Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Gasterophilus pecorum

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Gasterophilus pecorum
  Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Häststyng är stora, något humlelika, flugor med brungul pälsklädd kropp. Huvudet är halvrunt med små antenner insjunkna i en grop, med rund tredje led och naket antennborst. Hos G. pecorum är tredje antennleden inte större än andra leden. Mundelarna är rudimentära. Vingarna hos G.pecorum har vanligen ett svart tvärband på vingmitten och en svart spetsfläck. Bakkroppen är något smalare än mellankroppen och honan har ett utskjutande äggläggningsrör (men kortare hos G. pecorum än andra arter i släktet). Benen är relativt korta.
Utbredning
Länsvis förekomst för Gasterophilus pecorum Observationer i  Sverige för Gasterophilus pecorum
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
I Norden endast ett fåtal 1800-talsfynd. Sparsamt spridd i Europa. För övrigt utbredd i Nordafrika, Främre Orienten och den orientaliska regionen. Med människans hjälp har häststyngen spridit sig långt utanför sina naturliga utbredningsområden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
Larven lever liksom övriga arter i släktet som parasiter i mag-tarmkanalen hos hästar. Larven kan effektivt behandlas veterinärmedicinskt. Arten är inte återfunnen i Sverige sen 1800-talet men då den har stor utbredning i Världen kan den eventuellt komma in vid import av hästar. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1888.
Ekologi
Styngflugorna lever som imago endast en kort tid och intar ingen föda. Larven lever i magtarmkanalen hos hästar (vissa arter på åsnor och zebror). Medan övriga arter lägger ägg på hästarnas hår så lägger G. pecorum äggen på gräs och andra växter i närheten av betande hästar. Äggen kan överleva flera veckor och produceras i stort antal (upp till 2500). När det infekterade gräset betas kläcks äggen och larverna lever sina två första stadier vid hästens tungrot eller svalg och tredje stadiet i hästens mage (andra arters larver lever ofta i tunn- eller tjocktarmen). Larverna har kraftiga munhakar och dubbla borstkransar på varje led och kan haka sig fast vid magslemhinnan. Efter nästan ett år är larven fullvuxen och låter sig följa med exkrementerna ut och förpuppar sig i marken. Normalt kan hästens eget försvar eliminera antalet infekterande larver (upp till 70 %) och under normala förhållanden klarar hästen ett tämligen stort antal larver. En kraftig infektion av häststyng påverkar dock hästens hälsa negativt och under svåra betes- och väderförhållanden kan detta leda till värddjurets död. Parasiterna är lätta att bekämpa med veterinärmedicinska metoder och är sannolikt orsak till att många styngflugor idag är nationellt utdöda. Med transport och handel med hästar kan G. pecorum lätt återinföras.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· häst
· häst
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Gasterophilidae, Släkte Gasterophilus, Art Gasterophilus pecorum (Fabricius, 1794) Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Larven lever liksom övriga arter i släktet som parasiter i mag-tarmkanalen hos hästar. Larven kan effektivt behandlas veterinärmedicinskt. Arten är inte återfunnen i Sverige sen 1800-talet men då den har stor utbredning i Världen kan den eventuellt komma in vid import av hästar. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1888.
Häststyng är stora, något humlelika, flugor med brungul pälsklädd kropp. Huvudet är halvrunt med små antenner insjunkna i en grop, med rund tredje led och naket antennborst. Hos G. pecorum är tredje antennleden inte större än andra leden. Mundelarna är rudimentära. Vingarna hos G.pecorum har vanligen ett svart tvärband på vingmitten och en svart spetsfläck. Bakkroppen är något smalare än mellankroppen och honan har ett utskjutande äggläggningsrör (men kortare hos G. pecorum än andra arter i släktet). Benen är relativt korta.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för Gasterophilus pecorum

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Gasterophilus pecorum

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Norden endast ett fåtal 1800-talsfynd. Sparsamt spridd i Europa. För övrigt utbredd i Nordafrika, Främre Orienten och den orientaliska regionen. Med människans hjälp har häststyngen spridit sig långt utanför sina naturliga utbredningsområden.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Oestroidea  
  • Familj
    Gasterophilidae  
  • Släkte
    Gasterophilus  
  • Art
    Gasterophilus pecorum(Fabricius, 1794)

Styngflugorna lever som imago endast en kort tid och intar ingen föda. Larven lever i magtarmkanalen hos hästar (vissa arter på åsnor och zebror). Medan övriga arter lägger ägg på hästarnas hår så lägger G. pecorum äggen på gräs och andra växter i närheten av betande hästar. Äggen kan överleva flera veckor och produceras i stort antal (upp till 2500). När det infekterade gräset betas kläcks äggen och larverna lever sina två första stadier vid hästens tungrot eller svalg och tredje stadiet i hästens mage (andra arters larver lever ofta i tunn- eller tjocktarmen). Larverna har kraftiga munhakar och dubbla borstkransar på varje led och kan haka sig fast vid magslemhinnan. Efter nästan ett år är larven fullvuxen och låter sig följa med exkrementerna ut och förpuppar sig i marken. Normalt kan hästens eget försvar eliminera antalet infekterande larver (upp till 70 %) och under normala förhållanden klarar hästen ett tämligen stort antal larver. En kraftig infektion av häststyng påverkar dock hästens hälsa negativt och under svåra betes- och väderförhållanden kan detta leda till värddjurets död. Parasiterna är lätta att bekämpa med veterinärmedicinska metoder och är sannolikt orsak till att många styngflugor idag är nationellt utdöda. Med transport och handel med hästar kan G. pecorum lätt återinföras.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· häst - Equus caballus (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Frikostig användning av veterinärmedicinska metoder.
Inga åtgärder är aktuella eller motiverade.

Andersson, H. 1988. De svenska styngen. Entomologisk Tidskrift 109: 31-41.

Minár, J. 2000. Fam. Gasterophilidae. Contribution to a manual of Palaearctic Diptera. Appendix. 455-466.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Engelmark 2011

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Oestroidea  
  • Familj
    Gasterophilidae  
  • Släkte
    Gasterophilus  
  • Art
    Gasterophilus pecorum, (Fabricius, 1794)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Engelmark 2011