Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Mimumesa atratina

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Mimumesa atratina
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 7–11 mm lång, spenslig, helsvart rovstekel med långt skaftad bakkropp. Från det främre punktögat löper en köl som mynnar i en tvärgående köl som förbinder antennbaserna. Ansiktet har en tät, silverglänsande behåring. I släktet Mimumesa finns i Norden ytterligare fem arter som alla ytligt sett har ett mycket likartat utseende men kan skiljas åt på detaljer i utformningen av bukplåten bakom framhöfterna (epicnemium), form och punktering på honans s.k. pygidialfält på bakkroppens sista segment samt formen på hanens genitalier och antennleder. Förutom den ganska vanliga M. dahlbomi är alla mer eller mindre sällsynta. M. atratina är jämförelsevis storvuxen och med långt bakkroppsskaft. Arten kan bestämmas med exempelvis Lomholdt (1975–1976) eller Jacobs (2007).
Utbredning
Länsvis förekomst för Mimumesa atratina Observationer i  Sverige för Mimumesa atratina
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Artens kända totalutbredning omfattar stora delar av Europa och sträcker sig österut genom Ryssland till Korea och Japan. I Sverige är arten känd från Skåne norrut till Norrbotten men fynd saknas från flera landskap, särskilt i de västra och norra delarna av landet, och det tycks finnas en stor utbredningslucka mellan Gästrikland–södra Dalarna och norra Västerbotten. De flesta kända fyndplatserna finns i de centrala och östra delarna av Götaland och Svealand. De nordliga förekomsterna ansluter till förekomster i Finland och arten kan ha invandrat till Sverige från två håll, från söder respektive från nordost. Arten är känd från ett trettital någorlunda aktuella lokaler i Sverige. Lokalerna är dock glest fördelade och artens förekomster förmodligen kraftigt fragmenterade.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Denna sandmarkslevande rovstekel har ett stort utbredningsområde i landet men förekomsterna är fragmenterade. Många av de kända lokalerna utgörs av täkter som är ett minskande habitat. Antalet lokalområden i landet skattas till 112 (28-224). Mörkertal 4/8 (SH). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (112-896) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Arten förekommer främst på varma, torra, sandiga lokaler, exempelvis i täkter, sandiga vägslänter, örtrika sandmarker och sanddyner. Arten kan dock även förekomma i stadsmiljöer, stationsområden och andra ruderatmarker. Bon anläggs i marken, gärna i anslutning till, eller under stenar (äldre uppgifter om att arten bor i död ved är felaktiga). Längs en utgrävd gång i marken anläggs ett fåtal celler som vardera förses med drygt 10 bytesdjur och ett ägg. Bytesdjuren, som utgör föda för larverna, består uteslutande av olika stritar (fam. Cicadellidae och Delphacidae), som honan i flykten transporterar till boet. Likt flertalet andra rovsteklar är M. atratina ett typiskt högsommardjur som flyger under sommarmånaderna, från juni till augusti.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· dvärgstritar
· dvärgstritar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Mimumesa, Art Mimumesa atratina (F. Morawitz, 1891) Synonymer Mimesa atratina F. Morawitz, 1891

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Denna sandmarkslevande rovstekel har ett stort utbredningsområde i landet men förekomsterna är fragmenterade. Många av de kända lokalerna utgörs av täkter som är ett minskande habitat. Antalet lokalområden i landet skattas till 112 (28-224). Mörkertal 4/8 (SH). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (112-896) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En 7–11 mm lång, spenslig, helsvart rovstekel med långt skaftad bakkropp. Från det främre punktögat löper en köl som mynnar i en tvärgående köl som förbinder antennbaserna. Ansiktet har en tät, silverglänsande behåring. I släktet Mimumesa finns i Norden ytterligare fem arter som alla ytligt sett har ett mycket likartat utseende men kan skiljas åt på detaljer i utformningen av bukplåten bakom framhöfterna (epicnemium), form och punktering på honans s.k. pygidialfält på bakkroppens sista segment samt formen på hanens genitalier och antennleder. Förutom den ganska vanliga M. dahlbomi är alla mer eller mindre sällsynta. M. atratina är jämförelsevis storvuxen och med långt bakkroppsskaft. Arten kan bestämmas med exempelvis Lomholdt (1975–1976) eller Jacobs (2007).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Mimumesa atratina

