Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kornmannia

Organismgrupp Alger, Grönalger Kornmannia leptoderma
Kornmannia Alger, Grönalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hos den marina grönalgen kornmannia består större delen av den ljust gröna bålen av enskiktade (monostromatiska) blad. Bålen kan bli upp till drygt en decimeter lång, men når vanligen bara halva den storleken. Algerna är fästa vid underlaget med en basal skiva, från vilken utgår en ihålig stjälk, vid basen knappt 0,5 mm i diameter och som hos äldre individ kan bli ett par cm lång, men är kortare hos yngre individ. Lösliggande plantor kan bli större, och är uppdelade i lober med vågiga (undulerade) kanter. Om plantorna växer mycket grunt, är de tunna (upp till 12 µm tjocka) hinnorna mycket svåra att upptäcka, när de torrläggs vid lågvatten. De små, något kantiga cellerna har tunna cellväggar och mäter ca 6 × 9 µm i bladet men är upp till 15 µm långa i stjälken. I ljusmikroskop syns inga tydligt differentierade pyrenoider, men i elektronmikroskop ser man i varje cell en pyrenoid, som dock saknar stärkelse runt om. I kanten av bladet produceras zoosporer med fyra flageller och de tomma cellerna sitter kvar när zoosporerna lämnat dem. De omges då utåt av en kant av vegetativa celler. Lösliggande former är ofta sterila och stjälk saknas oftast. När zoosporerna gror bildas krypande trådar, som kan bli fertila och släppa ut fyrflagelliga zoosporer. Trådarna växer sedan ut till en disk, och från denna växer det ånyo ut upprätta sporofyter, som bildar nya zoosporer (asexuell livscykel). I Europa är gametofytstadiet inte påträffat, medan det förekommer hos de former som finns på amerikanska västkusten (tidigare förd till arten K. zostericola, numera ansedd som synonym) och det bildas gameter med två flageller från trådarna, vilka efter befruktningen bildar trådar, och livscykeln kan även vara heteromorf. Uppgifter hämtade från: Kornmann & Sahling (1962), Bliding (1969), Abbott & Hollenberg (1976), Rueness (1977), Silva (2006) och Guiry (2014a, b).
Utbredning
Länsvis förekomst för kornmannia Observationer i  Sverige för kornmannia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är kornmannia bara funnen av Mats Kuylenstierna en enda gång i Ålevik, norr om Lysekil, i maj 1987 på 0,5 m djup och finns bevarad som pressade exemplar i Herbariet i Göteborg (GBG). Därför är vår kunskap om artens uppträdande här ytterst begränsad. Eftersom arten kan förväxlas med andra enskiktade, bladformiga grönalger är det inte omöjligt att den är förbisedd. I Sverige har kornmannia därför klassificerats som Kunskapsbrist (DD). Arten har sin huvudsakliga utbredning i kalla vatten på norra halvklotet (Guiry 2014b), och uppträder därför utanför Arktis främst under våren. I Norge finns säkra fynd bara från fem kustområden: i Oslofjorden, Vestfold, Tromsö och västra och nordvästra Finnmark (Bliding 1969, Rueness m.fl. 2001), och arten där med avseende på rödlistan klassad som Ej bedömd (NE). Kornmannia är inte hittad i Danmark (Nielsen 2005), medan man hittade det första fyndet på Helgoland, Tyskland, redan i mitten av 1930-talet, där den sedan observerades rikligt och med stora exemplar under 1960-talet samt även 1977 (Kornmann & Sahling 1977). Inga fynd finns rapporterade från de Brittiska öarna eller Frankrike (Brodie m.fl. 2007, Guiry 2014b). Arten förekommer också i Asien och Nordamerika (Guiry 2014b).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
Grönalgen Kornmannia leptoderma har endast påträffats i Lysekil 1987 (Kuylenstierna, Herbariet GBG). Trots sin storlek kan den vara förbisedd då få personer tittar närmare på gröna tunnskiktade arter. Arten finns uppgiven för flera regioner i Norge och från Helgoland men inte från Danmark. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Information om hur kornmannia växte vid Lysekil saknas, mer än att det var i en grund vik, men eftersom exemplaren har tydliga stjälkar, var de troligen fastsittande. De beskrivningar som är mest jämförbara med våra förhållanden är därför sannolikt de från Helgoland (Kornmann & Sahling 1962, 1977). Där förekom arten främst på sten i nedre litoralen, inkl. i hamnområdet, samt på liknande ställen som, och tillsammans med, arter av grönalgssläktena sallater Monostroma och vågsallater Protomonostroma. Arten kan även växa på ställen där det har ansamlats sand eller slam i klippskrevor, och har då basalt välutbildade stjälkar nere i sedimentet. Den har även hittats på glasskärvor på 6 m djup (Kornmann & Sahling 1977). Från mer nordliga vatten angavs att arten under maj-juli fanns vid både skyddad och exponerad kust på Grönland, ned till åtminstone 10 m djup i sublitoralen, främst på klippor och havstulpaner, men även på rödalgen söl Palmaria palmata (Rosenvinge 1893). Formerna på amerikanska västkusten växer ofta även på kärlväxter som ålgräs (bandtång) Zostera och Phyllospadix (Abbott & Hollenberg 1976, Silva 2006). Odling av algen i laboratoriet har visat att temperatur och dagslängd har stort inflytande på plantornas morfologiska utveckling och reproduktionsmönster (Guiry 2014a).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Ulvophyceae (havsgrönalger), Ordning Ulvales, Familj Kornmanniaceae, Släkte Kornmannia, Art Kornmannia leptoderma (Kjellm.) Bliding - kornmannia Synonymer Monostroma leptodermum Kjellm., Monostroma helgolandicum O.C.Schmidt, Kornmannia zostericola (Tilden) Bliding

