Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  havsfikon

Organismgrupp Manteldjur Synoicum pulmonaria
Havsfikon Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En art som bildar stora, runda och bubbliga kolonier som ofta är gråvita, gulaktiga eller brandgula. En stor koloni kan se ut som en tennisboll täckt av små ljusa stjärnor.

Kolonin är vanligtvis bullig och rund och kan bli upp till 10 cm (i sällsynta fall 14 cm) i diameter. Arten kan även vara formad som t.ex. ett päron, ett fikon eller en oregelbunden klump. Den fäster mot underlaget via en insnörd bas, men ibland bildar kolonin ett upp till 15 mm tjockt överdrag på bottnen i stället för att vara en mer fristående bollformation som fäster i en gemensam bas/stjälk. Nybildade kolonier är ofta äggformiga, medan äldre blir mer sfäriska. Kolonins yta är slät och ger ett gelatinöst och lite genomskinligt intryck. Ofta förekommer dock sandkorn i mantelns ytskikt. Färgen varierar från ljust gråvit till gulaktigt orange. Zooiderna, som måste prepareras ut för att studeras, kan bli upp till 3 cm långa. De sitter arrangerade i ordnade, stjärnformiga system där 6-8 zooider omger en gemensam, rund hålighet. Utströmningsöppningarna från dessa håligheter är synliga som små, något upphöjda hål i kolonin.
Inre anatomi: Gälkorgen har 20-30 rader av gälspringor. Munsifonen har sex korta men tydliga flikar, och över atrialsifonen sitter en bred, tretandad takflik. Magens yta (utsidan) är glatt och slät hos yngre individer, medan äldre individer kan ha små runda svullnader, som gör att den ser knottrig ut. Passagen mellan abdomen och den äggformiga postabdomen är mycket smal. Tarmens nedre del är U-formig. Postabdomen är lika lång som resten av kroppen.
En möjlig förväxlingsart i Sverige är apelsinsjöpung Polyclinum aurantium. Hos denna art är dock zooiderna oregelbundet arrangerade runt de gemensamma utströmningsöppningarna, medan havsfikon Synoicum pulmonaria har ett regelbundet arrangemang som ger kolonins yta ett stjärnmönstrat intryck. Det finns också skillnader i fråga om zooidernas inre anatomi (sifonflikar och tarm).
Utbredning
Länsvis förekomst för havsfikon Observationer i  Sverige för havsfikon
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Havsfikon är en kallvattensälskande art som förekommer från norra Öresund och Bälthavet upp genom Kattegatt och Skagerrak ut i norra Nordsjön, där den är allmän. Längs Europas kust förekommer den från Vita havet till Engelska kanalen, men den har även påträffats vid Galiciens kust i norra Spanien. Dessutom finns arten vid östra Spetsbergen, Jan Mayen, Färöarna, Island, västra Grönland och Newfoundland.
Jägerskiöld fann arten på många grundområden i Kattegatt, men även i norra Bohuslän. Inom Svenska artprojektets marina inventering gjordes inga fynd i Kattegatt, men däremot två fynd på Persgrunden i norra Skagerrak.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Synoicium pulmonaria är en halvgenomskinlig kolonobildande ascidie. Zooiderna bildar inget mönster i kolonin, utan är spridda lite hursomhelst. Kolonier vanligen ca 15 mm i diameter. Lever fastsittande på stenar och alger, t ex Halidrys siliquosa, måttligt exponderade områden. I våra vatten är arten känd från Öresund och norrut längs vår västkust. Jägerskiöld fann arten på många grundområden i Kattegatt, men även i norra Bohuslän. Inom Svenska artprojektets marina inventering gjordes inga fynd i Kattegatt, men däremot två fynd på Persgrunden i norra Skagerrak. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Havsfikon lever på klippor och stenar samt på grusiga och hårda, sandiga bottnar på 20-650 meters djup, dock vanligen grundare än 100 meter. Kolonin kan också växa på andra organismer (t.ex. havstulpaner, kalkrör från havsborstmaskar, sjöpungar eller skorplika rödalger). Arten utsöndrar kraftfulla antimikrobiella ämnen som förhindrar påväxt av bakterier och svamp. Kolonin kan dock fungera som livsrum för små kräftdjur (flera arter av hoppkräftor lever inne i den gemensamma håligheten mellan de enskilda zooiderna). Fortplantningen är dåligt känd, men larver påträffas ibland fritt simmande i den gemensamma håligheten.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ektång
· ektång
Vatten
Vatten
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Aplousobranchiata, Familj Polyclinidae (klumpsjöpungar), Släkte Synoicum, Art Synoicum pulmonaria (Ellis & Solander, 1786) - havsfikon Synonymer Amaroucium pomun Alder & Hancock, 1912, Alcyonium pulmonaria Ellis & Solander, 1786, Aplidium ficus (Alder & Hancock, 1912), Amaroucium ficus Alder & Hancock, 1912

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Synoicium pulmonaria är en halvgenomskinlig kolonobildande ascidie. Zooiderna bildar inget mönster i kolonin, utan är spridda lite hursomhelst. Kolonier vanligen ca 15 mm i diameter. Lever fastsittande på stenar och alger, t ex Halidrys siliquosa, måttligt exponderade områden. I våra vatten är arten känd från Öresund och norrut längs vår västkust. Jägerskiöld fann arten på många grundområden i Kattegatt, men även i norra Bohuslän. Inom Svenska artprojektets marina inventering gjordes inga fynd i Kattegatt, men däremot två fynd på Persgrunden i norra Skagerrak. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En art som bildar stora, runda och bubbliga kolonier som ofta är gråvita, gulaktiga eller brandgula. En stor koloni kan se ut som en tennisboll täckt av små ljusa stjärnor.

Kolonin är vanligtvis bullig och rund och kan bli upp till 10 cm (i sällsynta fall 14 cm) i diameter. Arten kan även vara formad som t.ex. ett päron, ett fikon eller en oregelbunden klump. Den fäster mot underlaget via en insnörd bas, men ibland bildar kolonin ett upp till 15 mm tjockt överdrag på bottnen i stället för att vara en mer fristående bollformation som fäster i en gemensam bas/stjälk. Nybildade kolonier är ofta äggformiga, medan äldre blir mer sfäriska. Kolonins yta är slät och ger ett gelatinöst och lite genomskinligt intryck. Ofta förekommer dock sandkorn i mantelns ytskikt. Färgen varierar från ljust gråvit till gulaktigt orange. Zooiderna, som måste prepareras ut för att studeras, kan bli upp till 3 cm långa. De sitter arrangerade i ordnade, stjärnformiga system där 6-8 zooider omger en gemensam, rund hålighet. Utströmningsöppningarna från dessa håligheter är synliga som små, något upphöjda hål i kolonin.
Inre anatomi: Gälkorgen har 20-30 rader av gälspringor. Munsifonen har sex korta men tydliga flikar, och över atrialsifonen sitter en bred, tretandad takflik. Magens yta (utsidan) är glatt och slät hos yngre individer, medan äldre individer kan ha små runda svullnader, som gör att den ser knottrig ut. Passagen mellan abdomen och den äggformiga postabdomen är mycket smal. Tarmens nedre del är U-formig. Postabdomen är lika lång som resten av kroppen.
En möjlig förväxlingsart i Sverige är apelsinsjöpung Polyclinum aurantium. Hos denna art är dock zooiderna oregelbundet arrangerade runt de gemensamma utströmningsöppningarna, medan havsfikon Synoicum pulmonaria har ett regelbundet arrangemang som ger kolonins yta ett stjärnmönstrat intryck. Det finns också skillnader i fråga om zooidernas inre anatomi (sifonflikar och tarm).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för havsfikon

Länsvis förekomst och status för havsfikon baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för havsfikon

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Havsfikon är en kallvattensälskande art som förekommer från norra Öresund och Bälthavet upp genom Kattegatt och Skagerrak ut i norra Nordsjön, där den är allmän. Längs Europas kust förekommer den från Vita havet till Engelska kanalen, men den har även påträffats vid Galiciens kust i norra Spanien. Dessutom finns arten vid östra Spetsbergen, Jan Mayen, Färöarna, Island, västra Grönland och Newfoundland.
Jägerskiöld fann arten på många grundområden i Kattegatt, men även i norra Bohuslän. Inom Svenska artprojektets marina inventering gjordes inga fynd i Kattegatt, men däremot två fynd på Persgrunden i norra Skagerrak.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Aplousobranchiata  
  • Familj
    Polyclinidae - klumpsjöpungar 
  • Släkte
    Synoicum  
  • Art
    Synoicum pulmonaria(Ellis & Solander, 1786) - havsfikon
    Synonymer
    Amaroucium pomun Alder & Hancock, 1912
    Alcyonium pulmonaria Ellis & Solander, 1786
    Aplidium ficus (Alder & Hancock, 1912)
    Amaroucium ficus Alder & Hancock, 1912

Havsfikon lever på klippor och stenar samt på grusiga och hårda, sandiga bottnar på 20-650 meters djup, dock vanligen grundare än 100 meter. Kolonin kan också växa på andra organismer (t.ex. havstulpaner, kalkrör från havsborstmaskar, sjöpungar eller skorplika rödalger). Arten utsöndrar kraftfulla antimikrobiella ämnen som förhindrar påväxt av bakterier och svamp. Kolonin kan dock fungera som livsrum för små kräftdjur (flera arter av hoppkräftor lever inne i den gemensamma håligheten mellan de enskilda zooiderna). Fortplantningen är dåligt känd, men larver påträffas ibland fritt simmande i den gemensamma håligheten.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ektång - Halidrys siliquosa (Har betydelse)
Vatten (Viktig)
Efterlämningar av djur (Har betydelse)
Eftersom arten är så dåligt känd i våra vatten är det svårt att uttala sig om eventuella hot. Det är dock troligt att klimatförändringen med stigande vattentemperaturer som följd utgör ett hot mot artens nutida utbredning.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Då hotbilden inte är klarlagd är det svårt att föreslå några specifika åtgärder. En ökad kunskap om arten, dess ekologi och status i svenska vatten är önskvärd
Namngivning: Synoicum pulmonaria (Ellis & Solander, 1786). Originalbeskrivning: Alcyonium pulmonaria. The Natural History of many curious and uncommon Zoophytes: 175. London, Benjamin White & Son. Synonymer: Amaroucium pomum Alder & Hancock 1912, non Synoicum pomum (Sars, M., 1851), Amaroucium ficus Alder & Hancock 1912.
Etymologi: pulmonarius = lungliknande; pulmo (lat.) = lunga; suffixet -arius (lat.).
Uttal: [Synójkum pulmonária]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Aplousobranchiata  
  • Familj
    Polyclinidae - klumpsjöpungar 
  • Släkte
    Synoicum  
  • Art
    Synoicum pulmonaria, (Ellis & Solander, 1786) - havsfikon
    Synonymer
    Amaroucium pomun Alder & Hancock, 1912
    Alcyonium pulmonaria Ellis & Solander, 1786
    Aplidium ficus (Alder & Hancock, 1912)
    Amaroucium ficus Alder & Hancock, 1912
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).