Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tsengia

Organismgrupp Alger, Rödalger Tsengia bairdii
Tsengia Alger, Rödalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hos rödalgen tsengia har bålen hos gametofyter och tetrasporofyter samma utseende. Bålen består av en kompakt basal disk från vilken det växer ut upprätta, mer eller mindre cylindriska, och mjukt geléartade skott. De svenska exemplaren har varit upp till 2 cm höga och gaffellikt förgrenade ett fåtal gånger, men där ett av skotten ofta tar överhanden (Karlsson m.fl. 1992, Karlsson 1998: Fig. 12). Tsengia kan dock nå en höjd av 14 cm och en bredd av 3 cm (Taylor 1957). Bålen är multiaxial, märgen består av ett fåtal tjockväggiga trådar inbäddade i slem och ytterst sitter förgrenade kortskott av mindre celler, också de inbäddade i slem (Dixon & Irvine 1977, Kornmann & Sahling 1977: Fig. 162). Gametofyten är samkönad med cystokarp och ett fåtal spermatangier, de sista var länge okända men upptäcktes av Maggs (1997) som också lyckades få fram plantor med tetrasporangier från karposporerna. Tetrasporangierna kan sitta såväl på de upprätta skotten som på basalskivan (Dixon & Irvine 1977). På det svenska materialet hittades såväl cystokarp som terasporangier (Karlsson m.fl. 1992; skrivet innan man visste hur spermatangierna såg ut).
Utbredning
Länsvis förekomst för tsengia Observationer i  Sverige för tsengia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige upptäcktes tsengia första gången vid dykning på två lokaler i sydvästra Kosterområdet i början av juli 1991, men de fanns, till skillnad från flera andra sommararter, inte kvar i augusti (Karlsson m.fl. 1992). Vid dykinventeringar av Lilla Middelgrund i norra Kattegatt 1997 (Karlsson 1998) hittades tsengia på tre lokaler och var vid dessa inte ovanlig. Detta var de första fynden i Kattegatt. Det finns inga rapporter i Artportalen mellan 2000 och 2015. Inga norska fynd av tsengia finns registrerade (Rueness m.fl. 2001). Det enda danska området man hittat tsengia i är i Lilla Bält, där Rosenvinge (1917) i juli 1915 fann den efter skrapning, och något annat område finns inte angivet av Nielsen (2005). Enligt Bartsch & Kuhlenkamp (2000) hittade Kuckuck arten vid Helgoland redan under perioden 1897-1907. Under åren 1960-1977 hittades den bara fyra gånger (Kornmann & Sahling 1977), men är dock påträffad åtminstone så sent som 1997 (Bartsch & Kuhlenkamp 2000). En individ av tsengia upptäcktes på småsten i sublitoralen på skotska västkusten (Maggs 1997), och den bar såväl hon- som hanorgan, vilket därmed bekräftade att arten har en normal rödalgslivscykel. Taylor (1957) skrev att arten är mycket ovanlig på USA:s nordöstra kust, där den påträffats i södra Massachusetts. I ett tidigare arbete (Taylor 1941) redogjorde han för hur arten återupptäcktes 1940 vid Gay Head på ön Martha’s Vineyard i relativt rikliga förekomster, efter att inte varit sedd där (trots årliga besök med alginsamlingar och skrapningar) sedan den beskrevs av Farlow 1875. Arten är även funnen i Kanada vid Newfoundland (Mathieson m.fl. 1969), samt drivande utanför Nova Scotia (Edelstein m.fl. 1967). Det finns inga fynd från områden sydligare än England, förutom Kanarieöarna, angivna i Guiry (2015).

