Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kuddtofsing

Organismgrupp Alger, Brunalger Myriactula haydenii
Kuddtofsing Alger, Brunalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den marina brunalgen kuddtofsing bildar en ca 2-3 mm bred och upp till 0,5 mm hög epifytisk, kuddformad bål som basalt består av tätt packade förgrenade celltrådar. Från dessa utgår korta förgrenade trådar som bär assimilationstrådar, bestående av monosifona, ogrenade celltrådar (upp till 16 µm breda - Lund [1949] angav dem dock som 20-25 µm breda och 23 celler långa), vilka är smalare vid basen, liksom hår och sporangier. I de vegetativa cellerna finns 1-3 diskformade kromatoforer, som saknar pyrenoider men kan ha stora hyalina vakuoler. Plurilokulära sporangier, som är vanligt förekommande, sitter ofta tätt tillsammans vid basen av assimilationstrådarna, i spetsen eller sidoställda på de uppgående grenarna, och har upp till elva olika rum. Unilokulära sporangier är sällsynta och sitter basalt (Kylin 1947, Fletcher 1987). Kuddtofsing kan lätt förväxlas med flera andra arter inom släktet Myriactula, där skillnaderna dels ligger i vilken värdväxt den sitter på, dels i bredden och längden av assimilationstrådarna. Eventuellt kan den även förväxlas med arter inom släktet tångludd Elachista, som dock har betydligt längre upprätta grenar från den basala basen (Fletcher 1987).
Utbredning
Länsvis förekomst för kuddtofsing Observationer i  Sverige för kuddtofsing
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kylin (1947) fann kuddtofsing i juli 1946 vid Kristineberg i Bohuslän som epifyt på brunalgen korvsnöre Scytosiphon lomentaria, växande på 0-0,5 m djup. Dessutom hade han enligt samma sammanställning (Kylin 1947: s. 21) egentligen funnit den långt tidigare, fast då som felaktigt bestämt till vårttrasseltråd Microspongium (Streblonema) stilophorae f. caespitosa (Kylin 1908: s. 5). Det finns inga fynd rapporterade i Artportalen mellan 2000 och 2015. I Danmark hittades arten i juli 1929 i norra Kattegatt utanför Fredrikshamn, växande på gamla individer av korvsnöre (Lund 1949). I Norge finns arten angiven från Bergenområdet, där den (som Myriactis moniliformis) 1908 var rikligt förekommande som epifyt på korvsnöre(Kylin 1910) och den var heller inte ovanlig 1935 (Levring 1937), medan Jaasund (1965) endast såg den tre gånger i Nordnorge. Inga fynd finns rapporterade från Tyskland (Schories m.fl. 2009). Runt Brittiska öarna, inklusive Irland, har arten hittats på ett fåtal spridda lokaler (Fletcher 1987), och han betonar också att arten på grund av sin ringa storlek sannolikt har förbisetts. Den skulle också kunna vara bestämd enbart till släkte, då artkaraktärerna ibland skiljer sig föga åt och värdväxten används ofta som särskiljande i nycklar. De få fynden i svenska vatten gör att vår kunskap om dess utbredning är ytterst begränsad, varför den klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Kylin påträffade den lilla brunalgen Myriactula haydenii 1946 vid Kristineberg. Inga nutida fynd. Ett fåtal danska fynd. Förekommer på norska Vestlandet. Kan mycket väl vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Enligt de flesta rapporterna verkar kuddtofsing ha sin huvudsakliga växtplats som epifyt på korvsnöre, och därmed finns den i eulitoralen under vår och sommar. Enligt nyckeln hos Fletcher (1987: s. 148) är korvsnöre till och med den enda värdväxten. Kuddtofsing har dock också hittats på brunalgerna brunbindel Petalonia fascia (Levring 1937, Rueness 1977) och strandpiska Chordaria flagelliformis (Hygen & Jorde 1935, citerad av Athanasiadis 1996), samt på rödalgssläktena släken Ceramium och knorralger Cystoclonium (Jaasund 1965). Enligt Lund (1949) är kuddtofsing en kall-tempererad art, ett påstående som förstärks av att den i Europa inte finns angiven för områden söder om de Brittiska öarna, och enbart för de södra delarna av Australien (Guiry & Guiry 2011), medan den vanligaste värdväxten korvsnöre har en betydligt större geografisk spridning (Guiry & Guiry 2011).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Phaeophyceae (brunalger), Ordning Ectocarpales, Familj Chordariaceae, Släkte Myriactula, Art Myriactula haydenii (Gatty) Levring - kuddtofsing Synonymer Elachista haydenii Gatty, Myriactis haydenii (Gatty) Batters, Myriactis moniliformis (Foslie) Kylin, Myriactula moniliformis (Foslie) Feldmann, Elachista moniliformis Foslie

