Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Myrionema seriatum

Organismgrupp Alger, Brunalger Myrionema seriatum
  Alger, Brunalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Myrionema seriatum har en enskiktad, mer eller mindre rund basalskiva som blir 0,5-1 mm bred och är fastvuxen vid underlaget (dvs nedåtgående rhizoidala trådar saknas). Från skivan växer det upp 4-7 celler långa (25-40 µm), ogrenade celltrådar som är 4-6 µm breda och skivan har också äkta brunalgshår medan parafyser saknas. På skivan sitter även oskaftade plurilokulära sporangier, medan unilokulära sporangier är okända (Kylin 1947, Rueness 1977).
Arten kan lätt förväxlas med andra arter inom släktet Myrionema, av vilka några är vanliga, och vilka också saknar rhizoidala trådar. Till skillnad från den mycket snarlika M. strangulans, som är vanlig, saknar M. seriatum unilokulära sporangier och har bara en kromatofor mot flera hos M. strangulans. M. seriatum kan även förväxlas med den närstående brunalgen Ulonema rhizophorum, som dock kännetecknas av sina rhizoidala trådar liksom att de uppåtväxande trådarna är förenade med ett geleliknande ämne.
Utbredning
Länsvis förekomst för Myrionema seriatum Observationer i  Sverige för Myrionema seriatum
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten hittades i Sverige för första gången vid Väderöarna i början på förra seklet (Kylin 1907 som Myrionema foecundum f. seriata), växande på bladskivan av tare-arter i litoralzonen. I sin sammanställning av brunalger vid svenska västkusten skapade Kylin (1947) nykom-binationen Myrionema seriatum, och han hade då funnit den i odlingar där musselskal tagits in för att undersöka vilka alger som växte ut från dessa. Arten kan dock på grund av sin ringa storlek vara förbisedd i svenska vatten, men den har å andra sidan inte påträffats av Kuylenstierna (1990). Nielsen (2005) anger heller inga fynd från Danmark. M. seriatum beskrevs av Reinke (som Ascocyclus foecundus var. seriatus) i material från Kiels hamn i västra Östersjön (Reinke 1889), och den har även hittats längre österut längs tyska kusten till Warnemünde (Pankow 1990). I Norge är arten hittad i Oslofjorden (Rueness 1977). Enligt Guiry & Guiry (2011) finns inga fynd runt de Brittiska öarna. De få svenska fynden gör att algen har klassificerats som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Den lilla brunalgen Myrionema seriatum finns uppgiven från musselskal som insamlats för uppodling av alger vid Kristineberg (Kylin 1947). Inga senare uppgifter förekommer. Arten förekommer i Oslofjorden men finns inte uppgiven från övriga världen. Troligen mycket lätt förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
De få fynden gör att vi har en ofullständig kunskap om artens ekologi, men den verkar kunna växa på olika underlag som epifyt eller på musselskal i marint och bräckt vatten. Den är också påträffad under olika tider på året.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Phaeophyceae (brunalger), Ordning Ectocarpales, Familj Chordariaceae, Släkte Myrionema (tusentrådingar), Art Myrionema seriatum (Reinke) Kylin Synonymer Ascocyclus foecundus var. seriatus Reinke, Myrionema foecundum f. seriatum (Reinke) Kylin

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Den lilla brunalgen Myrionema seriatum finns uppgiven från musselskal som insamlats för uppodling av alger vid Kristineberg (Kylin 1947). Inga senare uppgifter förekommer. Arten förekommer i Oslofjorden men finns inte uppgiven från övriga världen. Troligen mycket lätt förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Myrionema seriatum har en enskiktad, mer eller mindre rund basalskiva som blir 0,5-1 mm bred och är fastvuxen vid underlaget (dvs nedåtgående rhizoidala trådar saknas). Från skivan växer det upp 4-7 celler långa (25-40 µm), ogrenade celltrådar som är 4-6 µm breda och skivan har också äkta brunalgshår medan parafyser saknas. På skivan sitter även oskaftade plurilokulära sporangier, medan unilokulära sporangier är okända (Kylin 1947, Rueness 1977).
Arten kan lätt förväxlas med andra arter inom släktet Myrionema, av vilka några är vanliga, och vilka också saknar rhizoidala trådar. Till skillnad från den mycket snarlika M. strangulans, som är vanlig, saknar M. seriatum unilokulära sporangier och har bara en kromatofor mot flera hos M. strangulans. M. seriatum kan även förväxlas med den närstående brunalgen Ulonema rhizophorum, som dock kännetecknas av sina rhizoidala trådar liksom att de uppåtväxande trådarna är förenade med ett geleliknande ämne.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Myrionema seriatum

