Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Oxybelus argentatus

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Oxybelus argentatus
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 5-10 mm lång kraftigt byggd rovstekel där honorna vanligtvis är avsevärt större än hanarna. Arten har tre för släktet utmärkande utskott på mellankroppens bakre ovansida. Mellankroppen är svart med gula teckningar. Bakkroppen är svart med parvisa gula-benvita fläckar på ryggplåtarna. Benen är övervägande gula-gulröda med inslag av svarta fält. Framför allt honan har på bakkroppen tätt åtliggande, silvervit behåring som gett arten dess vetenskapliga namn. Förväxling kan ske med flera närstående arter. Arten kan bestämmas med hjälp av Lomholdt (1976), Dollfuss (1991) samt Jacobs (2007).
Utbredning
Länsvis förekomst för Oxybelus argentatus Observationer i  Sverige för Oxybelus argentatus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Världsutbredningen omfattar stora delar av Europa från Medelhavet till Fennoskandien men fynduppgifter saknas för Baltikum och flera länder i Östeuropa. Arten är sällsynt funnen i Danmark och Norge. I södra Finland förekommer den genom underarten O. argentatus bouwmani. I Sverige är arten belagd från Skåne, Småland, Gotland, Blekinge och Västergötland. Äldre fynd finns också från Halland och Östergötland. Arten kan lokalt bygga upp goda populationer, som i östra Skåne och på Skillingaryds skjutfält i Småland, men de flesta förekomster förfaller idag vara isolerade från varandra. Äldre fynduppgifter visar att arten under första hälften av 1900-talet hade ett betydligt större och mer sammanhängande utbredningsområde i Skåne där arten idag förefaller vara försvunnen från Vombsänkan och de västra delarna av landskapet. Även i Tyskland tycks den ha minskat lokalt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Aktuella populationer finns på några få exklusiva, varma sandfält och kustdyner som t.ex. Yngsjö i Skåne, Jämjö i Blekinge, Skillingsryds skjutfält i Småland, Aledal på Öland och Sudersand på Gotland. Honan tar stilettflugor som byte åt larverna. Antalet lokalområden i landet skattas till 24 (6-48). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 96 (24-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,iii,iv,v)).
Ekologi
Oxybelus argentatus är en ytterst värmekrävande art som tillhör de öppna sandmarkernas gaddstekelfauna. Man ser oftast djuren vilande på de helt öppna sandytor som alltid förekommer rikligt i artens habitat. En majoritet av de aktuella platserna tycks utgöras av sanddyner eller militära övningsområden, men arten har även noterats i täkter och i ett fall också längs en sandig skogsbilväg. Arten tycks till skillnad från sina släktfränder ha en långt gången specialisering med avseende på bytesval och fångar företrädesvis stilettflugor av släktet Thereva och Acrosathe. Troligen provianteras larvcellerna även med andra stilettflugesläkten aåsom Dialineura. I likhet med övriga arter i släktet Oxybelus transporteras bytet, som kan vara större än stekeln själv, spektakulärt spetsat på gadden. Boet grävs ut i relativt lös finsand, på jämna eller något sydlänta, solexponerade ytor. Flygtiden varar i Sverige från mitten av juni till slutet av juli. Blombesök har i Sverige observerats på vildmorot Daucus carota subsp. carota, monke Jasione montana, backtimjan Thymus serpyllum, bockrot Pimpinella saxifraga och i synnerhet röllika Achillea millefolium. Oxybelus argentatus är att betrakta som en signalart för artrika sandmarker och de platser där arten förekommer hyser oftast ett stort antal hotade och sällsynta gaddsteklar. Oxybelus-arterna parasiteras av myrstekeln Smicromyrme rufipes.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· Thereva
· Thereva
· Acrosathe
· Acrosathe
· Dialineura
· Dialineura
· stilettflugor
· stilettflugor
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
· blåmunkar
· blåmunkar
· bockrot
· bockrot
· morot
· morot
· röllika
· röllika
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Oxybelus, Art Oxybelus argentatus Curtis, 1833 Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Aktuella populationer finns på några få exklusiva, varma sandfält och kustdyner som t.ex. Yngsjö i Skåne, Jämjö i Blekinge, Skillingsryds skjutfält i Småland, Aledal på Öland och Sudersand på Gotland. Honan tar stilettflugor som byte åt larverna. Antalet lokalområden i landet skattas till 24 (6-48). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 96 (24-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,iii,iv,v)).
En 5-10 mm lång kraftigt byggd rovstekel där honorna vanligtvis är avsevärt större än hanarna. Arten har tre för släktet utmärkande utskott på mellankroppens bakre ovansida. Mellankroppen är svart med gula teckningar. Bakkroppen är svart med parvisa gula-benvita fläckar på ryggplåtarna. Benen är övervägande gula-gulröda med inslag av svarta fält. Framför allt honan har på bakkroppen tätt åtliggande, silvervit behåring som gett arten dess vetenskapliga namn. Förväxling kan ske med flera närstående arter. Arten kan bestämmas med hjälp av Lomholdt (1976), Dollfuss (1991) samt Jacobs (2007).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Oxybelus argentatus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Oxybelus argentatus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Världsutbredningen omfattar stora delar av Europa från Medelhavet till Fennoskandien men fynduppgifter saknas för Baltikum och flera länder i Östeuropa. Arten är sällsynt funnen i Danmark och Norge. I södra Finland förekommer den genom underarten O. argentatus bouwmani. I Sverige är arten belagd från Skåne, Småland, Gotland, Blekinge och Västergötland. Äldre fynd finns också från Halland och Östergötland. Arten kan lokalt bygga upp goda populationer, som i östra Skåne och på Skillingaryds skjutfält i Småland, men de flesta förekomster förfaller idag vara isolerade från varandra. Äldre fynduppgifter visar att arten under första hälften av 1900-talet hade ett betydligt större och mer sammanhängande utbredningsområde i Skåne där arten idag förefaller vara försvunnen från Vombsänkan och de västra delarna av landskapet. Även i Tyskland tycks den ha minskat lokalt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Oxybelini  
  • Släkte
    Oxybelus  
  • Art
    Oxybelus argentatusCurtis, 1833

