Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rynksjöpung

Organismgrupp Manteldjur Ascidia obliqua
Rynksjöpung Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska stor sjöpung med grågrön till olivgrön, ogenomskinlig mantel som oftast är tunn och bräcklig.

Längd upp till 7 cm. Kroppen är ofta långsmal och rund i tvärsnitt. Manteln är grågrön till olivgrön och ogenomskinlig samt fint och/eller grovt rynkig. Den är bräcklig och vanligtvis tunn, mjuk och böjlig (aldrig styv). Manteln fäster vid underlaget med små utskott som ser olika ut beroende på underlaget. Den kan vara övervuxen av hydroider, mossdjur och andra organismer. Munsifonen sitter längst upp på djuret, medan atrialsifonen sitter en tredjedel eller halvvägs ned på kroppen. När munsifonen är utsträckt är den inte särskilt lång, men öppningen är vid (tydligt vidare än atrialsifonens), och man kan se tydliga och regelbundna veck (vanligtvis 7-9) längs dess kant. När munsifonen drar ihop sig får den ett rynkigt utseende eftersom den ”snörper ihop munnen” i dessa veck. Kroppen är liten i förhållande till den omgivande manteln, dvs. det bildas ett ganska stort hålrum mellan kropp och mantel. Till det yttre kan denna art vara mycket lik plommonsjöpung Ascidia prunum och valksjöpung A. callosa, och det kan vara nödvändigt att studera de inre karaktärerna för att bli helt säker på vilken art det rör sig om.
Inre anatomi: Gälkorgen har 30-75 muntentakler av olika storlek samt mellan 60 och 100 längsgående blodkärl. Primärpapillerna är lätt böjda, och sekundärpapiller saknas. Rygglisten är bred och försedd med svagt tandade utskott. Ovariet är förgrenat, och testiklarna bildar ett nätverk av fina kanaler runt magen och tarmen.
Rynksjöpung skiljer sig från plommonsjöpung Ascidia prunum genom att den i genomsnitt är något större och saknar sekundärpapiller mellan primärpapillerna på gälkorgens längsgående blodkärl. Den likaledes snarlika arten valksjöpung A. callosa har också sekundärpapiller på de längsgående blodkärlen. Dessutom har denna art normalt färre än 30 muntentakler (30-75 hos rynksjöpung).
Utbredning
Länsvis förekomst för rynksjöpung Observationer i  Sverige för rynksjöpung
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rynksjöpung är en nordatlantisk art som finns på båda sidor av Atlanten samt längs Sibiriens kust och vid Grönland. Det är en i första hand djupvattenslevande art som sällan påträffas på grunt vatten. I Sverige finns den i Kattegatt och Skagerrak. I övrigt förekommer den längs Norges kust till Svalbard och Karahavet samt i Nordsjön vid Island, Färöarna och Shetlandsöarna. På den nordamerikanska sidan av Atlanten når den söderut till Cape Cod.
Jägerskiöld rapporterar enstaka fynd från Kattegatt, samt många fynd från Kosterområdet. Inga sentida fynd föreligger dock från områden söder om Koster. Endast enstaka fynd gjordes inom Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, samtliga i Kosterområdet utom ett från Väderöarna (2008).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
En solitär sjöpung med knottrig mjuk men fast mantel. Grå eller olivgrön till färgen. Lever på 30-200 meters djup, utanför våra vatten ända ned till 1200 meter. Förekommer på såväl hårdbotten som mjukare substrat till ren mjukbotten. Arten har en nordlig utbredning vilken inkluderar norra Norge inkl Spetsbergen, Färöarna, Island och västra Grönland. I våra vatten känd från Kattegatt och Skagerrak. Jägerskiöld rapporterar enstaka fynd från Kattegatt, samt många fynd i Kosterområdet. Inga recenta fynd från områden söder om Koster. Kan möjligen vara cyklisk. Endast enstaka fynd från Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, samtliga gjorda i Kosterområdet utom ett från Väderöarna (2008). Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Rynksjöpung sitter på döda koraller, skal och andra fasta underlag eller på mjukare bottnar och är vanligast på 50-200 meters djup (ibland grundare eller djupare). Den påträffas ofta tillsammans med havspotatis Polycarpa pomaria och utgör själv underlag för bl.a. kaktussjöpung Boltenia echinata samt olika Styela-arter och kolonilevande sjöpungsarter. Innanför manteln lever ofta en slemmask, sjöpungsnemertin Gononemertes parasita, som så vitt man vet främst finns hos rynksjöpung.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Phlebobranchiata, Familj Ascidiidae (mjukmantlade sjöpungar), Släkte Ascidia, Art Ascidia obliqua Alder, 1863 - rynksjöpung Synonymer Ascidia compressa Rathke, 1806, Ascidia lurida Møller, 1842, rutten potatis

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En solitär sjöpung med knottrig mjuk men fast mantel. Grå eller olivgrön till färgen. Lever på 30-200 meters djup, utanför våra vatten ända ned till 1200 meter. Förekommer på såväl hårdbotten som mjukare substrat till ren mjukbotten. Arten har en nordlig utbredning vilken inkluderar norra Norge inkl Spetsbergen, Färöarna, Island och västra Grönland. I våra vatten känd från Kattegatt och Skagerrak. Jägerskiöld rapporterar enstaka fynd från Kattegatt, samt många fynd i Kosterområdet. Inga recenta fynd från områden söder om Koster. Kan möjligen vara cyklisk. Endast enstaka fynd från Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, samtliga gjorda i Kosterområdet utom ett från Väderöarna (2008). Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En ganska stor sjöpung med grågrön till olivgrön, ogenomskinlig mantel som oftast är tunn och bräcklig.

Längd upp till 7 cm. Kroppen är ofta långsmal och rund i tvärsnitt. Manteln är grågrön till olivgrön och ogenomskinlig samt fint och/eller grovt rynkig. Den är bräcklig och vanligtvis tunn, mjuk och böjlig (aldrig styv). Manteln fäster vid underlaget med små utskott som ser olika ut beroende på underlaget. Den kan vara övervuxen av hydroider, mossdjur och andra organismer. Munsifonen sitter längst upp på djuret, medan atrialsifonen sitter en tredjedel eller halvvägs ned på kroppen. När munsifonen är utsträckt är den inte särskilt lång, men öppningen är vid (tydligt vidare än atrialsifonens), och man kan se tydliga och regelbundna veck (vanligtvis 7-9) längs dess kant. När munsifonen drar ihop sig får den ett rynkigt utseende eftersom den ”snörper ihop munnen” i dessa veck. Kroppen är liten i förhållande till den omgivande manteln, dvs. det bildas ett ganska stort hålrum mellan kropp och mantel. Till det yttre kan denna art vara mycket lik plommonsjöpung Ascidia prunum och valksjöpung A. callosa, och det kan vara nödvändigt att studera de inre karaktärerna för att bli helt säker på vilken art det rör sig om.
Inre anatomi: Gälkorgen har 30-75 muntentakler av olika storlek samt mellan 60 och 100 längsgående blodkärl. Primärpapillerna är lätt böjda, och sekundärpapiller saknas. Rygglisten är bred och försedd med svagt tandade utskott. Ovariet är förgrenat, och testiklarna bildar ett nätverk av fina kanaler runt magen och tarmen.
Rynksjöpung skiljer sig från plommonsjöpung Ascidia prunum genom att den i genomsnitt är något större och saknar sekundärpapiller mellan primärpapillerna på gälkorgens längsgående blodkärl. Den likaledes snarlika arten valksjöpung A. callosa har också sekundärpapiller på de längsgående blodkärlen. Dessutom har denna art normalt färre än 30 muntentakler (30-75 hos rynksjöpung).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rynksjöpung

Länsvis förekomst och status för rynksjöpung baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rynksjöpung

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rynksjöpung är en nordatlantisk art som finns på båda sidor av Atlanten samt längs Sibiriens kust och vid Grönland. Det är en i första hand djupvattenslevande art som sällan påträffas på grunt vatten. I Sverige finns den i Kattegatt och Skagerrak. I övrigt förekommer den längs Norges kust till Svalbard och Karahavet samt i Nordsjön vid Island, Färöarna och Shetlandsöarna. På den nordamerikanska sidan av Atlanten når den söderut till Cape Cod.
Jägerskiöld rapporterar enstaka fynd från Kattegatt, samt många fynd från Kosterområdet. Inga sentida fynd föreligger dock från områden söder om Koster. Endast enstaka fynd gjordes inom Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, samtliga i Kosterområdet utom ett från Väderöarna (2008).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Phlebobranchiata  
  • Familj
    Ascidiidae - mjukmantlade sjöpungar 
  • Släkte
    Ascidia  
  • Art
    Ascidia obliquaAlder, 1863 - rynksjöpung
    Synonymer
    Ascidia compressa Rathke, 1806
    Ascidia lurida Møller, 1842
    rutten potatis

Rynksjöpung sitter på döda koraller, skal och andra fasta underlag eller på mjukare bottnar och är vanligast på 50-200 meters djup (ibland grundare eller djupare). Den påträffas ofta tillsammans med havspotatis Polycarpa pomaria och utgör själv underlag för bl.a. kaktussjöpung Boltenia echinata samt olika Styela-arter och kolonilevande sjöpungsarter. Innanför manteln lever ofta en slemmask, sjöpungsnemertin Gononemertes parasita, som så vitt man vet främst finns hos rynksjöpung.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Efterlämningar av djur (Har betydelse)
Eftersom rynksjöpung är så dåligt känd är det svårt att uttala sig om eventuella hot mot arten

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Då hotbilden inte är klarlagd är det svårt att föreslå några specifika åtgärder. En ökad kunskap om arten, dess ekologi och status behövs.
Namngivning: Ascidia obliqua Alder, 1863. Annals and Magazine of Natural History 3(11): 154. Synonymer: Ascidia compressa Rathke, i Müller, 1806; Ascidia lurida Møller, 1842. Svensk synonym: rutten potatis.
Etymologi: obliquus (lat.) = sned, lutande.
Uttal: [Assídia oblíkva]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Phlebobranchiata  
  • Familj
    Ascidiidae - mjukmantlade sjöpungar 
  • Släkte
    Ascidia  
  • Art
    Ascidia obliqua, Alder, 1863 - rynksjöpung
    Synonymer
    Ascidia compressa Rathke, 1806
    Ascidia lurida Møller, 1842
    rutten potatis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).