Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Pherbellia hackmani

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Pherbellia hackmani
  Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna kärrfluga är en halv cm lång (4,8 - 5,2 mm) med brunaktig kropp. Huvud och mellankropp har gråbrun pudring, mellankroppens ryggsida har fyra otydliga, bruna, längsgående ränder. Bakkropp är gulbrun och benen jämnt brunfärgade. Arten är mycket lik den vanliga och utbredda arten Pherbellia griseicollis, de utmärks bl.a. av att ha påtagligt bred kind jämfört med övriga arter inom släktet. Exemplaren från Abisko var även till en början bestämda till denna art. Hanens genitalia liknar mycket den närbesläktade och mer utbredda arten P. argyra, vilket kan medföra en förväxlingsrisk även med denna art.
Utbredning
Länsvis förekomst för Pherbellia hackmani Observationer i  Sverige för Pherbellia hackmani
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har ansetts som begränsad till Norra Skandinavien och Ryssland då den länge endast varit känd från Torne Lappmark (Mukkavouma 1867, Abisko 1926), nordligaste Finland (Kilpisjärvi 1800-tal) och Ryssland (Dodinka Ob 1860-talet). Nyligen kunde ett exemplar något överraskande påträffas på björnspillning i juli 2010 i Lule lappmark (leg. Roger Engelmark). Den har dock visat sig vara holarktisk och har även rapporterad från bl.a. Sibirien, Yakutien och Alaska (Foote et al. 1999).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
De enda kända i fynden är från Torne lappmark (Abisko 1926, Voukkavåma 1867), Lule lappmark (2010), samt 1800-talsfynd från Finland (Kilpisjärvi) och Ryssland (Dodonka Ob). Arten är sent beskriven 1982. Inget hot är känt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten är påträffad längs stränder av sjöar och floder. Mukkavouma är ett myrkomplex ca 10 km söder om Hakkas. Habitatet är dock okänt i detalj. Larven lever som rovdjur på sötvattenssnäckor i likhet med sina släktingar. Vilka snäckor som utgör byten är dock inte känt men övriga arter är inte specifikt bundna till någon art eller släkte av snäckor. Biologin är i övrigt också okänd för denna art men larvutvecklingen hos övriga arter går snabbt (1-2 veckor), vilket innebär att flera generationer flugor kan hinna kläckas under en säsong. I nordligt boreala trakter är det dock tveksamt om mer än en generation hinns med. Baserat på de få kollekter som gjorts i Norden pågår flygperioden mellan slutet av juni och mitten augusti.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Vattendrag
Vattendrag
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), Parasitoid
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· snäckor
· snäckor
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Sciomyzidae (kärrflugor), Släkte Pherbellia, Art Pherbellia hackmani Rozkosný, 1982 Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation De enda kända i fynden är från Torne lappmark (Abisko 1926, Voukkavåma 1867), Lule lappmark (2010), samt 1800-talsfynd från Finland (Kilpisjärvi) och Ryssland (Dodonka Ob). Arten är sent beskriven 1982. Inget hot är känt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Denna kärrfluga är en halv cm lång (4,8 - 5,2 mm) med brunaktig kropp. Huvud och mellankropp har gråbrun pudring, mellankroppens ryggsida har fyra otydliga, bruna, längsgående ränder. Bakkropp är gulbrun och benen jämnt brunfärgade. Arten är mycket lik den vanliga och utbredda arten Pherbellia griseicollis, de utmärks bl.a. av att ha påtagligt bred kind jämfört med övriga arter inom släktet. Exemplaren från Abisko var även till en början bestämda till denna art. Hanens genitalia liknar mycket den närbesläktade och mer utbredda arten P. argyra, vilket kan medföra en förväxlingsrisk även med denna art.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Pherbellia hackmani

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Pherbellia hackmani

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har ansetts som begränsad till Norra Skandinavien och Ryssland då den länge endast varit känd från Torne Lappmark (Mukkavouma 1867, Abisko 1926), nordligaste Finland (Kilpisjärvi 1800-tal) och Ryssland (Dodinka Ob 1860-talet). Nyligen kunde ett exemplar något överraskande påträffas på björnspillning i juli 2010 i Lule lappmark (leg. Roger Engelmark). Den har dock visat sig vara holarktisk och har även rapporterad från bl.a. Sibirien, Yakutien och Alaska (Foote et al. 1999).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Sciomyzoidea  
  • Familj
    Sciomyzidae - kärrflugor 
  • Underfamilj
    Sciomyzinae  
  • Släkte
    Pherbellia  
  • Art
    Pherbellia hackmaniRozkosný, 1982

Arten är påträffad längs stränder av sjöar och floder. Mukkavouma är ett myrkomplex ca 10 km söder om Hakkas. Habitatet är dock okänt i detalj. Larven lever som rovdjur på sötvattenssnäckor i likhet med sina släktingar. Vilka snäckor som utgör byten är dock inte känt men övriga arter är inte specifikt bundna till någon art eller släkte av snäckor. Biologin är i övrigt också okänd för denna art men larvutvecklingen hos övriga arter går snabbt (1-2 veckor), vilket innebär att flera generationer flugor kan hinna kläckas under en säsong. I nordligt boreala trakter är det dock tveksamt om mer än en generation hinns med. Baserat på de få kollekter som gjorts i Norden pågår flygperioden mellan slutet av juni och mitten augusti.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), Parasitoid

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll, Våtmark, Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar, Vattendrag, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· snäckor - Gastropoda (Viktig)
Vatten (Viktig)
Inga hot är kända mot arten. Utbyggnad av vattenkraft med överdämning av habitat och periodvisa torrläggningar kan tidigare ha utgjort hot mot arten, men ses för närvarande som marginellt.
Arten bör eftersökas på de platser där den tidigare är känd samt i liknande miljöer.

Foote, B.A., Knutson, L.V. & Keiper, J.B. 1999. The snail-killing flies of Alaska (Diptera: Sciomyzidae). Insecta Mudi, Vol. 13, No. 1-2.

Rozkosný, R 1982. Three new species of Pherbellia Robineau-Desvoidy and new synonyms of Holarctic and Palaearctic Sciomyzidae (Diptera). Ann. Ent. Soc. Fenn. 48:51-56.

Rozkosný, R. 1984. The Sciomyzidae (Diptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. Vol. 14.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Engelmark & Björn Cederberg, 2010

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Sciomyzoidea  
  • Familj
    Sciomyzidae - kärrflugor 
  • Underfamilj
    Sciomyzinae  
  • Släkte
    Pherbellia  
  • Art
    Pherbellia hackmani, Rozkosný, 1982
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Engelmark & Björn Cederberg, 2010