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Kylin påträffade den lilla brunalgen Myriactula haydenii 1946 vid Kristineberg. Inga nutida fynd. Ett fåtal danska fynd. Förekommer på norska Vestlandet. Kan mycket väl vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Den marina brunalgen kuddtofsing bildar en ca 2-3 mm bred och upp till 0,5 mm hög epifytisk, kuddformad bål som basalt består av tätt packade förgrenade celltrådar. Från dessa utgår korta förgrenade trådar som bär assimilationstrådar, bestående av monosifona, ogrenade celltrådar (upp till 16 µm breda - Lund [1949] angav dem dock som 20-25 µm breda och 23 celler långa), vilka är smalare vid basen, liksom hår och sporangier. I de vegetativa cellerna finns 1-3 diskformade kromatoforer, som saknar pyrenoider men kan ha stora hyalina vakuoler. Plurilokulära sporangier, som är vanligt förekommande, sitter ofta tätt tillsammans vid basen av assimilationstrådarna, i spetsen eller sidoställda på de uppgående grenarna, och har upp till elva olika rum. Unilokulära sporangier är sällsynta och sitter basalt (Kylin 1947, Fletcher 1987). Kuddtofsing kan lätt förväxlas med flera andra arter inom släktet Myriactula, där skillnaderna dels ligger i vilken värdväxt den sitter på, dels i bredden och längden av assimilationstrådarna. Eventuellt kan den även förväxlas med arter inom släktet tångludd Elachista, som dock har betydligt längre upprätta grenar från den basala basen (Fletcher 1987).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kuddtofsing

Länsvis förekomst och status för kuddtofsing baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kuddtofsing

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kylin (1947) fann kuddtofsing i juli 1946 vid Kristineberg i Bohuslän som epifyt på brunalgen korvsnöre Scytosiphon lomentaria, växande på 0-0,5 m djup. Dessutom hade han enligt samma sammanställning (Kylin 1947: s. 21) egentligen funnit den långt tidigare, fast då som felaktigt bestämt till vårttrasseltråd Microspongium (Streblonema) stilophorae f. caespitosa (Kylin 1908: s. 5). Det finns inga fynd rapporterade i Artportalen mellan 2000 och 2015. I Danmark hittades arten i juli 1929 i norra Kattegatt utanför Fredrikshamn, växande på gamla individer av korvsnöre (Lund 1949). I Norge finns arten angiven från Bergenområdet, där den (som Myriactis moniliformis) 1908 var rikligt förekommande som epifyt på korvsnöre(Kylin 1910) och den var heller inte ovanlig 1935 (Levring 1937), medan Jaasund (1965) endast såg den tre gånger i Nordnorge. Inga fynd finns rapporterade från Tyskland (Schories m.fl. 2009). Runt Brittiska öarna, inklusive Irland, har arten hittats på ett fåtal spridda lokaler (Fletcher 1987), och han betonar också att arten på grund av sin ringa storlek sannolikt har förbisetts. Den skulle också kunna vara bestämd enbart till släkte, då artkaraktärerna ibland skiljer sig föga åt och värdväxten används ofta som särskiljande i nycklar. De få fynden i svenska vatten gör att vår kunskap om dess utbredning är ytterst begränsad, varför den klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
  • Rike
    Chromista - kromister 
  • Underrike
    Harosa  
  • Infrarike
    Halvaria  
  • Överstam
    Heterokonta  
  • Stam
    Ochrophyta - ockraalger 
  • Klass
    Phaeophyceae - brunalger 
  • Ordning
    Ectocarpales  
  • Familj
    Chordariaceae  
  • Släkte
    Myriactula  
  • Art
    Myriactula haydenii(Gatty) Levring - kuddtofsing
    Synonymer
    Elachista haydenii Gatty
    Myriactis haydenii (Gatty) Batters
    Myriactis moniliformis (Foslie) Kylin
    Myriactula moniliformis (Foslie) Feldmann
    Elachista moniliformis Foslie

Enligt de flesta rapporterna verkar kuddtofsing ha sin huvudsakliga växtplats som epifyt på korvsnöre, och därmed finns den i eulitoralen under vår och sommar. Enligt nyckeln hos Fletcher (1987: s. 148) är korvsnöre till och med den enda värdväxten. Kuddtofsing har dock också hittats på brunalgerna brunbindel Petalonia fascia (Levring 1937, Rueness 1977) och strandpiska Chordaria flagelliformis (Hygen & Jorde 1935, citerad av Athanasiadis 1996), samt på rödalgssläktena släken Ceramium och knorralger Cystoclonium (Jaasund 1965). Enligt Lund (1949) är kuddtofsing en kall-tempererad art, ett påstående som förstärks av att den i Europa inte finns angiven för områden söder om de Brittiska öarna, och enbart för de södra delarna av Australien (Guiry & Guiry 2011), medan den vanligaste värdväxten korvsnöre har en betydligt större geografisk spridning (Guiry & Guiry 2011).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Då det vanligaste substratet/värdväxten korvsnöre är mycket vanligt förekommande torde inte brist på substrat föreligga. Ett framtida hot skulle kunna vara temperaturökning. Det har inte gått att finna några uppgifter om hur tolerant den är mot föroreningar. Sannolikt är arten förbisedd i många områden.
Några specifika åtgärder är knappast är aktuella. Möjligen skulle en riktad satsning på att undersöka eventuella förekomster på dess vanligaste värd kunna ge mer upplysning om dess utbredning längs svenska västkusten, även om en korrekt artbestämning kan vara svår då det finns många likartade arter inom släktet.

Athanasiadis, A. 1996. Taxonomisk litteratur och biogeografi av skandinaviska rödalger och brunalger. Algologia, Göteborg: 1-280.

Fletcher, R.L. 1987. Seaweeds of the British Isles. Vol. 3. Fucophyceae (Phaeophyceae) Part 1. Natural History Museum, London: 1-359.

Guiry, M.D. & Guiry, G.M. 2011. AlgaeBase. World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. [http://www.algaebase.org] [uttag 2011-10-04]

Hygen, G. & Jorde, I. 1935. Beitrag zur Kenntnis der Algenflora der norwegischen Westküste. Bergens Museums Årbok 1934. Naturvidenskapelig Rekke 9: 1-60.

Jaasund, E. 1965. Aspects of the marine algal vegetation of North Norway. Botanica Gothoburgensia 4: 1-174.

Kylin, H. 1908. Zur Kenntnis der Algenflora der schwedischen Westküste. Arkiv för Botanik 7(10): 1-10.

Kylin, H. 1910. Zur Kenntnis der Algenflora der norwegischen Westküste. Arkiv för Botanik 10(1): 1-37.

Kylin, H. 1947. Die Phaeophyceen der schwedischen Westküste. Lunds Universitets Årsskrift. Andra avdelningen, Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen 43(4): 1-99 + 18 planscher.

Levring, T. 1937. Zur Kenntnis der Algenflora der norwegischen Westküste. Lunds Universitets Årsskrift. Andra avdelningen, Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen 33(8): 1-148 + 4 planscher.

Lund, S. 1949. Nye alger for de danske farvande. Botanisk Tidsskrift 48(3): 231-253.

Rueness, J. 1977. Norsk algeflora. Universitetsforlaget, Oslo: 1-266.

Schories, D., Selig, U. & Schubert, H. 2009. Species and synonym list of the German marine macroalgae based on historical and recent records. Rostocker Meeresbiologische Beiträge 21: 7-135.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Chromista - kromister 
  • Underrike
    Harosa  
  • Infrarike
    Halvaria  
  • Överstam
    Heterokonta  
  • Stam
    Ochrophyta - ockraalger 
  • Klass
    Phaeophyceae - brunalger 
  • Ordning
    Ectocarpales  
  • Familj
    Chordariaceae  
  • Släkte
    Myriactula  
  • Art
    Myriactula haydenii, (Gatty) Levring - kuddtofsing
    Synonymer
    Elachista haydenii Gatty
    Myriactis haydenii (Gatty) Batters
    Myriactis moniliformis (Foslie) Kylin
    Myriactula moniliformis (Foslie) Feldmann
    Elachista moniliformis Foslie
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016