Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spetsslick

Organismgrupp Alger, Grönalger Cladophora vadorum
Spetsslick Alger, Grönalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Spetsslick bildar förgrenade plantor med uniserial uppbyggnad, vilka kan bli upp till 50 cm höga och ofta är lösliggande. Som fastsittande individ i områden med relativ stora vattenrörelser har den ofta huvudaxlar med apikal tillväxt som slutar i en tydlig akropetal organisation och med falsk gaffelgrening hos äldre grenar, men den kan även ha interkalär tillväxt och relativt otydlig akropetal organisation (Hoek 1963). Han anger också att hos flytande plantor från skyddade områden är den interkalära tillväxten dominerande också i de övre delarna vilket ger en oregelbunden organisation och sekundära grenar är då vanliga. Diametern hos de långa och ofta tillspetsade apikalcellerna kan bli upp till 60-70 µm hos kraftigt gröna plantor, medan den hos ljust gröna plantor ligger runt 30µm. Hos huvudgrenarna är diametern upp till 120-200 µm, och cirka 30-100 µm hos grenarnas spetsar. Vid ogynnsamma förhållanden bildas ofta korta (cellerna sträcker sig inte efter delningen), tjockväggiga akineter, som kan växa ut till nya plantor och dessa spelar en stor roll för artens överlevnad. Fortplant-ningen sker från sporangier som bildas i korta celler med könlösa zoosporer som har fyra flageller och tydlig ögonfläck, och efter att sporerna har släppts ut återstår ofta bara huvudaxeln (Hoek 1963, Rueness 1977).

