Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sjöhjortron

Organismgrupp Alger, Cyanobakterier Nostoc zetterstedtii
Sjöhjortron Alger, Cyanobakterier

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tre olika former av ”fullvuxna” sjöhjortron-kolonier förekommer, nämligen: 1) en typisk, småknottrig, nästan rund form (detta är den mest hjortronlika formen); 2) en mer oregelbunden form med släta partier blandat med småknottriga partier; 3) en flat, bladlik form. Den första koloniformen är den klart vanligaste. Mellan dessa huvudformer finns successiva övergångar. Storleken hos de två förstnämnda formerna är vanligen 1–3 cm i diameter, men exemplar på upp till 7 cm i diameter har observerats. Den tredje formen, som är den ovanligaste, kan bli upp till drygt tio centimeter men är bara någon mm tjock och påminner om skyfallsalgen Nostoc commune. Unga kolonier, som utvecklats från hormogon, sitter fast på stenar upp till cirka 0,5 centimeters storlek. Einar Naumann beskrev (1924) fyra huvudtyper av koloniformer, där den fjärde typen är en centrifugalt urholkad modell. Detta är dock inget annat än en stor småknottrig form där förruttnelseprocessen har gjort sitt.
Utbredning
Länsvis förekomst för sjöhjortron Observationer i  Sverige för sjöhjortron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har ett fåtal kända fyndplatser utöver de svenska. I Europa är den noterad i Finland (cirka 5 sjöar), Danmark (2 sjöar), en sjö i Frankrike (Pyrenéerna; Backhaus 1977), Bulgarien, Ryssland samt Turkiet. I Tyskland har arten med säkerhet funnits i två sjöar på 1900-talet men är nu försvunnen från dessa. Geitler (1932) har felaktigt angivit förekomst i Argentina och Australien. I stället för Australien är fyndplatsen Nya Zeeland, och förekomsten i Argentina, som är beskriven som en N zetterstedtii forma minor, är troligen felbestämd eftersom fyndlokalen är en flodmynning (Wille 1884). I Sverige är arten känd från cirka 60 sjöar, från norra Skåne till Abiskojaure. Några av dessa sjöar har inte inventerats sedan 1960-talet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Cyanobakterien Nostoc zetterstedtii förekommer i stabila, icke sura och oligotrofa klarvattensjöar från norra Skåne och norrut till Abiskojaure. Arten har försvunnit från flera lokaler där den påträffats under tidigt 1900-tal. Ett antal nyupptäckta lokaler har också tillkommit men med tanke på att arten är så pass uppmärksammad är de förvånansvärt få. Framför allt ökande humushalter men även eutrofiering och försurning utgör hot mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (30-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (100-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)).
Ekologi
Sjöhjortron är en indikatorart för näringsfattiga, icke försurade klarvatten-sjöar. Sjöhjortronen förekommer på hårdbottnar eller ligger på braxengräsmattor, vanligen i intervallet 0,5–3,5 meters djup. Nedan några data om sjöar med sjöhjortron (Bengtsson 1998). sjöarea oms.tid siktdjup kond pH alk färg tot-P tot-N (km2) år (m) (mS/m25) (mekv/l) mg Pt/l ug/l ug/l Medianvärde 3,3 3,2 5,0 8,4 6,9 0,230 20 9 440 Maxvärde 322 46,0 12,0 17,0 7,8 0,540 90 29 1300 Minvärde 0,2 0,4 2,5 3,2 5,8 0,022 4 2 85 Antal värden 50 32 28 47 50 50 47 40 38
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Cyanophyceae, Ordning Nostocales, Familj Nostocaceae, Släkte Nostoc (cyanobakterier av släktet Nostoc), Art Nostoc zetterstedtii Aresch. ex Bornet & Flahault - sjöhjortron Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Cyanobakterien Nostoc zetterstedtii förekommer i stabila, icke sura och oligotrofa klarvattensjöar från norra Skåne och norrut till Abiskojaure. Arten har försvunnit från flera lokaler där den påträffats under tidigt 1900-tal. Ett antal nyupptäckta lokaler har också tillkommit men med tanke på att arten är så pass uppmärksammad är de förvånansvärt få. Framför allt ökande humushalter men även eutrofiering och försurning utgör hot mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (30-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (100-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) är fridlyst enligt 8 § vid holmen Sihaansaari utanför Kääntölahti i sjön Vettasjärvi i Gällivare kommun i Norrbottens län samt på nordsidan av den mycket långa och smala sandudden i norra delen av sjön Vettasjärvi i Gällivare kommun i Norrbottens län.
Tre olika former av ”fullvuxna” sjöhjortron-kolonier förekommer, nämligen: 1) en typisk, småknottrig, nästan rund form (detta är den mest hjortronlika formen); 2) en mer oregelbunden form med släta partier blandat med småknottriga partier; 3) en flat, bladlik form. Den första koloniformen är den klart vanligaste. Mellan dessa huvudformer finns successiva övergångar. Storleken hos de två förstnämnda formerna är vanligen 1–3 cm i diameter, men exemplar på upp till 7 cm i diameter har observerats. Den tredje formen, som är den ovanligaste, kan bli upp till drygt tio centimeter men är bara någon mm tjock och påminner om skyfallsalgen Nostoc commune. Unga kolonier, som utvecklats från hormogon, sitter fast på stenar upp till cirka 0,5 centimeters storlek. Einar Naumann beskrev (1924) fyra huvudtyper av koloniformer, där den fjärde typen är en centrifugalt urholkad modell. Detta är dock inget annat än en stor småknottrig form där förruttnelseprocessen har gjort sitt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sjöhjortron

