Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandfinger

Organismgrupp Manteldjur Pelonaia corrugata
Sandfinger Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En smalt klubbformig och vanligen 4-5 cm lång, gul till brungul art med talrika hårliknande utskott på mantelns nedre två tredjedelar. I Sverige förekommer den i Kattegatt och Skagerrak.

Sandfinger är en av de större arterna i familjen Styelidae. I sällsynta fall kan den bli upp till 12 cm lång, men det normala är en längd av ungefär 4-5 cm. Kroppen är klubbformig och ser nästan ut som en mask eller en tjock fjärilslarv utan ben. Manteln är gräddgul till ljust brungul eller roströd och mer eller mindre fint veckad. Det finns gott om hårlika utskott på dess nedre två tredjedelar, och den är oftast täckt av sand, dy eller annat material. Sifonerna sitter på djurets översida, som är platt och ”avhuggen”. De är små, ser mest ut som koniska papiller och har hos levande djur rödfärgad kant.
Inre anatomi: Gälkorgen har 20-30 enkla muntentakler. Den har inga tydliga veck, men på insidan finns förtätningar av längsgående blodkärl. Flimmerorganet är hästskoformigt. Magen är nästan cylindrisk, ganska lång och försedd med längsveck. Det finns en enda U-formig gonad på vardera sidan av kroppen. Varje gonad består av ett långsträckt, ljusgult ovarium som är omgivet av en mängd små droppformiga, mjölkvita testiklar.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandfinger Observationer i  Sverige för sandfinger
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandfinger har en nordlig, cirkumpolär utbredning. Den finns i Kattegatt och Skagerrak samt norrut längs Norges kust till Svalbard och Jan Mayen. Den finns också vid Skottland, Grönland, Island och runt hela Arktis. Den har dessutom påträffats i de arktiska delarna av Nordamerika samt i Berings sund, Ochotska havet och Japanska havet.
De strömspolade sandbottnar som arten tycks föredra är ett ovanligt och hotat habitat i våra vatten. Under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009 återfanns arten endast på en lokal på utsjöbanken Lilla Middelgrund i Kattegatt. Därtill föreligger nyligen enstaka rapporterade fynd från Kosterområdet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
En sedimentlevande långsträckt sjöpung, som är helt eller delvis täckt av sandpartiklar. Typisk infaunaform, kan förväxlas med Cnemidocarpa rhizopus som dock är mer sfärisk eller cylindrisk i formen. Lever vanligen på 30-50 meters djup. Artens totala kända utbredning omfattar hela Norges kust samt Spetsbergen, norra Storbritannien och Island. I våra vatten känd från Kattegatt och Skagerrak. Lever på strömspolade sandbottnar, vilket är ett ovanligt och hotat habitat. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten endast på en lokal på utsjöbanken Lilla Middelgrund i Kattegatt. Därtill nyligen enstaka rapporterade fynd från Kosterområdet. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (2-4). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Sandfinger har tunga ägg som sjunker till bottnen, där utvecklingen sker direkt utan något grodyngellikt larvstadium. Utanför Skottland sker fortplantningen under vintern, förmodligen beroende på att det är där som arten har sin sydligaste utpost. Sandfinger lever mest nedgrävd i mjukt sediment, oftast på 30-50 meters djup, så att bara sifonerna sticker upp ovanför bottnen. I motsats till många andra sjöpungar lever den i åtminstone 2-3 år och blir könsmogen först under sitt andra levnadsår.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Stolidobranchiata, Familj Styelidae (sjöknoppar), Släkte Pelonaia, Art Pelonaia corrugata Goodsir & Forbes, 1841 - sandfinger Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)