Spetsslick kan lätt förväxlas med flera andra arter inom släktet Cladophora. Det gäller särskilt inom sektionen Glomeratae, med arter som bl.a. de i Sverige förekommande C. glomerata, C. fracta, C. dalmatica, C. laetevirens och C. vagabunda och lösliggande plantor kan likna C. sericea (Hoek 1963). Att korrekt artbestämma individ som tillhörande C. vadorum är därför ett ganska tidskrävande arbete.
Utbredning
Länsvis förekomst för spetsslick Observationer i  Sverige för spetsslick
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Spetsslick beskrevs från en grund vik vid Varholmen innanför Göteborgs norra skärgård av Areschoug (1843 som Conferva vadorum) och isotypen studerades även av Hoek (1963). Recenta exemplar insamlade nära detta område undersöktes med avseende på antalet kärnor i apikalcellerna och kromosomernas antal och storlek av Kuylenstierna (1990). Han fann även spets-slick i yttre delen av Nordre Älvs estuarium, en gång på 4 m djup vid Norra Röden i oktober och en gång på 1,5 m djup vid Barlind i juli (upp till 50 cm långa) samt vid Galterö i Göteborgs södra skär-gård (Kuylenstierna 1990). Inga övriga fynd finns rapporterade från svenska vatten och inte heller några från Danmark (Nielsen 2005). I Norge har C. vadorum bara rapporterats från Nordåsvatnet vid Bergen (Hoek 1963, Rueness 1977). Tyska fynd finns från Bottsand utanför Kiel (den enda före-komsten rapporterad från Östersjön) och från Ellenbogen nära List på Sylt, liksom ett par fynd från Holland (Hoek 1963). Varken Hoek (1963), Brodie et al. (2007) eller Guiry & Guiry (2011) anger några fynd från de Brittiska öarna. De få svenska fynden gör att vår kunskap om förekomsten av spetsslick i svenska vatten är mycket begränsad och den klassificeras därför som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Grönalgen Cladophora vadorum har endast uppgivits av Kuylenstierna (1990) från fyra lokaler i Göteborgs skärgård under 1970-80-talen förutom Areschoughs typmaterial från samma område 1840. Arten är dåligt eftersökt och kan mycket väl vara förbisedd och få personer kan identifiera ljust gröna arter inom släktet korrekt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Spetsslick är en art som framför allt växer i bräckt vatten och är funnen åtminstone ned till en salthalt av ca 10 psu (Hoek 1963, Kuylenstierna 1990). I Nordre älvs estuarium växte den på en lokal som ett bälte på 4 m djup, medan Areschougs exemplar från Varholmen enligt Hoek (1963) verkar ha förekommit som friflytande ljusgröna mattor. Friflytande exemplar är vanliga och den har då inte någon tydlig akropetal tillväxt (Rueness 1977). Hoek (1963) anger också att spetsslick utanför Kiel växte på slambotten i en rännil i en strandäng eller flytande på ytan av en vattensamling i en strand-äng, men att den också, som i Frankrike, kan växa i fiskdammar, på Zostera eller på sten på ganska exponerade stränder. Han skrev också att fastsittande former får ofta ett utseende som påminner om grönalgssläktet Aegagropila.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Ulvophyceae (havsgrönalger), Ordning Cladophorales, Familj Cladophoraceae, Släkte Cladophora (grönslickar), Art Cladophora vadorum (Areschoug) Kützing - spetsslick Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Grönalgen Cladophora vadorum har endast uppgivits av Kuylenstierna (1990) från fyra lokaler i Göteborgs skärgård under 1970-80-talen förutom Areschoughs typmaterial från samma område 1840. Arten är dåligt eftersökt och kan mycket väl vara förbisedd och få personer kan identifiera ljust gröna arter inom släktet korrekt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Spetsslick bildar förgrenade plantor med uniserial uppbyggnad, vilka kan bli upp till 50 cm höga och ofta är lösliggande. Som fastsittande individ i områden med relativ stora vattenrörelser har den ofta huvudaxlar med apikal tillväxt som slutar i en tydlig akropetal organisation och med falsk gaffelgrening hos äldre grenar, men den kan även ha interkalär tillväxt och relativt otydlig akropetal organisation (Hoek 1963). Han anger också att hos flytande plantor från skyddade områden är den interkalära tillväxten dominerande också i de övre delarna vilket ger en oregelbunden organisation och sekundära grenar är då vanliga. Diametern hos de långa och ofta tillspetsade apikalcellerna kan bli upp till 60-70 µm hos kraftigt gröna plantor, medan den hos ljust gröna plantor ligger runt 30µm. Hos huvudgrenarna är diametern upp till 120-200 µm, och cirka 30-100 µm hos grenarnas spetsar. Vid ogynnsamma förhållanden bildas ofta korta (cellerna sträcker sig inte efter delningen), tjockväggiga akineter, som kan växa ut till nya plantor och dessa spelar en stor roll för artens överlevnad. Fortplant-ningen sker från sporangier som bildas i korta celler med könlösa zoosporer som har fyra flageller och tydlig ögonfläck, och efter att sporerna har släppts ut återstår ofta bara huvudaxeln (Hoek 1963, Rueness 1977).

Spetsslick kan lätt förväxlas med flera andra arter inom släktet Cladophora. Det gäller särskilt inom sektionen Glomeratae, med arter som bl.a. de i Sverige förekommande C. glomerata, C. fracta, C. dalmatica, C. laetevirens och C. vagabunda och lösliggande plantor kan likna C. sericea (Hoek 1963). Att korrekt artbestämma individ som tillhörande C. vadorum är därför ett ganska tidskrävande arbete.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spetsslick

Länsvis förekomst och status för spetsslick baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spetsslick