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Mimumesa atratina

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens kända totalutbredning omfattar stora delar av Europa och sträcker sig österut genom Ryssland till Korea och Japan. I Sverige är arten känd från Skåne norrut till Norrbotten men fynd saknas från flera landskap, särskilt i de västra och norra delarna av landet, och det tycks finnas en stor utbredningslucka mellan Gästrikland–södra Dalarna och norra Västerbotten. De flesta kända fyndplatserna finns i de centrala och östra delarna av Götaland och Svealand. De nordliga förekomsterna ansluter till förekomster i Finland och arten kan ha invandrat till Sverige från två håll, från söder respektive från nordost. Arten är känd från ett trettital någorlunda aktuella lokaler i Sverige. Lokalerna är dock glest fördelade och artens förekomster förmodligen kraftigt fragmenterade.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Pemphredoninae  
  • Tribus
    Psenini  
  • Släkte
    Mimumesa  
  • Art
    Mimumesa atratina(F. Morawitz, 1891)
    Synonymer
    Mimesa atratina F. Morawitz, 1891

Arten förekommer främst på varma, torra, sandiga lokaler, exempelvis i täkter, sandiga vägslänter, örtrika sandmarker och sanddyner. Arten kan dock även förekomma i stadsmiljöer, stationsområden och andra ruderatmarker. Bon anläggs i marken, gärna i anslutning till, eller under stenar (äldre uppgifter om att arten bor i död ved är felaktiga). Längs en utgrävd gång i marken anläggs ett fåtal celler som vardera förses med drygt 10 bytesdjur och ett ägg. Bytesdjuren, som utgör föda för larverna, består uteslutande av olika stritar (fam. Cicadellidae och Delphacidae), som honan i flykten transporterar till boet. Likt flertalet andra rovsteklar är M. atratina ett typiskt högsommardjur som flyger under sommarmånaderna, från juni till augusti.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· dvärgstritar - Cicadellidae (Viktig)
Arten är främst funnen i sandområden och ofta i sandtäkter. Den pågående trenden med avslutande och efterbehandling av täkter minskar tillgången på lämpliga lokaler för arten, varför arten troligen minskar. Upphörd hävd och ökat atmosfäriskt kvävenedfall har också bidragit till att lämpliga, sandiga torrängsmarker växer igen.
Hänsyn till den biologiska mångfalden bör tas vid avslutning av täkter. Istället för efterbehandling och igenplantering av täkterna bör åtminstone de sydorienterade sluttningarna, samt några tiotals meter breda zoner nedom dessa, lämnas orörda. Vidare bör merparten av uppväxande, skuggande träd röjas undan med jämna mellanrum. Sådana generella hänsynstaganden i avslutade täkter gynnar ett stort antal organismer, inklusive många rödlistade arter, som är knutna till öppna sandmiljöer. Vidare kan lämpliga sydvända, sandiga vägslänter göras mera permanent gynnsamma genom att bredda de trädfria kanterna runt vägarna till minst 5-10 meter på ömse sidor. Slänterna solexponeras då under en större del av dagen och kan upprätthålla reproducerande populationer av sandmarksdjur under en betydligt längre tid.

Bitsch, J., Dollfuss, H., Boucek, Z., Schmidt, K., Schmid-Egger, C., Gayubo S. F., Antropov, A. V. & Barbier, Y. 2001. Faune de France. France et régions limitrophes. 86. Hyménoptères Sphecidae d''Europe occidentale. Volume 3. - Fédération Française des Sociétés de Sciences Naturelles, Paris.

Bjelke, U. & Ljungberg, H. (red.). 2012. Rödlistade arter och naturvård i sand- och grustäkter. - ArtDatabanken Rapporterar 10. Uppsala.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands.Sphecidae s.str., Crabronidae. Lebensweise, Verhalten, Verbreitung. - Die Tierweld Deutschlands.71 Teil. Goecke & Evers, Keltern.

Budrys, E. Digger-wasps of the genus Mimumesa Malloch (Hymenoptera, Sphecidae) of the USSR. - Entomol. Rev. 70, 99-106.

Haeseler, V. Zum auftreten der Grabwespe Mimumesa atratina (F. Morawitz 1891) am Stadtrand von Oldenburg i.O. (Hymenoptera: Sphecidae). - Drosera 91, 85-92.

Hellqvist, S., Abenius J. & Norén, L. 2014. Provinsförteckning för de svenska arterna i familjerna Ampulicidae, Sphecidae och Crabronidae (Hymenoptera). - Ent. Tidskr. 125, 77-94.

Jacobs, H.J. 2007. Die Grabwespen Deutchlands. Ampulicidae, Sphecidae, Crabronidae. Bestimmungsschlüssel. - Goecke & Evers, Keltern.

Lomholdt, O. 1975-76. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. - Fauna Entomologica Scandinavica vol. 4:1-2.. Scandinavian Science Press Ltd., Klampenborg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven Hellqvist 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Pemphredoninae  
  • Tribus
    Psenini  
  • Släkte
    Mimumesa  
  • Art
    Mimumesa atratina, (F. Morawitz, 1891)
    Synonymer
    Mimesa atratina F. Morawitz, 1891
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven Hellqvist 2015.