Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Oxybelus latidens

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Oxybelus latidens
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Detta är en relativt småvuxen (4–8 mm), kompakt byggd rovstekel. Skillnader mot närstående arter finns framför allt i att mellankropps­lamellernas inre del är flikaktigt uppböjda varigenom lamellerna blir tydligt tvåspetsade sedda i profil. Taggen på efterryggen (propodeum) är relativt kort, bred och tydligt smalast strax före spetsen. Den är vidare normalt urnupen i spetsen varvid det bildas två separata spetsar eller lober (ormtungelikt). Mellan- och bakkropp är förhållandevis tätt och grovt punkterade och bakkroppens ryggplåtar är något välvda. Den centrala kölen på munskölden har hos hanen en bula eller knöl strax innan framkanten vilket gör att denna blir s-formad betraktad i profil. Färgteckningen är typisk: ryggplåtarna har parvisa gula-gulvita fläckar som understundom hos hanen kan bilda band på det femte av bakkroppens segment. Praecostalplatta och vingfjäll är helt röd- eller rödorangefärgade vilket tillsammans med mellankropps­lamellernas utformning är de viktigaste artkaraktärerna. Skenben, fötter samt käkar är övervägande rödgula.
Utbredning
Länsvis förekomst för Oxybelus latidens Observationer i  Sverige för Oxybelus latidens
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Oxybelus latidens upptäcktes så sent som 2011 på Ravlunda skjutfält i östra Skåne. Omständigheterna kring fyndet och livsmiljöns kvalitet visar att det sannolikt rör sig om en reliktpopulation, och arten har troligen funnit i landet under en längre tid. Arten är i övriga Norden endast känd genom enstaka äldre fynd från Danmark, men arten saknar där aktuella populationer. I övriga Nordvästeuropa tycks observationer från modern tid saknas helt förutom ett isolerat fynd av en hane i trakten av Berlin 2008. En notering från Norge är felaktig och avser den nära släktingen Oxybelus argentatus. Arten har inte noterats i Finland. Utbredningen sträcker sig vidare via Östeuropa, Turkiet och Centralasien ända till Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
Denna rovstekel påträffades som ny för Sverige (Österlen) 2011, men bedöms ha funnits i landet även tidigare. Den är värmekrävande och lever i glest bevuxna sandområden. Arten saknas i vårt närområde och de närmaste aktuella förekomsterna finns i Berlintrakten. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (20-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (4-500) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (4-20) km². Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Naturtypen på fyndplatsen vid Ravlunda, som påminner om den tyska fyndlokalen, utgörs av en kraftigt ytstörd sanddynsmiljö med glest spridda talldungar som ger lite lä på den annars öppna heden. Den bitvis karga miljön präglas av betande kor, får och hästar och överallt finns körspår efter militära bandfordon som bitvis skapat stora blottade sandytor. Vegetationen utgörs mestadels av mager sandhed dominerad av ljung Calluna vulgaris med inslag av gråfibbla Pilosella officinarum och rotfibbla Hypochaeris radicata. I områdets norra del finns dock ett betydande inslag av kalk i sanden vilket ger upphov till en blomrik, mjukt kuperad sandstäppsmiljö. Här, liksom fläckvis i det övriga landskapet, domineras vegetationssamhället av backtimjan Thymus serpyllum, hedblomster Helichrysum arenarium, harklöver Trifolium arvense och borsttåtel Corynephorus canescens. Åkervädd Knautia arvensis, mindre blåklocka Campanula rotundifolia och trift Armeria maritima förekommer spritt. Genom att Oxybelus latidens över hela sitt kända utbredningsområde tycks vara sällsynt saknas i stort sett ekologiska observationer. Det förefaller emellertid troligt att arten, liksom en merpart av sina släktfränder, är starkt värmeberoende och knuten till glest bevuxna områden med finare sandfraktioner. Vid Ravlunda noterades arten mellan 30 juni och 19 juli. Det kan dock vara värt att notera att den varma försommaren 2011 innebar att många gaddsteklar hade en något avvikande fenologi varför flygtiden under ett normalår troligen ungefärligen omfattar juli. Blombesök observerades på blåmunkar Jasione montana. Bytet består troligen, liksom för de övriga arterna i släktet, av flugor.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Oxybelus, Art Oxybelus latidens Gerstäcker, 1867 Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)