Oxybelus argentatus är en ytterst värmekrävande art som tillhör de öppna sandmarkernas gaddstekelfauna. Man ser oftast djuren vilande på de helt öppna sandytor som alltid förekommer rikligt i artens habitat. En majoritet av de aktuella platserna tycks utgöras av sanddyner eller militära övningsområden, men arten har även noterats i täkter och i ett fall också längs en sandig skogsbilväg. Arten tycks till skillnad från sina släktfränder ha en långt gången specialisering med avseende på bytesval och fångar företrädesvis stilettflugor av släktet Thereva och Acrosathe. Troligen provianteras larvcellerna även med andra stilettflugesläkten aåsom Dialineura. I likhet med övriga arter i släktet Oxybelus transporteras bytet, som kan vara större än stekeln själv, spektakulärt spetsat på gadden. Boet grävs ut i relativt lös finsand, på jämna eller något sydlänta, solexponerade ytor. Flygtiden varar i Sverige från mitten av juni till slutet av juli. Blombesök har i Sverige observerats på vildmorot Daucus carota subsp. carota, monke Jasione montana, backtimjan Thymus serpyllum, bockrot Pimpinella saxifraga och i synnerhet röllika Achillea millefolium. Oxybelus argentatus är att betrakta som en signalart för artrika sandmarker och de platser där arten förekommer hyser oftast ett stort antal hotade och sällsynta gaddsteklar. Oxybelus-arterna parasiteras av myrstekeln Smicromyrme rufipes.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· Thereva (Viktig)
· Acrosathe (Viktig)
· Dialineura (Har betydelse)
· stilettflugor - Therevidae (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Har betydelse)
· blåmunkar - Jasione montana (Har betydelse)
· bockrot - Pimpinella saxifraga (Har betydelse)
· morot - Daucus carota (Har betydelse)
· röllika - Achillea millefolium (Har betydelse)
Oxybelus argentatus hotas främst av igenväxning av artens livsmiljö vilket inbegriper minskad/upphörande sandflykt eller utebliven markstörning genererad av mänsklig aktivitet. Då merparten av artens aktuella förekomster förefaller vara starkt fragmenterade är arten också eventuellt känslig för inavelsdepression. De svenska populationerna representerar åtminstone tre av de beskrivna underarterna eller färgformerna. De genetiska särpräglingar som därigenom kommer till uttryck kan vara ett tecken på ett begränsat utbyte mellan de befintliga förekomsterna.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Åtgärder som syftar till att öka andelen ytor med öppen sand och bekämpa igenväxning inom artens förekomstområden är positiva för arten. Det vore också önskvärt med en mer ingående studie av underarternas reella utbredning och historiska förekomst genom djupare studier av museimaterial. I de fall arten förekommer i täkter bör dessa efterbehandlas med hänsyn till artens höga habitatkrav.
Oxybelus argentatus har under åren utifrån skillnader i färg och behåring delats in i ett antal underarter vars taxonomiska status är något oklar. Av dessa förekommer tre i Sverige. O. argentatus argentatus (SK, HA), O. argentatus aculeatus (SK, SM, GO). O. argentatus gerstaeckeri (SK, SM, ÖG, BL, VG).

Bitsch, J. & Leclercq, J. 1993. Hymenopteres Sphecidae d’Europe occidentale, Vol. 1. - Generalites - Crabroninae. Faune de France 79, p. 1 - 325. Paris.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Lebensweise, Verhalten, Verbreitung. Die Tierwelt Deutschlands 71. Goecke & Evers, Keltern.

Dollfuss, H. 1991. Bestimmungsschlüssel der Grabwespen Nord- und Zentraleuropas. Stapfia 24. p. 1-247.

Faester, K. 1949. Westeuropäische Spheciden, 1. Oxybelus Latr. Univ. Zool. Copenhagen. p. 1-46.

Guichard, K. M. 1993. European Oxybelus with a note on Oxybelus dusmeti Perez, 1966 (Hymenoptera, Sphecidae). Entomofauna, bd 14:33 p. 529-536.

Jacobs, H.-J. 2007. Die Grabwespen Deutschlands. Bestimmungsschlüssel. Tierwelt Deutschlands 79. Keltern Verlag Goecke & Evers.

Lomholdt, O. 1976. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica 4.

Ödegard, F, Sverdrup-Thygeson, A., Hansen, L-O., Hanssen, O & Öberg, S. 2009. Kartleggning av invertebrater i fem hotspot-habitattyper. Nye norske arter og rödlistearter 2004-2008. NINA Rapport 500.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Oxybelini  
  • Släkte
    Oxybelus  
  • Art
    Oxybelus argentatus, Curtis, 1833
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012