Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skimrande nervblad

Organismgrupp Alger, Rödalger Cryptopleura ramosa
Skimrande nervblad Alger, Rödalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den marina rödalgen skimrande nervblad känns igen på att den kan irisera och att den i unga delar av bålen har mikroskopiska ”nerver”, medan dessa blir grövre längre ner. I övrigt är bladet enskiktat. Den har ett mycket varierande växtsätt. På sten växer bladet oftast tätt tryckt mot underlaget, vid vilket det fäster med piggliknande utskott från undersidan. Som epifyt blir bladen ofta större och mer rikligt förgrenade, med en stjälkliknande basal del. Bladen, som är mer eller mindre solfjäderformade, har utskott i kanten vilka också kan växa ut till krokar. Skimrande nervblad har den klassiska rödalgslivcykeln, där gametofyterna är skildkönade, och en värdefull karaktär är att tetrasporerna delas tetraedriskt (Maggs & Hommersand 1993). I Sverige har upp till 25 cm stora exemplar påträffats, men enbart som sterila plantor eller som tetrasporofyter, där tetrasporangierna låg samlade i grupper i kanten av bålen eller i de kantställda utskotten medan de saknade utvecklade krokar (Karlsson m.fl. 1992). Vid de Brittiska öarna har man hittat tetrasporangier året runt, honplantor med cystokarp från mars till januari och spermatangier under februari till november (Maggs & Hommersand 1993).

Vid de Brittiska öarna och söderut skulle man kunna förväxla skimrande nervblad med den närbesläktade rödalgen Acrosorium venulosum, som dock saknar de bredare nerverna mer basalt, är ljusare röd och där krokarna även kan sitta terminalt och inte enbart i kanten av bålen (Maggs & Hommersand 1993). Den arten finns dock inte rapporterad från nordiska vatten (Athanasiadis 1996, Rueness m.fl. 2001, Nielsen 2005).
Utbredning
Länsvis förekomst för skimrande nervblad Observationer i  Sverige för skimrande nervblad
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige upptäcktes drivande exemplar av skimrande nervblad första gången i Kosterområdet i oktober 1975 (Karlsson m.fl. 1992). Jan Karlson fann sedan vid dykning fastsittande exemplar i södra Kosterskärgården i augusti 1989, och 1990 var arten relativt vanlig och storvuxen och sågs i området från juni fram till november. År 1991 var den däremot mer ovanlig och syntes då inte förrän i augusti medan den inte hittades alls på andra ställen (Karlsson m.fl. 1992). Det första fyndet i Kattegatt gjordes vid inventeringar 1997 vid Lilla Middelgrund, då ett 1-2 cm stort exemplar hittades (Karlsson 1998). Ytterligare fynd gjordes i Pater Noster-området, i södra Skagerrak 2000 (Karlsson 2001). Det finns inga noteringar införda i Artportalen mellan 2000 och 2015. Det första norska fyndet gjordes av Per Svendsen vid Lyroddane söder om Bergen i december 1962 (Baardseth 1974). Senare har den också påträffats längre norrut på norska västkusten (Rueness m.fl. 1990) och i norska delen av östra Skagerrak, i totalt 4 regioner (Rueness m.fl. 2001). I Norge bedöms skimrande nervblad som Livskraftig (LC). Inga förekomster har rapporterats från Danmark (Nielsen 2005) eller från Helgoland (Bartsch & Kuhlenkamp 2000), men den finns angiven för Färöarna liksom från Holland (Guiry 2015). På de Brittiska öarna, där plantorna kan bli upp till 3 dm höga, är den vanlig framför allt som undervegetation i skogar av stor-tare Laminaria hyperborea, men finns där också i lågt belägna hällkar som inte är direkt solbelysta (Maggs & Hommersand 1993). Arten, inräknat de många synonymerna (Guiry 2015), förekommer i så gott som alla världsdelar, framför allt i varmare trakter och har hittats i stora delar av Medelhavet (Guiry 2015). Den är vanlig också i Frankrike (Feldmann 1954), Spanien (Peña & Bárbara 2010) och Portugal, där den även har påträffats på undervattensberg belägna i utsjön SV om portugisiska kusten (Tittley m.fl. 2014). De relativt få och fluktuerande fynden i svenska vatten gör att kunskapen om dess utbredning är bristfällig, varför den klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Rödalgen Cryptopleura ramosa som växer på hårdbotten eller epifytiskt är endast känd från ett fåtal fynd i Kosterområdet samt på Lilla Middelgrund i Kattegatt. Arten verkar fluktuera kraftigt mellan åren. Sällsynt i sydvästra Norge. Inga danska fynd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Hos oss har skimrande nervblad hittats främst i djupare vatten på exponerade platser ner till 25 m djup, men är också funnen så grunt som 3,5 m. Den växer både på sten, tryckt mot underlaget, och som epifyt på rödalger som blåtonat rödblad Phyllophora pseudoceranoïdes, kilrödblad Coccotylus truncatus, ekblading Phycodrys rubens och korallalg Corallina officinalis (Karlsson m.fl. 1992, Karlsson 2001). I Norge har denna sydliga, varmboreala art påträffats på haptererna (fästorganen) av stor-tare på en exponerad lokal på 5-10 m djup (Baardseth 1974). Förekomsterna på de Brittiska öarna sträcker sig från hällkar och nedre delen av tidvattenszonen ner till åtminstone 30 m djup. Den är särskilt vanlig på stor-tare och som undervegetation till denna, och växer på en stor mängd olika substrat i såväl skyddade som exponerade lägen samt på lokaler med eller utan tidvattensströmmar (Maggs & Hommersand 1993). Författarna angav också att de plantor som växer i tareskogen på hösten ofta blir kraftigt övervuxna av mossdjur. På arten kan man finna den närbesläktade hemiparasiten Gonimophyllum buffahamii, som blir upp till en halv cm stor, men som inte har påträffats i nordiska vatten (Athanasiadis 1996, Rueness m.fl. 2001, Nielsen 2005).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· rödalger
· rödalger
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Florideophyceae, Ordning Ceramiales, Familj Delesseriaceae, Släkte Cryptopleura (nervblad), Art Cryptopleura ramosa (Hudson) L. Newton - skimrande nervblad Synonymer Ulva ramosa Hudson, Hymenophylla lacerata (S.G. Gmelin) Stackhouse, Chondrus laceratus (S.G. Gmelin) Lyngbye, Delesseria lacerata (S.G. Gmelin) C. Agardh, Nitophyllum laceratum (S.G. Gmelin) Greville, Cryptopleura lacerata (S.G. Gmelin) Kützing, Acrosorium reptans (P.L. Crouan & H.M. Crouan) Kylin, Acrosorium uncinatum (Turner) Kylin