Dokumentation En sedimentlevande långsträckt sjöpung, som är helt eller delvis täckt av sandpartiklar. Typisk infaunaform, kan förväxlas med Cnemidocarpa rhizopus som dock är mer sfärisk eller cylindrisk i formen. Lever vanligen på 30-50 meters djup. Artens totala kända utbredning omfattar hela Norges kust samt Spetsbergen, norra Storbritannien och Island. I våra vatten känd från Kattegatt och Skagerrak. Lever på strömspolade sandbottnar, vilket är ett ovanligt och hotat habitat. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten endast på en lokal på utsjöbanken Lilla Middelgrund i Kattegatt. Därtill nyligen enstaka rapporterade fynd från Kosterområdet. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (2-4). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
En smalt klubbformig och vanligen 4-5 cm lång, gul till brungul art med talrika hårliknande utskott på mantelns nedre två tredjedelar. I Sverige förekommer den i Kattegatt och Skagerrak.

Sandfinger är en av de större arterna i familjen Styelidae. I sällsynta fall kan den bli upp till 12 cm lång, men det normala är en längd av ungefär 4-5 cm. Kroppen är klubbformig och ser nästan ut som en mask eller en tjock fjärilslarv utan ben. Manteln är gräddgul till ljust brungul eller roströd och mer eller mindre fint veckad. Det finns gott om hårlika utskott på dess nedre två tredjedelar, och den är oftast täckt av sand, dy eller annat material. Sifonerna sitter på djurets översida, som är platt och ”avhuggen”. De är små, ser mest ut som koniska papiller och har hos levande djur rödfärgad kant.
Inre anatomi: Gälkorgen har 20-30 enkla muntentakler. Den har inga tydliga veck, men på insidan finns förtätningar av längsgående blodkärl. Flimmerorganet är hästskoformigt. Magen är nästan cylindrisk, ganska lång och försedd med längsveck. Det finns en enda U-formig gonad på vardera sidan av kroppen. Varje gonad består av ett långsträckt, ljusgult ovarium som är omgivet av en mängd små droppformiga, mjölkvita testiklar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandfinger

Länsvis förekomst och status för sandfinger baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandfinger

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandfinger har en nordlig, cirkumpolär utbredning. Den finns i Kattegatt och Skagerrak samt norrut längs Norges kust till Svalbard och Jan Mayen. Den finns också vid Skottland, Grönland, Island och runt hela Arktis. Den har dessutom påträffats i de arktiska delarna av Nordamerika samt i Berings sund, Ochotska havet och Japanska havet.
De strömspolade sandbottnar som arten tycks föredra är ett ovanligt och hotat habitat i våra vatten. Under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009 återfanns arten endast på en lokal på utsjöbanken Lilla Middelgrund i Kattegatt. Därtill föreligger nyligen enstaka rapporterade fynd från Kosterområdet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Styelidae - sjöknoppar 
  • Släkte
    Pelonaia  
  • Art
    Pelonaia corrugataGoodsir & Forbes, 1841 - sandfinger

Sandfinger har tunga ägg som sjunker till bottnen, där utvecklingen sker direkt utan något grodyngellikt larvstadium. Utanför Skottland sker fortplantningen under vintern, förmodligen beroende på att det är där som arten har sin sydligaste utpost. Sandfinger lever mest nedgrävd i mjukt sediment, oftast på 30-50 meters djup, så att bara sifonerna sticker upp ovanför bottnen. I motsats till många andra sjöpungar lever den i åtminstone 2-3 år och blir könsmogen först under sitt andra levnadsår.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Strömspolade sandbottnar är ett ovanligt habitat i svenska vatten, som därtill är utsatt för negativ påverkan till följd av sedimentation och annan mänsklig påverkan.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att den typ av bottnar där arten förekommer karteras och ges lämpligt skydd.
Namngivning: Pelonaia corrugata Forbes & Goodsir, 1841. Edinburgh New Philosophical Journal 31: 29-34.
Etymologi: corrugatus = veckad, skrynklad, rynkad; perfekt particip av corrugo (lat.) = vecka, rynka.
Uttal: [Pelonája korrugáta]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Styelidae - sjöknoppar 
  • Släkte
    Pelonaia  
  • Art
    Pelonaia corrugata, Goodsir & Forbes, 1841 - sandfinger
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).