Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  taggtofs

Organismgrupp Alger, Brunalger Halopteris scoparia
Taggtofs Alger, Brunalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Brunalgen taggtofs bildar karakteristiska, tämligen tvärt avkapade, kvastliknande, 3-6(-10) cm långa, täta tussar. Grenarna har stora toppceller med en linsformad cell bredvid toppcellen. Lösliggande former förekommer ofta i brackvatten intrasslade med andra alger ”loose-and-entangled” t.ex. formen f. spinulosa som är sparsamt förgrenad med taggliknade smågrenar. Dessa lösliggande former är sterila och förökar sig genom fragmentering. Bra illustrationer finns i Wærn (1952) och Kylin (1947).
Utbredning
Länsvis förekomst för taggtofs Observationer i  Sverige för taggtofs
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det finns endast ett fåtal fynd av taggtofs i Sverige: från Käringön i Bohuslän i herbariematerial i Uppsala och från Varberg i Hylmös herbariematerial (se Kylin 1947). ”Loose-and-entangled” taggtofs påträffades under 1940-talet av Mats Wærn på flera lokaler vid Gotland samt i Tjust, Stockholms och Öregrunds skärgårdar (Wærn 1952) och som f. spinulosa vid Lysekil (Kjellman 1890) samt på ilandflutna exemplar av gaffelkrasing Jania rubens på Saltö utanför Tjärnö i norra Bohuslän 1994 (Athanasiadis 1996). På de lokaler i Öregrunds skärgård där Mats Wærn fann arten i början av 1940-talet har den ej senare återfunnits trots upprepade återbesök. Taggtofs eftersöktes även utan framgång i Askö-området (Trosa skärgård) under slutet av 1960- och början av 1970-talet. I Norge är arten mycket sällsynt och har endast påträffats som f. spinulosa Huvudformen, som främst finns i Sydeuropa och Medelhavet, är i övrigt i Norden endast känd från ett fynd i Danmark. Från Helgoland finns taggtofs endast uppgiven från 1880-talet (Bartsch & Kuhlenkamp 2000).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Brunalgen Halopteris scoparia har inte uppgivits i inventeringsdata de senaste decennierna. På de lokaler i Öregrunds skärgård där Mats Wærn fann arten i början av 40-talet har den ej senare återfunnits trots upprepade återbesök. Arten kan dock vara förbisedd här eftersom de äldre fynden gjorts tillsammans med bl.a. den liknande och mycket vanliga Battersia arctica som vanligen inte tas upp för närstudier. Eftersöktes utan framgång även i Askö-området (Trosa skärgård) under slutet av 1960- och början av 1970-talet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Artens ekologi i Sverige är mycket dåligt känd. Längs ostkusten har taggtofs endast påträffats som ”loose-and-entangled” medan merparten av de sentida fynden på västkusten är ilandflutna exemplar. Den är då funnen som epifyt på gaffelkrasing Jania rubens (NT). De äldre fynden från västkusten har gjorts på grunt vatten (<1 m) medan f. spinulosa påträffades på 5-15 m (Kylin 1947).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gaffelkrasing
· gaffelkrasing
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Phaeophyceae (brunalger), Ordning Sphacelariales, Familj Stypocaulaceae, Släkte Halopteris (taggtofsar), Art Halopteris scoparia (L.) Sauv. - taggtofs Synonymer Conferva scoparia L., Stypocaulon scoparium (L.) Kütz.

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Brunalgen Halopteris scoparia har inte uppgivits i inventeringsdata de senaste decennierna. På de lokaler i Öregrunds skärgård där Mats Wærn fann arten i början av 40-talet har den ej senare återfunnits trots upprepade återbesök. Arten kan dock vara förbisedd här eftersom de äldre fynden gjorts tillsammans med bl.a. den liknande och mycket vanliga Battersia arctica som vanligen inte tas upp för närstudier. Eftersöktes utan framgång även i Askö-området (Trosa skärgård) under slutet av 1960- och början av 1970-talet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Brunalgen taggtofs bildar karakteristiska, tämligen tvärt avkapade, kvastliknande, 3-6(-10) cm långa, täta tussar. Grenarna har stora toppceller med en linsformad cell bredvid toppcellen. Lösliggande former förekommer ofta i brackvatten intrasslade med andra alger ”loose-and-entangled” t.ex. formen f. spinulosa som är sparsamt förgrenad med taggliknade smågrenar. Dessa lösliggande former är sterila och förökar sig genom fragmentering. Bra illustrationer finns i Wærn (1952) och Kylin (1947).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för taggtofs