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Rödalgen Cryptopleura ramosa som växer på hårdbotten eller epifytiskt är endast känd från ett fåtal fynd i Kosterområdet samt på Lilla Middelgrund i Kattegatt. Arten verkar fluktuera kraftigt mellan åren. Sällsynt i sydvästra Norge. Inga danska fynd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Den marina rödalgen skimrande nervblad känns igen på att den kan irisera och att den i unga delar av bålen har mikroskopiska ”nerver”, medan dessa blir grövre längre ner. I övrigt är bladet enskiktat. Den har ett mycket varierande växtsätt. På sten växer bladet oftast tätt tryckt mot underlaget, vid vilket det fäster med piggliknande utskott från undersidan. Som epifyt blir bladen ofta större och mer rikligt förgrenade, med en stjälkliknande basal del. Bladen, som är mer eller mindre solfjäderformade, har utskott i kanten vilka också kan växa ut till krokar. Skimrande nervblad har den klassiska rödalgslivcykeln, där gametofyterna är skildkönade, och en värdefull karaktär är att tetrasporerna delas tetraedriskt (Maggs & Hommersand 1993). I Sverige har upp till 25 cm stora exemplar påträffats, men enbart som sterila plantor eller som tetrasporofyter, där tetrasporangierna låg samlade i grupper i kanten av bålen eller i de kantställda utskotten medan de saknade utvecklade krokar (Karlsson m.fl. 1992). Vid de Brittiska öarna har man hittat tetrasporangier året runt, honplantor med cystokarp från mars till januari och spermatangier under februari till november (Maggs & Hommersand 1993).

Vid de Brittiska öarna och söderut skulle man kunna förväxla skimrande nervblad med den närbesläktade rödalgen Acrosorium venulosum, som dock saknar de bredare nerverna mer basalt, är ljusare röd och där krokarna även kan sitta terminalt och inte enbart i kanten av bålen (Maggs & Hommersand 1993). Den arten finns dock inte rapporterad från nordiska vatten (Athanasiadis 1996, Rueness m.fl. 2001, Nielsen 2005).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skimrande nervblad

Länsvis förekomst och status för skimrande nervblad baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skimrande nervblad

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige upptäcktes drivande exemplar av skimrande nervblad första gången i Kosterområdet i oktober 1975 (Karlsson m.fl. 1992). Jan Karlson fann sedan vid dykning fastsittande exemplar i södra Kosterskärgården i augusti 1989, och 1990 var arten relativt vanlig och storvuxen och sågs i området från juni fram till november. År 1991 var den däremot mer ovanlig och syntes då inte förrän i augusti medan den inte hittades alls på andra ställen (Karlsson m.fl. 1992). Det första fyndet i Kattegatt gjordes vid inventeringar 1997 vid Lilla Middelgrund, då ett 1-2 cm stort exemplar hittades (Karlsson 1998). Ytterligare fynd gjordes i Pater Noster-området, i södra Skagerrak 2000 (Karlsson 2001). Det finns inga noteringar införda i Artportalen mellan 2000 och 2015. Det första norska fyndet gjordes av Per Svendsen vid Lyroddane söder om Bergen i december 1962 (Baardseth 1974). Senare har den också påträffats längre norrut på norska västkusten (Rueness m.fl. 1990) och i norska delen av östra Skagerrak, i totalt 4 regioner (Rueness m.fl. 2001). I Norge bedöms skimrande nervblad som Livskraftig (LC). Inga förekomster har rapporterats från Danmark (Nielsen 2005) eller från Helgoland (Bartsch & Kuhlenkamp 2000), men den finns angiven för Färöarna liksom från Holland (Guiry 2015). På de Brittiska öarna, där plantorna kan bli upp till 3 dm höga, är den vanlig framför allt som undervegetation i skogar av stor-tare Laminaria hyperborea, men finns där också i lågt belägna hällkar som inte är direkt solbelysta (Maggs & Hommersand 1993). Arten, inräknat de många synonymerna (Guiry 2015), förekommer i så gott som alla världsdelar, framför allt i varmare trakter och har hittats i stora delar av Medelhavet (Guiry 2015). Den är vanlig också i Frankrike (Feldmann 1954), Spanien (Peña & Bárbara 2010) och Portugal, där den även har påträffats på undervattensberg belägna i utsjön SV om portugisiska kusten (Tittley m.fl. 2014). De relativt få och fluktuerande fynden i svenska vatten gör att kunskapen om dess utbredning är bristfällig, varför den klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Rhodymeniophycidae  
  • Ordning
    Ceramiales  
  • Familj
    Delesseriaceae  
  • Släkte
    Cryptopleura - nervblad 
  • Art
    Cryptopleura ramosa(Hudson) L. Newton - skimrande nervblad
    Synonymer
    Ulva ramosa Hudson
    Hymenophylla lacerata (S.G. Gmelin) Stackhouse
    Chondrus laceratus (S.G. Gmelin) Lyngbye
    Delesseria lacerata (S.G. Gmelin) C. Agardh
    Nitophyllum laceratum (S.G. Gmelin) Greville
    Cryptopleura lacerata (S.G. Gmelin) Kützing
    Acrosorium reptans (P.L. Crouan & H.M. Crouan) Kylin
    Acrosorium uncinatum (Turner) Kylin

Hos oss har skimrande nervblad hittats främst i djupare vatten på exponerade platser ner till 25 m djup, men är också funnen så grunt som 3,5 m. Den växer både på sten, tryckt mot underlaget, och som epifyt på rödalger som blåtonat rödblad Phyllophora pseudoceranoïdes, kilrödblad Coccotylus truncatus, ekblading Phycodrys rubens och korallalg Corallina officinalis (Karlsson m.fl. 1992, Karlsson 2001). I Norge har denna sydliga, varmboreala art påträffats på haptererna (fästorganen) av stor-tare på en exponerad lokal på 5-10 m djup (Baardseth 1974). Förekomsterna på de Brittiska öarna sträcker sig från hällkar och nedre delen av tidvattenszonen ner till åtminstone 30 m djup. Den är särskilt vanlig på stor-tare och som undervegetation till denna, och växer på en stor mängd olika substrat i såväl skyddade som exponerade lägen samt på lokaler med eller utan tidvattensströmmar (Maggs & Hommersand 1993). Författarna angav också att de plantor som växer i tareskogen på hösten ofta blir kraftigt övervuxna av mossdjur. På arten kan man finna den närbesläktade hemiparasiten Gonimophyllum buffahamii, som blir upp till en halv cm stor, men som inte har påträffats i nordiska vatten (Athanasiadis 1996, Rueness m.fl. 2001, Nielsen 2005).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· rödalger - Rhodophyta (Har betydelse)
Gorostigiaga & Díez (1996) visade att arten i norra Spanien blev något vanligare när oorganiska och organiska föroreningar, som kom med en flod, minskade. Att skimrande nervblad är vanlig i varmtempererade områden innebär att den snarare kan förväntas gynnas av en högre vattentemperatur, än hotas, men det finns inga uppgifter om hur den skulle reagera på försurning.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattengrumling (Viss negativ effekt)
Förekomsten av skimrande nervblad i Norge och Sverige beror sannolikt på en nordlig expansion hos en sydlig art (se diskussion i Karlsson m.fl. 1992), och den har hittats i dessa områden först under det senaste halvseklet. Några specifika åtgärder är sannolikt därför inte aktuella i rena havsområden, där den kan vara vanligare än vad vi vet. Den kan dock vara svår att få upp genom skrapning, särskilt den form som växer tätt tryckt mot stenytan. Fler dykinventeringar av djupare klippbottnar skulle kunna ge oss en bättre bild.

Athanasiadis, A. 1996. Taxonomisk litteratur och biogeografi av skandinaviska rödalger och brunalger. Algologia, Göteborg: 1-280.

Baardseth, E. 1974. Cryptopleura ramosa (Huds.) Kylin ex Newton (Rhodophyceae) and Omphalophyllum ulvaceum Rosenv. (Phaeophyceae) new to Norway. Sarsia 57: 109-112.

Bartsch, I. & Kuhlenkamp, R. 2000. The marine macroalgae of Helgoland (North Sea): an annotated list of records between 1845 and 1999. Helgoland Marine Research 54: 160-189.

Feldmann, J. 1954. Inventaire de la flore marine de Roscoff. Algues, champignons, lichens et spermatophytes. Supplément aux Travaux de la Station Biologique de Roscoff 6: 1-152.

Gorostiaga, J.M. & Díez, I. 1996. Changes in the sublittoral benthic marine macroalgae in the polluted area of Abra de Bilbao and proximal coast (Northern Spain). Marine Ecology Progress Series 130: 157-167.

Guiry, M.D. 2015. Cryptopleura ramosa (Hudson) L. Newton. I: Guiry, M.D. & Guiry, G.M., AlgaeBase. World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. [http://www.algaebase.org] [uttag 2015-02-03]

Karlsson, J. 1998. Inventering av marina makroalger i Halland 1997: Lilla Middelgrund. Länsstyrelsen i Hallands län, Rapport 2001:21.

Karlsson, J. 2001. Inventering av marina makroalger och marin fauna i Bohuslän 2000: Pater Noster. Rapport till Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Karlsson, J., Kuylenstierna, M. & Åberg, P. 1992. Contribution to the seaweed flora of Sweden: New or otherwise interesting records from the west coast. Acta Phytogeographica Suecica 78: 49-63.

Maggs, C.A. & Hommersand, M.H. 1993. Seaweeds of the British Isles. Volume 1 Rhodophyta. Part 3A Ceramiales. HMSO, London: 1-444.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. List of species. Botanical Museum, Köpenhamn: 1-45.

Peña, V. & Bárbara, I. 2010. Seasonal patterns in the maërl community of shallow European Atlantic beds and their use as a baseline for monitoring studies. European Journal of Phycology 45(3): 327-343.

Rueness, J., Brattegard, T., Lein, T.E., Ku¨fner, R., Pedersen, A. & Sørlie, A.C. 2001. Algae. I: Brattegard, T. & Holthe, T. (red.), Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. A tabulated catalogue. Revised edition. Research Report 2001-3. Directorate for Nature Management, Trondheim.

Rueness, J., Jacobsen, T. & Åsen, P.A. 1990. Seaweed distribution along the Norwegian coast with special reference to Ceramium shuttleworthianum (Rhodophyta). Blyttia 48: 21-26.

Tittley, I., Álvaro, N.M.D.S.V. & Neto, A.I.D.M.A. 2014. Preliminary observations on the benthic marine algae of the Gorringe seabank (northeast Atlantic Ocean). Helgoland Marine Research 68(2): 307-312.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Rhodymeniophycidae  
  • Ordning
    Ceramiales  
  • Familj
    Delesseriaceae  
  • Släkte
    Cryptopleura - nervblad 
  • Art
    Cryptopleura ramosa, (Hudson) L. Newton - skimrande nervblad
    Synonymer
    Ulva ramosa Hudson
    Hymenophylla lacerata (S.G. Gmelin) Stackhouse
    Chondrus laceratus (S.G. Gmelin) Lyngbye
    Delesseria lacerata (S.G. Gmelin) C. Agardh
    Nitophyllum laceratum (S.G. Gmelin) Greville
    Cryptopleura lacerata (S.G. Gmelin) Kützing
    Acrosorium reptans (P.L. Crouan & H.M. Crouan) Kylin
    Acrosorium uncinatum (Turner) Kylin
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016