Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Crossocerus binotatus

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Crossocerus binotatus
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ca 10 mm lång rovstekel med relativt långsträckt kroppsform. Grundfärgen är svart men antennskaftets framsida och framryggen är delvis gula, ibland är även skutellen gul. På bakkroppen finns mer omfattande gula teckningar, särskilt på 1:a och 3:e-6:e segmentet. Benens lår är svarta men skenben och fötter är övervägande gula. Arten tillhör ett komplex med i Norden tre mycket snarlika arter; förutom Crossocerus binotatus hör även C. subulatus och C. dimidiatus hit. Hanar i detta komplex kan ganska enkelt särskiljas på bakbenens utformning där C. binotatus karaktäriseras av en liten tand vid basen av låret och normalt utformade skenben. Honorna av C. binotatus är mycket svåra att skilja från C. subulatus men vid direkt jämförelse kan man se att pannfårorna hos C. binotatus är något bredare i bakre delen. På bakbenens skenben finns på framsidan ett antal kraftiga tornar. De övre tornarna (på skenbenets rygg) sitter hos C. binotatus i en rät linje medan de hos C. subulatus sitter mer oordnat. Hanarna i artkomplexet kan artbestämmas med hjälp av Lomholdt (1975-1976) medan det saknas bra litteratur för att skilja honorna åt.
Utbredning
Länsvis förekomst för Crossocerus binotatus Observationer i  Sverige för Crossocerus binotatus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Artens utbredning omfattar främst Centraleuropa och sträcker sig österut mot Iran. Mot norr når den bara de sydligaste delarna av Norden (Danmark och Skåne). C. binotatus och systerarten C. subulatus har nästan komplementära utbredningar där C. subulatus ersätter i nord och öst. Från Sverige är C. binotatus säkert känd bara genom ett fåtal fynd inom ett begränsat område i Höganästrakten i nordvästra Skåne: Kullaberg (1957), Fjälastorp (2014), Ärtan och Bönan, Höganäs (2014) och Strandbadsskogen, Höganäs (2014). Flera äldre uppgifter om förekomster i Sverige av C. binotatus har visat sig ha grundats på felbestämda honor av C. subulatus. Av såväl C. binotatus som C. subulatus är hanar kraftigt underrepresenterade i insamlat material och bara en hane av C. binotatus är känd från Sverige (Ärtan och Bönan, Höganäs). De få fynden av arten gör det svårt att uttala sig om någon trend i artens förekomst i landet. Alla fynden från 2014 gjordes i samband med en inventering av vedlevande insekter i Höganäs kommun och det är möjligt att motsvande inventeringar på andra håll i Skåne kan visa att arten har större utbredning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
En mycket sällsynt, sydlig och vedboende rovstekel som är knuten till lövskogar. Säkra fynd finns endast från NV Skåne (Kullaberg 1957 och Höganäs 2014). Övriga uppgifter om svensk förekomst är felaktiga eller osäkra. Arten är svårbestämd (snarlik den vitt utbredda C. subulatus). Ej återfunnen på Kullaberg trots omfattande gaddstekelinventering under 2000-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (20-2000). Endast en sentida lokal med okänt antal individer. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (4-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Arten har påträffats i lövdominerade skogar eller parker med rikligt med död ved. I likhet med systerarten C. subulatus tycks den förekomma även i jämförelsevis skuggiga miljöer. De senaste fynden i Sverige har alla gjorts med fönsterfällor på lågor eller stående döda eller skadade träd (ek, sälg, tall och bok). Bon anläggs i död ved och honorna fångar diverse olika flugor som proviant till larverna. I litteraturen finns uppgifter om bon även i marken eller i sprickor i murar och det har spekulerats i att olika populationer av arten utnyttjar olika substrat för bobyggnad. Uppträdandet i Sverige tyder dock på att arten här är vedboende.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Crossocerus, Art Crossocerus binotatus Lepeletier & Brullé, 1835 Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)

