Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grenlänkad skorpalg

Organismgrupp Alger, Rödalger Lithothamnion fornicatum
Grenlänkad skorpalg Alger, Rödalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den marina, märlbildande rödalgen Lithothamnion fornicatum beskrevs från Malangen utanför Tromsö i Nordnorge, där grenarnas tjocklek var runt 3 mm, hos en annan form (f. robusta nu= f. apiculatum) upp till 5 mm (Foslie 1895). Det enda funna svenska exemplaret av grenlänkad skorpalg var 6,5 cm högt och den största bredden också 6,5 cm. Den var tydligt förgrenat och ofta med anastomoser mellan de förkalkade, runda till platta grenarna, vilka var något tillspetsade i toppen (Suneson 1944). Suneson beskrev också att grenarna är raka och uppåtriktade som orgelpipor och att det svenska exemplarets morfologi stämde väl överens med av Foslie insamlat material av såväl L. fornicatum som det material som Foslie (1905a) beskrev som L. vardöense (numer synonym till L. fornicatum). I Norge angav Foslie (1905b) att på gynnsamma lokaler kan L. fornicatum bli upp till 50 cm i diameter och väga upp till 6 kg! Enligt Foslie (1905b) har arten hittats med konceptakler, vilka i perifera delar av bålen kan vara övervuxna, i januari och juni-september, men ofta bara hos ett fåtal individer åt gången och på en del platser fanns bara sterila individer. Det svenska materialet var sterilt, med en del ärr som kunde tyda på att det funnits konceptakler.

En viss namnförbistring råder för dessa typer av rödalger då flera liknande arter ibland har slagits samman till en. Enligt Suneson (1944) hade Lemoine (1911) på grund av anatomiska likheter slagit samman de fyra Lithothamnion-arterna: L. tophiforme Unger, L. soriferum Kjellm. (numer synonym till L. tophiforme), L. nodulosum Fosl. och L. fornicatum Fosl. under namnet L. tophiforme Unger, något som Suneson inte helt stödde. Guiry & Guiry (2011) anser även att tre av arterna fortfarande är giltiga. Det finns således flera förkalkade rödalgskrustor med vilka grenlänkad skorpalg kan förväxlas. Adey (1970) skrev i den nyckel som är baserad på vegetativa karaktärer att L. tophiforme är glänsande röd-orange i färgen till skillnad från L. glaciale som har en matt röd färg och ofta har vita fläckar, och att L. lemoineae, som är den tredje förgrenade kalkkrustan han hade med, har korta smala grenar och purpur-brunaktig färg. Utdraget ur Mats Wærns dagbok som är inkluderat i Sunesons artikel (1944) nämner inget om en sådan för kalkalger ganska ovanlig glänsande orangeaktig färg, vilket han sannolikt skulle ha noterat.
Utbredning
Länsvis förekomst för grenlänkad skorpalg Observationer i  Sverige för grenlänkad skorpalg
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det enda svenska fyndet gjordes av Mats Wærn i juli 1932, då han skrapade med en skave på sydöstra sidan av Själholmen (nuvarande Skällholmen) utanför Tjellsö (nuvarande Tjällsö) vid Skaftö i Lysekils kommun i Bohuslän (Suneson 1944). Denna nordliga krusta är i Skandinavien annars bara hittad i norra och västra Norge från ryska gränsen ned till Bergen. (Foslie 1895 - där skrev han även att några ilandspolade individ från Kragerø i södra Norge troligen var L. fornicatum, 1905b -Sydnorge inte medtaget i denna senare skrift, Printz 1926, Levring 1937, Jaasund 1965). Foslie (1905b) angav att L. fornicatum var mycket vanlig och ofta bildade associationer, medan Jaasund (1965) bara fann ett fåtal individ i Tromsöområdet och att istället L. tophiforme var mycket vanlig. Printz (1926) skrev att L. fornicatum var tämligen allmän utanför mynningen av Trondheimsfjorden nedanför lågvattenlinjen ner till 12 m, och Levring (1937) hittade stora mängder i Fauskangerpollen nordväst om Bergen (det sydligaste området av norska fynd) mellan 5 och 15 m djup, särskilt i strömmande vatten på skyddade lokaler. L. fornicatum finns däremot inte medtagen i den norska algfloran (Rueness 1977 - tar istället med L. tophiforme), och inte heller för Danmark (Nielsen 2005). Inga förekomster i andra geografiska områden än Skandinavien finns medtagna av Guiry & Guiry (2011), medan Athanasiadis (1996) även listade arktiska Ryssland. Varken L. fornicatum eller L. tophiforme är medtagna i den Brittiska rödalgsfloran (Irvine & Chamberlain 1994). Brist på dokumenterade svenska nutida förekomster gör att grenlänkad skorpalg klassificeras som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Den förkalkade rödkalgskrustan Lithothamnion fornicatum hittades av Mats Wærn 1932 på en klipphäll i Skaftö kommun (belägg LD). Denna nordliga art finns i Norge från från ryska gränsen syd till Bergen, ofta växande mellan 5 och 15 m djup, särskilt på skyddade lokaler i strömmande vatten. Den är ej funnen i resten av Skandinavien. Arten kan vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Från Sverige finns endast ett rapporterat fynd och den grenlänkad skorpalgen växte då tillsammans med svampdjuret Halichondria panicea på en överlutande del av en brant bergvägg på mellan 2 och 4 meters djup, där den troligen suttit fast på bergsidan (Suneson 1944). Enligt samma källa växte några unga Corallina officinalis på krustan och på ena sidan satt en mindre krusta av Lithothamnion polymorphum (nu = Phymatolithon calcareum). I Norge växer grenlänkad skorpalg i övre delen av sublittoralen ner till ca 15 m djup både fastsittande på sten, på tomma musselskal, samt bildar bankar, ofta tillsammans med andra kalkalger, eller ligger lös på botten (Foslie 1895, 1905b). För den ovan diskuterade arten L. tophiforme skrev Adey et al. (2005) att den ganska konstant återfanns under 10 m djup och i temperaturer som inte översteg 12 °C, något som inte överensstämmer med förhållandet på den lokal på vilken det svenska fyndet gjordes (Suneson 1944).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Florideophyceae, Ordning Hapalidiales, Familj Hapalidiaceae, Släkte Lithothamnion (skorpalger), Art Lithothamnion fornicatum Foslie - grenlänkad skorpalg Synonymer Lithothamnion vardoeënse Foslie

