Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Myopa hirsuta

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Myopa hirsuta
  Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 7-10 mm lång rödbrun fluga med bakkroppen inåtböjd under kroppen. Långsträckta mundelar som är knäböjda på två ställen. Huvudet är uppblåst med ljusa håriga kinder och upptill i ansiktet finns långa mörka hår. Vingarna är svagt "sotade" med förmörkad yttre tvärribba. Håren på den bakre delen av bakkroppen är långa, längre än bakskenbenets bredd och de är fästa i ungefär rät vinkel mot bakkroppen. En bra karaktär för arten är de små svarta borsten som finns långt in på de två främre benparens skenben, men dessa kan vara svåra att se. Arten är närmast lik Myopa vicaria, som också är långhårig på bakkroppen, men denna saknar borsten på skenbenen och har mörkare sidor på det första bakkroppssegmentet.
Utbredning
Länsvis förekomst för Myopa hirsuta Observationer i  Sverige för Myopa hirsuta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är relativt nybeskriven och som i Sverige hittills har påträffats i Skåne, Småland och helt nyligen även i fällmaterial från Öland (Svenska Malaisefälleprojektet). Nutida fynd finns från samtliga dessa tre landskap, men i samtliga fall är fynden få till antal. Arten förekommer även i Danmark och Finland, men saknas i Norge. Vidare finns den över hela Europa inklusive Ryssland och Turkiet samt i Nordafrika och Mongoliet. De flesta svenska fynd är från Skåne (Revingeområdet och Hovdala).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Denna stekelfluga är funnen sydöstra Sverige (Skåne, Småland, Öland). Arten är även uppgiven från Finland och Danmark samt Mellaneuropa. Arten parasiterar solitära bin som äggbeläggs i flykten. Minskningen av lämpliga biotoper för vildbin som M. hirsuta utnyttjar, blomrika torr- och sandmarker. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (4-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (12000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (16-120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Arten parasiterar vildbin. Släktet Myopa har i andra länder setts parasitera olika slags steklar, olika vildbin eller getingar. Av dessa förefaller sandbin vara de viktigaste; så tidigt på säsongen är det främst sandbin och humlor som är aktiva.Som många andra stekelflugor trivs arten i mer eller mindre öppna, varma och sandiga miljöer, där förekomsten av blommande växter är god. Då arten är aktiv under vår-försommaren gäller detta först och främst sälg och andra Salix-arter. I Sverige har den oftast påträffats vid blombesök från början av april till slutet av maj. Den kan förekomma tillsammans med andra vanligare arter i släktet Myopa. Fynden tyder på att arten föredrar öppna sandiga miljöer med Salix, som grustag eller öppenmark med tillgång på grus t ex. längs vägar eller stigar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasitoid, Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· bin
· bin
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· viden
· viden
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Conopidae (stekelflugor), Släkte Myopa, Art Myopa hirsuta Stuke & Clements, 2008 Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Denna stekelfluga är funnen sydöstra Sverige (Skåne, Småland, Öland). Arten är även uppgiven från Finland och Danmark samt Mellaneuropa. Arten parasiterar solitära bin som äggbeläggs i flykten. Minskningen av lämpliga biotoper för vildbin som M. hirsuta utnyttjar, blomrika torr- och sandmarker. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (4-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (12000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (16-120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv,v)).
En 7-10 mm lång rödbrun fluga med bakkroppen inåtböjd under kroppen. Långsträckta mundelar som är knäböjda på två ställen. Huvudet är uppblåst med ljusa håriga kinder och upptill i ansiktet finns långa mörka hår. Vingarna är svagt "sotade" med förmörkad yttre tvärribba. Håren på den bakre delen av bakkroppen är långa, längre än bakskenbenets bredd och de är fästa i ungefär rät vinkel mot bakkroppen. En bra karaktär för arten är de små svarta borsten som finns långt in på de två främre benparens skenben, men dessa kan vara svåra att se. Arten är närmast lik Myopa vicaria, som också är långhårig på bakkroppen, men denna saknar borsten på skenbenen och har mörkare sidor på det första bakkroppssegmentet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Myopa hirsuta

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Myopa hirsuta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är relativt nybeskriven och som i Sverige hittills har påträffats i Skåne, Småland och helt nyligen även i fällmaterial från Öland (Svenska Malaisefälleprojektet). Nutida fynd finns från samtliga dessa tre landskap, men i samtliga fall är fynden få till antal. Arten förekommer även i Danmark och Finland, men saknas i Norge. Vidare finns den över hela Europa inklusive Ryssland och Turkiet samt i Nordafrika och Mongoliet. De flesta svenska fynd är från Skåne (Revingeområdet och Hovdala).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Conopoidea  
  • Familj
    Conopidae - stekelflugor 
  • Släkte
    Myopa  
  • Art
    Myopa hirsutaStuke & Clements, 2008

Arten parasiterar vildbin. Släktet Myopa har i andra länder setts parasitera olika slags steklar, olika vildbin eller getingar. Av dessa förefaller sandbin vara de viktigaste; så tidigt på säsongen är det främst sandbin och humlor som är aktiva.Som många andra stekelflugor trivs arten i mer eller mindre öppna, varma och sandiga miljöer, där förekomsten av blommande växter är god. Då arten är aktiv under vår-försommaren gäller detta först och främst sälg och andra Salix-arter. I Sverige har den oftast påträffats vid blombesök från början av april till slutet av maj. Den kan förekomma tillsammans med andra vanligare arter i släktet Myopa. Fynden tyder på att arten föredrar öppna sandiga miljöer med Salix, som grustag eller öppenmark med tillgång på grus t ex. längs vägar eller stigar.

Ekologisk grupp: Parasitoid, Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö, Blottad mark, Buskmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· bin - Apiformes (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· viden - Salix (Viktig)
Många av landets vildbin är hotade till följd av att torra, blomrika miljöer blir allt ovanligare. När värddjuren försvinner blir det svårt för arter som är beroende av dessa. Detta gäller även den parasitiska stekelflugan Myopa hirusta. Hotbilden utgörs främst av minskningen av lämpliga biotoper (för vildbin som M. hirsuta utnyttjar), exempelvis blomrika torr- och sandmarker, och förmodligen mindre av att någon speciell värdart blivit ovanligare.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
De öppna sandiga och blomrika markerna måste bevaras och återskapas, exempelvis vid efterbehandling av sandtäkter. Kunskapsläget för många av landets stekelflugor är dåligt och skulle behöva förbättras. Även om inga stekelfluge-arter förefaller vara arttrogna när det gäller val av värd kan deras krav på speciella livsmiljöer medföra att de är utsatta för den allmänna nedgången av vildbin. På lokaler där arten fortfarande förekommer är det viktigt att den öppna terrängen bevaras.

Bartsch, H. 2009. Tidsfönsterbaserade preliminära provinskataloger inom Diptera. (tills vidare opublicerad, delges i mailgrupp)

Bartsch, H. 2008. Landskapskatalog för stekelflugor & svävflugor. Artportalen. ArtDatabanken, SLU. http://www.artportalen.se/bugs/catalogus.asp

Smith, K.G.V. 1969. Family Conopidae. In: Handbooks for Identification of British Insects, Volume X (Part 3a): 1-18.

Stuke, J.-H. & Clements, D.K. 2008. Revision of the Myopa testacea-Species-Group in the Palearctic Region (Diptera: Conopidae). Zootaxa 1713: 1-26.

Svenska malaisefälleprojektet (SMTP). Artprojektet. ArtDatabanken, SLU. http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/artdatabanken/svenska-artprojektet1/inventering/malaisefalleprojektet/

Veen, M. van, 2005. Conopidae keys ([http://home.hccnet.nl/mp.van.veen/conopidae/ConGenera.html]) Senast uppdaterad 28.03.2010

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fredrik Östrand 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Conopoidea  
  • Familj
    Conopidae - stekelflugor 
  • Släkte
    Myopa  
  • Art
    Myopa hirsuta, Stuke & Clements, 2008
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fredrik Östrand 2013.