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Spetsslick beskrevs från en grund vik vid Varholmen innanför Göteborgs norra skärgård av Areschoug (1843 som Conferva vadorum) och isotypen studerades även av Hoek (1963). Recenta exemplar insamlade nära detta område undersöktes med avseende på antalet kärnor i apikalcellerna och kromosomernas antal och storlek av Kuylenstierna (1990). Han fann även spets-slick i yttre delen av Nordre Älvs estuarium, en gång på 4 m djup vid Norra Röden i oktober och en gång på 1,5 m djup vid Barlind i juli (upp till 50 cm långa) samt vid Galterö i Göteborgs södra skär-gård (Kuylenstierna 1990). Inga övriga fynd finns rapporterade från svenska vatten och inte heller några från Danmark (Nielsen 2005). I Norge har C. vadorum bara rapporterats från Nordåsvatnet vid Bergen (Hoek 1963, Rueness 1977). Tyska fynd finns från Bottsand utanför Kiel (den enda före-komsten rapporterad från Östersjön) och från Ellenbogen nära List på Sylt, liksom ett par fynd från Holland (Hoek 1963). Varken Hoek (1963), Brodie et al. (2007) eller Guiry & Guiry (2011) anger några fynd från de Brittiska öarna. De få svenska fynden gör att vår kunskap om förekomsten av spetsslick i svenska vatten är mycket begränsad och den klassificeras därför som DD.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Chlorophyta  
  • Stam
    Chlorophyta - grönalger 
  • Klass
    Ulvophyceae - havsgrönalger 
  • Ordning
    Cladophorales  
  • Familj
    Cladophoraceae  
  • Släkte
    Cladophora - grönslickar 
  • Art
    Cladophora vadorum(Areschoug) Kützing - spetsslick

Spetsslick är en art som framför allt växer i bräckt vatten och är funnen åtminstone ned till en salthalt av ca 10 psu (Hoek 1963, Kuylenstierna 1990). I Nordre älvs estuarium växte den på en lokal som ett bälte på 4 m djup, medan Areschougs exemplar från Varholmen enligt Hoek (1963) verkar ha förekommit som friflytande ljusgröna mattor. Friflytande exemplar är vanliga och den har då inte någon tydlig akropetal tillväxt (Rueness 1977). Hoek (1963) anger också att spetsslick utanför Kiel växte på slambotten i en rännil i en strandäng eller flytande på ytan av en vattensamling i en strand-äng, men att den också, som i Frankrike, kan växa i fiskdammar, på Zostera eller på sten på ganska exponerade stränder. Han skrev också att fastsittande former får ofta ett utseende som påminner om grönalgssläktet Aegagropila.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Spetsslick förekommer i många olika habitat, inklusive sådana med god näringstillgång. Dess-utom finns den spridd längs både Atlantkusten och i Medelhavet. Den torde därmed klara av de vanligaste hoten i våra vatten inklusive att den själv kan bilda flytande grönalgsmattor. Dess förmåga att överleva med hjälp av sina akineter gör den dessutom mindre sårbar. Trots att Hoek (1963) inte listar så många olika förekomster verkar det ändå som om arten skulle kunna vara vanligare än vad som dokumenterats, beroende på problemen med att identifiera den korrekt.
De få fynden från Sverige och Norge innebär att några specifika åtgärder knappast är aktuella. Att göra riktade inventeringar torde också vara ett mycket tidskrävande och kostsamt arbete.

Areschoug, J.E. 1843. Algarum (phycearum) minus rite cognitarum pugillus secundus. Linnaea 17: 257-269, pl. IX.

Brodie, J., Maggs, C.A. John, D.M. (eds) 2007. Green seaweeds of Britain and Ireland. British Phycological Society, pp. 1-242.

Guiry, M.D. & Guiry, G.M. 2011. AlgaeBase. World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. http://www.algaebase.org; searched on 20 September 2011.

Hoek, C. van den. 1963. Revision of the European species of Cladophora. E.J. Brill, Leiden, pp. 1-248

Kuylenstierna, M. 1990. Benthic Algal Vegetation in the Nordre Älv Estuarium (Swedish West Coast). Volume 1. Text. Ph. D. Thesis, Dept Marine Botany, University of Göteborg, pp. 1-244.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. List of species. Botanical Museum, Copenhagen. [http://www.nathimus.ku.dk/bot/seaweeds.htm]

Rueness, J. 1977. Norsk Algeflora. Universitetsforlaget, Oslo, pp.1-266.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Chlorophyta  
  • Stam
    Chlorophyta - grönalger 
  • Klass
    Ulvophyceae - havsgrönalger 
  • Ordning
    Cladophorales  
  • Familj
    Cladophoraceae  
  • Släkte
    Cladophora - grönslickar 
  • Art
    Cladophora vadorum, (Areschoug) Kützing - spetsslick
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus