Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Dryudella stigma

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Dryudella stigma
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 6-11 mm lång, svart rovstekel där de främre bakkroppssegmenten är röda. Hanen skiljs enkelt från honan genom att han har en stor benvit fläck i pannan. Från den andra svenska arten i släktet, den mer utbredda och allmänna Dryudella pinguis, skiljs arten genom sin genomsnittligt större storlek och mer spensliga kroppsbyggnad. Vidare är framkanten på överläppen hos honan av D. stigma centralt halvcirkelformat konvex med två små sidoutskott medan honan av D. pinguis har tre oftast distinkta, likstora tandlika utskott (syns bäst snett ovanifrån). Hanen hos D. stigma har en större benvit pannfläck än hos D. pinguis, och den övre delen avgränsas i form av en starkt konkav båge varigenom den omsluter merparten av det främre punktögat. Arten kan lätt förväxlas med arter inom släktena Astata och Tachysphex. Hos dessa släkten saknar dock hanen vit pannfläck.
Utbredning
Länsvis förekomst för Dryudella stigma Observationer i  Sverige för Dryudella stigma
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Dryudella stigma har en världsutbredning som omfattar stora delar av Europa, i synnerhet de norra och centrala delarna, men den saknas på brittiska öarna. Vidare förekommer den bort via Sibirien till Mongoliet och Tibet. Arten förekommer i samtliga nordiska länder men betraktas över hela sitt utbredningsområde som sällsynt eller mycket sällsynt. I Sverige förefaller den endast vara belagd från kustnära platser och förekommer främst längs Östersjökusten från Skåne till Norrbotten. Aktuella fynd finns från Skåne, Halland, Öland, Gotland, Småland (Kalmar län), Blekinge, Sörmland och Norrbotten. Från Östergötland och Närke föreligger en del äldre fynd som visar att arten även kan förekomma vid större insjöar. Från övriga nordiska länder är endast ett fåtal individer kända. Sett i ljuset av sin företrädesvis nordliga utbredning utgör den svenska populationen av D. stigma en viktig del av den europeiska och globala förekomsten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Denna rovstekel är en uppenbart kräsen sandmarksart med aktuella, kända förekomster på kustnära sandfält och dynområden bl.a. på Öland, Gotland, Skåne, Halland, Blekinge och Norrbotten. Flera nya fynd under senare år indikerar att arten är mer utbredd än vad som tidigare förmodats, vilket motiverar att arten lämnar rödlistan. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (20-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (80-480) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Dryudella stigma förekommer företrädesvis i glest trädbevuxna sanddynsområden med stora områden med blottad sand och gärna aktiv sandflykt. Arten är även funnen i täkter. Arten kan under gynnsamma förutsättningar ses talrikt flygande nära marken vid sydlänta tallridåer eller kring fristående tallar. Hanarna är starkt revirhävdande och jagar aggressivt bort konkurrenter. Arten flyger främst under juli månad. Boet grävs ut i lös sand på glest vegetationsklädda ytor och provianteras med skinnbaggar (t.ex. Drymus sylvaticus och Sciocoris cursitans).
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· skinnbaggar
· skinnbaggar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Dryudella, Art Dryudella stigma (Panzer, 1809) Synonymer Dimorpha stigma Panzer, 1809, Astata stigma (Panzer, 1809)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Denna rovstekel är en uppenbart kräsen sandmarksart med aktuella, kända förekomster på kustnära sandfält och dynområden bl.a. på Öland, Gotland, Skåne, Halland, Blekinge och Norrbotten. Flera nya fynd under senare år indikerar att arten är mer utbredd än vad som tidigare förmodats, vilket motiverar att arten lämnar rödlistan. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (20-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (80-480) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
En 6-11 mm lång, svart rovstekel där de främre bakkroppssegmenten är röda. Hanen skiljs enkelt från honan genom att han har en stor benvit fläck i pannan. Från den andra svenska arten i släktet, den mer utbredda och allmänna Dryudella pinguis, skiljs arten genom sin genomsnittligt större storlek och mer spensliga kroppsbyggnad. Vidare är framkanten på överläppen hos honan av D. stigma centralt halvcirkelformat konvex med två små sidoutskott medan honan av D. pinguis har tre oftast distinkta, likstora tandlika utskott (syns bäst snett ovanifrån). Hanen hos D. stigma har en större benvit pannfläck än hos D. pinguis, och den övre delen avgränsas i form av en starkt konkav båge varigenom den omsluter merparten av det främre punktögat. Arten kan lätt förväxlas med arter inom släktena Astata och Tachysphex. Hos dessa släkten saknar dock hanen vit pannfläck.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Dryudella stigma