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Grönalgen Kornmannia leptoderma har endast påträffats i Lysekil 1987 (Kuylenstierna, Herbariet GBG). Trots sin storlek kan den vara förbisedd då få personer tittar närmare på gröna tunnskiktade arter. Arten finns uppgiven för flera regioner i Norge och från Helgoland men inte från Danmark. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Hos den marina grönalgen kornmannia består större delen av den ljust gröna bålen av enskiktade (monostromatiska) blad. Bålen kan bli upp till drygt en decimeter lång, men når vanligen bara halva den storleken. Algerna är fästa vid underlaget med en basal skiva, från vilken utgår en ihålig stjälk, vid basen knappt 0,5 mm i diameter och som hos äldre individ kan bli ett par cm lång, men är kortare hos yngre individ. Lösliggande plantor kan bli större, och är uppdelade i lober med vågiga (undulerade) kanter. Om plantorna växer mycket grunt, är de tunna (upp till 12 µm tjocka) hinnorna mycket svåra att upptäcka, när de torrläggs vid lågvatten. De små, något kantiga cellerna har tunna cellväggar och mäter ca 6 × 9 µm i bladet men är upp till 15 µm långa i stjälken. I ljusmikroskop syns inga tydligt differentierade pyrenoider, men i elektronmikroskop ser man i varje cell en pyrenoid, som dock saknar stärkelse runt om. I kanten av bladet produceras zoosporer med fyra flageller och de tomma cellerna sitter kvar när zoosporerna lämnat dem. De omges då utåt av en kant av vegetativa celler. Lösliggande former är ofta sterila och stjälk saknas oftast. När zoosporerna gror bildas krypande trådar, som kan bli fertila och släppa ut fyrflagelliga zoosporer. Trådarna växer sedan ut till en disk, och från denna växer det ånyo ut upprätta sporofyter, som bildar nya zoosporer (asexuell livscykel). I Europa är gametofytstadiet inte påträffat, medan det förekommer hos de former som finns på amerikanska västkusten (tidigare förd till arten K. zostericola, numera ansedd som synonym) och det bildas gameter med två flageller från trådarna, vilka efter befruktningen bildar trådar, och livscykeln kan även vara heteromorf. Uppgifter hämtade från: Kornmann & Sahling (1962), Bliding (1969), Abbott & Hollenberg (1976), Rueness (1977), Silva (2006) och Guiry (2014a, b).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kornmannia