Dokumentation En mycket sällsynt, sydlig och vedboende rovstekel som är knuten till lövskogar. Säkra fynd finns endast från NV Skåne (Kullaberg 1957 och Höganäs 2014). Övriga uppgifter om svensk förekomst är felaktiga eller osäkra. Arten är svårbestämd (snarlik den vitt utbredda C. subulatus). Ej återfunnen på Kullaberg trots omfattande gaddstekelinventering under 2000-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (20-2000). Endast en sentida lokal med okänt antal individer. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (4-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
En ca 10 mm lång rovstekel med relativt långsträckt kroppsform. Grundfärgen är svart men antennskaftets framsida och framryggen är delvis gula, ibland är även skutellen gul. På bakkroppen finns mer omfattande gula teckningar, särskilt på 1:a och 3:e-6:e segmentet. Benens lår är svarta men skenben och fötter är övervägande gula. Arten tillhör ett komplex med i Norden tre mycket snarlika arter; förutom Crossocerus binotatus hör även C. subulatus och C. dimidiatus hit. Hanar i detta komplex kan ganska enkelt särskiljas på bakbenens utformning där C. binotatus karaktäriseras av en liten tand vid basen av låret och normalt utformade skenben. Honorna av C. binotatus är mycket svåra att skilja från C. subulatus men vid direkt jämförelse kan man se att pannfårorna hos C. binotatus är något bredare i bakre delen. På bakbenens skenben finns på framsidan ett antal kraftiga tornar. De övre tornarna (på skenbenets rygg) sitter hos C. binotatus i en rät linje medan de hos C. subulatus sitter mer oordnat. Hanarna i artkomplexet kan artbestämmas med hjälp av Lomholdt (1975-1976) medan det saknas bra litteratur för att skilja honorna åt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Crossocerus binotatus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Crossocerus binotatus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens utbredning omfattar främst Centraleuropa och sträcker sig österut mot Iran. Mot norr når den bara de sydligaste delarna av Norden (Danmark och Skåne). C. binotatus och systerarten C. subulatus har nästan komplementära utbredningar där C. subulatus ersätter i nord och öst. Från Sverige är C. binotatus säkert känd bara genom ett fåtal fynd inom ett begränsat område i Höganästrakten i nordvästra Skåne: Kullaberg (1957), Fjälastorp (2014), Ärtan och Bönan, Höganäs (2014) och Strandbadsskogen, Höganäs (2014). Flera äldre uppgifter om förekomster i Sverige av C. binotatus har visat sig ha grundats på felbestämda honor av C. subulatus. Av såväl C. binotatus som C. subulatus är hanar kraftigt underrepresenterade i insamlat material och bara en hane av C. binotatus är känd från Sverige (Ärtan och Bönan, Höganäs). De få fynden av arten gör det svårt att uttala sig om någon trend i artens förekomst i landet. Alla fynden från 2014 gjordes i samband med en inventering av vedlevande insekter i Höganäs kommun och det är möjligt att motsvande inventeringar på andra håll i Skåne kan visa att arten har större utbredning.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Crabronini  
  • Släkte
    Crossocerus  
  • Undersläkte
    Crossocerus (Cuphopterus)  
  • Art
    Crossocerus binotatusLepeletier & Brullé, 1835

Arten har påträffats i lövdominerade skogar eller parker med rikligt med död ved. I likhet med systerarten C. subulatus tycks den förekomma även i jämförelsevis skuggiga miljöer. De senaste fynden i Sverige har alla gjorts med fönsterfällor på lågor eller stående döda eller skadade träd (ek, sälg, tall och bok). Bon anläggs i död ved och honorna fångar diverse olika flugor som proviant till larverna. I litteraturen finns uppgifter om bon även i marken eller i sprickor i murar och det har spekulerats i att olika populationer av arten utnyttjar olika substrat för bobyggnad. Uppträdandet i Sverige tyder dock på att arten här är vedboende.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Arten befinner sig i Sverige vid nordgränsen av sitt utbredningsområde och har här såvitt känt en mycket liten utbredning, vilket i sig gör den sårbar. Den pågående trenden med högre temperaturer bör dock vara gynnsam för arten. Avverkning av skadade träd och bortförsel av död ved från parker och andra stadsnära miljöer kan minska tillgången på boplatser, liksom avverkning av de lövskogar där arten förekommer.
Artens status i landet bör undersökas, i första hand genom eftersök med trädfönsterfällor på lämpliga, lövrika lokaler med rikligt med död ved i Skåne. En rik tillgång på död ved bör säkerställas där arten finns. Generella hänsynsregler i skogsbruket, såsom sparande av död ved vid slutavverkning samt bevarande av äldre lövskog rik på död ved, gynnar ett stort antal insektsarter, inklusive C. binotatus. Arten har i Tyskland konstaterats utnyttja konstgjorda bon och lokala populationer bör kunna stärkas genom utplacering av ”biholkar”.

Bitsch, J. & Leclercq, J. 1993. Faune de France. France et régions limitrophes. 79. Hyménoptères Sphecidae d’Europe occidentale. Volume 1. Généralités - Crabroninae. - Fédération Française des Sociétés de Sciences Naturelles, Paris.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands.Sphecidae s.str., Crabronidae. Lebensweise, Verhalten, Verbreitung. - Die Tierweld Deutschlands.71 Teil. Goecke & Evers, Keltern.

Hellqvist, S., Abenius J. & Norén, L. 2014. Provinsförteckning för de svenska arterna i familjerna Ampulicidae, Sphecidae och Crabronidae (Hymenoptera). - Ent. Tidskr. 125: 77-94.

Lomholdt, O. 1975-76. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. - Fauna Entomologica Scandinavica vol. 4:1-2. Scandinavian Science Press Ltd., Klampenborg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven Hellqvist 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Crabronini  
  • Släkte
    Crossocerus  
  • Undersläkte
    Crossocerus (Cuphopterus)  
  • Art
    Crossocerus binotatus, Lepeletier & Brullé, 1835
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven Hellqvist 2015.