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Dryudella stigma

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Dryudella stigma har en världsutbredning som omfattar stora delar av Europa, i synnerhet de norra och centrala delarna, men den saknas på brittiska öarna. Vidare förekommer den bort via Sibirien till Mongoliet och Tibet. Arten förekommer i samtliga nordiska länder men betraktas över hela sitt utbredningsområde som sällsynt eller mycket sällsynt. I Sverige förefaller den endast vara belagd från kustnära platser och förekommer främst längs Östersjökusten från Skåne till Norrbotten. Aktuella fynd finns från Skåne, Halland, Öland, Gotland, Småland (Kalmar län), Blekinge, Sörmland och Norrbotten. Från Östergötland och Närke föreligger en del äldre fynd som visar att arten även kan förekomma vid större insjöar. Från övriga nordiska länder är endast ett fåtal individer kända. Sett i ljuset av sin företrädesvis nordliga utbredning utgör den svenska populationen av D. stigma en viktig del av den europeiska och globala förekomsten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Astatinae  
  • Släkte
    Dryudella  
  • Art
    Dryudella stigma(Panzer, 1809)
    Synonymer
    Dimorpha stigma Panzer, 1809
    Astata stigma (Panzer, 1809)

Dryudella stigma förekommer företrädesvis i glest trädbevuxna sanddynsområden med stora områden med blottad sand och gärna aktiv sandflykt. Arten är även funnen i täkter. Arten kan under gynnsamma förutsättningar ses talrikt flygande nära marken vid sydlänta tallridåer eller kring fristående tallar. Hanarna är starkt revirhävdande och jagar aggressivt bort konkurrenter. Arten flyger främst under juli månad. Boet grävs ut i lös sand på glest vegetationsklädda ytor och provianteras med skinnbaggar (t.ex. Drymus sylvaticus och Sciocoris cursitans).

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Öppna gräsmarker, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· skinnbaggar - Heteroptera (Viktig)
På Gotland, där arten ännu är lokalt talrik, tycks ytan lämplig livsmiljö ha minskat starkt under senare decennier på grund av minskad sandflykt och upphörande jordbruksaktivitet i de sanddynområden. Detta medför en tilltagande beskogning och ett slutet vegetationstäcke som på sikt riskerar att slå ut arten. Troligen är utvecklingen liknande i andra dynområden i landet. I de fall arten förekommer i täkter riskerar återställningsåtgärder som inbegriper återförande av näringsrikare jordlager och igenplantering att slå ut arten. Artens livsmiljöer i Skåne, på Öland och Gotland hotas dessutom av exploatering i form av sommarstugebebyggelse och semesterbyar som förstör artens habitat.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Dryudella stigma hör hemma i mycket glest tallbevuxna sanddyner och alla åtgärder som syftar till att återställa eller skydda denna miljötyp gynnar arten. Vid habitatrestaurering bör man eftersträva att skapa sydlänta bryn då dessa tycks ha en viktig funktion vid revirhållning och parning. Då arten är tydligt gynnad av markstörning bör man i dess livsmiljöer, som ofta är semesterbyar eller välbesökta sandstränder, placera ut skyltar som informerar om vikten av att bibehålla öppna sandmarker för att bevara den störningsgynnade floran och insektsfaunan. I de fall arten uppträder i täktmiljöer bör man återställa täkten på ett sätt som gynnar sandmarkslevande insekter.
De båda svenska arterna av Dryudella fördes tidigare till släktet Astata och kan förekomma under denna benämning i äldre litteratur.

Bergsten, J. 2009. Hotad fauna i Gotlands täkter- en inventering med speciell inriktning på gaddsteklar. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapporter om natur och miljö nr 2009:17.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Lebensweise, Verhalten, Verbreitung. Die Tierwelt Deutschlands 71. Goecke & Evers, Keltern.

Jacobs, H.-J. 2007. Die Grabwespen Deutschlands. Bestimmungsschlüssel. Tierwelt Deutschlands 79. Goecke & Evers, Keltern.

Lomholdt, O. 1976. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica 4.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Astatinae  
  • Släkte
    Dryudella  
  • Art
    Dryudella stigma, (Panzer, 1809)
    Synonymer
    Dimorpha stigma Panzer, 1809
    Astata stigma (Panzer, 1809)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012