Länsvis förekomst och status för kornmannia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kornmannia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är kornmannia bara funnen av Mats Kuylenstierna en enda gång i Ålevik, norr om Lysekil, i maj 1987 på 0,5 m djup och finns bevarad som pressade exemplar i Herbariet i Göteborg (GBG). Därför är vår kunskap om artens uppträdande här ytterst begränsad. Eftersom arten kan förväxlas med andra enskiktade, bladformiga grönalger är det inte omöjligt att den är förbisedd. I Sverige har kornmannia därför klassificerats som Kunskapsbrist (DD). Arten har sin huvudsakliga utbredning i kalla vatten på norra halvklotet (Guiry 2014b), och uppträder därför utanför Arktis främst under våren. I Norge finns säkra fynd bara från fem kustområden: i Oslofjorden, Vestfold, Tromsö och västra och nordvästra Finnmark (Bliding 1969, Rueness m.fl. 2001), och arten där med avseende på rödlistan klassad som Ej bedömd (NE). Kornmannia är inte hittad i Danmark (Nielsen 2005), medan man hittade det första fyndet på Helgoland, Tyskland, redan i mitten av 1930-talet, där den sedan observerades rikligt och med stora exemplar under 1960-talet samt även 1977 (Kornmann & Sahling 1977). Inga fynd finns rapporterade från de Brittiska öarna eller Frankrike (Brodie m.fl. 2007, Guiry 2014b). Arten förekommer också i Asien och Nordamerika (Guiry 2014b).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Chlorophyta  
  • Stam
    Chlorophyta - grönalger 
  • Klass
    Ulvophyceae - havsgrönalger 
  • Ordning
    Ulvales  
  • Familj
    Kornmanniaceae  
  • Släkte
    Kornmannia  
  • Art
    Kornmannia leptoderma(Kjellm.) Bliding - kornmannia
    Synonymer
    Monostroma leptodermum Kjellm.
    Monostroma helgolandicum O.C.Schmidt
    Kornmannia zostericola (Tilden) Bliding

Information om hur kornmannia växte vid Lysekil saknas, mer än att det var i en grund vik, men eftersom exemplaren har tydliga stjälkar, var de troligen fastsittande. De beskrivningar som är mest jämförbara med våra förhållanden är därför sannolikt de från Helgoland (Kornmann & Sahling 1962, 1977). Där förekom arten främst på sten i nedre litoralen, inkl. i hamnområdet, samt på liknande ställen som, och tillsammans med, arter av grönalgssläktena sallater Monostroma och vågsallater Protomonostroma. Arten kan även växa på ställen där det har ansamlats sand eller slam i klippskrevor, och har då basalt välutbildade stjälkar nere i sedimentet. Den har även hittats på glasskärvor på 6 m djup (Kornmann & Sahling 1977). Från mer nordliga vatten angavs att arten under maj-juli fanns vid både skyddad och exponerad kust på Grönland, ned till åtminstone 10 m djup i sublitoralen, främst på klippor och havstulpaner, men även på rödalgen söl Palmaria palmata (Rosenvinge 1893). Formerna på amerikanska västkusten växer ofta även på kärlväxter som ålgräs (bandtång) Zostera och Phyllospadix (Abbott & Hollenberg 1976, Silva 2006). Odling av algen i laboratoriet har visat att temperatur och dagslängd har stort inflytande på plantornas morfologiska utveckling och reproduktionsmönster (Guiry 2014a).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Mark/sediment (Har betydelse)
Eftersom arten har en huvudsakligen nordlig utbredning, kan en framtida temperaturökning eventuellt vara ett hot. Det har inte gått att finna några uppgifter om hur tolerant den är mot föroreningar eller mot försurning av havet. Någon brist på substrat kan knappast föreligga.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Då kornmannia kan växa på flera olika underlag, inklusive artificiella substrat, är det svårt att göra riktade inventeringar. Större uppmärksamhet borde dock ägnas åt att identifiera ljusgröna, tunna, enskiktade, bladformiga grönalger, där cellerna sitter kvar efter det att zoosporerna tömts. När plantorna inte är lösliggande har de en tydligt rörformad stjälk, fäst vid underlaget med en skiva.

