Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svarthakad buskskvätta

Organismgrupp Fåglar Saxicola rubicola
Svarthakad buskskvätta Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svarthakad buskskvätta påminner i allt väsentligt om en buskskvätta, men har något annorlunda form med bland annat större huvud. Kroppshållningen är upprät- Hanarna har mörkbrunt huvud, haka och rygg, markerat vit halv ”krage” och mörkare brunröd undersida. Honorna är mer lika buskskvättan, men har i större eller mindre grad hanens karaktärer. Ungfåglarna skiljs från buskskvättan främst genom formen och avsaknad av vitt vid stjärtbasen. Den sitter oftast i toppen av en buske eller stolpe, och dyker ner på marken för att ta insekter. Sången är en kort gnisslig eller kvittrande strof som också framförs från en exponerad sångplats.
Utbredning
Länsvis förekomst för svarthakad buskskvätta Observationer i  Sverige för svarthakad buskskvätta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har under 2000-talet etablerat sig i litet antal i sydligaste Sverige. Den första häckningen konstaterades i Skåne år 2000, därefter i södra Västergötland 2004 och årligen i Skåne sedan 2007. Sammanlagt till år 2015 har revir eller häckningar konstaterats på mer än 15 olika lokaler, samtliga i Skåne förutom häckningen i Västergötland. Högsta antalet under ett år är sju-åtta konstaterade revir/häckningar 2014, men det verkliga antalet är rimligen betydligt högre. Tidigare har den också hybridiserat med buskskvätta i Västergötland. I övrigt har den varit en tillfällig gäst i landet sedan många år, årligen sedan 1958. Under de senaste 20-30 åren har antalet fynd ökat kraftigt och särskilt under 2000-talet. Arten är partiell flyttfågel, eller söderut huvudsakligen stannfågel. I Storbritannien flyttar en del svarthakade buskskvättor så långt som till Iberiska halvön och Nordafrika. Enligt BirdLife Internationals senaste (2004) utvärdering ökar arten i de flesta länder i Europa, och en tidigare minskning under perioden fram till år 2000 är nu kompenserad fullt ut. I Danmark uppskattar man beståndet till 300 par (2011). I Polen finns 25000--30 000 par medan beståndet i Tyskland är betydligt mindre. Svarthakad buskskvätta påverkas starkt av vintrarnas stränghet, men även av förändringar i jordbrukslandskapet, och det är troligt att ökningen till största delen är klimatbetingad. Arten hör till de fågelarter som utifrån klimatmodeller förväntas expandera mot nordost, med prognosticerad framtida förekomst över stora delar av södra Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN°)
Kriterier
D
Svarthakad buskskvätta har nyligen invandrat från kontinenten. Enstaka häckningar påträffas numera årligen, främst i södra Skåne. Häckar i öppen terräng med låg växtlighet, gärna ljung. Antalet reproduktiva individer skattas till 8 (2-14). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 km² och förekomstarean (AOO) till 16 (4-28) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. I Polen häckar 110000-150000 par och beståndet ökade med 15-80 % 2000-2012. (D).
Ekologi
Arten häckar i olika typer av svagt hävdade eller ohävdade gräsmarker, som ljunghedar, igenväxande jordbruksmark, skogsplanteringar och igenväxande sanddyner. De svenska häckningarna har skett i ohävdade före detta betesmarker, igenväxande dynområden, på en ljunghed och på ett hygge. Gemensamma drag för alla häckningsplatser är ett glest buskskikt, ofta relativt lågvuxet men tätt, förekomst av stenmurar, stängsel eller klippor. Fältskiktet är ofta relativt lågvuxet, men vanligen täcker ljung, örnbräken eller andra högvuxna växter betydande arealer. Strukturen är troligen viktig för arten, och det måste finnas sittplatser varifrån de kan spana efter föda och sjunga, relativt kort bevuxen mark där de kan hämta födan samt täta, lågvuxna snår för häckningen. Boet läggs på marken, i skydd av tuva eller buske. Två kullar (söderut hinns tre kullar med) om vardera 4-6 ägg, båda föräldrarna föder upp ungarna som blir oberoende fem dagar efter att de är flygga. De kan häcka redan första sommaren. Svarthakade buskskvättan håller ofta ihop i par som hävdar revir året om, ifall de inte flyttar. Vinterreviret är då oftast större än häckningsreviret. Födan är så gott som uteslutande insekter och andra smådjur, trots att arten vanligen är stannfågel eller flyttar enbart kortare sträckor. Kalla vintrar slår därför ofta ut en stor del av beståndet. Arten har genom sin goda reproduktion möjlighet att snabbt expandera när förhållandena är gynnsamma, och den återhämtar sig därför ofta snabbt efter sådana vintrar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Muscicapidae (flugsnappare), Släkte Saxicola (buskskvättor), Art Saxicola rubicola (Linnaeus, 1766) - svarthakad buskskvätta Synonymer västlig svarthakad buskskvätta, Saxicola torquatus rubicola (Linnaeus, 1766), svarthakad buskskvätta, rasen rubicola, Motacilla rubicola Linnaeus, 1766

Kategori Starkt hotad (EN°)
Kriterier D
Dokumentation Svarthakad buskskvätta har nyligen invandrat från kontinenten. Enstaka häckningar påträffas numera årligen, främst i södra Skåne. Häckar i öppen terräng med låg växtlighet, gärna ljung. Antalet reproduktiva individer skattas till 8 (2-14). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 km² och förekomstarean (AOO) till 16 (4-28) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. I Polen häckar 110000-150000 par och beståndet ökade med 15-80 % 2000-2012. (D).

Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Svarthakad buskskvätta påminner i allt väsentligt om en buskskvätta, men har något annorlunda form med bland annat större huvud. Kroppshållningen är upprät- Hanarna har mörkbrunt huvud, haka och rygg, markerat vit halv ”krage” och mörkare brunröd undersida. Honorna är mer lika buskskvättan, men har i större eller mindre grad hanens karaktärer. Ungfåglarna skiljs från buskskvättan främst genom formen och avsaknad av vitt vid stjärtbasen. Den sitter oftast i toppen av en buske eller stolpe, och dyker ner på marken för att ta insekter. Sången är en kort gnisslig eller kvittrande strof som också framförs från en exponerad sångplats.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svarthakad buskskvätta

Länsvis förekomst och status för svarthakad buskskvätta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svarthakad buskskvätta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har under 2000-talet etablerat sig i litet antal i sydligaste Sverige. Den första häckningen konstaterades i Skåne år 2000, därefter i södra Västergötland 2004 och årligen i Skåne sedan 2007. Sammanlagt till år 2015 har revir eller häckningar konstaterats på mer än 15 olika lokaler, samtliga i Skåne förutom häckningen i Västergötland. Högsta antalet under ett år är sju-åtta konstaterade revir/häckningar 2014, men det verkliga antalet är rimligen betydligt högre. Tidigare har den också hybridiserat med buskskvätta i Västergötland. I övrigt har den varit en tillfällig gäst i landet sedan många år, årligen sedan 1958. Under de senaste 20-30 åren har antalet fynd ökat kraftigt och särskilt under 2000-talet. Arten är partiell flyttfågel, eller söderut huvudsakligen stannfågel. I Storbritannien flyttar en del svarthakade buskskvättor så långt som till Iberiska halvön och Nordafrika. Enligt BirdLife Internationals senaste (2004) utvärdering ökar arten i de flesta länder i Europa, och en tidigare minskning under perioden fram till år 2000 är nu kompenserad fullt ut. I Danmark uppskattar man beståndet till 300 par (2011). I Polen finns 25000--30 000 par medan beståndet i Tyskland är betydligt mindre. Svarthakad buskskvätta påverkas starkt av vintrarnas stränghet, men även av förändringar i jordbrukslandskapet, och det är troligt att ökningen till största delen är klimatbetingad. Arten hör till de fågelarter som utifrån klimatmodeller förväntas expandera mot nordost, med prognosticerad framtida förekomst över stora delar av södra Sverige.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Muscicapidae - flugsnappare 
  • Släkte
    Saxicola - buskskvättor 
  • Art
    Saxicola rubicola(Linnaeus, 1766) - svarthakad buskskvätta
    Synonymer
    västlig svarthakad buskskvätta
    Saxicola torquatus rubicola (Linnaeus, 1766)
    svarthakad buskskvätta, rasen rubicola
    Motacilla rubicola Linnaeus, 1766

Arten häckar i olika typer av svagt hävdade eller ohävdade gräsmarker, som ljunghedar, igenväxande jordbruksmark, skogsplanteringar och igenväxande sanddyner. De svenska häckningarna har skett i ohävdade före detta betesmarker, igenväxande dynområden, på en ljunghed och på ett hygge. Gemensamma drag för alla häckningsplatser är ett glest buskskikt, ofta relativt lågvuxet men tätt, förekomst av stenmurar, stängsel eller klippor. Fältskiktet är ofta relativt lågvuxet, men vanligen täcker ljung, örnbräken eller andra högvuxna växter betydande arealer. Strukturen är troligen viktig för arten, och det måste finnas sittplatser varifrån de kan spana efter föda och sjunga, relativt kort bevuxen mark där de kan hämta födan samt täta, lågvuxna snår för häckningen. Boet läggs på marken, i skydd av tuva eller buske. Två kullar (söderut hinns tre kullar med) om vardera 4-6 ägg, båda föräldrarna föder upp ungarna som blir oberoende fem dagar efter att de är flygga. De kan häcka redan första sommaren. Svarthakade buskskvättan håller ofta ihop i par som hävdar revir året om, ifall de inte flyttar. Vinterreviret är då oftast större än häckningsreviret. Födan är så gott som uteslutande insekter och andra smådjur, trots att arten vanligen är stannfågel eller flyttar enbart kortare sträckor. Kalla vintrar slår därför ofta ut en stor del av beståndet. Arten har genom sin goda reproduktion möjlighet att snabbt expandera när förhållandena är gynnsamma, och den återhämtar sig därför ofta snabbt efter sådana vintrar.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Buskmark, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Det största hotet är kalla vintrar, och efter en eller flera sådana finns det stor risk att arten upphör att häcka i Sverige. Hotfaktorer på lokal nivå är åtgärder i häckningsreviret som kraftig bortröjning av buskar, igenplantering med träd, igenväxning samt störningar.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Inga åtgärder är motiverade eftersom arten är nyinvandrad och kan förväntas fortsätta att öka, så länge inte vintrarna blir ogynnsamma. Hänsyn bör dock tas vid kända häckningsplatser.
Tills nyligen räknades vitgumpad buskskvätta Saxicola maurus, som häckat tillfälligt i Finland, som en underart av svarthakad buskskvätta. De båda arterna kan vara svåra att skilja och många äldre svenska fynd är obestämda.
Utländska namn - NO: Svartstrupe, DK: Sortstrubet bynkefugl, FI: Mustapäätasku, GB: Stonechat

Artportalen 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. Artdatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-05-28].

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

Dahlén, J. & Söderquist, P. 2015. Svarthakad buskskvätta - en nya fas i etableringen i Sverige. Anser 54, nr 2, s 28-30.

Huntley, B., Green, R.E., Collingham, Y.C. & Willis, S.G. 2007. A Climatic Atlas of European Breeding Birds. Durham University, the RSPB & Lynx Edicions, Barcelona.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. SOF, Halmstad.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015-06-10.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Muscicapidae - flugsnappare 
  • Släkte
    Saxicola - buskskvättor 
  • Art
    Saxicola rubicola, (Linnaeus, 1766) - svarthakad buskskvätta
    Synonymer
    västlig svarthakad buskskvätta
    Saxicola torquatus rubicola (Linnaeus, 1766)
    svarthakad buskskvätta, rasen rubicola
    Motacilla rubicola Linnaeus, 1766
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015-06-10.