Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  praktblommossa

Organismgrupp Mossor Schistidium helveticum
Praktblommossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar olivgröna till kolsvarta, glänsande tuvor som blir upp till 3 cm höga. Bladen är smalt triangulära med en kort, relativt vass spets. Hårudden är kort och styv med tydliga och trubbiga tänder, men den kan saknas på en del blad. Bladkanten är tillbakaböjd upp till drygt halva bladet men ibland bara på bladets ena sida. Bladskivan är ett cellager tjock, men har två cellager tjocka partier i den övre delen. Både bladskiva och nerv saknar papiller. Bladcellerna är i den övre delen runda till kvadratiska med släta, tjocka väggar och i den nedre delen rektangulära med tydligt vågiga, tjocka väggar. Honbladen är smalt ovala med en kort, ej nedlöpande hårudd och bladkanter som i den övre delen är smalt tillbakaböjda även om själva spetsen oftast har plana kanter. Kapseln är gul till orangebrun, cylindrisk, >1 mm lång, bredast vid mynningen och knappt synlig mellan de spetsiga honbladen. Kapselns ytceller är av mycket varierande form. Peristomet är rödaktigt med 300-430 µm långa, tydligt perforerade tänder. Sporerna är 8-11 µm i diameter med slät till kornig yta.
Praktblommossa är ofta svartaktig och liknar därför sotblommossa S. atrofuscum, som den även kan växa tillsammans med. S. atrofuscum har trubbigare blad som saknar hårudd, kortare kapsel och kortare, mer perforerade peristomtänder som ser nednötta ut.
Utbredning
Länsvis förekomst för praktblommossa Observationer i  Sverige för praktblommossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten hittades år 1999 för första gången i Sverige på Öland och några år senare i Dalsland, men den bör kunna hittas på fler platser i södra och mellersta Sveriges kalktrakter. Arten är mycket sällsynt i Norge. Den är inte känd från övriga nordiska länder, men den förekommer i övrigt spritt i Europa och är släktets vanligaste art i Medelhavsområdet. Dessutom förekommer den i Nordafrika och en bit in i Asien öster om Medelhavet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Praktblommossa är funnen på kalkhaltiga stenar och är funnen på en plats i Dalsland 2006 och två på Öland (senast 2000). Arten är också mycket sällsynt i Norge. Släktet som arten tillhör reviderades nyligen (Blom 1996). Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (20-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3500 km² och förekomstarean (AOO) till 240 (4-320) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Praktblommossa växer på solexponerade, kalkhaltiga substrat. I Norge har den påträffats på människoskapade material som cement. På de svenska lokalerna växer den i en mer naturlig miljö - t ex i sprickor på en sydväst-exponerad klippa av kalkfyllit. Där förekommer den tillsammans med andra kalkgynnade arter som murblommossa S. crassipilum, hårgrimmia Grimmia pulvinata och trubbklockmossa Encalypta mutica.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Grimmiaceae, Släkte Schistidium (blommossor), Art Schistidium helveticum (Schkuhr) Deguchi - praktblommossa Synonymer Schistidium singarense (Schiffn.) Laz.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Praktblommossa är funnen på kalkhaltiga stenar och är funnen på en plats i Dalsland 2006 och två på Öland (senast 2000). Arten är också mycket sällsynt i Norge. Släktet som arten tillhör reviderades nyligen (Blom 1996). Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (20-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3500 km² och förekomstarean (AOO) till 240 (4-320) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar olivgröna till kolsvarta, glänsande tuvor som blir upp till 3 cm höga. Bladen är smalt triangulära med en kort, relativt vass spets. Hårudden är kort och styv med tydliga och trubbiga tänder, men den kan saknas på en del blad. Bladkanten är tillbakaböjd upp till drygt halva bladet men ibland bara på bladets ena sida. Bladskivan är ett cellager tjock, men har två cellager tjocka partier i den övre delen. Både bladskiva och nerv saknar papiller. Bladcellerna är i den övre delen runda till kvadratiska med släta, tjocka väggar och i den nedre delen rektangulära med tydligt vågiga, tjocka väggar. Honbladen är smalt ovala med en kort, ej nedlöpande hårudd och bladkanter som i den övre delen är smalt tillbakaböjda även om själva spetsen oftast har plana kanter. Kapseln är gul till orangebrun, cylindrisk, >1 mm lång, bredast vid mynningen och knappt synlig mellan de spetsiga honbladen. Kapselns ytceller är av mycket varierande form. Peristomet är rödaktigt med 300-430 µm långa, tydligt perforerade tänder. Sporerna är 8-11 µm i diameter med slät till kornig yta.
Praktblommossa är ofta svartaktig och liknar därför sotblommossa S. atrofuscum, som den även kan växa tillsammans med. S. atrofuscum har trubbigare blad som saknar hårudd, kortare kapsel och kortare, mer perforerade peristomtänder som ser nednötta ut.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för praktblommossa