Dokumentation Denna rovstekel påträffades som ny för Sverige (Österlen) 2011, men bedöms ha funnits i landet även tidigare. Den är värmekrävande och lever i glest bevuxna sandområden. Arten saknas i vårt närområde och de närmaste aktuella förekomsterna finns i Berlintrakten. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (20-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (4-500) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (4-20) km². Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Detta är en relativt småvuxen (4–8 mm), kompakt byggd rovstekel. Skillnader mot närstående arter finns framför allt i att mellankropps­lamellernas inre del är flikaktigt uppböjda varigenom lamellerna blir tydligt tvåspetsade sedda i profil. Taggen på efterryggen (propodeum) är relativt kort, bred och tydligt smalast strax före spetsen. Den är vidare normalt urnupen i spetsen varvid det bildas två separata spetsar eller lober (ormtungelikt). Mellan- och bakkropp är förhållandevis tätt och grovt punkterade och bakkroppens ryggplåtar är något välvda. Den centrala kölen på munskölden har hos hanen en bula eller knöl strax innan framkanten vilket gör att denna blir s-formad betraktad i profil. Färgteckningen är typisk: ryggplåtarna har parvisa gula-gulvita fläckar som understundom hos hanen kan bilda band på det femte av bakkroppens segment. Praecostalplatta och vingfjäll är helt röd- eller rödorangefärgade vilket tillsammans med mellankropps­lamellernas utformning är de viktigaste artkaraktärerna. Skenben, fötter samt käkar är övervägande rödgula.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Oxybelus latidens

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Oxybelus latidens

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Oxybelus latidens upptäcktes så sent som 2011 på Ravlunda skjutfält i östra Skåne. Omständigheterna kring fyndet och livsmiljöns kvalitet visar att det sannolikt rör sig om en reliktpopulation, och arten har troligen funnit i landet under en längre tid. Arten är i övriga Norden endast känd genom enstaka äldre fynd från Danmark, men arten saknar där aktuella populationer. I övriga Nordvästeuropa tycks observationer från modern tid saknas helt förutom ett isolerat fynd av en hane i trakten av Berlin 2008. En notering från Norge är felaktig och avser den nära släktingen Oxybelus argentatus. Arten har inte noterats i Finland. Utbredningen sträcker sig vidare via Östeuropa, Turkiet och Centralasien ända till Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Oxybelini  
  • Släkte
    Oxybelus  
  • Art
    Oxybelus latidensGerstäcker, 1867