Länsvis förekomst och status för sjöhjortron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sjöhjortron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har ett fåtal kända fyndplatser utöver de svenska. I Europa är den noterad i Finland (cirka 5 sjöar), Danmark (2 sjöar), en sjö i Frankrike (Pyrenéerna; Backhaus 1977), Bulgarien, Ryssland samt Turkiet. I Tyskland har arten med säkerhet funnits i två sjöar på 1900-talet men är nu försvunnen från dessa. Geitler (1932) har felaktigt angivit förekomst i Argentina och Australien. I stället för Australien är fyndplatsen Nya Zeeland, och förekomsten i Argentina, som är beskriven som en N zetterstedtii forma minor, är troligen felbestämd eftersom fyndlokalen är en flodmynning (Wille 1884). I Sverige är arten känd från cirka 60 sjöar, från norra Skåne till Abiskojaure. Några av dessa sjöar har inte inventerats sedan 1960-talet.
  • Rike
    Bacteria - eubakterier 
  • Stam
    Cyanobacteria - cyanobakterier 
  • Klass
    Cyanophyceae  
  • Underklass
    Nostocophycidae  
  • Ordning
    Nostocales  
  • Familj
    Nostocaceae  
  • Släkte
    Nostoc - cyanobakterier av släktet Nostoc 
  • Art
    Nostoc zetterstedtiiAresch. ex Bornet & Flahault - sjöhjortron

Sjöhjortron är en indikatorart för näringsfattiga, icke försurade klarvatten-sjöar. Sjöhjortronen förekommer på hårdbottnar eller ligger på braxengräsmattor, vanligen i intervallet 0,5–3,5 meters djup. Nedan några data om sjöar med sjöhjortron (Bengtsson 1998). sjöarea oms.tid siktdjup kond pH alk färg tot-P tot-N (km2) år (m) (mS/m25) (mekv/l) mg Pt/l ug/l ug/l Medianvärde 3,3 3,2 5,0 8,4 6,9 0,230 20 9 440 Maxvärde 322 46,0 12,0 17,0 7,8 0,540 90 29 1300 Minvärde 0,2 0,4 2,5 3,2 5,8 0,022 4 2 85 Antal värden 50 32 28 47 50 50 47 40 38

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
En ökad humushalt i sjövattnet betraktas som det största hotet mot arten, men försurning och övergödning – både genom fosfor- och kvävetillförsel – kan också hota arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Förbruning av vatten (Stor negativ effekt)
Sjöar med värdefulla bestånd bör så långt som möjligt skyddas, såväl från tillförsel av humus som från fosfor och kväve, samt inventeras regelbundet.
Att arten inte noterats från länder med lämpliga miljöer, kan bero på en förväxling med andra arter av släktet.

Backhaus, D. 1976. Beiträge zur Ökologie der bentischen Algen des Hochgebirges in der Pyrenäen II.

Cyanophyceen und übrige Algengruppen. Int. Rev. Ges. Hydrobiol., 61: 471–516.

Bengtsson, R. 1998. Sjöhjortronet; till hjälp i miljöövervakningen? p 46–53. Sjöar & vattendrag, årsskrift från miljöövervakningen 1996. Naturvårdsverket Förlag , Stockholm.

Geitler, L. 1932. Cyanophyceae (Blaualgen). Rabenhorst’s Kryptogamen-Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Band XIV. Leipzig. 1196 s. (Reprint 1985).

Mollenhauer, D., Bengtsson, R. & Lindstrøm, E-L. 1999. Macroscopic cyanobacteria of the genus Nostoc: a neglected and endangered constituent of European inland aquatic biodiversity. Eur. J. Phycol. (1999) 34: 349–360.

Naumann, E. 1924. Die lagertypen von Nostoc zetterstedtii J.E. Areschoug. Eine Morphologische Studie. Svensk Bot. Tidskr. 18:529–541.

Wille, N. 1884. Bidrag till Sydamerikas Algflora 1–3. Bihang Kongl. Svenska Vetensk. Acad. Handl. 8. (18) 1–64.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Bengtsson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Bacteria - eubakterier 
  • Stam
    Cyanobacteria - cyanobakterier 
  • Klass
    Cyanophyceae  
  • Underklass
    Nostocophycidae  
  • Ordning
    Nostocales  
  • Familj
    Nostocaceae  
  • Släkte
    Nostoc - cyanobakterier av släktet Nostoc 
  • Art
    Nostoc zetterstedtii, Aresch. ex Bornet & Flahault - sjöhjortron
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Bengtsson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.