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Den förkalkade rödkalgskrustan Lithothamnion fornicatum hittades av Mats Wærn 1932 på en klipphäll i Skaftö kommun (belägg LD). Denna nordliga art finns i Norge från från ryska gränsen syd till Bergen, ofta växande mellan 5 och 15 m djup, särskilt på skyddade lokaler i strömmande vatten. Den är ej funnen i resten av Skandinavien. Arten kan vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Den marina, märlbildande rödalgen Lithothamnion fornicatum beskrevs från Malangen utanför Tromsö i Nordnorge, där grenarnas tjocklek var runt 3 mm, hos en annan form (f. robusta nu= f. apiculatum) upp till 5 mm (Foslie 1895). Det enda funna svenska exemplaret av grenlänkad skorpalg var 6,5 cm högt och den största bredden också 6,5 cm. Den var tydligt förgrenat och ofta med anastomoser mellan de förkalkade, runda till platta grenarna, vilka var något tillspetsade i toppen (Suneson 1944). Suneson beskrev också att grenarna är raka och uppåtriktade som orgelpipor och att det svenska exemplarets morfologi stämde väl överens med av Foslie insamlat material av såväl L. fornicatum som det material som Foslie (1905a) beskrev som L. vardöense (numer synonym till L. fornicatum). I Norge angav Foslie (1905b) att på gynnsamma lokaler kan L. fornicatum bli upp till 50 cm i diameter och väga upp till 6 kg! Enligt Foslie (1905b) har arten hittats med konceptakler, vilka i perifera delar av bålen kan vara övervuxna, i januari och juni-september, men ofta bara hos ett fåtal individer åt gången och på en del platser fanns bara sterila individer. Det svenska materialet var sterilt, med en del ärr som kunde tyda på att det funnits konceptakler.