Länsvis förekomst och status för praktblommossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för praktblommossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten hittades år 1999 för första gången i Sverige på Öland och några år senare i Dalsland, men den bör kunna hittas på fler platser i södra och mellersta Sveriges kalktrakter. Arten är mycket sällsynt i Norge. Den är inte känd från övriga nordiska länder, men den förekommer i övrigt spritt i Europa och är släktets vanligaste art i Medelhavsområdet. Dessutom förekommer den i Nordafrika och en bit in i Asien öster om Medelhavet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Schistidium - blommossor 
  • Art
    Schistidium helveticum(Schkuhr) Deguchi - praktblommossa
    Synonymer
    Schistidium singarense (Schiffn.) Laz.

Praktblommossa växer på solexponerade, kalkhaltiga substrat. I Norge har den påträffats på människoskapade material som cement. På de svenska lokalerna växer den i en mer naturlig miljö - t ex i sprickor på en sydväst-exponerad klippa av kalkfyllit. Där förekommer den tillsammans med andra kalkgynnade arter som murblommossa S. crassipilum, hårgrimmia Grimmia pulvinata och trubbklockmossa Encalypta mutica.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Då arten förekommer i mycket små bestånd utgör slumpfaktorer i sig ett hot. Igenväxning av alvaret utgör ett annat allvarligt hot mot arten, då den troligtvis behöver värmen som den starka solexponeringen bidrar med. Arten tål naturligtvis inte någon form av exploatering som förstör den närmaste omgivningen av lokalen.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
De kända lokalerna bör hållas öppna med hjälp av betande djur och all form av exploatering undvikas. Arten bör dessutom eftersökas på ytterligare lokaler på Öland, Gotland och kanske även på fastlandet.
Etymologi: helveticus = schweizisk; Helvetia (lat.) = Schweiz; suffixet -icus (lat.).
Uttal: [Skistídium helvétikum]

KEY FACTS Forms shiny, up to 3 cm high, olive-green to coal-black tufts. Leaves narrowly triangular, apex short and relatively sharp. Hyaline point short and stiff, distinctly denticulate, in some leaves missing. Entire leaf surface, nerve as well as lamina, lacking papillae. Laminal cells incrassate, rounded to quadrate above, rectangular and distinctly sinuose below. Capsules yellow to orange-brown, cylindrical, widest at mouth, largely hidden by the perichaetial leaves when viewed from above. Exothecial cells elongate, longitudinal walls incrassate. Peristome reddish. Teeth 300-430 µm, distinctly perforated. Spores 8-11 µm, surface smooth to granulose. - Grows on sun-exposed, calcareous substrates. In Norway found on man-made materials (e.g. concrete). On the Swedish locality it grows in the crevices of a south-west-facing cliff.

Blom, H.H. 1996. A revision of the Schistidium apocarpum complex in Norway and Sweden.- Bryophytorum Bibl. 49, 333 pp.

Weibull, H. 2006. Schistidium helveticum praktblommossa s. 195. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2006. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Schistidium - blommossor 
  • Art
    Schistidium helveticum, (Schkuhr) Deguchi - praktblommossa
    Synonymer
    Schistidium singarense (Schiffn.) Laz.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2006. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.