De relativt få svenska fynden gör att kunskapen om artens utbredning är bristfällig, varför den klassificerats som Kunskapsbrist (DD). Även i flertalet andra områden anges den som sällsynt. Den skulle dock på grund av sin ringa storlek kunna vara förbisedd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Rödalgen Tsengia bairdii är en tämligen ovanlig alg även internationellt och den saknas i t.ex. Norge. Från Danmark finns den uppgiven från ett område liksom från Helgoland. I Sverige har den påträffats i Kosterområdet och på Lilla Middelgrund i Kattegat. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
De flesta fynd av tsengia har gjorts under sommaren, och i Kosterområdet försvann den tidigare på hösten än andra sommaralger (Karlsson m.fl. 1992). I Skagerrak hittades den på mellan 15 och 19 m djup, på små, relativt rena stenar (Karlsson m.fl. 1992). I Kattegatt växte tsengia något grundare, mellan 10 och 12 m, och var där så pass vanlig att den trots sin ringa storlek kunde anses som en karaktärsart för dessa starkt exponerade bottnar med rörligt, grovt grus och småsten (Karlsson 1998). Rosenvinges (1917) exemplar satt på en liten granitsten som var skrapad från ca 20 m djup vid Lynges Odde i Lilla Bält under juli. Kornmann & Sahling (1977) anger att även dykare på Helgoland hittat den på sten under sommaren. Flera fynd som har rapporterats av andra utgörs av landdrivna exemplar, varför man inte vet hur de har vuxit.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Florideophyceae, Ordning Halymeniales, Familj Tsengiaceae, Släkte Tsengia, Art Tsengia bairdii (Farlow) K.C. Fan & Y.P. Fan - tsengia Synonymer Platoma bairdii (Farlow) Kuckuck, Nemastoma bairdii Farlow

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Rödalgen Tsengia bairdii är en tämligen ovanlig alg även internationellt och den saknas i t.ex. Norge. Från Danmark finns den uppgiven från ett område liksom från Helgoland. I Sverige har den påträffats i Kosterområdet och på Lilla Middelgrund i Kattegat. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Hos rödalgen tsengia har bålen hos gametofyter och tetrasporofyter samma utseende. Bålen består av en kompakt basal disk från vilken det växer ut upprätta, mer eller mindre cylindriska, och mjukt geléartade skott. De svenska exemplaren har varit upp till 2 cm höga och gaffellikt förgrenade ett fåtal gånger, men där ett av skotten ofta tar överhanden (Karlsson m.fl. 1992, Karlsson 1998: Fig. 12). Tsengia kan dock nå en höjd av 14 cm och en bredd av 3 cm (Taylor 1957). Bålen är multiaxial, märgen består av ett fåtal tjockväggiga trådar inbäddade i slem och ytterst sitter förgrenade kortskott av mindre celler, också de inbäddade i slem (Dixon & Irvine 1977, Kornmann & Sahling 1977: Fig. 162). Gametofyten är samkönad med cystokarp och ett fåtal spermatangier, de sista var länge okända men upptäcktes av Maggs (1997) som också lyckades få fram plantor med tetrasporangier från karposporerna. Tetrasporangierna kan sitta såväl på de upprätta skotten som på basalskivan (Dixon & Irvine 1977). På det svenska materialet hittades såväl cystokarp som terasporangier (Karlsson m.fl. 1992; skrivet innan man visste hur spermatangierna såg ut).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tsengia

Länsvis förekomst och status för tsengia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tsengia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige upptäcktes tsengia första gången vid dykning på två lokaler i sydvästra Kosterområdet i början av juli 1991, men de fanns, till skillnad från flera andra sommararter, inte kvar i augusti (Karlsson m.fl. 1992). Vid dykinventeringar av Lilla Middelgrund i norra Kattegatt 1997 (Karlsson 1998) hittades tsengia på tre lokaler och var vid dessa inte ovanlig. Detta var de första fynden i Kattegatt. Det finns inga rapporter i Artportalen mellan 2000 och 2015. Inga norska fynd av tsengia finns registrerade (Rueness m.fl. 2001). Det enda danska området man hittat tsengia i är i Lilla Bält, där Rosenvinge (1917) i juli 1915 fann den efter skrapning, och något annat område finns inte angivet av Nielsen (2005). Enligt Bartsch & Kuhlenkamp (2000) hittade Kuckuck arten vid Helgoland redan under perioden 1897-1907. Under åren 1960-1977 hittades den bara fyra gånger (Kornmann & Sahling 1977), men är dock påträffad åtminstone så sent som 1997 (Bartsch & Kuhlenkamp 2000). En individ av tsengia upptäcktes på småsten i sublitoralen på skotska västkusten (Maggs 1997), och den bar såväl hon- som hanorgan, vilket därmed bekräftade att arten har en normal rödalgslivscykel. Taylor (1957) skrev att arten är mycket ovanlig på USA:s nordöstra kust, där den påträffats i södra Massachusetts. I ett tidigare arbete (Taylor 1941) redogjorde han för hur arten återupptäcktes 1940 vid Gay Head på ön Martha’s Vineyard i relativt rikliga förekomster, efter att inte varit sedd där (trots årliga besök med alginsamlingar och skrapningar) sedan den beskrevs av Farlow 1875. Arten är även funnen i Kanada vid Newfoundland (Mathieson m.fl. 1969), samt drivande utanför Nova Scotia (Edelstein m.fl. 1967). Det finns inga fynd från områden sydligare än England, förutom Kanarieöarna, angivna i Guiry (2015).

De relativt få svenska fynden gör att kunskapen om artens utbredning är bristfällig, varför den klassificerats som Kunskapsbrist (DD). Även i flertalet andra områden anges den som sällsynt. Den skulle dock på grund av sin ringa storlek kunna vara förbisedd.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Rhodymeniophycidae  
  • Ordning
    Halymeniales  
  • Familj
    Tsengiaceae  
  • Släkte
    Tsengia  
  • Art
    Tsengia bairdii(Farlow) K.C. Fan & Y.P. Fan - tsengia
    Synonymer
    Platoma bairdii (Farlow) Kuckuck
    Nemastoma bairdii Farlow

De flesta fynd av tsengia har gjorts under sommaren, och i Kosterområdet försvann den tidigare på hösten än andra sommaralger (Karlsson m.fl. 1992). I Skagerrak hittades den på mellan 15 och 19 m djup, på små, relativt rena stenar (Karlsson m.fl. 1992). I Kattegatt växte tsengia något grundare, mellan 10 och 12 m, och var där så pass vanlig att den trots sin ringa storlek kunde anses som en karaktärsart för dessa starkt exponerade bottnar med rörligt, grovt grus och småsten (Karlsson 1998). Rosenvinges (1917) exemplar satt på en liten granitsten som var skrapad från ca 20 m djup vid Lynges Odde i Lilla Bält under juli. Kornmann & Sahling (1977) anger att även dykare på Helgoland hittat den på sten under sommaren. Flera fynd som har rapporterats av andra utgörs av landdrivna exemplar, varför man inte vet hur de har vuxit.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Tsengia tycks vara starkt beroende av lokaler med starkt strömmande vatten eller som är mycket exponerade, vilket ger minskad påväxt av andra alger på grus och småsten. Brist på lämpliga bottnar kan därför vara ett problem för den, och på Helgoland har området där denna sommaralg finns delvis förstörts av sanddynernas ökade utbredning (Bartsch & Kuhlenkamp 2000). Stor mängd sedimenterat material på bottnar i övergödda områden kan därför troligen drabba arten negativt. För området vid Lilla Middelgrund påpekade Jan Karlsson (1998) också riskerna med såväl täkt som bottentrålning efter skaldjur. Det har det inte gått att finna några uppgifter om hur känslig arten är för försurning eller för utsläpp av förorenande ämnen. Huruvida den klarar en temperaturökning är även okänt, då förekomsten under sommarperioden skulle kunna bero på den större mängden ljus som når dessa relativt djupa bottnar. Guiry (2015) anger dock referenser från Kanarieöarna, vilket indikerar att denna sommaralg kanske klarar en viss temperaturhöjning.
Då tsengia förekom så rikligt att den var en karaktärsart på några lokaler vid Lilla Middelgrund (Karlsson 1998), är det viktigt att dessa mobila substrat inte påverkas av täkt eller bottentrålning, särskilt som även andra sällsynta alger växer i området. Nya dykinventeringar under sommarperioden bör genomföras på andra lokaler där tsengia har hittats, för att se om bestånden finns kvar eller om de fluktuerar mellan åren. Artens ringa storlek gör att det är viktigt att den som dyker har en bra ”sökbild” och vet vilken typ av bottnar man ska söka på.