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Myrionema seriatum

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten hittades i Sverige för första gången vid Väderöarna i början på förra seklet (Kylin 1907 som Myrionema foecundum f. seriata), växande på bladskivan av tare-arter i litoralzonen. I sin sammanställning av brunalger vid svenska västkusten skapade Kylin (1947) nykom-binationen Myrionema seriatum, och han hade då funnit den i odlingar där musselskal tagits in för att undersöka vilka alger som växte ut från dessa. Arten kan dock på grund av sin ringa storlek vara förbisedd i svenska vatten, men den har å andra sidan inte påträffats av Kuylenstierna (1990). Nielsen (2005) anger heller inga fynd från Danmark. M. seriatum beskrevs av Reinke (som Ascocyclus foecundus var. seriatus) i material från Kiels hamn i västra Östersjön (Reinke 1889), och den har även hittats längre österut längs tyska kusten till Warnemünde (Pankow 1990). I Norge är arten hittad i Oslofjorden (Rueness 1977). Enligt Guiry & Guiry (2011) finns inga fynd runt de Brittiska öarna. De få svenska fynden gör att algen har klassificerats som DD.
  • Rike
    Chromista - kromister 
  • Underrike
    Harosa  
  • Infrarike
    Halvaria  
  • Överstam
    Heterokonta  
  • Stam
    Ochrophyta - ockraalger 
  • Klass
    Phaeophyceae - brunalger 
  • Ordning
    Ectocarpales  
  • Familj
    Chordariaceae  
  • Släkte
    Myrionema - tusentrådingar 
  • Art
    Myrionema seriatum(Reinke) Kylin
    Synonymer
    Ascocyclus foecundus var. seriatus Reinke
    Myrionema foecundum f. seriatum (Reinke) Kylin

De få fynden gör att vi har en ofullständig kunskap om artens ekologi, men den verkar kunna växa på olika underlag som epifyt eller på musselskal i marint och bräckt vatten. Den är också påträffad under olika tider på året.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Vår ringa kunskap om arten gör att det är svårt att säga om det finns några konkreta hot.
Några specifika åtgärder är knappast aktuella. Eftersom det finns många liknande arter inom släktet, liksom att den verkar kunna växa på olika underlag, är en riktat satsning på att leta efter M. seriatum inte enkel att genomföra.

Guiry, M.D. & Guiry, G.M. 2011. AlgaeBase. National University of Ireland, Galway. http://www.algaebase.org; searched on 15 September 2011.

Kuylenstierna, M. 1990. Benthic Algal Vegetation in the Nordre Älv Estuarium (Swedish West Coast). Volume 1. Text. Ph. D. Thesis, Dept Marine Botany, University of Göteborg, pp. 1-244.

Kylin, H. 1907. Studien über die Algenflora der schwedischen Westküste. Akademische Abhandlung, Upsala Univ. pp. 1-288 + 7 Tafeln.

Kylin, H. 1947. Die Phaeophyceen der schwedischen Westküste. Lunds Univ. Årsskr. N. F. Avd. 2, 43 Nr 4: 1-99 + 18 planscher.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. List of species. Botanical Museum, Copenhagen. [http://www.nathimus.ku.dk/bot/seaweeds.htm]

Pankow, H. 1990. Ostsee-Algenflora. Gustav Fischer Verlag, Jena, pp.1-648.

Reinke, J. 1889. Atlas deutscher Meeresalgen. Erste Hefte, Tafel 1-25. Paul Parey, Berlin.

Rueness, J. 1977. Norsk Algeflora. Universitetsforlaget, Oslo, pp.1-266.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus

Namn och släktskap
  • Rike
    Chromista - kromister 
  • Underrike
    Harosa  
  • Infrarike
    Halvaria  
  • Överstam
    Heterokonta  
  • Stam
    Ochrophyta - ockraalger 
  • Klass
    Phaeophyceae - brunalger 
  • Ordning
    Ectocarpales  
  • Familj
    Chordariaceae  
  • Släkte
    Myrionema - tusentrådingar 
  • Art
    Myrionema seriatum, (Reinke) Kylin
    Synonymer
    Ascocyclus foecundus var. seriatus Reinke
    Myrionema foecundum f. seriatum (Reinke) Kylin
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus