Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Vitreolina philippi sensu Warén

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Vitreolina philippi sensu Warén
  Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den befintliga nomenklaturen är missvisande och taxonomin behöver utredas närmare. Nominatformen av V. philippi är en parasitlevande snäcka på olika större tagghudingar, troligen mestadels sjöborrar, medan den form som finns vid svenska västkusten parasiterar ormstjärnor och är betydligt mindre. Den kan därför utgöra en separat och ännu obeskriven art. Nominatformen har ett skal som blir 8 mm högt och 2,5 brett, men vår form är blir endast upp till 4 mm hög och drygt en millimeter bred, i övrigt är den snarlik till utseendet.
Här ges en beskrivning av den yttre morfologin hos nominatformen av V. philippi. Skalet är avlångt och tornformat med 10-11 platta vindlingar, med grunda suturer mellan vindlingarna. Hos fullvuxna djur är skalspiran svagt, men ändå tydligt böjd i sin längdaxel, åt samma sida som skalöppningen. Skalet är slätt och glänsande på ytan. På ett levande djur är skalet genomskinligt med en svag blåvitaktig ton. Ett äldre skal är ogenomskinligt och vitaktigt, med en dragning åt gräddvitt. Skalöppningen är droppformad och saknar sifonkanal. Snäckans kropp är vit med gula och röda fläckar. Huvudet är brett listformat, med en öppning för den långa utkrängbara snabeln (proboscis) på undersidan, samt med två divergerande tentakler på framkanten. Varje tentakel har ett öga vid basen. Foten är smal och mitt på fotens undersida löper en längsgående fåra. Lock för skalöppningen, sk operculum, saknas.
Utbredning
Länsvis förekomst för Vitreolina philippi sensu Warén Observationer i  Sverige för Vitreolina philippi sensu Warén
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nominatformen är knuten till större tagghudingar, troligen vissa arter av irreguljära sjöborrar som lever grävande i grovsand (se faktablad från HELCOM), vilket är ett ganska ovanligt habitat vid svenska västkusten. Vår form av snäckan är däremot knuten till ormstjärnor som lever på finare mjukbotten. Nominatformen har en vidsträckt utbredning från Medelhavet till Norges västkust - dock saknas den i ett område från östra delen av engelska kanalen till södra och sydöstra Nordsjön. Den verkar saknas helt i svenska vatten. Vår dvärgform av snäckan har däremot en gles förekomst längs svenska västkusten, vid mjukbottnar djupare än 10-15 meters djup. Information saknas om dess övriga utbredning. L.A. Jägerskiöld fann den vid sex stationer längs hela kusten i samband med hans inventeringar 1921-1938. Under 2000-talet vid Utsjöbanksinventeringen I och II, Svenska Artprojektets marina inventering samt miljöövervakningsprojekt har den påträffats vid sju lokaler vid Öresund, Lilla Middelgrund, Fladen och utanför Kungsbackafjorden. Ett fynd har även gjorts i Persgrunden utanför Kosteröarna. Ett fåtal fynd har gjorts på dansk sida i Kattegatt och i sydvästra Östersjön på tyskt vatten enligt faktablad från HELCOM. Vår form av snäckan verkar alltså ha en relativ stabil förekomst.
Det råder taxonomisk osäkerhet om arten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig. Nominatformen finns med på OSPARS lista över hotade/minskade arter och habitat. Abundansen av värdar (dvs sjöborrar) anses enligt OSPAR vara begränsad och minskande vilket påverkar arten negativt. Det torde inte gälla den form som vi har, vars värddjur är allmänt förekommande och icke minskande arter av ormstjärnor. Men det kan utgöra en ansvarsart om det verkligen är en egen art, med begränsad utbredning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Den marina snäckan Vitreolina philippii är associerad till tagghudingar som den använder som värd. Abundansen av värdar anses vara begränsad och minskande vilket påverkar arten negativt. Dock vet man inte exakt vilka värddjur den nyttjar. Utanför Kattegatt och Skagerrak återfinns den från Medelhavet till Norge - dock inte i den östra kanalen eller i södra Nordsjön. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Nominatformen är parasitisk på större tagghudingar, mestadels större arter av irreguljära sjöborrar. Formen som finns vid svenska västkusten parasiterar istället, som tidigare sagt, olika ormstjärnor, närmare bestämt arter av trådormstjärnor (Amphiura spp.) och fransormstjärnor (Ophiura spp.). Snäckor har påträffats fästade vid slangfötter under kroppsskivan på ormstjärnan. Men man kan stundom även påträffa frilevande snäckor, eftersom de inte alltid äter från sina värddjur. Själva ätandet går till så att snäckan suger kroppsvätska med en lång snabel (proboscis) som i spetsen är rikligt försedd med körtelceller som löser upp bindväven i huden på värddjuren, så att snabeln kan tränga in. Snäckan har larver med pelagiskt veliger-stadium.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· Amphiura
· Amphiura
· ormstjärnor
· ormstjärnor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Caenogastropoda, ordo incertae sedis, Familj Eulimidae, Släkte Vitreolina, Art Vitreolina philippi sensu Warén Synonymer Vitreolina cf. philippii (Rayneval & Ponzi, 1854)

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Dokumentation Den marina snäckan Vitreolina philippii är associerad till tagghudingar som den använder som värd. Abundansen av värdar anses vara begränsad och minskande vilket påverkar arten negativt. Dock vet man inte exakt vilka värddjur den nyttjar. Utanför Kattegatt och Skagerrak återfinns den från Medelhavet till Norge - dock inte i den östra kanalen eller i södra Nordsjön. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Den befintliga nomenklaturen är missvisande och taxonomin behöver utredas närmare. Nominatformen av V. philippi är en parasitlevande snäcka på olika större tagghudingar, troligen mestadels sjöborrar, medan den form som finns vid svenska västkusten parasiterar ormstjärnor och är betydligt mindre. Den kan därför utgöra en separat och ännu obeskriven art. Nominatformen har ett skal som blir 8 mm högt och 2,5 brett, men vår form är blir endast upp till 4 mm hög och drygt en millimeter bred, i övrigt är den snarlik till utseendet.
Här ges en beskrivning av den yttre morfologin hos nominatformen av V. philippi. Skalet är avlångt och tornformat med 10-11 platta vindlingar, med grunda suturer mellan vindlingarna. Hos fullvuxna djur är skalspiran svagt, men ändå tydligt böjd i sin längdaxel, åt samma sida som skalöppningen. Skalet är slätt och glänsande på ytan. På ett levande djur är skalet genomskinligt med en svag blåvitaktig ton. Ett äldre skal är ogenomskinligt och vitaktigt, med en dragning åt gräddvitt. Skalöppningen är droppformad och saknar sifonkanal. Snäckans kropp är vit med gula och röda fläckar. Huvudet är brett listformat, med en öppning för den långa utkrängbara snabeln (proboscis) på undersidan, samt med två divergerande tentakler på framkanten. Varje tentakel har ett öga vid basen. Foten är smal och mitt på fotens undersida löper en längsgående fåra. Lock för skalöppningen, sk operculum, saknas.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Vitreolina philippi sensu Warén

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Vitreolina philippi sensu Warén

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nominatformen är knuten till större tagghudingar, troligen vissa arter av irreguljära sjöborrar som lever grävande i grovsand (se faktablad från HELCOM), vilket är ett ganska ovanligt habitat vid svenska västkusten. Vår form av snäckan är däremot knuten till ormstjärnor som lever på finare mjukbotten. Nominatformen har en vidsträckt utbredning från Medelhavet till Norges västkust - dock saknas den i ett område från östra delen av engelska kanalen till södra och sydöstra Nordsjön. Den verkar saknas helt i svenska vatten. Vår dvärgform av snäckan har däremot en gles förekomst längs svenska västkusten, vid mjukbottnar djupare än 10-15 meters djup. Information saknas om dess övriga utbredning. L.A. Jägerskiöld fann den vid sex stationer längs hela kusten i samband med hans inventeringar 1921-1938. Under 2000-talet vid Utsjöbanksinventeringen I och II, Svenska Artprojektets marina inventering samt miljöövervakningsprojekt har den påträffats vid sju lokaler vid Öresund, Lilla Middelgrund, Fladen och utanför Kungsbackafjorden. Ett fynd har även gjorts i Persgrunden utanför Kosteröarna. Ett fåtal fynd har gjorts på dansk sida i Kattegatt och i sydvästra Östersjön på tyskt vatten enligt faktablad från HELCOM. Vår form av snäckan verkar alltså ha en relativ stabil förekomst.
Det råder taxonomisk osäkerhet om arten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig. Nominatformen finns med på OSPARS lista över hotade/minskade arter och habitat. Abundansen av värdar (dvs sjöborrar) anses enligt OSPAR vara begränsad och minskande vilket påverkar arten negativt. Det torde inte gälla den form som vi har, vars värddjur är allmänt förekommande och icke minskande arter av ormstjärnor. Men det kan utgöra en ansvarsart om det verkligen är en egen art, med begränsad utbredning.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Caenogastropoda, ordo incertae sedis  
  • Överfamilj
    Vanikoroidea  
  • Familj
    Eulimidae  
  • Släkte
    Vitreolina  
  • Art
    Vitreolina philippi sensu Warén
    Synonymer
    Vitreolina cf. philippii (Rayneval & Ponzi, 1854)

Nominatformen är parasitisk på större tagghudingar, mestadels större arter av irreguljära sjöborrar. Formen som finns vid svenska västkusten parasiterar istället, som tidigare sagt, olika ormstjärnor, närmare bestämt arter av trådormstjärnor (Amphiura spp.) och fransormstjärnor (Ophiura spp.). Snäckor har påträffats fästade vid slangfötter under kroppsskivan på ormstjärnan. Men man kan stundom även påträffa frilevande snäckor, eftersom de inte alltid äter från sina värddjur. Själva ätandet går till så att snäckan suger kroppsvätska med en lång snabel (proboscis) som i spetsen är rikligt försedd med körtelceller som löser upp bindväven i huden på värddjuren, så att snabeln kan tränga in. Snäckan har larver med pelagiskt veliger-stadium.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Har betydelse)
· Amphiura (Har betydelse)
· ormstjärnor - Ophiuroidea (Viktig)
Det är oklart om det föreligger något hot mot den form av snäckan som vi har i våra vatten, då de ormstjärnor som den parasiterar har stabila populationer. Men miljögifter, särskilt organiska tennföreningar, har visat sig vara ett mycket allvarligt hot mot flera arter av snäckor eftersom de påverkar reproduktionen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistnings-kategorierna som är mest trolig.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status i dagsläget är synnerligen bristfällig.
Etymologi, Vitreolina, Lat. femin. lilla glaset, vilket syftar till skalets form och genomskinlighet; philippi, efter den tyske zoologen och paleontologen Rudolph A. Philippi (1808-1904) som studerade denna grupp av parasitiska snäckor och etablerade familjen Eulimidae för dem.

Boxshall, G.A. et al. 2015. World register of marine species. http://www.marinespecies.org

Graham, A. 1988. Molluscs: Prosobranch and Pyramidellid Gastropods. Synopses of the British fauna 2:662

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. (Webb-upplaga.

www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html)

de Kluijver M.J., Ingalsuo S.S. & de Bruyne R.H. Mollusca of the North Sea. In: Marine species identification portal. http://species-identification.org

HELCOM

http://helcom.fi/Red%20List%20Species%20Information%20Sheet/HELCOM%20Red%20List%20Vitreolina%20philippi.pdf

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Caenogastropoda, ordo incertae sedis  
  • Överfamilj
    Vanikoroidea  
  • Familj
    Eulimidae  
  • Släkte
    Vitreolina  
  • Art
    Vitreolina philippi sensu Warén,
    Synonymer
    Vitreolina cf. philippii (Rayneval & Ponzi, 1854)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015