En viss namnförbistring råder för dessa typer av rödalger då flera liknande arter ibland har slagits samman till en. Enligt Suneson (1944) hade Lemoine (1911) på grund av anatomiska likheter slagit samman de fyra Lithothamnion-arterna: L. tophiforme Unger, L. soriferum Kjellm. (numer synonym till L. tophiforme), L. nodulosum Fosl. och L. fornicatum Fosl. under namnet L. tophiforme Unger, något som Suneson inte helt stödde. Guiry & Guiry (2011) anser även att tre av arterna fortfarande är giltiga. Det finns således flera förkalkade rödalgskrustor med vilka grenlänkad skorpalg kan förväxlas. Adey (1970) skrev i den nyckel som är baserad på vegetativa karaktärer att L. tophiforme är glänsande röd-orange i färgen till skillnad från L. glaciale som har en matt röd färg och ofta har vita fläckar, och att L. lemoineae, som är den tredje förgrenade kalkkrustan han hade med, har korta smala grenar och purpur-brunaktig färg. Utdraget ur Mats Wærns dagbok som är inkluderat i Sunesons artikel (1944) nämner inget om en sådan för kalkalger ganska ovanlig glänsande orangeaktig färg, vilket han sannolikt skulle ha noterat.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grenlänkad skorpalg

Länsvis förekomst och status för grenlänkad skorpalg baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grenlänkad skorpalg

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det enda svenska fyndet gjordes av Mats Wærn i juli 1932, då han skrapade med en skave på sydöstra sidan av Själholmen (nuvarande Skällholmen) utanför Tjellsö (nuvarande Tjällsö) vid Skaftö i Lysekils kommun i Bohuslän (Suneson 1944). Denna nordliga krusta är i Skandinavien annars bara hittad i norra och västra Norge från ryska gränsen ned till Bergen. (Foslie 1895 - där skrev han även att några ilandspolade individ från Kragerø i södra Norge troligen var L. fornicatum, 1905b -Sydnorge inte medtaget i denna senare skrift, Printz 1926, Levring 1937, Jaasund 1965). Foslie (1905b) angav att L. fornicatum var mycket vanlig och ofta bildade associationer, medan Jaasund (1965) bara fann ett fåtal individ i Tromsöområdet och att istället L. tophiforme var mycket vanlig. Printz (1926) skrev att L. fornicatum var tämligen allmän utanför mynningen av Trondheimsfjorden nedanför lågvattenlinjen ner till 12 m, och Levring (1937) hittade stora mängder i Fauskangerpollen nordväst om Bergen (det sydligaste området av norska fynd) mellan 5 och 15 m djup, särskilt i strömmande vatten på skyddade lokaler. L. fornicatum finns däremot inte medtagen i den norska algfloran (Rueness 1977 - tar istället med L. tophiforme), och inte heller för Danmark (Nielsen 2005). Inga förekomster i andra geografiska områden än Skandinavien finns medtagna av Guiry & Guiry (2011), medan Athanasiadis (1996) även listade arktiska Ryssland. Varken L. fornicatum eller L. tophiforme är medtagna i den Brittiska rödalgsfloran (Irvine & Chamberlain 1994). Brist på dokumenterade svenska nutida förekomster gör att grenlänkad skorpalg klassificeras som DD.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Corallinophycidae  
  • Ordning
    Hapalidiales  
  • Familj
    Hapalidiaceae  
  • Släkte
    Lithothamnion - skorpalger 
  • Art
    Lithothamnion fornicatumFoslie - grenlänkad skorpalg
    Synonymer
    Lithothamnion vardoeënse Foslie