Abbot, I.A. & Hollenberg, G.J. 1976. Marine algae of California. Stanford University Press, California: 1-827 + 701 figurer.

Bliding, C. 1969. A critical survey of European taxa in Ulvales, Part II. Ulva, Ulvaria, Monostroma, Kornmannia. Botaniska Notiser 121: 535-629 + 47 figurer.

Brodie, J., Maggs, C.A. & John, D.M. 2007. Green seaweeds of Britain and Ireland. British Phycological Society, London.

Guiry, M.D. 2014a. Kornmannia Bliding 1969. I: Guiry, M.D. & Guiry, G.M., AlgaeBase, World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. [http://www.algaebase.org] [uttag 2014-11-19]

Guiry, M.D. 2014b. Kornmannia leptoderma (Kjellman) Bliding 1969. I: Guiry, M.D. & Guiry, G.M., AlgaeBase. World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. [http://www.algaebase.org] [uttag 2014-11-19]

Kjellman, F.R. 1877. Über die Algenvegetationen des Murmanschen Meeres an der Westküste von Nowaja Semlja und Wajgatsch. Nova Acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis, Series 3 Vol. ext. ord. (Art. XII): 1-86.

Kornmann, P. & Sahling, P.-H. 1962. Zur Taxonomie und Entwicklung der Monostroma-Arten von Helgoland. Helgoländer Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen 8: 302-320.

Kornmann, P. & Sahling, P.-H. 1977. Meeresalgen von Helgoland. Benthische Grün-, Braun- und Rotalgen. Helgoländer Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen 29: 1-289.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. List of species. Botanical Museum, Köpenhamn, 1-45.

Rosenvinge, L.K.1893. Grønlands havalger. Meddelelser om Grønland 3: 763-981 + 57 figurer + 2 planscher.

Rueness, J. 1977. Norsk algeflora. Universitetsforlaget, Oslo: 1-266.

Rueness, J., Brattegard, T., Lein, T.E., Ku¨fner, R., Pedersen, A. & Sørlie, A.C. 2001. Algae. I: Brattegard, T. & Holthe, T. (red.), Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. A tabulated catalogue. Revised edition. Research Report 2001-3. Directorate for Nature Management, Trondheim.

Silva, P.C. 2006. Kornmannia leptoderma (Kjellman) Bliding. DeCew’s guide to the seaweeds of British Columbia, Washington, Oregon, and northern California. Center for Phycological Documentation, University Herbarium, UC Berkeley, California. [http://ucjeps.berkeley.edu/guide/green41.html] [uttag 2014-11-19]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Chlorophyta  
  • Stam
    Chlorophyta - grönalger 
  • Klass
    Ulvophyceae - havsgrönalger 
  • Ordning
    Ulvales  
  • Familj
    Kornmanniaceae  
  • Släkte
    Kornmannia  
  • Art
    Kornmannia leptoderma, (Kjellm.) Bliding - kornmannia
    Synonymer
    Monostroma leptodermum Kjellm.
    Monostroma helgolandicum O.C.Schmidt
    Kornmannia zostericola (Tilden) Bliding
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016