Bartsch, I. & Kuhlenkamp, R. 2000. The marine macroalgae of Helgoland (North Sea): an annotated list of records between 1845 and 1999. Helgoland Marine Research 54: 160-189.

Dixon, P.S. & Irvine, L.M. 1977. Seaweeds of the British Isles. Volume 1. Rhodophyta. Part 1. Introduction, Nemaliales, Gigartinales. Natural History Museum, London: [1]-252 + 90 figurer.

Edelstein, T., McLachlan, J. & Craigie, J.S. 1967. Investigations of the marine algae of Nova Scotia II. Species of Rhodophyta new or rare to Nova Scotia. Canadian Journal of Botany 45: 193-202.

Guiry, M.D. 2015. Tsengia bairdii (Farlow) K.C.Fan & Y.P.Fan. I: Guiry, M.D., Guiry, G.M., AlgaeBase. World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. [http://www.algaebase.org] [uttag 2015-02-17]

Karlsson, J. 1998. Inventering av marina makroalger i Halland 1997: Lilla Middelgrund. Länsstyrelsen i Hallands län, Rapport 2001:21.

Karlsson, J., Kuylenstierna, M. & Åberg, P. 1992. Contribution to the seaweed flora of Sweden: New or otherwise interesting records from the west coast. Acta Phytogeographica Suecica 78: 49-63.

Kornmann, P. & Sahling, P.-H. 1977. Meeresalgen von Helgoland. Benthische Grün-, Braun- und Rotalgen. Helgoländer Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen 29: 1-289.

Maggs, C.A. 1997. Life history of the rare red alga Tsengia bairdii (=Platoma bairdii) (Nemastomataceae, Rhodophyta) from Scotland. Cryptogamie, Algologie 2: 151-161.

Mathieson, A.C., Dawes, C.J. & Humm, H.J. 1969. Contributions to the marine algae of Newfoundland. Rhodora 71: 110-159.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. Distributional index. Botanical Museum, Köpenhamn: 1-17.

Rosenvinge, L.K. 1917. The marine algae of Denmark - Contributions to their natural history. Part II. Rhodophyceae II (Cryptonemiales). Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter 7. Række, Naturvidenskabelig og Mathematisk Afdeling 7(2): 155-283 + 2 planscher.

Rueness, J., Brattegard, T., Lein, T.E., Küfner, R., Pedersen, A. & Sørlie, A.C. 2001. Algae. I: Brattegard, T. & Holthe, T. (red.), Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. A tabulated catalogue. Revised edition. Research Report 2001-3. Directorate for Nature Management, Trondheim.

Taylor, W.R. 1941. Reappearance of rare New England marine algae. Rhodora 43: 72-74.

Taylor, W.R. 1957. Marine algae of the northeastern coast of North America. 2nd edition. The University of Michigan Press, Ann Arbor: [1]-509 + 60 planscher.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Rhodymeniophycidae  
  • Ordning
    Halymeniales  
  • Familj
    Tsengiaceae  
  • Släkte
    Tsengia  
  • Art
    Tsengia bairdii, (Farlow) K.C. Fan & Y.P. Fan - tsengia
    Synonymer
    Platoma bairdii (Farlow) Kuckuck
    Nemastoma bairdii Farlow
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016