Naturtypen på fyndplatsen vid Ravlunda, som påminner om den tyska fyndlokalen, utgörs av en kraftigt ytstörd sanddynsmiljö med glest spridda talldungar som ger lite lä på den annars öppna heden. Den bitvis karga miljön präglas av betande kor, får och hästar och överallt finns körspår efter militära bandfordon som bitvis skapat stora blottade sandytor. Vegetationen utgörs mestadels av mager sandhed dominerad av ljung Calluna vulgaris med inslag av gråfibbla Pilosella officinarum och rotfibbla Hypochaeris radicata. I områdets norra del finns dock ett betydande inslag av kalk i sanden vilket ger upphov till en blomrik, mjukt kuperad sandstäppsmiljö. Här, liksom fläckvis i det övriga landskapet, domineras vegetationssamhället av backtimjan Thymus serpyllum, hedblomster Helichrysum arenarium, harklöver Trifolium arvense och borsttåtel Corynephorus canescens. Åkervädd Knautia arvensis, mindre blåklocka Campanula rotundifolia och trift Armeria maritima förekommer spritt. Genom att Oxybelus latidens över hela sitt kända utbredningsområde tycks vara sällsynt saknas i stort sett ekologiska observationer. Det förefaller emellertid troligt att arten, liksom en merpart av sina släktfränder, är starkt värmeberoende och knuten till glest bevuxna områden med finare sandfraktioner. Vid Ravlunda noterades arten mellan 30 juni och 19 juli. Det kan dock vara värt att notera att den varma försommaren 2011 innebar att många gaddsteklar hade en något avvikande fenologi varför flygtiden under ett normalår troligen ungefärligen omfattar juli. Blombesök observerades på blåmunkar Jasione montana. Bytet består troligen, liksom för de övriga arterna i släktet, av flugor.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Oxybelus latidens missgynnas och hotas potentiellt av igenväxningen av torra, öppna sandmarker. Denna igenväxning är i sin tur resultatet av upphörande jordbruksaktivitet som bete och åkerbruk på sandiga marker. Igenväxningen har under det senaste halvseklet dessutom accelererats av kvävenedfall. Arten hotas också av rådande regler för täktåterställning och skogsmark där ofta näringsrika jordmassor breds ut på den avjämnade täktytan varpå det hela planteras med träd. Minskad militär övningsverksamhet utgör ett hot mot arten på militära övningsfält eftersom detta medför brist på störning och därmed igenväxning.
Åtgärder som syftar till att öka arealen blomrika, glest bevuxna sandmarker gynnar O. latidens och en lång rad andra hotade arter. Man bör också säkerställa att maskinell markstörning och andra typer av mänsklig verksamhet såsom körning med militära bandfordon får fortgå på artens förekomstlokal. Alternativt kan harvning/plöjning ske på öppna hedavsnitt för att bibehålla en gles vegetationsstruktur och öppna sandytor. Vid konkreta åtgärder för att gynna områdets insektsfauna bör man skapa ekologiskt bärkraftiga strukturer såsom sydvända branter och hak, blomrika partier såväl som helt öppna sandytor. Öppen sand i form av vägkanter, vägslänter, stationsområden eller körvägar inom artens förekomstområden bör ej beläggas med krossten.
Arten har ibland ansetts vara en nordlig färgform av den i medelhavsområdet förekommande Oxybelus subspinosus Klug, 1835. Vid åtskiljandet av O. latidens gentemot O. subspinosus har beskrivningen utgått ifrån benens färgning och små skillnader i efterryggens skulptur.

Andersen, T. & Fjeldså, A. 1984. Sommerfugler (Lepidoptera) i åpent kystlandskap på Sandöy Hvasser og sydenden av Tjöme, Tjöme kommune, Vestfold. - Miljöverndepartementet rapport T - 576.

Bitsch, J. & Leclercq, J. 1993. Hymenopteres Sphecidae d’Europe occidentale, Vol. 1. - Generalites - Crabroninae. Faune de France 79: 1-325.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Lebensweise, Verhalten, Verbreitung. - Die Tierwelt Deutschlands, 71 Teil, sid. 267-268. Goecke & Evers, Keltern.

Dollfuss, H. 1991. Bestimmungsschlüssel der grabwespen Nord- und Zentraleuropas. - Stapfia 24: 1-247.

Faester, K. 1949. Westeuropäische Spheciden, 1. Oxybelus Latr. - Univ. Zool. Copenhagen: 1-46.

Guichard, K.M. 1993. European Oxybelus with a note on Oxybelus dusmeti Perez, 1966 (Hymenoptera, Sphecidae). - Entomofauna, bd 14:33: 529-536.

Gärdenfors, U. (red.). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. - ArtDatabanken, SL U, Uppsala.

Jacobs, H-J. 2007. Die Grabwespen Deutschlands. Bestimmungsschlüssel. - Tierwelt Deutschlands 79. Goecke & Evers, Keltern.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. - Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Lomholdt, O. 1976. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. - Fauna Entomologica Scandinavica 4.

Schmid-Egger, C. 2010. Bemerkenswerte Wiederfunde Deutscher Weg- und Grabwespen (Hymenoptera Pompilidae, Crabronidae). - Ampulex 1: 41-45.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Oxybelini  
  • Släkte
    Oxybelus  
  • Art
    Oxybelus latidens, Gerstäcker, 1867
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015.