Länsvis förekomst och status för taggtofs baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för taggtofs

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det finns endast ett fåtal fynd av taggtofs i Sverige: från Käringön i Bohuslän i herbariematerial i Uppsala och från Varberg i Hylmös herbariematerial (se Kylin 1947). ”Loose-and-entangled” taggtofs påträffades under 1940-talet av Mats Wærn på flera lokaler vid Gotland samt i Tjust, Stockholms och Öregrunds skärgårdar (Wærn 1952) och som f. spinulosa vid Lysekil (Kjellman 1890) samt på ilandflutna exemplar av gaffelkrasing Jania rubens på Saltö utanför Tjärnö i norra Bohuslän 1994 (Athanasiadis 1996). På de lokaler i Öregrunds skärgård där Mats Wærn fann arten i början av 1940-talet har den ej senare återfunnits trots upprepade återbesök. Taggtofs eftersöktes även utan framgång i Askö-området (Trosa skärgård) under slutet av 1960- och början av 1970-talet. I Norge är arten mycket sällsynt och har endast påträffats som f. spinulosa Huvudformen, som främst finns i Sydeuropa och Medelhavet, är i övrigt i Norden endast känd från ett fynd i Danmark. Från Helgoland finns taggtofs endast uppgiven från 1880-talet (Bartsch & Kuhlenkamp 2000).
  • Rike
    Chromista - kromister 
  • Underrike
    Harosa  
  • Infrarike
    Halvaria  
  • Överstam
    Heterokonta  
  • Stam
    Ochrophyta - ockraalger 
  • Klass
    Phaeophyceae - brunalger 
  • Ordning
    Sphacelariales  
  • Familj
    Stypocaulaceae  
  • Släkte
    Halopteris - taggtofsar 
  • Art
    Halopteris scoparia(L.) Sauv. - taggtofs
    Synonymer
    Conferva scoparia L.
    Stypocaulon scoparium (L.) Kütz.

Artens ekologi i Sverige är mycket dåligt känd. Längs ostkusten har taggtofs endast påträffats som ”loose-and-entangled” medan merparten av de sentida fynden på västkusten är ilandflutna exemplar. Den är då funnen som epifyt på gaffelkrasing Jania rubens (NT). De äldre fynden från västkusten har gjorts på grunt vatten (<1 m) medan f. spinulosa påträffades på 5-15 m (Kylin 1947).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gaffelkrasing - Jania rubens (Har betydelse)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Eventuella hot mot arten är i nuläget okända.
Taggtofs bör eftersökas på de lokaler där den tidigare påträffats, och dess ekologi bör undersökas. Arten kan vara förbisedd, särskilt på ostkusten, eftersom de äldre fynden här gjorts tillsammans med bl.a. den liknande och mycket vanliga ishavstofsen Battersia arctica som vanligen inte tas upp för närstudier vid inventeringar.
Utländska namn - DK: Brandtop.

Athanasiadis, A. 1996. Taxonomisk litteratur och biogeografi av skandinaviska rödalger och brunalger. Algologia, Göteborg.

Bartsch, I. & Kuhlenkamp, R. 2000. The marine macroalgae of Helgoland (North Sea): an annotated list of records between 1845 and 1999. Helgoland Marine Research 54: 160-189.

Kjellman, F.R. 1890. Handbok i Skandinaviens havsalgflora. I. Fucoideae. Stockholm.

Kylin, H. 1947. Die Phaeopyceen der schwedischen Westküste. C.W.K. Gleerup, Lund.

Kützing, F.T. 1843. Phycologia generalis. Brockhaus, Leipzig.

Wærn, M. 1952. Rocky-shore algae in the Öregrund archipelago. Acta Phytogeographica Suecica 30: 1-298.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Carlsson 2005. Rev. Gustav Johansson 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Chromista - kromister 
  • Underrike
    Harosa  
  • Infrarike
    Halvaria  
  • Överstam
    Heterokonta  
  • Stam
    Ochrophyta - ockraalger 
  • Klass
    Phaeophyceae - brunalger 
  • Ordning
    Sphacelariales  
  • Familj
    Stypocaulaceae  
  • Släkte
    Halopteris - taggtofsar 
  • Art
    Halopteris scoparia, (L.) Sauv. - taggtofs
    Synonymer
    Conferva scoparia L.
    Stypocaulon scoparium (L.) Kütz.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Carlsson 2005. Rev. Gustav Johansson 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016