav, Öppna gräsmarker, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Leislers fladdermus finns kanske bara med en eller två kolonier i Sverige. Därför kan relativt små förändringar, t.ex. gallring eller upphörd betesgång i för arten viktiga tillhåll äventyra dess fortlevnad i landet. Etablering av vindkraftverk kan också utgöra ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Det är angeläget att fastställa i vilken utsträckning arten reproducerar sig i Sverige. Om kolonier och viktiga jaktbiotoper påvisas bör man ordna med tillräckligt skydd och skötsel av dessa miljöer. Det kan främst gälla att bevara stora, äldre lövträdsbestånd och fortsatt betesgång i trädbärande naturbetesmarker. Insatser kan då krävas inom minst 10 km radie från kolonierna. Kring kända eller indikerade kolonier bör vindkraftverk inte uppföras i biotoper som arten regelbundet använder för insektsjakt.
Utländska namn: NO: Leislerflaggermus, DK: Leislers flagermus, FI: Metsäisolepakko, GB: Leisler''s bat. Enligt IUCN:s kriterier kvalificerar Leislers fladdermus för placering under Akut hotad (CR). Eftersom arten är relativt vanlig på kontinenten och är flyttare finns möjlighet att den kan återkomma efter ett försvinnande och att den kan dyka upp i nya områden. Därför nedgraderas rödlistekatorgorin till Starkt hotad (EN). Leislers fladdermus är upptagen i EUs habitatdirektiv bilaga 4, är fridlyst enligt Artskyddsförordningen (2007:845) 4 § och 5 §, samt är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strängt skyddade djurarter). Alla europeiska fladdermöss omfattas av ”Fladdermusavtalet” EUROBATS, the Agreement on the Conservation of Populations of European Bats, vilket lyder under Bonnkonventionen.

Ahlén, I. 2008. Nya fynd i Skånes fladdermusfauna. Fauna och Flora 103(1):28-34. [Summary: New discoveries in the bat fauna of Skåne, Sweden.]

Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106 (2): 2-19.

Dietz, C., O. von Helversen, & D. Nill. 2007. Handbuch der Fledermäuse Europas und Nordwestafrikas. Franckh-Kosmos Verlags GmbH & Co. KG. Stuttgart.

Kanuch, P., A. Kristin, & J. Kristofik. 2007. Phenology, diet, and ectoparasites of Leisler´s bat (Nyctalus leisleri) in the Western Carpathians (Slovakia). Acta Chiropterologica 7: 249-257.

Sullivan, C.M., C. B. Shiel, C. M. McAney, & J. S. Fairley. 1993. Analysis of the diets Leisler´s Nyctalus leisleri, Daubenton''s Myotis daubentoni and pipistrell Pipistrellus pipistrellus bats in Ireland. Journal of Zoology 249:173-180.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Ingemar Ahlén 2011. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Nyctalus  
  • Art
    Nyctalus leisleri, (Kuhl, 1817) - mindre brunfladdermus
    Synonymer
    Vespertilio leisleri Kuhl, 1817
    Leislers fladdermus
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Ingemar Ahlén 2011. © ArtDatabanken, SLU 2010.