Från Sverige finns endast ett rapporterat fynd och den grenlänkad skorpalgen växte då tillsammans med svampdjuret Halichondria panicea på en överlutande del av en brant bergvägg på mellan 2 och 4 meters djup, där den troligen suttit fast på bergsidan (Suneson 1944). Enligt samma källa växte några unga Corallina officinalis på krustan och på ena sidan satt en mindre krusta av Lithothamnion polymorphum (nu = Phymatolithon calcareum). I Norge växer grenlänkad skorpalg i övre delen av sublittoralen ner till ca 15 m djup både fastsittande på sten, på tomma musselskal, samt bildar bankar, ofta tillsammans med andra kalkalger, eller ligger lös på botten (Foslie 1895, 1905b). För den ovan diskuterade arten L. tophiforme skrev Adey et al. (2005) att den ganska konstant återfanns under 10 m djup och i temperaturer som inte översteg 12 °C, något som inte överensstämmer med förhållandet på den lokal på vilken det svenska fyndet gjordes (Suneson 1944).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Då grenlänkad skorpalg främst är en nordlig/arktisk art skulle den sannolikt missgynnas av en temperaturökning och dessutom riskerar förkalkade krustor även att missgynnas av den inledda försurningen av havet som växthuseffekten medför (Semesi et al. 2009). För frilevande kalkalger utgör även olika botten aktiviteter ett hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Eftersom kalkalger visat sig påverkas negativt av försurning, är det ett hot som inte är enkelt att åtgärda. Det vore önskvärt med ett återbesök av dykare på bergbranten på sydöstra delen av ön Skällholmen, nordväst om Tjällsö vid Skaftö, eller undersökningar av andra liknande klippformationer, då storleken på det svenska fyndet av grenlänkad skorpalg (Suneson 1944) gör att algen knappast skulle förbises, men det är mer tveksamt hur lätt den är att identifiera till art.

Adey, W.H. 1970. The crustose corallines of the northwestern North Atlantic, including Lithothamnion lemoineae n. sp. J. Phycol. 6: 225-229.

Adey, W.H., Chamberlain, Y.M., Irvine, L.M. 2005. An SEM-based analysis of the morphology, anatomy, and reproduction of Lithothamnion tophiforme (Esper) Unger (Corallinales, Rhodophyta), with a comparative study of North Atlantic Arctic/subarctic Melobesioideae. J. Phycol. 41:1010-1024.

Athanasiadis, A. 1996. Taxonomisk litteratur och biogeografi av Skandinaviska rödalger och brunalger. Algologia, Göteborg, pp. 1-280.

Foslie, M. 1895. The Norwegian forms of Lithothamnion. Kongelige Norske Videnskabers Selskabs Skrifter 1894: 29-208, 23 plates.

Foslie, M. 1905a. Lithothamnion vardöense a new alga. Det Konglige Norske Videnskabers Selskabs Skrifter 1905 (2): 3-4.

Foslie, M. 1905b. Remarks on northern Lithothamnia. Det Konglige Norske Videnskabers Selskabs Skrifter 1905 (3): 1-138.

Guiry, M.D. & Guiry, G.M. 2011. AlgaeBase. World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. http://www.algaebase.org; searched on 29 December 2011.

Irvine, L.M., Camberlain, Y.M. 1994. Seaweeds of the British Isles. Volume 1 Rhodophyta. Part 2B Corallinales, Hildenbrandiales. London, HMSO, pp. 1-276.

Lemoine, P. 1911. Structure anatomique des Mélobésiées. Application à la classification. Annales de l''Institut Océanographique, Monaco 2(2): 1-213, 14 fig., 3 folded tables, pls I-V.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. List of species. Botanical Museum, Copenhagen. [http://www.nathimus.ku.dk/bot/seaweeds.htm]

Rueness, J. 1977. Norsk Algeflora. Universitetsforlaget, Oslo, pp.1-266.

Schories, D., Selig, U., Schubert, H. 2009. Species and synonym list of the German marine macroalgae based on historical and recent records. Rostock Meeresbiol. Beitr. 21: 7-135.

Semesi, I.S., Kangwe, J., Björk, M. 2009. Alterations in seawater pH and CO2 affect calcification and photosynthesis in the tropical coralline alga, Hydrolithon sp. (Rhodophyta). Estuarine Coastal Shelf Sci. 84: 337-341.

Suneson, S. 1944. Lithothamnion fornicatum Fosl. ny för Sverige. Botaniska Notiser 1944: 265-269.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Corallinophycidae  
  • Ordning
    Hapalidiales  
  • Familj
    Hapalidiaceae  
  • Släkte
    Lithothamnion - skorpalger 
  • Art
    Lithothamnion fornicatum, Foslie - grenlänkad skorpalg
    Synonymer
    Lithothamnion vardoeënse Foslie
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus