Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  trådtut

Organismgrupp Manteldjur Polycarpa aernbaeckae
Trådtut Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En art som blir högst 5 mm lång och sitter fast vid underlaget med hjälp av rotlika utskott. Den är hittills bara känd från Gullmarsfjorden.

En mycket liten, nästan rund art som på sin höjd blir 5 mm lång. Hela manteln är täckt med delar av snäckskal, musselskal samt bitar av skal och avbrutna taggar från tagghudingar, och den har ett eller flera rotlika utskott (hos unga individer endast ett) som förankrar djuret vid bottensubstratet. Sifonerna har röda kanter och sitter tätt ihop hos vuxna djur, mer mitt emot varandra hos unga exemplar.
Inre anatomi: Gälkorgen har ett 30-tal muntentakler och fyra veck på vardera sidan. På munsifonens insida finns små papiller. Flimmerorganet är grunt hästskoformigt med öppningen riktad mot djurets vänstra sida. Det finns ungefär 14 i stort sett runda gonader som var och en innehåller både testiklar och ovarier på vardera sidan. De sitter fästade vid kroppsväggen, och mellan dem finns dropplika utbuktningar från kroppsväggen (endokarper). Tarmen passerar längs vänstra sidan av gälkorgen, och man kan också urskilja en äggformig, något veckad mage.
Arten är mycket lik dubbeltut Polycarpa fibrosa men skiljer sig från denna art genom att den är betydligt mindre (maximalt 5 mm) och endast har ca 30-32 muntentakler (uppemot 60 hos P. fibrosa). Dessutom blir trådtut inte större än 5 mm, medan P. fibrosa kan bli upp till 3,5 cm lång. Små individer av P. fibrosa känns igen på att gonaderna är omogna, och att manteln är täckt av sand snarare än skalfragment.
Utbredning
Länsvis förekomst för trådtut Observationer i  Sverige för trådtut
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det hittills enda fyndet av trådtut gjordes i Gullmarsfjorden 1964. I övrigt vet man ingenting om artens utbredning.
Arten beskrevs av F. Monniot 1964, från ön Bonden utanför Gullmaren. Såvitt är känt är arten inte påträffad någon annanstans än på denna lokal, vilket förmodligen beror på att den är svår att hitta och identifiera. Strömspolade skalgrusbottnar liknande den vid Bonden är mycket ovanliga i våra vatten, men pga artens ringa storlek samt brist på eftersök och expertis är det dock möjligt att den är förbisedd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
En mycket liten solitär sjöpung, blir endast ca 5 mm i diameter. Arten täcker sig med en beklädnad av småsnäckor, skal- och tagghudingsfragment. Arten beskrevs av F. Monniot 1964, från en 25 meter djup skalgrusbotten vid Bonden utanför Gullmaren. Såvitt är känt är arten inte påträffad någon annanstans än på denna lokal. Strömspolade skalgrusbottnar liknande den vid Bonden är mycket ovanliga i våra vatten, men pga artens ringa storlek samt brist på eftersök är det dock möjligt att den är förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Biologin hos trådtut är dåligt känd. Den är påträffad på skalgrusbotten på ca 25 meters djup i Bohuslän och blir könsmogen i september. Man har inte hittat några larver.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Stolidobranchiata, Familj Styelidae (sjöknoppar), Släkte Polycarpa, Art Polycarpa aernbaeckae F.Monniot, 1964 - trådtut Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En mycket liten solitär sjöpung, blir endast ca 5 mm i diameter. Arten täcker sig med en beklädnad av småsnäckor, skal- och tagghudingsfragment. Arten beskrevs av F. Monniot 1964, från en 25 meter djup skalgrusbotten vid Bonden utanför Gullmaren. Såvitt är känt är arten inte påträffad någon annanstans än på denna lokal. Strömspolade skalgrusbottnar liknande den vid Bonden är mycket ovanliga i våra vatten, men pga artens ringa storlek samt brist på eftersök är det dock möjligt att den är förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En art som blir högst 5 mm lång och sitter fast vid underlaget med hjälp av rotlika utskott. Den är hittills bara känd från Gullmarsfjorden.

En mycket liten, nästan rund art som på sin höjd blir 5 mm lång. Hela manteln är täckt med delar av snäckskal, musselskal samt bitar av skal och avbrutna taggar från tagghudingar, och den har ett eller flera rotlika utskott (hos unga individer endast ett) som förankrar djuret vid bottensubstratet. Sifonerna har röda kanter och sitter tätt ihop hos vuxna djur, mer mitt emot varandra hos unga exemplar.
Inre anatomi: Gälkorgen har ett 30-tal muntentakler och fyra veck på vardera sidan. På munsifonens insida finns små papiller. Flimmerorganet är grunt hästskoformigt med öppningen riktad mot djurets vänstra sida. Det finns ungefär 14 i stort sett runda gonader som var och en innehåller både testiklar och ovarier på vardera sidan. De sitter fästade vid kroppsväggen, och mellan dem finns dropplika utbuktningar från kroppsväggen (endokarper). Tarmen passerar längs vänstra sidan av gälkorgen, och man kan också urskilja en äggformig, något veckad mage.
Arten är mycket lik dubbeltut Polycarpa fibrosa men skiljer sig från denna art genom att den är betydligt mindre (maximalt 5 mm) och endast har ca 30-32 muntentakler (uppemot 60 hos P. fibrosa). Dessutom blir trådtut inte större än 5 mm, medan P. fibrosa kan bli upp till 3,5 cm lång. Små individer av P. fibrosa känns igen på att gonaderna är omogna, och att manteln är täckt av sand snarare än skalfragment.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för trådtut

Länsvis förekomst och status för trådtut baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för trådtut

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det hittills enda fyndet av trådtut gjordes i Gullmarsfjorden 1964. I övrigt vet man ingenting om artens utbredning.
Arten beskrevs av F. Monniot 1964, från ön Bonden utanför Gullmaren. Såvitt är känt är arten inte påträffad någon annanstans än på denna lokal, vilket förmodligen beror på att den är svår att hitta och identifiera. Strömspolade skalgrusbottnar liknande den vid Bonden är mycket ovanliga i våra vatten, men pga artens ringa storlek samt brist på eftersök och expertis är det dock möjligt att den är förbisedd.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Styelidae - sjöknoppar 
  • Släkte
    Polycarpa  
  • Art
    Polycarpa aernbaeckaeF.Monniot, 1964 - trådtut

Biologin hos trådtut är dåligt känd. Den är påträffad på skalgrusbotten på ca 25 meters djup i Bohuslän och blir könsmogen i september. Man har inte hittat några larver.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Eftersom trådtut är så dåligt känd är det svårt att uttala sig om eventuella hot
Då hotbilden inte är klarlagd är det svårt att föreslå några specifika åtgärder. En ökad kunskap om arten, dess ekologi och status i svenska vatten är önskvärd
Namngivning: Polycarpa aernbaeckae Monniot, 1964. Cahiers de Biologie Marine 5(1): 27. (Auktorn stavade artnamnet ärnbäckae, men eftersom bara latinets bokstäver får förekomma i vetenskapliga namn måste bokstaven ä transkriberas till ae.)
Etymologi: aernbaeckae (lat.) = Ärnbäcks, efter Augusta Ärnbäck-Christie-Linde (1870-1953), lantbrukardotter som efter studentexamen i Örebro 1888 och fil. kand. i Uppsala 1892 lämnade det kvinnofientliga Uppsala och blev lärarinna, tills hon 1896 fick en amanuenstjänst vid den då liberala Stockholms Högskolas zootomiska institut. Hon tog sin licentiatexamen 1908 och disputerade 1909. År 1916 fick hon tjänst som biträdande zoolog vid Riksmuseet, där hon arbetade som ascidie-systematiker fram till 1940.
Uttal: [Polykárpa ernbécke]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Styelidae - sjöknoppar 
  • Släkte
    Polycarpa  
  • Art
    Polycarpa aernbaeckae, F.Monniot, 1964 - trådtut
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).