Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäppvägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Priocnemis confusor
Stäppvägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 5–8 mm, hane 4–7 mm. Kroppen är svart med bakkroppssegment 1–2 orangeröda. Bakbenen har oftast röda teckningar. Antennerna är kortare än hos ängsvägstekel Priocnemis agilis och segment 3 är mindre än fyra gånger så långt som brett. Munsköldens framkant har dessutom kraftigare skulptur och är matt. Punktögonen bildar en spetsig vinkel. Efterryggens (propodeums) yta är glänsande med något svagare skulptur än hos ängsvägstekel P. agilis. Hos honan är framvingarnas ljusa spetsfläck tydlig, men ofta något mindre distinkt än hos ängsvägstekel P. agilis och höstvägstekel P. exaltata. Hanens ändbukplåt liknar närstående arters, bl.a. hjärtvägstekel P. cordivalvata, men skiljs från dem genom att de utstående håren är krullade (”permanentade”) i den yttre delen, att ändbukplåtens form utåt bara är svagt utvidgad och att ytan är blank med glesa och grova, hårbärande punkter.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäppvägstekel Observationer i  Sverige för stäppvägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stäppvägstekel är spridd i flera områden i sydvästra Sverige, från Halland genom småländska höglandet och Närke, norrut till Värmland och Dalarna. I Danmark finns flera aktuella lokaler på Jylland (äldre fynd finns på Själland) och i Norge gjordes det första fyndet av arten 2003 i Hedmark (Starmoen). Stäppvägstekel har inte påträffats i Finland. Det är troligt att arten under lång tid har funnits i Sverige men att den först under de senaste decennierna har påvisats med säkerhet, till stor del tack vare användning av färgskålar. Exemplar av arten, utan lokalangivelse men som eventuellt kan vara svenska, finns bevarade i Marklins och Ammitzbölls samlingar i Uppsala och Stockholm. Världsutbredningen omfattar Europa (utom medelhavsområdet), vidare österut till Turkiet (Özbek m.fl. 1999).

Stäppvägstekel uppträder på flera nationella rödlistor och tycks vara på kraftig tillbakagång i stora delar av Västeuropa, inklusive Danmark. De tidigare okända förekomsterna i Sverige och Norge ger en mer positiv bild av artens utveckling, men kan även vara ett resultat av ökad insamling.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Den svenska utbredningen inskränker sig till inre Götaland, Svealand och Halland. Gles sandtallskog, åstallskog och ljunghed tycks vara lämpliga habitat. Arten är troligen gynnad av skogsbrand och annan störning. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (15-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (60-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Igenläggning av kraftledningsgator och igenväxning av hedartade sandmarker i Sydvästsverige innebär minskande habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Stäppvägstekel förekommer på ljunghedar och hedartad sandtallskog med ris- eller lavvegetation. I skogslandskapet hittas arten på markberedda hyggen, kraftledningsgator och i solbelysta vägslänter. Arten föredrar lätta, sandiga jordar men är inte beroende av sorterade jordartsfraktioner. Levnadssättet hos denna art har inte beskrivits i detalj, men som byte har säckspindlar (Clubionidae) (Wahis 1955, Day 1988) och hoppspindlar (Salticidae) (Gros 1982) noterats.

Alla fynd i Norden har gjorts under juli och augusti vilket tyder på att bara en generation utvecklas under året.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Priocnemis (sågbensvägsteklar), Art Priocnemis confusor Wahis, 2006 - stäppvägstekel Synonymer Priocnemis gracilis Haupt, 1927

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Den svenska utbredningen inskränker sig till inre Götaland, Svealand och Halland. Gles sandtallskog, åstallskog och ljunghed tycks vara lämpliga habitat. Arten är troligen gynnad av skogsbrand och annan störning. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (15-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (60-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Igenläggning av kraftledningsgator och igenväxning av hedartade sandmarker i Sydvästsverige innebär minskande habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Längd hona 5–8 mm, hane 4–7 mm. Kroppen är svart med bakkroppssegment 1–2 orangeröda. Bakbenen har oftast röda teckningar. Antennerna är kortare än hos ängsvägstekel Priocnemis agilis och segment 3 är mindre än fyra gånger så långt som brett. Munsköldens framkant har dessutom kraftigare skulptur och är matt. Punktögonen bildar en spetsig vinkel. Efterryggens (propodeums) yta är glänsande med något svagare skulptur än hos ängsvägstekel P. agilis. Hos honan är framvingarnas ljusa spetsfläck tydlig, men ofta något mindre distinkt än hos ängsvägstekel P. agilis och höstvägstekel P. exaltata. Hanens ändbukplåt liknar närstående arters, bl.a. hjärtvägstekel P. cordivalvata, men skiljs från dem genom att de utstående håren är krullade (”permanentade”) i den yttre delen, att ändbukplåtens form utåt bara är svagt utvidgad och att ytan är blank med glesa och grova, hårbärande punkter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stäppvägstekel

Länsvis förekomst och status för stäppvägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäppvägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stäppvägstekel är spridd i flera områden i sydvästra Sverige, från Halland genom småländska höglandet och Närke, norrut till Värmland och Dalarna. I Danmark finns flera aktuella lokaler på Jylland (äldre fynd finns på Själland) och i Norge gjordes det första fyndet av arten 2003 i Hedmark (Starmoen). Stäppvägstekel har inte påträffats i Finland. Det är troligt att arten under lång tid har funnits i Sverige men att den först under de senaste decennierna har påvisats med säkerhet, till stor del tack vare användning av färgskålar. Exemplar av arten, utan lokalangivelse men som eventuellt kan vara svenska, finns bevarade i Marklins och Ammitzbölls samlingar i Uppsala och Stockholm. Världsutbredningen omfattar Europa (utom medelhavsområdet), vidare österut till Turkiet (Özbek m.fl. 1999).

Stäppvägstekel uppträder på flera nationella rödlistor och tycks vara på kraftig tillbakagång i stora delar av Västeuropa, inklusive Danmark. De tidigare okända förekomsterna i Sverige och Norge ger en mer positiv bild av artens utveckling, men kan även vara ett resultat av ökad insamling.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pepsinae  
  • Släkte
    Priocnemis - sågbensvägsteklar 
  • Undersläkte
    Priocnemis (Priocnemis) - sommarsågbensvägsteklar 
  • Art
    Priocnemis confusorWahis, 2006 - stäppvägstekel
    Synonymer
    Priocnemis gracilis Haupt, 1927

Stäppvägstekel förekommer på ljunghedar och hedartad sandtallskog med ris- eller lavvegetation. I skogslandskapet hittas arten på markberedda hyggen, kraftledningsgator och i solbelysta vägslänter. Arten föredrar lätta, sandiga jordar men är inte beroende av sorterade jordartsfraktioner. Levnadssättet hos denna art har inte beskrivits i detalj, men som byte har säckspindlar (Clubionidae) (Wahis 1955, Day 1988) och hoppspindlar (Salticidae) (Gros 1982) noterats.

Alla fynd i Norden har gjorts under juli och augusti vilket tyder på att bara en generation utvecklas under året.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Igenplantering/beskuggning av öppna ytor av nämnda typ medför habitatförlust. Stäpp­vägstekelns miljö har sannolikt successivt krympt under 1900-talet i samband med effektiv skogsbrandsläckning och systematisk igenplantering av alla öppna ytor. Hyggen utgör ingen ersättningsbiotop eftersom de oftast saknar öppna sandytor. Vanligen bildas där inte heller något tätare ljungfältskikt, såvida inte lavtäcket utsätts för mekanisk omrörning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Tillgången på öppna platser med en mosaik av sand och ljung i hedtallskog måste säkerställas. Därför bör ingen igenplantering ske i sydvända vägskärningar/sandtagsslänter eller på närmast motsatt sida om dessa. En regelbunden brandregim bör upprätthållas. Hyggesbränning skulle sannolikt skapa lämpliga betingelser för arten efter några år. Fyra av de kända lokalerna på Brattforsheden är tagna ur skogsproduktion och kommer i framtiden att hållas öppna för att gynna sandmarksfaunan, efter överenskommelse mellan länsstyrelsen och markägaren Stora.
Etymologi: confusor (lat.) = som orsakar förvirring eller oreda; confusus = konsternerad, förvirrad; suffixet -or.

Uttal: [prioknémis konfúsor].

Day, M.C. 1988. Spider wasps (Hymenoptera: Pompilidae). – Handbooks for the Identification of British Insects. 6(4):1–60.

Gros, E. 1982. Note sur la biologie de quelques Pompilides (1re partie). – L’Entomologiste 38:193–201.

Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur insektenfauna der DDR: Hymenoptera – Pompilidae. – Beitr. Ent. 37(2):279–390.

Schmid-Egger, C. & Wolf, H. 1992. Die Wegwespen Baden-Württembergs (Hymenoptera, Pompilidae). Veröff. Naturschutz Landschaftspflege Bad. Würt. 67:267–370.

Wahis, R. 1955. Les Hyménoptères Pompilides du massif boisé du Sart-Tilman (Liège). – Bull. Annls Soc. r. belge Ent. 91(1–2):45–56.

Wolf, H. 1967. Die Wegwespen Finnlands. – Ann. Ent. Fenn. 23:1–46.

Wolf, H. 1969. Bemerkungen über schwedische Wegwespen (Hym. Pompiloidea). Opusc. Ent. 34(1–2):17–27.

Wolf, H. 1972. Hymenoptera: Pompilidae. – Insecta Helvetica, Fauna, 5:1–276.

Özbek, H., Yildirim, E., Wolf, H. & Wahis, R. 1999. The Pompilidae (Hymenoptera, Aculeata) fauna of Turkey. Part I: Ceropalinae and Pepsinae. – Zoology in the Middle East 18:91–105. Heidelberg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven-Åke Berglind 1999. Rev. Johan Abenius 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pepsinae  
  • Släkte
    Priocnemis - sågbensvägsteklar 
  • Undersläkte
    Priocnemis (Priocnemis) - sommarsågbensvägsteklar 
  • Art
    Priocnemis confusor, Wahis, 2006 - stäppvägstekel
    Synonymer
    Priocnemis gracilis Haupt, 1927
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven-Åke Berglind 1999. Rev. Johan Abenius 2013.